Jag befinner mig för tillfället i ett blåsigt men soligt Liverpool och hälsar på min svenska kompis Karin. Hittills idag har vi hunnit lyssna på några coverband på Mathew Street-festivalen och suttit ute i solen och ätit sen lunch. Ribs, kycklingvingar, calamari och vitlöksbröd. Det bästa var dock solen! 
Idag blir en bra dag! Trots att hösten har kommit till London och med den regn och rusk så blir detta en bra dag, för ikväll blir det en liten kräftskiva! Jag fullkomligen älskar kräftor, det är dock lite svårare att få till en massa kräftskivor här borta, men som tur är finns det en svensk affär, Scandinavian Kitchen där jag har inhandlat västerbottenost, kräftor och annat gott.
Så igår blev lägenheten ordentligt städad (av Christopher), och jag fick gjort både västerbottenpaj, matjestårta (skulle egentligen varit en Smögentårta men fick fel räkor levererade), aioli och chokladmousse till efterrätt. Och på lunchrasten ska jag gå till underbara Borough Market och köpa kantareller. Hösten/sensommaren är bra härlig ändå!
Sen har jag ju släpat med mig en kräftgirlang, röda kräftknivar, hattar och servetter från Sverige och snapsen är på kylning!
Trevlig helg allihopa!
Som namnet antyder pressar man vattnet ur gurkan när man gör pressgurka. Skulle jag tro i alla fall… Någon som vet hur? I min familj gör man inte det, utan såhär istället. Supergott på en leverpastejsmacka eller till köttbullar med kokt potatis och brunsås.
Pressgurka
1/2 slanggurka
matättika (dvs ättikssprit som utblandats med vatten, 1 del ättika till 6-7 delar vatten)
vatten
1 tsk salt
3/4 dl socker
hackad persilja
Skölj gurkan och hyvla den i skivor med en osthyvel över en burk. Häll i salt och socker. Häll sedan på matättika så att det nästan täcker gurkan, häll sedan i en skvätt vatten (1 msk ungefär). Rör om och se till att salt och socker löses upp. Lägg i den hackade persiljan och blanda igen. Lägg på lock och ställ i kylen minst några timmar så gurkan blir mjuk. Ät inom en vecka.
Detta recept har jag hittat på recept.nu och bakat flera gånger. Riktigt smaskiga! Idag hade jag bara ett daim hemma (undrar vart det andra tagit vägen??) så jag använde det och två rader Marabou mjölkchoklad och det gick minsann bra det med. Och jag ogillar kokos så jag uteslöt det helt ur receptet.
Daim cookies, ca 20 st
1 st dubbel-Daim
3 dl vetemjöl
1 dl socker
1 msk sirap
1 tsk bikarbonat
150 g rumstempererat smör
Hacka Daimen. Blanda samtliga ingredienser i en bunke och lägg till sist i chokladen. Gör en rulle av degen, ca 6 cm i diameter. Lägg bakplåtspapper om rullen och låt den vila i kylskåp i ca 1 timme. Sätt under tiden ugnen på 200 grader. Skär rullen i ½ cm tjocka skivor. Lägg skivorna på en smord plåt och grädda i 8 minuter.
Jag antar att det beror på att England ligger så mycket närmare Frankrike, men innan jag flyttade hit var jag helt ovetande om flera franska godsaker. Som madeleines till exempel. Här kan man köpa Bonne Mamans och andra fabrikat i mataffären och de är smörigt saftiga och goda. Men såklart ville jag baka egna, och köpte den speciella formen. Detta recept från Leila bakar, är först ut i jakten på de perfekta madeleines.
Dessa är äggigare i smaken än jag tycker de ska vara, och smakar lite för lite vanilj. Jag drog också ner på citronskalet för jag tyckte det lät mycket, och det tror jag att jag gjorde rätt i. Missförstå mig inte nu, dessa kakor är saftiga och riktigt goda, men stämmer inte exakt överens med de sorters madeleines jag har smakat. Så jakten fortsätter. Stay tuned…
Madeleines, 12 st
75 g mjukt smör
0.75 dl strösocker
1 tsk vaniljsocker
1 st citron, skal
2 st ekologiska ägg
1.5 dl vetemjöl
1 tsk bakpulver
1. Sätt ugnen på 175 grader.
2. Vispa smör, strösocker, vaniljsocker och rivet citronskal krämigt i en bunke.
3. Rör ner äggen.
4. Blanda vetemjöl och bakpulver och vänd ner det i smeten.
5. Smörj och bröa Madeleineformen.
6. Fördela smeten i formen.
7. Ställ formen i mitten av ugnen på ett ugnsgaller.
8. Grädda till gyllene kakor, i cirka 10 minuter.
Jag har länge varit sugen på att baka dessa peanut butter cookies från Söta saker och idag blev det äntligen av. Christopher mmmade en lång stund när han provade den första, och jag instämmer. Riktigt goda!
Peanut butter cookies, ca 35 st
Ett gott litet tilltugg är dessa fyllda svampar som Jamie Oliver har recept på på sin hemsida. Jag har gjort dem vid två t illfällen, första gången följde jag receptet till punkt och pricka men bytte oreganon mot timjan av den enkla anledningen att jag inte hittade färsk oregano i affären. När jag gjorde dessa igår använde jag chiliflakes och torkad oregano och det gick också riktigt bra! Båda gångerna använde jag kastanjechampinjoner, men jag tror att en smakrikare svamp skulle passa bättre. Men det är ändå riktigt gott med denna fyllningen!
Igår gick jag och Gaby på supperclub hos Fernandez & Leluu, vilket var jättetrevligt. Ingen av oss hade varit i den delen av London som vi skulle till, så vi missbedömde hur lång tid bussen dit skulle ta och blev tyvärr lite sena. Lite pinsamt, men de väntade med maten tills vi hade kommit vilket var jättegulligt.
När vi ringde på öppnade en tjej som hette Mia, och det visade sig att hon också var svensk. Hon var också vår servitris för kvällen och riktigt trevlig. När vi blev visade till bordet välkomnades vi av de andra nybörjarna och blev bombarderade med frågor. Endast en person vid vårt bort hade varit hos F&L tidigare, men dock fem gånger. Ett gott betyg om något.
Rummet vi satt i var deras vardagsrum och de hade gjort plats till ungefär 25 personer där. Det var trångt, lite stökigt och väldigt vänlig stämning. Gästerna var en salig blanding av olika stilar och nationaliteter, men hade alla en sak gemensamt: kärleken till mat.
En kvinna var där för att hon ville se hur en supperclub fungerade eftersom hon funderade på att starta sin egen, en amerikansk man var i London i affärer och hade läst om F&L i sin dagstidning och blivit nyfiken, och runt ett bord satt åtta vänner och kollegor som beslutat sig för att göra något annorlunda ihop.
Som en kvinna sa; på en supperclub är maten och sällskapet lika viktigt, men när man går på restaurang så står maten mer i fokus. Jag tycker dock att det är värt att gå hit enbart för matens skull, så god är den, men det är klart att göra nya bekantskaper blir en extra krydda. Det är väldigt annorlunda jämfört med en restaurang, betydligt mer informellt och intimt.
Både Gaby och jag hade höga förväntningar på maten eftersom denna suppercluben är en av de mest populära i London just nu, men detta var över våra förväntningar. Vi fick flera rätter, alla väldigt väl tillagade med otroliga smaker. Som killen bredvid mig uttryckte det: ”Det finns varken salt eller peppar på bordet, för det behövs inte”. Första rätten var makrillpaté på endivblad och vitlöksfoccacia som var underbar. Jag vill verkligen ha receptet på brödet! Nästa rätt var pamaskinka med melon samt tigerräkor med örtmajonnäs. Inte en så avancerad rätt, utan en alla kan åstadkomma, men det visar att med bra varor behöver det inte alltid vara så avancerat. Rätten därefter var en svart bläckfiskrisotto, alltså med bläck i. (Här i England har man olika namn på åtta-armad bläckfisk (octopus) och tioarmad (squid), detta var squid). Risotton var superb i smaken och inte för krämig, helt klart en av mina favoriter. Därefter serverades gravad tonfisk med pommes stripes och wasabi majonnäs. Tonfisken var len och fin och subtil i smakerna, och majonnäsen blev pricken över i. Jag tycker kanske inte att tonfisken och pommesen passade så bra ihop, men det var en rolig variant av fish & chips. Härefter serverades bläckfiskcarpaccio (octopus). Stora fat fick vi med tunt tunt skivade bläckfiskarmar, med små kapris och även detta var riktigt gott. Något sådant hade jag själv aldrig kommit på tanken att göra, men det är en perfekt mellanrätt eller som tapas. Nästa rätt var också en favorit, nämligen långsamt ungsbakat lamm med potatissallad. Potatissalladen var ordinär, ganska lik den jag brukar göra faktiskt, men lammet var helt utomordentligt gott. Det var krispigt och mört om vartannat och full av smaker. Jag ska verkligen göra fler stekar i ugnen, långsamt på svag värme.
När vi hade kommit såhär långt hade det hunnit bli ganska sent, och vi hade en ganska lång väg hem. De flesta gästerna, särskilt de vid vårt bord hade hunnit få i sig ganska mycket vin, och Gaby och jag önskade att vi också hade druckit en del för vi kände oss väldigt nyktra jämfört med de andra som skrek och sjöng. Så nästa gång kommer vi nog att gå dit på helgen och ta med oss en massa vin.
Vi var de första som gick hem, så vi åt desserten lite snabbt och den hade jag inte velat missa. Det var pannacotta med vodka och apelsin, och skogsbär ovanpå och den var riktigt god. Jag tycker att pannacotta är en ganska trist dessert, men denna var faktiskt riktigt bra. Som Gaby sa, sa gjorde vodkan att den inte kändes lika gräddig.
Innan vi gick smög vi oss in i köket och sade hej och hejdå till värdparet, och det var roligt att få träffa dem. Jag hoppas verkligen att de fortsätter i samma anda eftersom Gaby och jag ämnar att återkomma. De var riktigt trevliga dessutom, och trots att de slavat i köket i förmodligen flera dagar var de glada och man såg verkligen hur de brinner för sitt matintresse.
Tack så mycket för en väldigt trevlig kväll!
Fick precis två efterlängtade (sedan igår) paket med baksaker som jag beställt. Det riktigt kliar i fingrarna att få börja använda de nya fina sakerna. En del hör julen till så jag får väl lugna mig lite med dem, men en del kan jag använda nu!
Titta så fint! Cookie cutters, snöflingor, muffinsformar och rosa och ofärgat glitter!
Ikväll ska jag för första gången gå på supperclub, något jag knappt visste fanns för några månader sedan. Men roligt ska det bli! Jag ska gå dit med min lika matintresserade väninna Gaby och jag hoppas vi får en riktigt rolig kväll.
För er som inte har hört talats om detta fenomen så mycket, så är det lite som en restaurang hemma hos. Några foodies öppnar restaurang i sitt eget hem, vi gäster betalar för maten och tar med oss dryck, och sitter vid långbord tillsammans med de andra gästerna. Det är alltså en väldigt social matupplevelse.
Ikväll ska vi till Fernandez & Leluu som är en av de mest populära supperclubsen i London just nu. Allt är väldigt hemligt, igår fick vi ett email med adressen som ska behållas hemlig eftersom det är deras privata adress, och den färdiga menyn får vi nog inte reda på förrän vi är på plats.
Jag återkommer imorgon med en utförlig beskrivning av kvällen!
