Kvällen innan vi åkte tillbaka till London bjöd Maria och Daniel oss på middag. Himla trevligt, jag trodde först att vi skulle hem till dem, men sen visade det sig att de bokat bord på Salt & Brygga i västra hamnen i Malmö istället. Men först hann vi med ett glas bubbel och lite tilltugg hemma hos dem i Lund.
Vi körde från Köpenhamn direkt till Lund i ösregn men efter en stund i deras lägenhet blev det uppehåll och faktiskt en riktigt fin kväll.
Trots att jag bott i Malmö i ca 2,5 år har jag inte ätit på Salt & Brygga tidigare, men jag var student när jag bodde där och åt ute mindre ofta. Synd, för restaurangen var riktigt bra, såhär 10 år efter den öppnats.
Vi valde allesammans en meny, det fanns tre att välja mellan, och rätterna i menyerna ingick i a’la carten. Det fanns en fiskmeny, en köttmeny och en vegetarisk meny. Lite underligt att det inte blandades en fiskförrätt med en köttbit tyckte vi, men det gick bra ändå.
Kockarna blev nog glada när de fick in bongen med 4 av samma meny, men det bjuder vi på.
Först ut var skånsk spickeskinka med röd- och gulbetor, rökt ost-kräm, äggulekräm, löjrom samt färsk pepparrot och ett stort krasseblad. Skinkan var underbart god, men salt nog att man kundat ta bort löjromen. Betorna var perfekt tillagade och mycket goda. Ostkrämen var lite för tam för att verkligen höja rätten däremot var äggkrämen riktigt god. Vårt intryck var att restaurangen med förrätted tried too hard. Det hade nog fungerat ännu bättre med en mer traditionell och enklare approach: spickeskinkan, betorna och en pepparrotskräm. Men det var såklart gott ändå, det brukar det bli med bra råvaror.
Om vi inte var helt nöjda med förrätten men ändå njöt av den, så fanns det absolut inget att klaga på på varmrätten; 3 x lamm (kotlett, stek och korv), kantareller och spetskål, morotspuré och en friterad getostbit samt skysås. Perfektion skulle jag nästan drista mig till att säga, eller höst på tallrik. Lammköttet var underbart rosa och helt fantastiskt mört, korven hade sting utan att vara stark (tyckte jag, de övriga tyckte att den var lite stark), kantarellerna var såklart jättegoda (kan någon misslyckas med denna underbara svamp), morotspurén var delikat (något jag måste försöka mig på hemma) och getosten var len men full av smak och härligt krispig på utsidan och passade så perfekt ihop med resten av rätten. Jag hade kunnat hoppa över desserten och äta en tallrik till, utan tvekan. Och det är ett gott betyg!
Efterrätten var inkokt rabarber (med vin gissar jag), kardemummagelé, kärnmjölksorbet och jordgubbsmaräng. Rabarbern var spänstig och syrlig, och Christopher blev helt lyrisk då han inte tycker om mosig rabarber, som den gärna blir när man kokar den. Kardemummagelén var inget att skryta med, den smakade tyvärr ingenting, men den hade man bara kunnat ta bort. Sorbeten var däremot god, men allra allra godast var en liten kräm som jag tyvärr inte vet vad det var, för det stod inte på menyn. Men gott – det var det.
Avslutningsvis kan jag säga att vi var mycket nöjda med måltiden alla fyra, och även om vi är väl kritiska är det i alla fall konstruktiv kritik, men det är så vi matnördar fungerar. Det känns lite som att kockarna vill ha en piffig gourmetmeny men tar i lite för mycket med att försöka skapa den. I en stad som Malmö behöver man inte utmärka sig på det viset, istället är det viktigare att allt som hamnar på tallriken verkligen är gott. Nu var ju det allra mesta gott, men förrätten hade kunnat göras ännu bättre. Varmrätten skulle jag inte ändra på alls, och när det gäller efterrätten hade jag tagit bort kardemummagélen eller försökt skapa en som faktiskt smakade något. Hade den inte funnits på tallriken hade ingen tyckt att något saknats och vi hade inte haft något att anmärka på. 
Om ni har vägarna förbi Malmö, gör ett besök! Jag skulle vilja drista mig till att säga att Salt & Brygga är en av de bättre restaurangerna i Malmö, som dessutom har fint läge, ekologisk mat och ekologiskt vin, återvinner, trevlig personal och lokalproducerad mat.
Tack Maria och Daniel för en utomordentligt trevlig kväll med god mat och dryck och såklart trevligt sällskap!
I Charlottas Göteborgsguide, fastnade Emma och jag för restaurang Familjen och bokade bord där i lördags. Vi kom dit redan vid sex-tiden, då restaurangen erbjuder en tidig sittning (från kl. 18) och en senare (från kl. 20.30).
Direkt när vi satt oss kom en fin träbricka in med knäcke, surdegsbröd, smör och en makrillröra. Riktigt gott bröd och Linus fattade tycke för makrillröran. Jag smakade den faktiskt inte men litar på hans omdöme.
Vi tog alla den föreslagna förrätten i menyn; skogssvampssoppa med tartar på nötinnanlår och prästostkrutonger. Soppan var god, men aningen tunn. Både tartaren och krutongerna var goda, men soppan behövde desperat salt. Det fanns varken salt och peppar på borden så jag fick gå till baren och hämta. Jag tycker att det är helt ok att inte ha salt och peppar på borden om man kryddar maten väl, men vi var tre utav tre som ville ha salt, och då kanske det konceptet inte riktigt funkar?!
Varmrätten var vi dock mer nöjda med. Emma och jag valde kummelrygg med fänkål, krabba och confiterade tomater. Spontant tycker jag alltid att fisk kräver sås, men det behövdes faktiskt inte. Fisken var perfekt tillagad och föll i sönder på gaffeln och all tillbehören var goda och passade fint till.
Linus valde en manligare varmrätt; kalventrecôte, rödvinssås, saltrostad nypotatis och märgstekt bröd. Han åt med god aptit.
