Barndomsklassiker: mannagrynsgröt

Jag var, tro det eller ej, lite (underdrift) kräsen när jag var liten, men det var mest när det gällde skolmaten som var ljusår ifrån den mat jag var van vid. Innan jag började på dagis passade mormor mig och både hon, mamma och farmor var alla riktigt duktiga i köket. Det var bara när det vankades stekt fläsk med löksås eller bruna bönor som jag knorrade.

Så när just det serverades eller om jag var lite sjuk och hängig så fick jag alltid mannagrynsgröt i min fina skål med får målade i botten. Det är ett kärt minne för mig att sitta på kökssoffan och dingla med benen medan mamma kokade gröt till mig. Direkt från kastrullen hamnade den i fårtallriken så den fick svalna lite. Och så serverades den med en klick smör i mitten som fick smälta och strösocker pudrat över. Kanske inte de nyttigaste tillbehören, men det är galet gott.

Ibland när jag inte orkar laga mat eller vill ha något tröstande så ställer jag mig själv vid spisen och kokar mannagrynsgröt, men den serveras utan fårtallrik numera. Men än idag äter jag gröten på samma sätt, först ätes ytterkanten runt om (där gröten svalnar fortast) och sedan in mot mitten och smöret. Lite som att äta kanterna på en ostmacka och spara den bästa biten till sist.

Mannagrynsgröt, 1 portion

2 3/4 dl mjölk

2 msk mannagryn

1 krm salt

Blanda allt i en kastrull, gärna teflonbottnad. Låt koka upp och koka sedan på medelvärme tills gröten tjocknat, ca 5-10 minuter. Häll upp i skål och låt svalna lite innan den ätes.

Very cherry chocolate cake

Det kanske mest imponerande utav bakverken till jobbet förra veckan, var denna very cherry chocolate cake. Den var väldigt lättbakad och jag tycker själv att den ser läcker ut.

Lite konstigt är det kanske att jag som inte tycker om att blanda frukt och bär med choklad valde att baka denna körsbärs- och chokladkaka, men jag tänkte att alla är ju olika och de andra på jobbet tycker säkert om den. Det gjorde de, men jag tyckte faktiskt själv att den var god när jag smakade. Så jag kanske får justera min choklad-med-bär-fobi en aning.

Receptet hittade jag hos Matplatsen men jag modifierade det lite och tog vatten istället för kaffe. Jag trodde att jag därmed  också behövde förstärka kakaosmaken men det behövdes faktiskt inte. Bottnarna är otroligt lättbakade och håller fint ihop, vilket underlättar.

Och fyllningen på vispgrädde, mascarpone och körsbärssylt är gudomligt god, den passar nog lika bra som fyllning mellan två sockerkaksbottnar i sommar med allehanda bär till. Se bara till att använda en riktigt bra sylt. Hemmagjord är alltid bäst, men det finns bra att köpa också, jag använde mig av Tip Trees morello cherry preserve.

Ganachen som hälls över var alldeles för rinnig för min smak, så halvera grädden i receptet om ni testar. Förlåt, jag menar när ni testar denna.

Very cherry chocolate cake, 12 bitar

Anpassat efter Matplatsens recept.

Bottnar:

2 ägg

2 1/2 dl vatten

2 1/2 dl filmjölk (jag tog naturell yoghurt)

1 1/4 dl matolja (jag tog solros-)

200 g vetemjöl

450 g strösocker

85 g kakao

1 tsk bakpulver

2 tsk bikarbonat

1 tsk salt

1 tsk vaniljessens/pulver

Fyllning:

500 g (2 burkar) mascarpone

ca 3 dl vispgrädde

2 1/2 dl körsbärssylt

120 g extra fint strösocker

1/2 tsk vaniljessens/pulver

Ganache:

100 g mörk choklad

2 dl vispgrädde (ta hälften)

1 msk smör

körsbär till garnering

Sätt ugnen på 175 grader. Smöra tre springformar, ca ø 20 cm. Klä med en rundel bakplåtspapper.

Blanda ägg, vatten, olja och filmjölk i en bunke och vispa någon minut. Blanda under tiden samman alla torra ingredienser och tillsätt dem sedan till vätskorna. Vispa smeten ett par minuter tills den är klumpfri.

Fördela smeten i de tre formarna. Grädda kakorna mitt i ugnen, ca 35 minuter. Bottnarna är klara när en provsticka kommer ut torr. Ta ut kakorna och låt dem svalna helt.

Vispa samman mascarpone, grädde, socker samt vaniljpulver med elvisp till en fluffig, fast kräm. Tillsätt sedan körsbärsmarmeladen. Blanda.

Lägg en botten på ett tårtfat och bred på ett lager av mascarponekrämen. Upprepa med följande lager. När sista bottnen är pålagd så sprid ut krämen på toppen och på sidorna.

Smält chokladen till ganachen i en kastrull tillsammans med grädden. Blanka av med en klick smör på slutet. Låt ganachen svalna så den tjocknar innan den fördelas över tårtan. Garnera med körsbär.

Citronmarängpaj

I fredags var det åter dags för tårtor till jobbet och denna gång bjöd jag på en toscatårta, en very cherry chocolate cake (recept kommer) och en vårig citronmarängpaj.

Jag tycker just att citron i tårtor kakor är himla trevligt, eftersom det blir en frisk smak och syran i citrus maskerar dessutom fett och gör att t ex en gräddig mousse eller smörig curd känns lätt och fräsch i smaken. En trevlig egenskap, eller hur?

Det finns många varianter på citronmarängpaj och detta recept från Allt om Mat är helt ok, men marängen är inte jättesöt och därför upplevde jag citronkrämen som väl skarp. Men den var ändå jättegod!

Citronmarängpaj, ca 10 portioner

Anpassat efter Allt om Mat:s recept.

Pajskal:

3 dl vetemjöl

100 g kallt smör

1 msk florsocker

1 äggula

1 msk kallt vatten

Citronkräm:

2 citroner, skal och saft

1 apelsin, saften

1 dl vatten

2,5 msk maizena

1 dl strösocker

75 g smör

3 äggulor

1 ägg

Maräng:

4 äggvitor

2 dl strösocker

1 tsk citronsaft

Kör smöret och mjölet till smulor i en matberedare, tillsätt florsockret och äggulan och mixa. Tillsätt vattnet och låt matberedaren blanda samman allt till en deg. Häll över i en skål och knåda lätt tills degen hänger ihop. Kavla ut (jag tyckte degen höll dåligt ihop så jag tryckte ut min i formen istället) och täck formen. Picka hål med en gaffel och ställ i kylen ca 1 timme.

När degen vilat täck den med bakplåtspapper och lägg tyngder ovanpå (torkade bönor går fint, Heston använder mynt och keramikkulor går också bra. Grädda skalet i 175C i 15 minuter, ta sedan bort tyngderna och bakplåtspappret och grädda i ytterligare 10 minuter.

Förbered fyllningen medan skalet gräddas. Tvätta citrusfrukterna noga och riv skalet fint på citronerna. Pressa saften av alla citrusfrukterna och häll i en kastrull. Fyll på med vattnet. Vispa ner socker och maizena och tillsätt citronskalet. Koka upp citronblandningen och låt den tjockna under omrörning. Ta av från värmen och tillsätt smöret. Rör om tills det smält.

Fördela gulor och vitor (3 gulor och ett helt ägg till krämen, 4 vitor till marängen) i skålar. Vispa gulorna och det hela ägget samman och tillsätt till citronkrämen. Vispa sakta på låg värme tills krämen tjocknar, den får inte koka.

Ställ åt sidan och vispa äggvitorna skummiga i en separat skål, tillsätt sockret lite i taget och vispa tills du har en glansig tjock marängsmet. Rör ned citronsaften.

Sänk ugnen till 150C. Fyll det varma pajskalet med den varma citronkrämen och bred ut marängsmeten ovanpå. Grädda i ca 1 timme i nedre delen av ugnen. Låt svalna innan servering.

Mera citrusbakverk från arkivet:

Björnbärspaj med lime

Key lime pie

Blåbärsmuffins med mandel och citron

Lemoncurdrutor

Trippelcitronkaka

Citrontårta med halloncurd och citronfrosting

Citroncheesecake

Första riktiga vårveckan!

Nu hörni, är våren här på riktigt. Och förhoppningsvis för att stanna. Det har varit riktigt trevligt väder med milda temperaturer och sol de flesta dagar. Parken utanför kontorsfönstret var full med folk som solade sig på lunchen igår och bordtennisborden (i samma park) är väl använda. Härligt!

Det blir nog till att ta på vårjackan i helgen!

Denna vecka har jag tagit det lugnt och mest varit hemma på kvällarna, ätit pizza och tittat på hela första säsongen av New Girl. För mig som inte har syskon är det riktigt intressant att se hur Zooey Deschanel och hennes syster Emily (Bones) kan vara så otroligt lika!

I helgen blir det middag och en barrunda med en tjejkompis och så ska jag besöka en liten krabat som nästan precis kommit till världen, och hans trevliga föräldrar såklart.

Ha en fin helg ni med och hoppas att våren är på språng!

Spara pizzadeg?

I söndags gjorde jag pizza till mig och Nick som var på besök, och jag är ju van vid hur mycket Christopher brukade äta och gjorde det vanliga receptet för fyra personer. Det visade sig att Nicks portioner var lite mer normala även om han åt på bra vilket resulterade i att jag fick deg över.

Och mat slänger jag inte om jag inte måste, så jag lade degen i en skål och plastade om den och ställde i kylen tills nästa dag. Det var riktigt smidigt att komma hem i måndags och kavla ut en pizza och ha maten klar inom en halvtimme (uppvärmning av ugnen inkluderad). Det fungerade så bra att jag upprepade proceduren i tisdags eftersom jag hade en sista bit deg kvar.

Det blir ju lite som att kalljäsa även om jäsningen egentligen var klar. Jag använder torrjäst eftersom det inte finns färsk att köpa och jag är inte så säker på om det skulle fungera att kalljäsa med torrjäst eftersom jag oftast får kickstarta degen med värme för att något ska hända (någon som har erfarenhet?), men jag ska absolut jäsa degen dagen innan och förvara i kylskåp tills dagen efter om jag vill spara tid eller råkar göra för mycket.

Le Chardon, Clapham

Jag flyttade till London precis innan företagen märkte av lågkonjukturen, så det var ganska lätt att hitta jobb här då. Det är det i viss utsträckning fortfarande eftersom det alltid är stor omsättning på folk i en stor stad.

Men det har varit intressant att se hur en lågkonjuktur påverkar ett land. I Sverige kommer jag ihåg krisen på 1990-talet men jag var för ung för att den skulle påverka mig särskilt mycket. Jag kan inte säga att denna lågkonjuktur heller påverkar mig så mycket mer än att priserna på mat och månadskort för TFL verkar gå upp hela tiden. Men det har ändå hänt grejer här. Bland annat så sänktes momsen ett tag, för att gynna konsumtion och sen höjdes den igen. Men det som verkligen gjort skillnad är alla rabatterbjudanden. Det finns miljontals sajter som Groupon, och andra hemsidor som listar alla rabattkuponger som gäller varje vecka. Och så har medlemsskap i t ex Taste Card ökat och därmed också restaurangutbudet.

Taste Card är ett plastkort som man kan köpa varje år, och få en månad gratis att prova på. Kortet har många av stadens restauranger anslutna. Antingen erbjuder de 50% rabatt på maten, eller ta två betala för en på mat. Alkohol rabatteras aldrig. Men det är ett smart system. På de flesta ställen måste man boka innan, men hos vissa stora kedjor kan man bara gå in och ändå få ta del av erbjudandet.

I söndags utnyttjade Laura och jag kortet på en fransk restaurang hemma i Clapham. Restaurangen ligger på en jättemysig gata som ligger lite avsides och det finns gott om caféer och restauranger på denna gata med tanke på hur liten den är. Mysigt är ordet!

Restaurangen i fråga, Le Chardon, har jag besökt en gång tidigare på ett liknande erbjudande och då var maten helt ok, men servicen riktigt dåligt när restaurangen fylldes på.

Denna gång var servicen inte fullt så usel, men inte heller så bra som man skulle önska. Saker och ting glömdes bort eller tog tid innan det hamnade på bordet. Men maten är verkligen helt ok, särskilt med tanke på pricerna (även inna rabatten dras). Det är klassisk fransk bistromat, den är vällagad och god, men har inte det där lilla extra. Men jag tycker inte alltid det behövs, bara råvarorna är bra och maten lagad med omsorg.

Laura startade med en skål klassiska moules marinere, blåmusslor med vitt vin och grädde, som var stora och fina och saftiga.

Jag valde att värma mig med fransk löksoppa istället. Den var fyllig i smaken och god, och det var lagom med krutonger och ost ovanpå (två stora).

Till varmrätt valde Laura en havsabborre och fick in hela fisken och den var verkligen perfekt tillagad. Saftigt kött som ramlade av benen. Och jag kunde verkligen se att Laura njöt.

För min del blev det ribeye-biff, bearnaisesås och en skål pommes frites. Jag åt biffen här förra gången också, och eftersom det är en fransk restaurang blir biffen tillagad så som man vill ha den (i mitt fall blue), även om köttet i sig inte kan jämföras med Gaucho så är det gott, och bearnaisen är inte dum den heller (och det hör inte till vanligheterna att jag säger det om bearnaise jag får ute!) även om min egen är ännu godare.

Notan hamnade på ca £36 efter att rabatten dragits och det är inte illa för två rätter vardera för två personer.

Dulce de leche-pannacotta

Liksom Helena, hos vem jag hittade inspirationen och närpå receptet, har jag en fäbless för dulce de leche, denna tjocka goda kola.

Och i pannacotta passar den verkligen! Jag sneglade på Helenas recept och gjorde sedan på mitt eget vis. Ingredienserna är desamma, men förhållandena olika. Och det blev verkligen gott! Jag lade bara en lite klick dulce de leche ovanpå pannacottan, för jag tyckte att det räckte eftersom jag ville att själva pannacottan verkligen skulle smaka mycket av kolan.

Dulce de leche-pannacotta, 4 portioner

3 dl grädde

ca 200 g (1/2 burk) dulce de leche

2 gelatinblad

Lägg gelatinet i blöt. Låt grädde och dulce de leche koka upp under omrörning i en kastrull. Krama ur gelatinbladen och lägg ner i kastrullen. Rör tills gelatinet smält. Låt gräddblandningen svalna lite innan du häller upp i fyra dessertskålar. Låt stelna i kyl i minst 2 timmar.

 

The Stonhouse, Clapham

En av anledningarna till att jag, en skånetös från landet, känner mig hemma i London är att staden inte känns så fasligt stor. Jag menar, det är endast i Canary Wharf och the City som det finns skyskrapor och överallt finns det parker och grönområden och vatten. Dessutom är stan som uppbyggd av en massa småstäder tätt intill varandra; varje stadsdel har sin egen lilla affärsgata, lokala restauranger, pubar och biografer och man behöver inte ta sig in till centrum för att få god mat eller gå till en trendig bar.

Området jag bor i, Clapham, har t o m flera olika affärsgator i olika delar av området och de erbjuder lite olika saker. T ex så finns två av mina favoritrestauranger i detta mitt närområde; Trinity och Tsunami. Men utbudet är stort och ibland tar jag faktiskt en matbit hemmaomkring av bekvämlighetsskäl.

En kväll mötte jag Laura, som också bor i Clapham, efter jobbet och vi gick till en mysig pub som jag besökt flera gånger, The Stonhouse. Den ligger inte på en av affärsgatorna utan lite bakom i ett bostadsområde. På sommaren erbjuder puben en mysig trädgård att sitta i (beer garden) men även inne finns det gott om plats både att äta och att dricka.

Vi beställde in lite plock från förrättsmenyn och jag blev faktiskt riktigt positivt överraskad. Tidigare har jag mest ätit burgare och även om de varit goda så trodde jag inte att resten av menyn var såpass bra som den är.

Vi beställde in rostad focaccia som kom med både tapenade på gröna oliver, olivolja och balsamvinäger. Oliverna vi beställde var gröna ej urkärnade och riktigt goda, smöriga liksom. Pommes fritesen var också goda, frasiga och ordentliga, men det godaste var ändå den varma cheddarpannacottan.

Konsistensen var lite fastare än en vanlig pannacotta, men len och mjuk och cheddarsmaken som verkligen fram. Tomatchutneyn som  man fick till passade dessutom riktigt bra till.

Detta, ett glas vin och en pratstund är allt som behövs efter en lång arbetsdag. Rekommenderas.

The Stonhouse är en av flera pubar ägda av ett och samma företag och det de har gemensamt är hemtrevlig men lite modern interiör och mer fokus på mat och dryck än många andra pubar.

I all sin enkelhet

Ibland behövs det inte mycket för att man ska bli lycklig. Får jag en bit god ost och en sked tryffelhonung så räcker det gott för mig och det är en av de godaste efterrätter jag vet.

Just osten Ossau-Iraty, en baskisk fårost, är en av mina favoritostar. Serverar man den i stavar i rumstemperatur med tryffelhonung till så är det som att smaka på en bit av himlen, i alla fall i mitt tycke. Och det behövs inga kex till, men man kan såklart om man vill.

Ottolenghi-inspirerade bönor med feta och salladslök

De utav er som läst bloggen ett tag har nog insett att jag är en kokboksjunkie av stora mått och att en klar favorit i bokhyllan är Ottolenghis vegetariska kokbok Plenty.

Bara häromdagen skrev jag om hans karamelliserade vitlökspaj och nu är det dags igen för en fin liten rätt med bönor, salldslök, chili, sumac och feta.

Min version av denna rätt blev lite annorlunda originalet främst för att jag inte hade någon ängssyra tillhands. Jag har faktiskt inte lagat mycket mat med denna ört/ogräs men jag älskade att äta bladen som de var när jag var liten och inspekterade mormors grönsaksland. I en vanlig matbutik är det stört omöjligt att hitta ängssyra och jag orkade inte ta mig till Borough Market bara för en ingrediens skull. Det är enda nackdelen med en del av Ottolenghis recept; att vissa ingredienser är otillgängliga om man inte odlar dem själv.

Men rätten blev god även utan ängssyra, och jag bytte dessutom ut smörbönorna mot cannellinibönor, och skulle tro att alla vita bönor fungerar precis lika bra. Smaksak liksom.

Det var dessutom ett riktigt genidrag att steka bönorna. Då försvinner lite av den delen av bönsmaken jag inte är så förtjust i. Det låter farligt kräset, men jag tror att ni vet vad jag menar efter att ni smakat.

Jag åt denna rätt med en skiva gott bröd som middag, det räcker för mig, och då räcker receptet till 2-3 portioner. Men det går precis likabra att servera bönorna som ett tillbehör till grillat, som en av många smårätter eller istället för potatis till korv eller kött.

Ottolenghi-inspirerade bönor med feta och salladslök, 2 portioner

1 burk (400g) cannellinibönor

generöst med smör och olivolja till stekning

1 vitlöksklyfta

1 röd chili, finhackad

8 salladslökar, strimlade eller hackade

2 tsk sumac

1/2 citron, saften

1/2 tsk salt

mer olivolja

smulad feta efter behag

Skölj bönorna och låt rinna av. Hetta upp oljan och smöret i en stekpanna och häll i så mycket bönor som får plats i ett enkelt lager. Stek tills bönorna börjar få färg. Pressa i vitlöken och lägg i chili och salladslök. Stek i någon minut och sänk värmen. Dra av plattan och pressa i citron och smaksätt med sumac och salt. Ringa över olja och smula över feta.