Fernandez & Leluu

Igår gick jag och Gaby på supperclub hos Fernandez & Leluu, vilket var jättetrevligt. Ingen av oss hade varit i den delen av London som vi skulle till, så vi missbedömde hur lång tid bussen dit skulle ta och blev tyvärr lite sena. Lite pinsamt, men de väntade med maten tills vi hade kommit vilket var jättegulligt.

När vi ringde på öppnade en tjej som hette Mia, och det visade sig att hon också var svensk. Hon var också vår servitris för kvällen och riktigt trevlig. När vi blev visade till bordet välkomnades vi av de andra nybörjarna och blev bombarderade med frågor. Endast en person vid vårt bort hade varit hos F&L tidigare, men dock fem gånger. Ett gott betyg om något.

Rummet vi satt i var deras vardagsrum och de hade gjort plats till ungefär 25 personer där. Det var trångt, lite stökigt och väldigt vänlig stämning. Gästerna var en salig blanding av olika stilar och nationaliteter, men hade alla en sak gemensamt: kärleken till mat.

En kvinna var där för att hon ville se hur en supperclub fungerade eftersom hon funderade på att starta sin egen, en amerikansk man var i London i affärer och hade läst om F&L i sin dagstidning och blivit nyfiken, och runt ett bord satt åtta vänner och kollegor som beslutat sig för att göra något annorlunda ihop.

Som en kvinna sa; på en supperclub är maten och sällskapet lika viktigt, men när man går på restaurang så står maten mer i fokus. Jag tycker dock att det är värt att gå hit enbart för matens skull, så god är den, men det är klart att göra nya bekantskaper blir en extra krydda. Det är väldigt annorlunda jämfört med en restaurang, betydligt mer informellt och intimt.

Både Gaby och jag hade höga förväntningar på maten eftersom denna suppercluben är en av de mest populära i London just nu, men detta var över våra förväntningar. Vi fick flera rätter, alla väldigt väl tillagade med otroliga smaker. Som killen bredvid mig uttryckte det: ”Det finns varken salt eller peppar på bordet, för det behövs inte”. Första rätten var makrillpaté på endivblad och vitlöksfoccacia som var underbar. Jag vill verkligen ha receptet på brödet! Nästa rätt var pamaskinka med melon samt tigerräkor med örtmajonnäs. Inte en så avancerad rätt, utan en alla kan åstadkomma, men det visar att med bra varor behöver det inte alltid vara så avancerat. Rätten därefter var en svart bläckfiskrisotto, alltså med bläck i. (Här i England har man olika namn på åtta-armad bläckfisk (octopus) och tioarmad (squid), detta var squid). Risotton var superb i smaken och inte för krämig, helt klart en av mina favoriter. Därefter serverades gravad tonfisk med pommes stripes och wasabi majonnäs. Tonfisken var len och fin och subtil i smakerna, och majonnäsen blev pricken över i. Jag tycker kanske inte att tonfisken och pommesen passade så bra ihop, men det var en rolig variant av fish & chips. Härefter serverades bläckfiskcarpaccio (octopus). Stora fat fick vi med tunt tunt skivade bläckfiskarmar, med små kapris och även detta var riktigt gott. Något sådant hade jag själv aldrig kommit på tanken att göra, men det är en perfekt mellanrätt eller som tapas. Nästa rätt var också en favorit, nämligen långsamt ungsbakat lamm med potatissallad. Potatissalladen var ordinär, ganska lik den jag brukar göra faktiskt, men lammet var helt utomordentligt gott. Det var krispigt och mört om vartannat och full av smaker. Jag ska verkligen göra fler stekar i ugnen, långsamt på svag värme.

När vi hade kommit såhär långt hade det hunnit bli ganska sent, och vi hade en ganska lång väg hem. De flesta gästerna, särskilt de vid vårt bord hade hunnit få i sig ganska mycket vin, och Gaby och jag önskade att vi också hade druckit en del för vi kände oss väldigt nyktra jämfört med de andra som skrek och sjöng. Så nästa gång kommer vi nog att gå dit på helgen och ta med oss en massa vin.

Vi var de första som gick hem, så vi åt desserten lite snabbt och den hade jag inte velat missa. Det var pannacotta med vodka och apelsin, och skogsbär ovanpå och den var riktigt god. Jag tycker att pannacotta är en ganska trist dessert, men denna var faktiskt riktigt bra. Som Gaby sa, sa gjorde vodkan att den inte kändes lika gräddig.

Innan vi gick smög vi oss in i köket och sade hej och hejdå till värdparet, och det var roligt att få träffa dem. Jag hoppas verkligen att de fortsätter i samma anda eftersom Gaby och jag ämnar att återkomma. De var riktigt trevliga dessutom, och trots att de slavat i köket i förmodligen flera dagar var de glada och man såg verkligen hur de brinner för sitt matintresse.

Tack så mycket för en väldigt trevlig kväll!

Annons

3 reaktioner till “Fernandez & Leluu

  1. Vilken rolig grej! Tror inte att det finns i Sverige men kan tänka mig att det kommer snart. Såg det första gången på ”Jamies America” på TV. Var vanligt i NY. Spännande! Kanske ska dra igång det här oxå…!?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s