Det här med att höfta

Usch, åkte på en hemsk förkylning/influensa i helgen och låg däckad både söndag och igår. Jag är tillbaka på jobbet idag, med svettningar, whiskyröst och bomull i huvudet, men det är sååå mycket bättre än konstiga feberdrömmar. 😉

När man mår såhär småkass och inte är så sugen på att varken laga, äta eller skriva om mat så tycker man om sig själv extra mycket för att man ibland skriver inlägg som bara ligger och väntar på att bli publicerade. Som detta t ex:

Min kära bästis är duktig på att ge mig feedback på bloggen, ur ett icke-foodie-perspektiv, och det är guld värt. Visst tycker Emma också om mat, och att äta gott, men hon är inte lika besatt som jag. Och tur är kanske det…

En sak hon undrade över var vad jag egentligen menade när jag skrev att höfta.

Jaaa, vad menar jag egentligen?! Jag fick tänka efter lite och insåg att det är mamma, och kanske mormor och farmor också, som jag fått uttrycket ifrån, i matlagningssammanhang i alla fall.

Att höfta innebär (för mig) att göra en kvalificerad gissning istället för att mäta upp något. När jag gör köttbullar så höftar jag med salt och kryddning, därför att jag vet på ett ungefär hur mycket som behövs utan att titta i ett recept.

Det lämpar sig bäst att höfta med matlagning där man provsmakar och kan ändra i recept med gott resultat. Med bakning är det lite trixigare, och man ska inte höfta här om man inte vet vad man gör. Men ju mer erfarenhet man har desto mer kan man höfta, man har ju då mer grund för sina gissningar. Och om man är nybörjare i köket så kanske det är bäst att konsultera ett recept eller fråga någon, eller höfta blygsamt, smaka av och prova igen.

I vardagslag är jag lite lat i köket och orkar inte mäta upp ingredienser när jag lagar mat, men jag kan med ögat se hur mycket en matsked är så det behövs inte heller. Jag höftar ofta och gärna, och lagar så pass mycket mat att jag inte behöver hålla mig till recept. Det händer att jag ofta hittar på egna recept, antingen för att jag ändrat hejvilt i andras, eller för att jag har en bild i huvudet av vad jag vill skapa. Jag är en glad amatör, men vet vad jag själv tycker om, och det är faktiskt otroligt sällan jag lagar nåt som inte är gott. Men allt blir såklart inte fantastiskt.

Nu är ju matlagning mitt intresse och min typ av yoga. Jag älskar att komma hem efter en arbetsdag vid skrivbordet, ta på mig förklädet och skapa middagsmaten. Ibland blir det gamla beprövade recep och ibland ren improvisation, antingen för att jag har en idé jag tycker är bra, eller för att jag behöver använda upp diverse saker i kylskåpet.

Mitt bästa råd innan man kanske känner att man vågar höfta, är att följa recept till en början. Men smaka av! Tycker du något fattas så lägg till det. Blev det för salt, späd ut. Tycker du inte om kapris, strunta i dem och lägg kanske till något annat. Så småningom vågar man ta ut svängarna mer och mer, och man börjar höfta. Men lita alltid på dina egna smaklökar, det är ju du som ska njuta av maten.

Bilden är lånad.

8 reaktioner till “Det här med att höfta

  1. åh, så sant! jag är ju också ganska oprecis när jag skriver recept, men jag tycker lite att det är så det fungerar. mårtenssons har ett bra citat på sin blogg:

    ”Jag blir nervös när folk följer mina recept till punkt och pricka. Ett recept är en vägledning. Att lägga till, dra ifrån och utveckla är en del av nöjet.”
    Gordon Ramsey

  2. 🙂 Hahaha, nu hann hon allt före oss den där Charlotta:) Men visst är det så som ni skriver, båda två, att det är svårt att ange precisa mått ofta. Det som passar en person i kryddning är helt fel för någon annan t.ex. För att citera en annan känd tv-matlagare ”Smaka, smaka, smaka!”, då blir det oftast bra till sist.

    Krya på dej,
    Mårtnssons

  3. Jag känner så väl igen mig i din text, vad vore man utan höftandet? Det är ju det som ger hela ”skaparkänslan” i matlagningen!

  4. Just när man lagar mat är det svårt att ange tex exakta mängden kryddor, vissa vill ha stark mat, andra inte, så höftar gör jag med i matlagningen, ja när det gäller bakning är det lite svårare förstås, inte så bra att höfta balpulver 🙂

  5. Så sant. Jag höftar många gånger också. Det beror på vad jag ska laga. Har du sett filmen Julie & Julia? Där testar de recepten flera gånger för att få till de perfekta recepten. Så kan det också vara för mig, att vissa recept är perfekta med exakta mått och en del spelar det inte så stor roll.
    Hoppas du snart mår bättre. Jag testade nyligen echinacea när jag kände att jag höll på att bli sjuk och det funkade. Jag brukar annars proppa i mig vitlök och ingefära, men det bet inte detta gång. Vilket echinacea gjorde.

  6. Bästis, detta inlägg är perfekt för min logiska och fyrkantiga matlagningshjärna! 😉 Du har förklarat begreppet på ett innehållsrikt och välformulerat sätt vilket nu ger mig mer inspiration att höfta till det lite mer. 😉 Visst gör jag det i viss mån, men ändock enklare att förstå dina recept när jag vet hur du tänker kring det. Pussen

  7. charlotta: Jag håller med dig, och Gordon är klok han. 🙂

    Mårtenssons: Exakt! Jag tycker det är det roligaste med matlagningen att smaka och fundera ut vad som fattas. Och tack, mår redan lite bättre!

    Therese: Ja, det har du så rätt i!

    Linda: Tror inte det skulle funka så bra nej… 😉

    Emmy: Det inslaget i filmen hade jag helt glömt, ska nog se om den! Och de har för övrigt lyckats – den kokboken är grymt bra! Jag testade bara Esberitox som brukar funka, men ska köpa på mig echinacea tills nästa gång. Tack för tipset!

    Emma: Haha, det är bara när det gäller matlagning som jag inte själv är så fyrkantig, men det vet du ju. Och nu blev det kanske logiskt även för dig? 😉

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s