De utav er som läst bloggen ett tag har nog insett att jag är en kokboksjunkie av stora mått och att en klar favorit i bokhyllan är Ottolenghis vegetariska kokbok Plenty.
Bara häromdagen skrev jag om hans karamelliserade vitlökspaj och nu är det dags igen för en fin liten rätt med bönor, salldslök, chili, sumac och feta.
Min version av denna rätt blev lite annorlunda originalet främst för att jag inte hade någon ängssyra tillhands. Jag har faktiskt inte lagat mycket mat med denna ört/ogräs men jag älskade att äta bladen som de var när jag var liten och inspekterade mormors grönsaksland. I en vanlig matbutik är det stört omöjligt att hitta ängssyra och jag orkade inte ta mig till Borough Market bara för en ingrediens skull. Det är enda nackdelen med en del av Ottolenghis recept; att vissa ingredienser är otillgängliga om man inte odlar dem själv.
Men rätten blev god även utan ängssyra, och jag bytte dessutom ut smörbönorna mot cannellinibönor, och skulle tro att alla vita bönor fungerar precis lika bra. Smaksak liksom.
Det var dessutom ett riktigt genidrag att steka bönorna. Då försvinner lite av den delen av bönsmaken jag inte är så förtjust i. Det låter farligt kräset, men jag tror att ni vet vad jag menar efter att ni smakat.
Jag åt denna rätt med en skiva gott bröd som middag, det räcker för mig, och då räcker receptet till 2-3 portioner. Men det går precis likabra att servera bönorna som ett tillbehör till grillat, som en av många smårätter eller istället för potatis till korv eller kött.
Ottolenghi-inspirerade bönor med feta och salladslök, 2 portioner
1 burk (400g) cannellinibönor
generöst med smör och olivolja till stekning
1 vitlöksklyfta
1 röd chili, finhackad
8 salladslökar, strimlade eller hackade
2 tsk sumac
1/2 citron, saften
1/2 tsk salt
mer olivolja
smulad feta efter behag
Skölj bönorna och låt rinna av. Hetta upp oljan och smöret i en stekpanna och häll i så mycket bönor som får plats i ett enkelt lager. Stek tills bönorna börjar få färg. Pressa i vitlöken och lägg i chili och salladslök. Stek i någon minut och sänk värmen. Dra av plattan och pressa i citron och smaksätt med sumac och salt. Ringa över olja och smula över feta.
Matarkivet 
Intressant med att steka bönorna, har jag aldrig testat, men kan tänka mig att det blir bra. Ängssyra, undrar om det är det som jag kallar harsyra? De där ljusgröna klöverformade bladen.
Sumac är obekant för mig, men läste precis att det är någon form av syrligt bär. Så kul hur mycket nytt man lär sig av att läsa bloggar.
Ha en bra helg!
Nej, det är nog inte samma. Ängssyra har långa avsmalnande blad och växten kan bli ganska hög. Bild här: http://sv.wikipedia.org/wiki/%C3%84ngssyra
Ja, sumac är en syrlig mörkrödbrun krydda som verkligen sätter piff. Visst är det kul med nya saker! Hoppas du med får en härlig helg!
Sumac är också nytt för mig… spännande det låter!
Det är en fantastisk krydda vanlig i mellanöstern och antagligen Israel där Ottolenghi växte upp, han använder den mycket.
Ungefär så här såg min dagliga lunch ut när jag var mammaledig. Älskar bönor ihop med ost och annat gott.
Vart hittar man sumac? Och hur smakar denna krydda?
Ja, visst är det galet gott? Jag köpte min sumac i Syrien, men man kan nog hitta det hemma också, kanske inte på ICA men i asienlivs kanske? Annars kan jag skicka till dig, har massor! Smaken är lite syrlig, lite åt citrushållet men svår att beskriva. Vanlig i fatoush och andra mellanöstern-sallader.
Jag odlar sorrel i min trädgård, men använder det mest till just den salladen. Sumac är dessutom en av mina absoluta favoritkryddor! På tal om sumac och Mellanöstern – har du spanat in Veggiestan? Plenty har länge varit den kokbok jag lagar mest ifrån, men den här är fantastiskt fin! Allt jag provat än så länge har varit så himla gott.
Har inte ens hört talats om Veggiestan, men ska genast googla. Tusen tack för tipset, Sandra!