Boka! Det är mitt bästa tips för en resa till Rom. Boka allt i förväg; taxi från flygplatsen, biljetter till alla sevärdheter och bord på restauranger.
Under min lunch på Armando al Pantheon, som är en mycket liten restaurang, såg jag kyparen skicka iväg minst tio personer som inte hade bokat. Inte ett enda bord var ledigt för walk-ins så jag klappade mig själv lite extra på axeln för att jag bokat i för väg och lyckades få ett bord!
Jag tog bokstavligen seden dit jag kommit och åt antipasti, primi och secondi. Drack vin till och njöt i fulla drag.
Jag började med brushetta; en med lardo och valnötter (gott!) och en med vaktelägg och tryffel (halleluja!). Redan när tallriken kom in infriades förväntningarna – detta var helt klart en förrätt i min smak.
Valet av pasta föll på spaghetti alla carbonara, en typisk romersk pastarätt liksom cacio pepe, och Armandos version var underbart god. Dock alldeles för stor portion för mig, eftersom jag ville äta en rätt till, men jag åt så mycket jag kunde!
Jag hade egentligen tänkt känna efter efter pastan om jag orkade mer, men när kyparen rabblade dagens specials för mina bordsgrannar kunde jag bara inte låta bli att beställa långlagad kalv med tryffel.
Köttet var mört och fint och serverades i sin sås med pinjenötter, granatäpplekärnor och tryffel.
Som ni ser är Armandos litet och gemytligt, och en mysig oas jämfört med turistmyllret utanför.
Armando al Pantheon, Salita dè Crescenzi, 31, 00186 Roma, Italy
Matarkivet 
Den där med lardo … Så smart att boka. Jag har bara varit i Rom med barn, så vi brukar försöka boka middagsplats först vid lunch, just för att vi aldrig riktigt vet vad alla spelare känner för senare. Funderar fortfarande på tricket att orka alla rätterna. Halvfasta på dagen? 😉
Kan tänka mig att det blir annorlunda med barn och flera viljor att ta hänsyn till! Halvfasta räckte inte (det testade jag, åt inte ens gelato under helgen, bara riktig mat), men på lördagskvällen såg jag hur romarna faktiskt äter; de bestället miniportioner av en massa grejer och en hel rätt. Det trodde jag liksom inte att man kunde, särskilt inte på finare ställen, men det funkar tydligen bra. 🙂
Jo så måste det ju vara! Brukar gärna nöja mig med förrätter eller sallader, men ibland känns det förstås som menytvång ändå.