BUDAPEST

Både jag och mina föräldrar är väldigt matintresserade, så lördagens första stopp blev saluhallen på Vaci utca.

I saluhallen fanns det massor av kött (inklusive hönshuvud, grisfötter, grisöron, stora block av grisfett m.m. Edit: glömde nämna hönsafötter som mamma så snällt påpekade, de hade jag nog förträngt. Man tog tillvara på allt.), säsongens grönsaker, massvis med ungersk korv (största märket hette Pick) och såklart paprikapulver. Här fyndade jag också tokbillig saffran!

På lördagen passade vi på att äta lunch ute i solen, och hittade ett café på ett torg. Det var mest skandinaviska turister på det caféet, så kändes som en turistfälla, men maten var god och det är ju det viktigaste. Pappa tog en ungersk tallrik med diverse korvar, skinka och ost. Speciellt den randiga korven ser intressant ut! Mamma och jag tog vanliga smörgåsar och eftersom det var sol och fint ute passade vi på att äta varsin glass också. Är det semester så är det! 🙂

På lördagskvällen åt vi middag på Central Kavehaz på Karolyi Mihaly utca, ett gammaldags grand café och restaurang. Inredningen var jättefin i gammal stil, men nyrenoverad och ett tremannaband spelade klassisk musik hela kvällen.

Maten var ungersk med franska influenser, så vara förrätter var ganska olika varandra. Pappa åt gulaschsoppa, medan mamma valde rökt forell och jag tog en köttallrik med paté, deras egna lufttorkade skinka och bacon. Skinkan var riktigt fin, men patén smakade lite för mycket lever för min smak, det var endast lever i den, men annars var den bra den också.

Till varmrätt valde vi olika igen, så pappa högg in på ankbröst med rödkål och potatisdumplings. Ankbröstet var knaperstekt och fint på ytan och fint rosa inuti så pappa blev nöjd. Mamma valde gösfilé med potatismos och annorlunda krispiga och riktigt tunna spenatchips. Jag valde skogssvampsravioli med spenat och ricotta och med en otroligt god velouté till. Det var lätt en av de bästa pastarätter jag ätit (i topp ligger dock fortfarande raviolin på Gordon Ramsay at Claridge’s). Det var kanske inte den vackraste ravioli jag sett, den var lite chunky, men smaken var verkligen klockren. Det som framhävde det hela var den fantastiska veloutén, som jag tyvärr inte vet vad den var smaksatt med. Den var ganska söt, men det passade riktigt bra ihop med svampen.

De hade endast tre efterrätter på menyn och det tyckte vi var lite synd. Tills vi fick syn på dessertdisken. Det fanns massor av bakelser och desserter att välja från. Mamma fastnade för en hallonmousse tårta som var frisk och god. Jag valde en passionsfrukt – och koksostårta (dock ovetandes om att det var kokos i den) och trots kokosen (som jag inte är vidare förtjust i) så var den god. Men vinnaren var dock pappa som valde en mango- och limepudding. Den var riktigt smarrig, så det var tur att han var snäll och delade med sig! 🙂

Från vårt bord kunde vi se en av kockarna i köket hela tiden, men musiken överröstade köksslamret. Musiken var faktiskt lite väl hög ibland och var anledningen till att vår servitör skickade in fel förrätter till oss. Men all var glömt när jag smakade på raviolin!

Alla restauranger hade en helt ungersk vinlista, och ingen av oss kunde särskilt mycket om röda eller vita ungerska viner. På Central Kavehaz provade vi en torr riesling som faktiskt var riktigt riktigt god! Så god att jag ska försöka leta rätt på den här hemma. Till efterrätten var vi såklart tvungna att dricka ett glas Tokaji. Mmm, gott.

Nästa kväll provade vi en annan restaurang rekommenderad av bloggen Spotted by locals. Gerlöczy restaurangen låg en liten bit bort från centrum på gatan med samma namn, och såg verkligen mysigt ut utifrån med kulörta lyktor i träden, en video projicerad på en husvägg och bord och stolar under träden. Denna restaurangen var i samma grand café-stil som Central Kavehaz men lite mer sliten. Baren låg på bottenvåningen och den våningen var mysigare än icke-rökavdelningen vi satt i en trappa upp. Vi nöjde oss med två rätter denna kväll, för det kändes som att vi inte gjorde mycket mer än att äta. 🙂 Mamma och jag valde båda pärlhöna med potatismos. Moset var glansigt och fint med en massa smör i, och pärlhönan var jättegod. Vi fick en kvarts fågel vardera och i mitten hade de lagt ett kryddsmör som smält vid tillagningen och köttet var omslutet av parmaskinka. Själva upplägget var riktigt enkelt, men smaken på maten var underbar. Jag vet inte vad som fanns i kryddsmöret men gott var det! Pappa valde biff med grönpepparsås och stekt potatis, vilket också var gott, men såsen var lite väl pepparstark och han hade gärna ätit lite mer potatis. Till efterrätt valde mamma och jag samma igen, en pärontart med halloncoulis, men vi tyckte båda att en liten kula vaniljglass eller lite vaniljsås hade passat ännu bättre. Pappa valde en creme brulee, som jag tyckte såg lite för rinnig ut, men han tyckte den var god, och det var ju huvudsaken! Nu låter jag kanske väl petig och kritisk, och det är jag, men jag rekommenderar ändå denna restaurangen, för det var faktiskt riktigt bra.

Det var lätt att hitta gulaschsoppa, så pappa fick ätit det två gånger. Denna intogs på fredagskvällen när vi trötta, hungriga och kinkiga pga av försenade flighter (båda!) traskade in på första bästa restaurang. Maten var ok, och precis vad vi behövde just då men inget jag rekommenderar mer än i samma situation. Dock så var pappas gulaschsoppa riktigt god. Jag fick efter lite letande ätit langos, det var bara på Margitön som jag såg att de sålde langos.

På flygplatsen köpte jag två flaskor Tokaji, en med 5 puttonyos, och en superbillig variant som jag vill testa. De hade ett bra utbud på flygplatsen vilket var tur för vi flög bara med handbagage och kunde därför inte köpa vin någon annanstans.