För-nyår minsann

Charlotta har startat en ny trend, och både Remsan och jag själv hängde på. För visst är nyår en sån trevlig tillställning att man kan fira den flera gånger?!

Min för-nyår insåg jag knappt var just en för-nyår förrän vi var mitt uppe i det. Såhär gick det till:

Jag var hemma i Sverige i en vecka till jul och eftersom jag ärvt mitt matintresse från mina föräldrar så tyckte vi alla tre att det kunde vara roligt med lite festmat min sista kväll i Skåne; måndagen efter jul.

Så mamma gick all out med hummer Thermidor till förrätt, vildand till varmrätt, som hon anrättade rosa för min skull (och ja, jag åt de rödaste bitarna – så gott) och en flaska riktigt gott rött vin.

Jag tror mamma köpt det i Danmark, men ett liknande av annan årgång (och annat nummer på etiketten) finns på Systembolaget (nr 5123). Gott var det och väldigt lättdrucket!

Det blev ingen efterrätt och inget bubbel, men för att vara en improviserad måndagsmiddag så tycker jag absolut att det kvalar in till för-nyår. 🙂

Det finns många olika recept för hummer Thermidor och det jag brukar använda är ett hopkok av flera olika. Mamma följde ett annat recept denna gången och jag har faktiskt inte lagat denna rätt på sistone, så den finns inte på bloggen, men en receptskiss kan ni få i alla fall:

Hummer Thermidor

Beräkna en halv hummer per person. Dela de kokta humrarna på längden och gröp ur innanmätet. Skölj och lägg skalen i en ugnsform. Försök att få klorna ur skalen hela om det går. Hacka hummerköttet i bitar.

Stek skivade champinjoner i en stekpanna. Gör en bottenredning i en teflonbottnad kastrull och häll på grädde så att det blir en stuvning, låt tjockna. Smaksätt med konjak, dijonsenap, kanske lite persilja, cayenne, fiskbuljong eller skaldjursfond, salt och peppar tills du är nöjd. Rör ned hummerköttet (utom de hela klorna om du vill) och svampen. Fyll hummerskalen med blandningen och strö på riven smakrik ost. Gratinera i ugnen tills gyllenbrun. Servera med bröd.

Winter Pimm’s

Hela sommaren lång dricks det Pimm’s så det står härliga till i England. På Wimbledon är det det alla dricker och på uteserveringar, open air theatres och garden partys flödar Pimm’s mer än champagne och jag har såklart introducerat många vänner och inte minst mina föräldrar till denna trevliga dryck.

Det finns dessutom en vintervariant som jag långt om länge lyckades få tag på nu innan jul. Den var restad på Waitrose när jag beställde den, men jag lyckades i alla fall knipa den sista flaskan på Fortnum’s.

På lillejulafton hade mamma och pappa besök på eftermiddagen och vi bjöd på Winter Pimm’s istället för glögg. Enligt etiketten på flaskan ska den serveras varm med 1 del Pimm’s och 3 delar äppeljuice. Jag tyckte det smakade lite för lite Pimm’s med den blandningen och lade till lite mer. Serverad med apelsinskivor var den ett mycket gott substitut till glögg. Uppfriskande och mindre söt.

Champagneprovning på Harrod’s

Höstens eller i alla fall förra veckans höjdpunkt inföll på en tisdag, nämligen champagneprovningen på Harrod’s. Vi har varit på två Harrod’s-vinprovningar tidigare; en med Toscanska viner och en med viner från Bordeaux, men den jag sett framemot allra mest var denna champagneprovning.

Det var alltså med höga förväntningar jag gick in i en av Harrod’s restauranger där de 80 champagnerna var utspridda på bord runt om i lokalen. 300 besökare hade köpt biljett och eventet var helt slutsålt.

Vid varje vinprovning får man ett glas, en broschyr som presenterar vinerna, en lista som man kan föra anteckningar i och en penna. Jag har inte lyckats skriva ner någonting på någon av provningarna, det överlåter jag till Christopher, men vi markerade i alla fall våra favoriter.

Det fanns dels en hel del kända namn representerade som t ex Krug, Lanson, Veuve Clicquot, Perrier Jouet, Mumm, Moët & Chandon etc och en del av dessa ville vi prova men en del var vi inte särskilt intresserade av (bland annat för att vi provat dem tidigare).

Vi började hos Taittinger och smakade oss igenom sortimentet. Redan här märkte jag att av bubblorna för mannen som hällde upp och berättade för oss om vinerna var riktigt generös, men ömsom vin ömsom vatten hjälpte i alla fall.

Jag tänker inte rabbla upp alla champagner vi provade eller i vilken ordning, för om jag ska vara ärlig kommer jag inte ihåg i vilken ordning vi gick runt. Jag lade allt krut på att komma ihåg flaskorna istället.

Men jag vill gärna nämna våra favoriter, och besvikelser, från kvällen. Vissa av champagnerna kanske inte kan vara så lätta att hitta på Systembolaget, men Harrod’s säljer dem i alla fall allihop.

Vårt absoluta favoritchampagnehus under kvällen var Philipponnat. Ett litet champagnehus men ett av de äldre. Alla fyra champagnerna som serverades var utomordenligt bra även om den som hette non dosée (=utan tillsatt socker) var aningen för torr att dricka som sällskapsvin. Till mat hade den dock passat utmärkt. Naturligtvis var vintagechampagnerna de allra bästa, men de är galet dyra,  så kan jag verkligen rekommendera deras Royal Réserve NV som faktiskt smakade åt vintage-hållet. Att endast få smaka dessa champagner hade gjort kvällen för mig, så goda var de, så det är med glädje jag rekommenderar en i mitt tycke mycket kvalitativ produkt.

Andra starkt lysande stjärnor var Ruinart‘s Blanc de Blanc, den enda av märket jag skulle köpa, samt Gosset‘s champagner.

Gosset är ett av de allra äldsta champagnehusen och har väldigt gott renommé och ändå var det först nu jag hörde talas om dem.

Goutorbe-Bouillot, Jospeh Perrier och Dampierre var andra märken av utsökt kvalitet. Den senare serveras på de franska ambassaderna runt om i världen och den första blev vi rekommenderade att prova av en av de som jobbar på Harrod’s vinavdelning.

En av höjdpunkterna under kvällen var naturligtvis att få prova champagne av den dyrare sorten, som man kanske inte hade fått anledning att prova annars. Att på en och samma kväll dricka Dom Perignon, Cristal, Krug och Pol Roger Cuvée Sir Winston Churchill kändes mäktigt. Av de fyra giganterna var Dom Perignon och Cristal väl unga för att smaka sitt bästa, Pol Roger Cuvée Sir Winston Churchill motsvarade inte förväntningarna, men Krug var fenomenalt god.

Vi hade faktiskt tänkt hoppa över de mest mainstreama märkena som vi ändå har smakat vid flera tillfällen, som Veuve Clicquot, Moët & Chandon och Perrier Jouet, men med lite tid över i slutet provade vi för skojs skull. Det blev magplask rakt igenom. Eller i alla fall för de två förstnämna, inte ens Moët & Chandon 2002 var god, däremot står de ju bakom Dom Perignon som jag verkligen tycker om, och nog den vintage jag själv skulle köpt, då den inte är lika dyr som flera andra. Perrier Jouet var inte lika dålig, men den föll ganska platt, lite vattnig sådär.

De stora champagnehus som Christopher (han kan betydligt mer om vin än jag, men efter att ha smakat mig igenom sortimentet håller jag verkligen med) rekommenderar är Laurent Perrier, Louis Roederer och Pol Roger (endast deras Brut NV).

Det serverades lite canapéer även denna gång och vi hann kasta i oss några stycken, men vi höll helt klart fokus på bubblorna. 

Slutligen vill jag rekommendera ännu en champagne, som dessutom är den perfekta presenten; snygg flaska (riktigt snygg faktiskt) med gott innehåll från Leroy-Duval, ännu ett champagnehus med gott renommé, nämligen deras Paris Brut.

Dille på limoncello

Kvällen vi hade italienskt tema gjorde vi det ordentligt, med både fördrink och mellanrätt med denna favoritlikör. Vår limoncello har faktiskt Christopher själv gjort enligt ett recept i Bringing Italy Home av Urusla Ferrigno, en helt underbar bok som jag varmt rekommenderar (vill ni förresten kika på min kokbokshylla så hittar ni den här).

Fördrinken är så enkel att det är löjligt. Häll ca 1 msk limoncello i ett champagneglas (flute) och toppa upp med prosecco. Riktigt gott!

Mellanrätten skulle jag vilja kalla sorbet, för den var tänkt som en sådan, men den är något slags mellanting mellan sorbet och granité. Vi kikade på ett Jamie Oliver-recept som innehöll annan sprit och tyckte att denna mängd var lagom för att sorbeten ändå skulle frysa. Men vi tycks ha räknat lite fel, för den frös inte till sig så mycket som vi skulle viljat. Men den blev söt och god i smaken, och därför får den finnas med ändå. 🙂

Limoncellosorbet, 4 portioner som mellanrätt

285 ml vatten

200 g socker

1 dl limoncello

1/2 citron, saften

Koka upp vatten och socker och låt koka 5 minuter, låt svalna. Blanda i limoncellon, smaka av och häll i en plastburk med lock. Sätt i frysen, ett dygn innan servering för att vara på den säkra sidan. Lägg upp i skålar och pressa lite citron ovanpå.

Bouvet-bubbel

Häromdagen delade vi på en flaska bubbel; ett mousserande vin från Loire som var riktigt gott, särskilt med tanke på priset (£10). Bouvet Ladubay Saumur NV heter det och druvan är Chenin Blanc.

Just denna flaska verkar inte finnas på Systembolaget, men andra mousserande från samma producent i samma prisklass finns här och här.

Toscansk vinprovning på Harrod’s

Harrod’s är ju en av de större turistfällorna i stan, men det är också så mycket mer. Deras matavdelning är fenomenal, de har ett Laduree-café där och en massa godsaker att välja bland, och inte bara teförpackningar med Harrod’sbilder på. Dessutom är deras vinavdelning riktigt välsorterad.

Och det var dit, till vinavdelningen i källaren, vi gick i tisdags för att delta i en toscansk vinprovning av ca 50 viner, Christopher och jag. Av oss två är Christopher vinconnossören och jag mattönten, även om han såklart gillar mat och jag vin.

Men även om jag inte kan så mycket om vin, så vet jag i alla fall vad jag tycker om, och det räcker faktiskt för att gå på vinprovning. Leverantörer och representanter från vingårdarna berättade allt du ville veta om vinerna, och det var lärorika pratstunder vi fick.

Även om temat var toscanska viner, så fick vi prova Bollinger också. Både deras Special Cuvée NV och deras vintage (La Grande Année 2002), och även rosé-varianterna. Deras non vintage var riktigt god, och det var även deras vintage i vitt. Vi fick smaka en Dom Perignon från 2000 hos vänner för någon vecka sen och den var ännu godare, men också betydligt dyrare än Bollingern, så denna rekommenderas också.

På vinprovningen var det annars mestadels röda viner; Chianti och Brunello och den vanligaste druvan är Sangiovese även om den ibland är uppblandad med andra druvor.

Vi fick också smaka ett rosé som smakade Provence och ett vitt vermentino som var underbart gott. Men det absolut bästa smakminnet var en vin santo. Jag har smakat flera vin santo tidigare och andra goda dessertviner, men detta var en helt annan upplevelse. Mitt första ord var AMAZING. Christopher som ännu inte smakat det, tänkte ‘jaja, hon överdriver’, smakade det och insåg hur rätt jag hade. Det var inte billigt, och jag vet inte om det finns i Sverige, men får ni syn på det så smaka. Det är fantastiskt, sött men med en djupare smak som är helt otrolig. Det heter Vin Santo di Carmignano Riserva 2005.

Vi fick också goda små tilltugg, och det behövdes när man provar så många olika viner. Det bjöds bland annat på arancinibollar, fishcakes med lax och god sås spritsad på, miniminipajer med frasig deg och rostbiff i mördegskrustad med pepparrot. Också citroncheesecake som avslutning. Riktigt goda, men jag förväntade mig inget annat av Harrod’s.

Förutom alla smakminnen och pratstunder med leverantörer blev det också lite mingel med andra gäster, och jag har en känsla av att jag kommer att återse dem på nästa vinprovning.