New York: Brunch på Norma’s

I samma hotell som Burger Joint finns det även ett schysst brunchställe (och bruncha, det måste man i New York) som heter Norma’s. Efter att ha dansat kvällen innan tyckte vi det passade att ladda upp med en stor frukost på söndagen.

Vi infann oss på Norma’s 09.05 då vi hade bokat bord till 9, men inte förrän nästan 09.20 fick vi vårt bord. Personalen bad om ursäkt och vi fick genast kaffe, färskpressad apelsinjuice och en miniblåbärssmoothie på bordet. Sen tog de vår beställning och eftersom vi var vrålhungriga tyckte vi att det tog en himla tid. Emma fick sin granola men sen fick vi vänta i ca 40 (!) minuter tills den varma maten kom. Vid detta laget var jag svimfärdig, både Emma och jag var griniga och superhungriga och sen åt vi förstås för snabbt. Maten var jättegod, men ingenting kunde kompensera den långa väntan på mat.

Jag trodde först att det var servispersonalen som var långsamma, men insåg snart att det var köket. Men att ligga efter i köket redan klockan nio på morgonen, går det ens?!

Jag hoppas verkligen de får ordning på köket för den tappra serveringspersonalen gjorde vad de kunde för att försöka få oss att trivas. De meddelade oss när de visste att vi var näst på tur att få mat, fyllde på juice och kaffe och bad om ursäkt i princip hela tiden. Jag tyckte ärligt talat synd om dem.

Maten så. Emmas granola med bär och yoghurt var gigantisk och mycket god. Pojkarna beställde belgiska våfflor och fick in den högsta våfflan jag någonsin sett, fint dekorerad med bär, florsocker, kolasås och grädde. Jag ville ha något savoury och slog till på en frukostquesadilla med scrambled eggs, knapriga baconbitar, ost, avocado och salsa. Muuums!

Slutomdömet låter alltså: mycket god mat, bra personal, trevlig miljö men katastrof i köket och låång väntan.

Norma’s
Le Parker Meridien Hotel
119 West 56th Street  
New York, NY 10019

New York: Middag på Café Gitane, the Jane

Café Gitane har ett café i Nolita som verkar ha nått kulstatus; alla pratar om det, men de har också en filial i Meat Packing District i the Jane, ett mysigt hotell precis vid vattnet.

Vi åt middag här en kväll och njöt av god mat, mysig stämning och trevligt sällskap. Maten var god, vissa rätter riktigt goda, och vissa saknade det lilla extra. Vi tyckte nog allihop att maten kändes mer lunchig än vad man äter till middag.

Vi började i alla fall med tre smårätter att dela på, och de var alla otroligt goda men enkla. Den aioligratinerade focaccian var helt gudomlig (måste testa detta hemma!) och ugnsbakad feta med oliver, tomater och kapris var också mycket god.

Vi delade också på en riktigt fräsch morotssallad, gott till all ost och allt bröd. Förrätterna var vi alltså riktigt nöjda med, men sen blev vi aningen besvikna på utbudet av varmrätter.

Jag och Linus valde en haché som var ungefär som en cottage pie. Den var god men inte wow.

Claes valde en pastagratäng med lufttorkad skinka som såg mycket god ut, men den saknade också lite wow-känsla.

Emmas kycklingsallad såg däremot riktigt god och fräsch ut. Kanske är de bara bättre på smårätter?!

Emma och Claes valde att dela en dessert, och Linus tog sin egen medan jag valde ett glas Bailey’s istället. Efterrätten alla föll för var en chokladbrödpudding; en gigantisk och mycket mäktig bit med lika mycket vispad grädde till. Den var riktigt god, men på tok för stor.

Efter middagen hittade vi en loungesoffa vid baren så vi satte oss där och drack en cocktail och mer vin (vi drack alltså vin till maten) innan vi gick upp en halvtrappa till nattklubben och skakade rumpa.

Jag blev inte lika impad av Café Gitane som jag hade förväntat mig, men det var änå en positiv upplevelse. Det var absolut inget fel på maten, den var fräsch och kändes riktigt hemlagad. Men den hade behövt lite mer finess tycker jag. Stämningen i restaurangen och sällskapet gjorde ändå kvällen minnesvärd. Och aiolifocaccian kommer jag aldrig att glömma. Mums!

Café Gitane  (MPD branch)
The Jane
113 Jane Street
New York, NY

New York: Grymma burgare på Burger Joint

Att äta en bra burgare när man är i USA är självklart ett måste och vi hann bara med ett av två rekommenderade ställen för just burgare. Sparar det andra till nästa gång! 🙂

Stället vi hann med heter Burger Joint, och är en mysig liten joint med klotter på väggarna och endast en sorts burgare på menyn, inhyst i ett fint hotell med marmorlobby! Kul kontrast, tyckte vi. Och otroligt goda burgare.

Själva stället är lite i samma stil som de burgarrestauranger som ploppar upp i London just nu; cool inredning och fokus på få men riktigt bra saker. De tog bara cash, man köade vid disken och kunde endast välja mellan burgare med eller utan ost, bestämma hur man ville ha den tillagad och om man vill ha alla tillbehör eller ej.

Jag körde på en rare burgare med ost och the works (dvs alla tillbehör; majo, senap, pickles – riktigt goda, sallad, tomat, lök etc), en cola och så delade Emma och jag en pommes.

Burgarna var inte jättestora men alldeles lagom. Saftiga biffar med mycket smak, mjukt och smörigt briochebröd och hemmainlagd tunnskivad gurka. Bästa burgaren jag ätit!

Burger Joint
Le Parker Meridien Hotel
119 West 56th Street  
New York, NY 10019

New York: The Highline och Meat Packing District

Det var inte bara första dagen vi gick en massa, utan det var helt klart det bästa sättet att ta sig runt i New York. När vi sedan blev trötta i benen var det bara att hoppa in i en taxi.

Häftig väggmålning

Det finns så otroligt mycket att se i New York och även om vi hann mycket så finns det massor kvar. Ett av Emmas måsten var The Highline, en gammal tågbana en bit ovanför gatuhöjd som gjorts om till promenadstråk och park. Den går från Gansevoort Street i the Meatpacking District till West 34th Street, mellan 10 och 11 Avenyn.  Vi startade dock på 34th Street och gick mot Meatpacking District. Det var en riktigt trevlig promenad med mycket att titta på, och kul att uppleva staden en bit från ovan och få lite perspektiv. Det fanns en massa coola byggnader, man såg vattnet, Empire State Building och ju närmare MPD man kom desto mer bebyggelse blev det med bl.a. mysiga caféer och restauranger.

Empire State

Tuff design

Skyline

Vattnet

När Highlinen tog slut befann vi oss som sagt i MPD så vi strosade omkring där en stund. Vi tyckte alla om området och alla mysiga restauranger. Vi sprang också på Chelsea Market en matmarknad med massa olika restauranger (bland annat en som serverade Mainehumrar – slurp), bagerier, vinbutik, bokhandel och köksbutik.

Mysiga Chelsea Market

Roliga cupcakes i Chelsea Market

Jag hann med lite shopping i köksbutiken medan de andra stod och trampade och hann köpa ett efterlängtar microplanerivjärn samt snigeltänger och -gafflar.

New York: Finmiddag på Daniel

Anledningen till vår NY-resa var att både jag och Emma fyller 30 i år (med exakt en månads mellanrum). Vi ville naturligtvis fira ordentligt, med både presenter köpta i New York  (på Tiffany’s – vilket Charlotte-moment) och att äta på en riktigt fin och bra restaurang.

Vi hade många restauranger som vi valde emellan men valet föll till slut på Daniel; juvelen i Daniel Bouluds krona. Och vi blev mer än nöjda! Hit skulle jag rekommendera alla att gå! Vi blev väldigt vänligt och professionellt bemötta, åt gudomlig mat och hade en fantastisk kväll.

Kvällen började med en amuse bouche med tema aubergine. Det var kallrökt lax med confiterad aubergine, auberginesoppa/röra i mitten och till höger bläckfisk med aubergine. Mycket gott, men faktiskt inte i närheten av vad som komma skulle.

Emma och jag valde samma underbara förrätt som tyvärr bilden ovan inte alls ger rättvisa. (Jag vill inte ta med mig kameran till fina restauranger och det tar faktiskt emot att fota med mobilen med, men jag kunde inte låta bli). I alla fall så hette vår förrätt slow baked jade tiger abalone with cinco jotas, zucchini marmalade and avocado, wood sorrel, oregano gremolata. Verkligen hur gott som helst! Abalone har jag inte stött på tidigare och efter en snabb googling kan jag konstatera att det var havssniglar (sea snails) vi åt. Otroligt goda var de hur som helst och serverades varma i sitt skal på en bädd av ljuvligt avocadomos. Det var en ganska stor men väldigt lätt förrätt med flera olika konsistenser; mjukt, lent, krispigt m.m.

Linus valde tasting of rabbit med kaninterrine och kanin i gelé med dragon som också var en stor förrätt och såg riktigt god ut. Claes valde en kall silkeslen melonvelouté med tigerräkor och vi var alla helt otroligt nöjda.

Av varmrätterna så valde jag och Claes samma; ugnsbakad kalvfilé med kronärtskocksbarigoule, bräserade kinder med tomatchutney, krispig bräss, haricot verts och squash. Köttet var otroligt mört och fint, men det var kinderna och brässen som verkligen fick mig att sucka av lycka. Kinderna var riktigt möra och fulla av smak och såsen de bräserats i var tjock och mustig. Brässen var len som smör på insidan och stekt krispig på utsidan. Det var en mycket stor varmrätt i en tre-rätters och det var mycket protein i förhållande till kolhydrater. Men detta är egentligen inget negativt, men jag blev lite ledsen över att jag inte orkade äta upp.

Linus satsade även han på kött och följde vår karismatiske servitörs rekommendation på duo av biff med bräserade Black Angus short ribs med romanescopuré, brynt Wagyufilé och tomatfylld potato och trattkantareller.  De var dessa båda rätter jag valde mellan och jag hade ju blivit lika glad för denna som kalven, men det var nog brässen som vägde över i mitt val. Att få bräss helt perfekt tillagat på restaurang är verkligen en ynnest!

Emma valde signaturrätten långlagad svart havsaborre med syrahsås, salladsfylld potatis och schalottenlökscomequis (som en opanerad krokett). Hon var mycket nöjd med denna typiska Danielrätt och den såg verkligen delikat ut. Men det gjorde ju allting annat också!

Både Emma och jag kände oss sprickfärdiga efter varmrätten. Att amerikanska portioner i allmänhet är större har vi ju koll på, men jag trodde faktiskt inte att de skulle vara större på gourmetrestaurang. Både bra och synd. Bra för de som orkade äta upp, men synd för att det för vår del blev mat över och jag tycker ju inte om att slänga mat.

Efter en kort paus orkade vi dock med efterrätten. Eller efterrättsbonanzan snarare! Vi beställde varsin efterrätt men fick ytterligare två med ‘Happy Birthday’ skriver i choklad på tallriken, dessutom en bricka med petit fours och en hel skål full med nybakade mini-madeleines. Helt galet som de skämde bort oss!

Emma och jag valde samma goda chokladdessert; varm choklad-coulant (som en fondant ungefär men mindre ‘kakig’ i konsistensen) med Fleur de Sel och mjölksorbet. Otroligt gott! Salt, chokladigt och uppfriskande med mjölksorbeten. Och alldeles lagom mäktigt.

Pojkarna valde också samma; men en fruktig efterrätt bestående av en passionsfrukt- och vaniljvacherin med mango chutney, mascarponekräm och maräng. Friskt och underbart gott!

En av våra extradesserter tror jag var mjölkchoklad-dacquoise med jivara parfait, toffee tuile och salted caramel-glass. Mycket gott men helt otroligt mäktigt.

Den andra överraskingsefterrätten var lättare och därför blev den snabbare uppäten eftersom den var så fräsch. Det var  liksom en jordgubbsbakelse med crème dAnjou i mitten och jordgubbsgranité ovanpå, serverad med szechuanpepparsorbet. Mycket gott!

Som det inte var nog fick vi även dessa små godingar och en hel skål med minimadeleines, och när det väl var utdukat fick vi ännu en omgång petit fours. Det var skönt med en liten promenad efter middagen, det kan vi nog alla intyga.

Jag kan inte nog rekommendera ett besök här. Maten var gudomlig, servicen outstanding och vi fick verkligen mycket för pengarna. Daniel har inte a’la carte utan antingen en prix fixte (det vi valde) med många rätter att välja mellan eller en avsmakningsmeny. Bordet bredvid oss provade avsmakningsmenyn och de var om möjligt ännu mättare än vi. Men eftersom de beställe den så kom kocken själv (Daniel Boulud) ut och hälsade på dem så vi fick i alla fall se honom och det var ju kul att han var på plats den kvällen.

Som ni kanske förstår blir jag mer till mig av att se stjärnkockar än om jag skulle se Brad Pitt eller andra (icke mat-)kändisar. 🙂

Daniel
60 East 65th Street
New York, NY 10065

New York: Lunch på Oficina Latina

Ännu ett måste-ställe i New York verkar vara Café Gitane i Nolita (North of Little Italy), men när vi var lunch-hungriga så var alla andra det också så vi gick runt hörnan till ett annat ställe och lunchade istället. Det är det fina med New York att om det finns en trevlig restaurang i ett område så finns det garanterat fler i närheten.

Stället vi hamnade på hette Oficina Latina och var en pan-Latinsk restaurang med schysst meny. Vid detta laget hade även Linus sällat sig till skaran och var med oss över helgen.

Claes valde värsta monstret till macka, typ en bookmaker toast med extra allt. Han åt och åt och inte verkade den bli mindre, men god var den och Claes gjorde sitt bästa.

Emma valde en kycklingsallad som såg riktigt god och fräsch ut.

Linus valde tonfiskspett med grönsaker och ris och även hans rätt var mycket fräsch.

Jag var sugen på en burgare och ni får ta mitt ord för att den fanns gömd under all ost. Ost och inlagd paprika var förövrigt jättegott till burgaren så någon dressing behövdes liksom inte. Gott!

Ett mysigt lunchställe i ett mysigt område och helt klart värt ett besök när man är på chill-humör.

24 Prince Street
New York
NY 10012
(646) 381-2555

New York: Middag på ‘Inoteca

En restaurang som nästan alla jag pratade med rekommenderade var Freeman’s, en jättemysig restaurang på Lower East Side och jag var supertaggad att gå dit, men tyvärr lyckades jag inte boka bord online och när vi på torsdagskvällen chansade så var det 45 minuters väntetid och det hade vi inte klarat av den kvällen; blodsockernivån var i tårna på oss alla. Istället valde vi att äta på en av de mysiga restaurangerna på samma gata, Rivington Street, som vi gått förbi och vi blev riktigt nöjda där med.

Stället vi valde heter ‘Inoteca och är en mysig autentisk italiensk restaurang med bord både utomhus och inne i lokalen. Vi tog ett gatbord och satt och tittade på folk medan vi njöt av den goda enkla maten och en flaska Gavi.

Vi började med tre bruschetta, och vi visste inte om det skulle bli för mycket, men detta var ett italienskt ställe med italienska storlekar på portionerna – inte amerikanska. Tack och lov!

Bruschettorna vi valde var ricotta och honung (t v), pesto (t h) och tapenade (längt bak i bild). De var alla riktigt goda och lagom i storlek för att man skulle kunna vara trevlig resten av måltiden och inte dödshungrig.

Emma valde kycklingbröst piccante med sallad på bland annat majs och krutonger. Kycklingbröstet var gigantiskt och lagom hett. Fräsch mat värdig en sommarkväll.

Claes valde deras lasagnette, och var verkligen liten för att vara en restaurang i USA, men riktigt mättande sa Claes. Tur ju. God var den också!

Jag valde lammragu som var riktigt god och full med umamismaker. Den serverades med gott rostat bröd och ett stekt ägg. Mmm.

 
 
 

Eftersom det var ganska små portioner jämfört med andra ställen så blev vi lite sugna på efterrätt och beställde deras chokladpudding, som visserligen var god och fin i konsistensen, men helt otroligt mäktig. Den smakade dessutom som knäck med en hint av choklad ungefär och var såklart riktigt söt så den vispade grädden bröt fint av. Vi orkade inte många skedar var av denna dessert och det kändes lite synd på något så gott.

Förutom att det var god mat och mysig stämning var detta också det billigaste stället vi åt på i New York, och att få valuta för pengarna tycker man ju om, eller hur?!

98 Rivington Street at Ludlow
New York, NY 10002
212 614 0473

New York: rooftop-drinkar, The Peninsula Hotel

Endast några gator ifrån vårt hotell ligger det anrika hotellet The Peninsula Hotel. När man kliver in är det marmor och stilig interiör men uppe på deras rooftop-bar är det lite mer avslappnat. Jättemysigt att uppleva New York lite från ovan och dessutom svalka sig med en drink i sommarvärmen.

Drinkarna är inte billiga (runt $25) så vi nöjde oss med en vardera innan vi tog oss vidare för middag. Rekommenderas!

Emma och jag smakade på en riktigt god (men inte särskilt söt) hallondrink med hallonvodka, Chamboard och Prosecco.

Claes var också med på temat hallon med en sprakande röd margherita.

Glada semesterfirare

Utsikten

New York: Längsta promenaden ever, del II

P g a problem med wordpress fick jag dela upp mitt inlägg i två delar, så om detta känns avhugget så läs förra inlägget först.

Brooklyn Bridge

Trapeze School New York ligger på FDR Drive och känns igen från Sex and the City

Sista delarna på vår långa promenad gick utmed FDR Drive till Brooklyn Bridge; en himla mysig sträcka.

Claes på bron

Maffigt eller hur?!

NYC Skyline

Sedan knatade vi över bron som ger en fantastisk utsikt, gick en sväng i Brooklyn och sen över bron igen och sen var vi ganska möra i fötterna, så det fick bli taxi tillbaka till hotellet. Då insåg vi hur långt vi faktiskt gott. En fantastisk dag!

New York: Längsta promenaden ever, del I

Times Square

Vår första riktiga dag i New York var vi så taggade att se allting att vi i princip promenerade omkring hela dagen, när vi räknade efter måste vi ha gått i hela sex timmar, pauser borträknade.

Madison Square Garden

I alla fall så började vi promenaden vid vårt hotell i Midtown och gick ner mot Times Square och Madison Square Garden.

Typisk fire escape utanpå huset

Lummiga mysiga gator runt Bleecker

Vidare mot Bleecker Street och sedan fortsatte vi till Ground Zero och alla turister. Men det var ändå värt att se det, och kön gick snabbt, men en sådan turistaktivitet med tillhörande kö räckte för oss.

Skyskrapor runt Worldtrade Center

Ground Zero – World Trade Center Memorial

Häftigt när hus speglas i hus – Ground Zero

Platsen känns fridfull med öppna ytor, stora dammar, rinnande vatten och trädplanteringar

Därefter gick vi ned mot Battery Park, där vi pausade och åt lunch. Härifrån kan man både se Frihetsgudinnan och Ellis Island, och halva parken var i princip bara turister som köade till en av båtarna för att komma till något av de två turistmålen.

Vi valde att ta foton härifrån istället och lunchade på Battery Gardens. (Mer om det i ett eget inlägg.)

Battery Park

Frihetsgudinnan from afar

Ellis Island

Sen gick vi längs med FDR Drive till Brooklyn Bridge; en himla mysig sträcka och sedan knatade vi över bron som ger en fantastisk utsikt, gick en sväng i Brooklyn och sen över bron igen och sen var vi ganska möra i fötterna, så det fick bli taxi tillbaka till hotellet.

P g a problem med wordpress får det dock bli ett eget inlägg om Brooklyn Bridge och FDR drive, som publiceras precis efter detta.