Recept: krämig kycklingpasta med svamp och salladslök

Den här pastarätten med kyckling kom till av en kylskåpsrensning. Jag hade någon dag innan ugnsstekt en kyckling till middag och ville använda upp resterna (det som var kvar efter att vi ätit både resterna som de var och gjort goda mackor med kyckling i). Jag hade även svamp och salladslök i kylen och tänkte att det passade bra ihop med pasta.

Det är oftast så nya recept tar form hos mig; jag börjar med en ingrediens och lägger till det jag tycker passar till. Och detta blev verkligen urgott! Krämigt, mättande och fullt av olika smaker som kompletterar varandra. Dessutom snabblagat! Har man inga kycklingrester till hands så ger det utmärkt att steka en kycklinglårfilé i bitar innan du bryner svampen och lägga i den senare. Det krävs alltså inte kycklingrester för att göra denna, men eftersom det var så rätten kom till har jag utformat recepten efter det. För visst behöver vi inspiration till att ta vara på rester?! Det ger mig sådan glädje att använda upp all mat vi köper och alla rester som blir över.

Krämig kycklingpasta med svamp och salladslök, 2 portioner

250 g spaghetti 

100 g kastanjechampinjoner, skivade

1 msk smör

1 vitlöksklyfta, riven eller finhackad

1 1/2 dl grädde

1 msk citronsaft

1-2 msk tomatpuré

150 g ugnsstekt kyckling, delade i munsstora bitar

3 salladslökar, skivade

ca 1 dl pastavatten

salt och peppar

riven parmesan

Koka spaghettin al dente efter anvisningarna på förpackningen. Smält smöret i en stor stekpanna och stek svampen gyllenbrun på medel-hög värme. Sänk värmen till medel och lägg i vitlöken. Salta och peppra Häll i grädden efter en minut och rör medan grädden tjocknar. Häll i citronsaft och tomatpuré och rör om. Lägg i kycklingen och hälften av salladslöken. Lägg i pasta och pastavatten och blanda. Rör med tänger eller en trägaffel tills såsen tjocknat till lagom konsistens. Ta från värmen. Smaka av med salt och peppar. Strö över riven parmesan och resten av salladslöken och lägg upp i skålar.

Recept: Min lasagne

När jag var liten åt vi inte så mycket pasta hemma. Det var potatis som gällde, i sann skånsk anda, och än idag älskar jag potatis, men jag äskar pasta med. Men det är en kärlek jag själv har upptäckt och inte en som mina föräldrar fostrat i mig. Visst åt vi pasta ibland hemma, men inte så ofta och inte så varierat. Inga köttbullar och snabbmakaroner, mer än när jag bönade om bad om det.

Så det tog mig ett tag att hitta rätt. Att hitta bra (oftast autentiskt italienska sådana) som jag sedan gjorde till mina. Och efterhand som jag lagat har jag delat med mig. Men det är faktiskt de senaste åren som det riktigt lossnat för mig, det här med pastan. Jag har fått kläm på det nu.

T o m fått kläm på lasagnen, vilket låter konstigt för det har väl ALLA ett recept på?! Jag med, numera.

Det jag har lärt mig genom trial and error har så småningom destillerats till detta, mitt älskade recept. Som blir som jag vill ha den. Den är inte skarpt tomatig, mer mustig, och förutom i soffritton så innehåller den inga morötter. Köttfärssåsen har långlagats med rödvin och lagerblad tills den inte är så värst såsig längre. Och bechamelsåsen – som det krävs mycket av, för jag vill ha en krämig lasagne – den har lite citronsaft i sig och så låter jag en parmesanskalk koka med och ge smak.

För ett tag sedan upptäckte jag dessutom det ultimata tillbehöret till denna lasagne och de flesta andra pastarätter, nämligen denna ljuvliga sallad. Ni måste bara prova!

Min lasagne, 4 portioner

Köttfärssås:

500 g nötfärs, minst 12 % fett

2 msk soffritto (lika delar finhackad morot, lök och selleri) 

2 msk olivolja

salt och peppar

1 lagerblad

1/2 flaska rött vin (375 ml)

1 msk tomatpuré

400 g krossade tomater

2 tsk herb d’Provence

Bechamelsås:

4 msk smör

3 msk vetemjöl

1 l standardmjölk

riven muskotnöt

salt och peppar

2 tsk pressad citron 

1 näve riven lagrad ost 

1 parmesanskalk

Övrigt:

ca 12 lasagneplattor (jag föredrar Barillas som blir klara på 20 minuter)

1 näve riven lagrad ost

Häll olivoljan i en stor kastrull och fräs soffritton mjuk på medel-hög värme i ca 3 minuter. Lägg i köttet och stek tills det brynts och blivit krispigt på sina ställen. Salta och peppra. Häll i vinet. Lägg i lagerbladet, häll i tomaterna och lite vatten. Lägg i tomatpurén och rör runt ordentligt. Låt koka upp och sänk sedan värme så att såsen sjuder så nätt. Lägg på lock och låt det sjuda i 1-1 1/2 timme. Rör om emellanåt och se efter så att såsen inte reduceras alltför snabbt. Skulle det hända så sänk värmen ytterligare och häll i mer vatten. När såsen tjocknat och den mesta vätskan kokt in, smaka av med salt och peppar och häll i de torkade örterna. Ställ åt sidan så länge. 

Lägg smöret i en annan stor kastrull. Häll i mjölet och vispa runt på medelvärme i några minuter. Häll i ca 2 dl mjölk och vispa tills såsen tjocknat. Lägg i parmesanskalken och sänk till medel-låg värme. Häll i mjölk i omgångar tills du har en tjock och fin sås. Den får ej koka eller brännas vid, så häll uppsikt. Lägg i osten, smaka av med muskot, salt, peppar och citronsaft. Fiska ur parmesanskalken. 

Värm ugnen till 200C varmluft. 

Bygg ihop lasagnen genom att hälla en slev béchamel i botten av en ugnsfast form ca 25×20 cm stor och bred ut. Täck botten med lasagneplattor. Bryt i bitar om det behövs. Häll på en slev béchamel till och bred ut över pastan. Häll på en tredjedel av köttfärssåsen och bred ut den. Lägg sedan på fler lasagneplattor, mer béchamel och mer köttfärssås i två lager till. Toppa med ännu ett lager lasagneplattor. Bred ut béchamel (allt som är kvar) och dutta över det sista av köttfärssåsen (mest för att få färg). Strö över riven ost. 

Still formen i mitten av ugnen i ca 30 minuter eller tills brun och fin ovanpå och mjuk inuti. Låt svalna i 5 minuter. Lägg upp och servera med sallad. 

Recept: pasta alla vodka

2020 har nog varit pastans år för mig. Inte för att jag gjort pasta från scratch en enda gång men för att vi ätit det ofta. Min receptrepertoar har utökats med nya favoriter som jag kommer laga i många år framöver.

En av de nästan klassiska pastarätter som vi fastnat för är pasta alla vodka. Den är krämig och härlig, enkel att göra och det behövs inga konstiga ingredienser utan bara saker man alltid har hemma.

Att hacka lite lök, steka tomatpuré tills den blir djupt roströd i färgen och sen hälla i vodka och grädde och till sist pasta och parmesan – ja, det är himla mysigt helt enkelt. Och det blir ju så otroligt gott!

Pasta alla vodka med rigatoni, 4 portioner

Översatt från och anpassat efter Bon Appetits recept.

500 g mellanstor rigatoni

1 medelstor lök, finhackad i

4 vitlöksklyftor, krossade och skalade

115 g finriven Parmesan

2 msk olivolja

1 tub (127 g) dubbelkoncentrerad tomatpuré

1/2 tsk chiliflakes (kan uteslutas)

60 ml vodka 

180 ml vispgrädde

basilika blad till servering

Koka pastan al dente enligt anvisningarna på förpackningen. Häll oljan i en stor kastrull och värm på medelvärme. Lägg i lök och vitlök och rör kontinuerligt tills löken börjar bli lite brun i kanterna, ca 5–7 minuter. Häll i tomatpuré och chiliflakes och rör om tills purén blivit mörkt roströd och börjar bli brun, ca 5–7 minuter. Häll i vodkan och rör om. Sänk värmen till låg. Mät upp ca 60 ml vatten från pastagrytan och blanda i grädden. Häll sakta ner i tomatblandningen under omrörning. Ta kastrullen från värmen. Häll av ca 150 ml av pastavattnet och ställ åt sidan. Lägg över den kokta pastan i såsen och häll i lite av pastavattnet. Sätt kastrullen på låg värme och rör om hela tiden som pastan kokar klart och såsen tjocknar. Lägg i hälften av parmesanen och rör om så den smälter. När pastan är lagom krämig så smaka av med salt och lägg upp i skålar. Strö över parmesan, ringla över olivolja och strö över basilika.

Recept: fusk-carbonara

Ni vet att det är i princip förbjudet att ha grädde i en spaghetti carbonara?! Om man vill laga den på autentiskt vis, och det vill man oftast om man provat det. En riktig pasta carbonara är i princip himmelriket på en tallrik (receptet hittar ni här). Men under lockdown blev jag tvungen att tumma lite på mina principer när jag helt plötsligt bara hade ett ägg kvar.

Vi var så bortskämda med ägg under den perioden för gården i byn värpte så bra att jag tror i princip hela byn gick och lade en peng i lådan i utbyte mot en kartong ägg. Men antingen så var efterfrågan större den här veckan eller så hade hönorna tagit en paus för vi fick inte tag i några. Och alla bakingredienser var svåra att få tag på i affärerna med.

Men problem är till för att lösas, så jag gjorde carbonara på en äggula, mycket parmesan och en skvätt grädde. Och även om det inte var helt autentiskt så var det riktigt krämigt och gott. Och, mycket lättare att laga faktiskt. Inte lika stor risk att det skulle bli för torrt eller spricka. Så jag rekommenderar faktiskt att börja med denna varianten, som ändå bygger på de autentiska principerna, och sen när man känner att man har koll på hur man lagar rätten, tar man bort grädden och gör den riktiga varianten.

Fusk-carbonara, 2 portioner

Mycket lik riktig carbonara, men enklare att göra.

1 stor äggula från frigående höns

40g parmesan + extra till servering

2-3 msk gruff

150g pancetta, i kuber

200g spaghetti

1 vitlöksklyfta

olivolja

svartpeppar

en nypa salt

Lägg gulan i en skill, finriv parmesanen och blanda i. Tillsätt svartpeppar och blanda väl med en gaffel. Koka pastan i en stor kastrull med saltat vatten tills al dente.

Stek pancetta i lite olja på medel-hög värme. Skala vitlöken, platta till den med en kniv och lägg den i pannan. Ta bort den om den blir brun eller när pancettan är krispig och klar. Spara en mugg med pastavatten och häll av resten. Lägg pastan i pancettapannan och blanda väl så den kan suga upp fetta och smak. Ta sen pannan från värmen. Häll tillbaka pastan i pastakastrullen tillsammans med lite pastavatten. Häll sedan i äggblandningen och grädden. Blanda ordentligt på låg värme tills såsen tjocknat och pastan är härligt krämig. Smaka av med salt och peppar. Lägg upp i skålar och servera med finriven parmesan.

Uppdaterad: enkel och krämig tryffelpasta

Jag uppdaterade nyligen denna fredagsklassiker (som är URGOD som den är, men ibland vill man ju förnya sig lite) och gjorde den krämig och lite extra lyxig och det blev så bra att jag såklart vill dela med mig till er meddetsamma.

För detta kan vara den enklaste och godaste tryffelpastan du gör hemma, utan riktig tryffel. Såklart hade detta blivit hundra (tusen?) gånger godare med riktig tryffel, men det är ju inget man bara har liggandes hemma tills andan faller på. Tyvärr. En flaska tryffelolja av bra kvalitet däremot, den håller länge i skafferiet.

Så när tryffelbegäret slår till nästa gång och du inte orkar gå ut på restaurang så testa denna goda pasta. Jag lovar att den kommer att stilla behovet och hit the spot!

Enkel krämig tryffelpasta, 2 portioner

300 g tagliatelle

50 g saltat smör

1/2 dl vispgrädde  

ca 1 tsk tryffelolja av bra kvalitet

rikligt med finriven parmesan

1/4 citron

havssalt och svartpeppar

Koka pastan al dente i saltat vatten. Fyll en mugg eller likande med pastavatten. Häll av pastan i ett durkslag. Ställ tillbaka den tomma kastrullen på plattan och lägg i smöret. Låt det skumma och vänta tills bruna prickar uppstår. Ta kastrullen från värmen och häll i grädden och vispa ordentligt. Låt blandningen tjockna något. Häll sedan i lite av pastavattnet och därefter pastan. Lägg i parmesanen lite i taget under omrörning tills såsen är silkig och pastan lagom krämig. Om den är för tjock så häll i lite mer pastavatten; om den är för lös så hetta upp kastrullen på medelvärme och rör tills den tjocknat lite. Ta från värmen när den är lagom tjock och droppa i tryffelolja. Pressa i lite citron och smaka av med salt och peppar. Lägg upp i skålar och strö över parmesan, lite mer svartpeppar och några extra droppar tryffelolja och servera.

Recept: Orrechiette med ramslökspesto och sotad broccoli

Jag gjorde denna rätt innan lockdown första gången och sen igen i lockdown, och förutom att den är himla god (den sotade broccolin passar så bra ihop med min ramslökspesto med mandel) så är den ett perfekt exempel på mat som jag vill tipsa lite extra om just nu.

För att det är bra, billig mat, som man lätt kan anpassa efter vad man har hemma (vilken grön pesto som helst går bra, och såklart andra pastasorter). Men det är ändå en lite piffig rätt, som gör en glad och smakar himmelskt.

Ramslökssäsongen är på upphällningen jag vet, men det borde fortfarande gå att få tag på. Och köp eller plocka i så fall lite extra som du kan blanchera och frysa in.

Orrechiette med ramslökspesto och sotad broccoli, 2 portioner

250 g orrechiette

3 msk ramslökspesto

mild olivolja

50 g finriven parmesan

1 tsp finrivet citronskal

200 g långstjälkig broccoli

salt och peppar

Koka pastan enligt anvisningarna på färpackningen. Ansa broccolin om det behövs. Behåll två stjälkar hela men skär resten i 2 cm långs bitar. Blanchera all broccolin tills lite mjuk men ändå ganska krispig (det är bra med lite tuggmotstånd). Häll av och lägg i en torr och het stekpanna (högsta värmen) och stek tills den är sotig på båda sidor. Ställ åt sidan så länge.

Häll vattnet av pastan men fyll en mugg med pastavatten. Lägg tillbaka pastan i kastullen men ta den av plattan. Klicka i pesto, häll i lite olivolja och pastavatten om det behövs. Blanda tills varenda bit pasta är täckt med lite sås. Häll i mer vatten om såsen känns tjock och värm under omrörning om den är för lös. Blanda i hälften av parmesanen och hälften av citronskalet. Lägg i de mindre bitarna broccoli och blanda väl. Smaka av med salt och peppar och lägg upp i skålar. Lägg en lång broccolistjälk på varje tallrik. Strö över parmesan och resten av citronskalet.

Recept: Kycklingpasta i lockdown

Även i vanliga fall försöker jag motverka matsvinn på alla sätt jag kan. Jag fryser allt jag kan frysa så att det inte ska gå till spillo, men visst händer det att jag också måste kasta mat. När man tänkt äta något en dag men plötsligt blir bjuden på middag, eller kommer hem för sent. Ja, ni vet. Life happens.

Men under lockdown tycker jag det varit lättare att ta tillvara mat, eftersom jag lagat flera mål mat om dagen. Mycket lättare att planera om om man får rester över, eller att planera att få rester över. Det blir en annan kontinuitet och det har nästan blivit en sport för mig att slänga så lite mat som möjligt. Och att få mat att räcka så långt som möjligt. Den här pastan är ett perfekt exempel på det.

När jag köper kyckling lägger jag hellre lite mer pengar och köper en frigående majskyckling än den billigaste jag kan hitta. Dels för att den haft ett bättre liv, smakar bättre, inte är pumpad full av saltlösning men också för att jag har råd med det. Köp det bästa kött du har råd med. Och få det sedan att räcka så långt som möjligt. Jag fick en mellanstor kyckling att räcka till tre måltider för tre personer med lite trolleri. Första målet var en middag. Jag ugnsstekte en hel kyckling och vi åt den med potatis, gravy och grönsaker. Till lunch nästa dag värmde jag upp några av resterna och serverade potatissallad och sallad till. Sen plockade jag varenda liten bit kött av skrovet och benen som var kvar och gjorde denna pasta. Skrovet frös jag in och gjorde buljong på vid ett senare tillfälle.

Pastan med kyckling, zucchini, parmesan och citron känns fräsch och vårig och jag kommer antagligen göra den varje gång jag tillagar en hel kyckling framöver, för det finns alltid några småbitar att plocka av ett kycklingskrov.

Pasta med kyckling och zucchini, 3 portioner

300 g tagliatelle

1 mellanstor zucchini, skivad i halvmånar

ca 100 g kycklingkött

50 g parmesan, finriven

citronzest från 1/2 stor citron

50 ml olivolja

25-50 ml pastavatten

salt och peppar

Häll lite olivolja i en ugnsfast form och lägg i zucchinin. Rör om, salta och peppra och laga I ca 10-15 minuter på 200C tills de fått färg och mjuknat.

Tillaga pastan enligt anvisningar på förpackningen.

Blanda ner kycklingen bland zucchinin. Hetta upp och häll i mer olivolja. Lägg i citronzest och parmesan och blanda. Lägg i den kokta pasta med lite pasta vatten. Lägg i mer parmesan och sätt formen på mellan-låg värme och rör runt med en slev eller tänger tills såsen tjocknat lite och känns krämig. Det for inte bli för torrt; häll i så fall i mer pastavatten. Smaka av och lägg upp i skålar. Strö över riven parmesan och servera.

Uppdaterat: tagliatelle med tomat, burrata och krispiga parmaskinkesmulor

IMG_2785.jpeg

Som ni nog vet vid detta laget så kan jag vara lite av en perfektionist. Saker och ting kan alltid förbättras. Särskilt recept.

Jag fullkomligen älskar mitt recept på spaghetti med tomat, burrata och krispig parmaskinka och har lagat det många gånger, och ändrat lite här och lite där tills det liksom har utvecklats till ett nytt recept. Så det är värt att ge er en uppdatering, för nu är jag 100% nöjd.

Smakerna var jag nöjd med redan från början, så det är inte så mycket ingredienslistan jag ändrat på, även om jag bytt spaghettin mot tagliatelle. Jag tycker generellt bättre om tagliatelle och till denna rätt tycker jag såsen fastnar bättre på just den plattare pastan. Även parmaskinkan gick sig en liten omvandling, för jag märkte att det var både godare med den krispiga skinkan som smulor (så att man får lite med varje tugga) men också snyggare!

Sen märkte jag även att parmesanen inte behövdes. Alls. Burratan är helt klart stjärnan här och behöver ingen konkurrens. Och så hällde jag lite mer grädde i såsen för att göra den ännu lite krämigare. Bara små förändringar alltså, men flera, så rätten känns lite förfinad och förbättrad.

Så har ni ännu inte testat denna gudomliga rätt så gör det, särskilt nu när ni får det ultimata receptet!!

IMG_2787.jpeg

Tagliatelle med tomat, burrata och krispiga parmaskinkesmulor, 3 portioner

400 g tagliatelle

6 skivor parma skinka 

1 vitlöksklyfta, finhackad 

1 msk ljus olivolja 

270 g körsbärstomater, halverade 

1 dl vitt vin

hackad basilika

2 tsk socker

salt och svartpeppar

6 msk tomatsås

1 tsk herbs de provence

1/2 dl vispgrädde 

Till servering

2 mindre eller 1 stor burrata, rumsvarma

mer hackad basilika

Värm ugnen till 200C varmluft. Lägg skinkskivorna på bakplåtspapper eller galler på en plåt och ställ in i ugnen i ca 7 minuter eller till skinkan blivit krispig. Ta ut och låt svalna. Hacka till smulor. 

Koka spaghettin al dente enligt anvisningar på förpackningen. Laga under tiden tomatsåsen. Värm olja i en medelstor kastrull på medelvärme och lägg i vitlöken. Lägg därefter i körsbärstomaterna och låt de såsa till sig. Häll i vin och basilika och rör runt lite då och då. Tillsätt socker och smaka av. 

För mer såsighet så blanda i 6 msk tomatsås och herb de provence-krydda. Häll sedan i grädden och sänk värmen medan såsen puttrar lite. Smaka av med salt, peppar och socker. 

Häll av pastan och blanda i kastrullen. Lägg upp i skålar och fördela burratan, riven i bitar, mellan skålarna. Toppa med hackad basilika och skinksmulor. 

Uppdaterat: gnocchi med krämig butternutsås med brynt smör och prosciuttosmulor

IMG_1354.jpeg

För tre år sedan publicerade jag detta recept på gnocchi med krämig butternutsås, som jag också tipsade om i mitt novemberinlägg, och det är verkligen perfekt för denna tid på året. Jag lagade det själv häromveckan, en fredagskväll, och ville piffa till receptet lite så att det kändes mer helgmat än mitt-i-veckan.

IMG_1369.jpeg

Så se denna uppdaterade variant som fredagsversionen, eller middagsbjudningsversionen. Grundreceptet håller ännu och är perfekt när man inte orkar piffa så mycket. Men om du vill piffa bara lite, så är det helt klart prosciuttosmulorna som gör störst skillnad så satsa på dem. Även det brynta smöret och örterna gör sitt till men som sagt, satsa på prosciutton!

Gnocchi med krämig butternutsås, brynt smör och prosciuttosmulor, 2 portioner

1/2 butternutpumpa

olivolja

salt & peppar

ca 300 g gnocchi, kokas enligt anvisningarna på förpackningen 

1/2- 1 dl grädde

riven muskot 

riven parmesan

några kvistar timjan

4-6 färska salviablad

50 g saltat smör

2 skivor prosciutto

Skär bort skalet på pumpan och ta bort kärnor och trådar. Skär i jämnstora bitar och lägg i en ugnsfast form. Ringla över olja. Salta och peppra. Rör om och skicka in formen i ugnen. Rosta pumpan tills mjuk, ca 35 minuter i 200C. 

Koka gnocchin och håll varm. 

Lägg två skivor prosciutto i en bakplåtspappersklädd form och ställ in i 200C ugn, ca 5 minuter eller tills lite torra och krispiga. Låt svalna och hacka sedan till smulor. 

Mixa butternutpumpan till mos i en stavmixer. Häll i grädde tills du har en tjock sås. Smaka av med riven muskot, salt, peppar och riven parmesan. Värm såsen (försiktigt under omrörning) om det behövs. 

Smält smöret i en stekpanna på medelvärme och stek salviabladen. Ta bort dem och lägg på hushållspapper för att rinna av och låt smöret bli brynt. Ta av från plattan när det luktar nötigt. 

Blanda såsen med gnocchin och lägg upp i skålar. Lägg  på salviabladen (egentligen behövs de inte, men de ger smöret mer smak) och ringla över några skedar brynt smör. Toppa med prosciuttosmulor och repad timjan. Servera med riven parmesan. 

Recept: spaghetti carbonara med kantareller

IMG_2410.jpeg

Som ni nog vet vid detta laget så älskar jag krämiga pastavarianter som Carbonara och Cacio e Pepe. Jag skulle helt klart fötts i Rom!

Eller kanske inte, för då hade jag kanske inte vågat experimentera med ett autentiskt recept som spaghetti carbonara och blanda i smörstekta kantareller. Ingen jättestor förändring, men ändå. Italienarna värnar ju om ursprunget av sin mat!

När jag komponerade detta i mitt huvud ville jag ha kvar smakerna av en vanlig carbonara, även pancettan, men utan att den tog överhanden eftersom det är en ganska stark smak. Därför blev det lagom med dubbelt så mycket kantareller som pancetta viktmässigt, tyckte jag, för att hitta balans i smakerna.

Tänk er en höstig fredagskväll, lite tända ljus, ett glas rött och så denna härliga pastarätt. Mmm, så vill i alla fall jag tillbringa mina fredagar några veckor framöver. (För pasta tröttnar jag nog aldrig på!)

Spaghetti carbonara med kantareller, 4 portioner

6 äggulor

80 g parmesan + extra till servering

175 g bra pancetta, tärnad

350 g färska kantareller, sköljd 

2 msk smör

400 g torkad spaghetti av bra kvalitet

2 vitlöksklyftor

olivolja

salt och svartpeppar

Häll gulorna i en skål och riv i parmesan. Lägg i lite peppar och blanda ordentligt med en gaffel. Ställ åt sidan så länge. Koka spaghettin al dente i saltat vatten.  

Stek svampen i smör och lite olja på medelhög värme. Hacka en vitlöksklyfta och låt steka med. Salta och peppra. Häll av svampen i en skål. Stek pancettan i lite olja på medelhög värme. Skala en vitlöksklyfta, krossa med handflatan och lägg i stekpannan – ta bort om den börjar bli brun eller när pancettan är klar. Låt rinna av på hushållspapper. 

Spara lite av pastavattnet (en mugg eller så) och häll av spaghettin. Blanda spaghettin med pancettan och svampen och ta bort från plattan. Häll alltihop tillbaka i pastapannan, lägg i lite peppar och häll i lite av pastavattnet. Häll sedan i äggblandningen och blanda väl . Häll i mer pastavatten om det behövs. Servera med riven parmesan och svartpeppar.