Bistro Union, Clapham

Förra lördagen hade jag och väninnan Gaby en riktig mysdag. Vi träffades i Clapham på Bistro Union där vi åt en riktigt god lunch, sen tittade vi i några mysiga butiker på väg till Victoria & Albert Museum och en utställning om balklänningar från 1950-talet fram tills nu.

Bistro Union ligger på den mysigaste av gator; Abbeville Road, och det är kocken bakom Trinity, Adam Byatt, som öppnat upp även denna restaurang. Både Gaby och jag, som verkligen tycker om Trinity, hade höga förväntningar och vi blev verkligen inte besvikna.

Inredningen är enkel med en massa gamla detaljer och det hela ger ett väldigt charmigt intryck. Ett rum där man känner sig avslappnad och välkommen. Menyn såg ut som en anteckningsbok från 1950-talet och den erbjöd en massa smårätter, en hel del förrätter, varmrätter och enkla desserter. Vi valde att prova en hel uppsjö av smårätter, som serveras hela dagen, och det var ett bra sätt att få lite känsla för vad som serveras, men vi efter att ha tittat oss omkring och sett vad de andra gästerna åt kommer vi nog inte nöja oss förrän vi provat oss igenom hela menyn, för allt såg riktigt gott ut, och precis den typ av mat jag tycker om.

Kycklingpatén var riktigt len och fin i smaken med perfekt avvägning på leversmaken. Även det rostade surdegsbrödet var otroligt gott.

Gaby ville testa deras korvar inlindade i smördeg och även de var otroligt goda, mycket godare än jag förväntat mig.

Sparris måste man ju äta när det är i säsong och det var kul att äta det med såpass annorlunda tillbehör; hasselnötssås och ansjoviscreme om jag inte missminner mig.

Inlags makrill med rödlök, gr8slök och gräddfil kändes otroligt svenskt och var en fröjd för gommen.

Skink-terrinen var god, men den hemgjorda piccalilli som serverades till var aningen för skarp för min smak. Jag tyckte att den tog över för mycket och maskerade den fina köttsmaken.

Kanin- och grönärtröra. Lite som en rillette och jättebra avvägning på smakerna.

Eftersom paret bredvid oss njöt högljutt av sina glassar var jag tvungen att prova den de tyckte bäst om – honeycomb. Den kom serverad i en glasburk, vilket är genialiskt när man tänker efter.

Både Gaby och jag tyckte verkligen om Bistro Union och kommer absolut att komma tillbaka. Maten var vällagad och höll fokus på säsongsråvaror av bra kvalitet, men ändå är priserna otroligt blygsamma. För allt ovan, samt ett glas vin för £8, en cola, en kaffe och dricks betalade vi bara 200 svenska kronor vardera. Bättre mat ute för de priserna tror jag inte man kan uppbringa mer än i tex China Town.

Bistro Union
40 Abbeville Road
Clapham
London SW4 9NG
Tel: 0207 042 6400


Le Chardon, Clapham

Jag flyttade till London precis innan företagen märkte av lågkonjukturen, så det var ganska lätt att hitta jobb här då. Det är det i viss utsträckning fortfarande eftersom det alltid är stor omsättning på folk i en stor stad.

Men det har varit intressant att se hur en lågkonjuktur påverkar ett land. I Sverige kommer jag ihåg krisen på 1990-talet men jag var för ung för att den skulle påverka mig särskilt mycket. Jag kan inte säga att denna lågkonjuktur heller påverkar mig så mycket mer än att priserna på mat och månadskort för TFL verkar gå upp hela tiden. Men det har ändå hänt grejer här. Bland annat så sänktes momsen ett tag, för att gynna konsumtion och sen höjdes den igen. Men det som verkligen gjort skillnad är alla rabatterbjudanden. Det finns miljontals sajter som Groupon, och andra hemsidor som listar alla rabattkuponger som gäller varje vecka. Och så har medlemsskap i t ex Taste Card ökat och därmed också restaurangutbudet.

Taste Card är ett plastkort som man kan köpa varje år, och få en månad gratis att prova på. Kortet har många av stadens restauranger anslutna. Antingen erbjuder de 50% rabatt på maten, eller ta två betala för en på mat. Alkohol rabatteras aldrig. Men det är ett smart system. På de flesta ställen måste man boka innan, men hos vissa stora kedjor kan man bara gå in och ändå få ta del av erbjudandet.

I söndags utnyttjade Laura och jag kortet på en fransk restaurang hemma i Clapham. Restaurangen ligger på en jättemysig gata som ligger lite avsides och det finns gott om caféer och restauranger på denna gata med tanke på hur liten den är. Mysigt är ordet!

Restaurangen i fråga, Le Chardon, har jag besökt en gång tidigare på ett liknande erbjudande och då var maten helt ok, men servicen riktigt dåligt när restaurangen fylldes på.

Denna gång var servicen inte fullt så usel, men inte heller så bra som man skulle önska. Saker och ting glömdes bort eller tog tid innan det hamnade på bordet. Men maten är verkligen helt ok, särskilt med tanke på pricerna (även inna rabatten dras). Det är klassisk fransk bistromat, den är vällagad och god, men har inte det där lilla extra. Men jag tycker inte alltid det behövs, bara råvarorna är bra och maten lagad med omsorg.

Laura startade med en skål klassiska moules marinere, blåmusslor med vitt vin och grädde, som var stora och fina och saftiga.

Jag valde att värma mig med fransk löksoppa istället. Den var fyllig i smaken och god, och det var lagom med krutonger och ost ovanpå (två stora).

Till varmrätt valde Laura en havsabborre och fick in hela fisken och den var verkligen perfekt tillagad. Saftigt kött som ramlade av benen. Och jag kunde verkligen se att Laura njöt.

För min del blev det ribeye-biff, bearnaisesås och en skål pommes frites. Jag åt biffen här förra gången också, och eftersom det är en fransk restaurang blir biffen tillagad så som man vill ha den (i mitt fall blue), även om köttet i sig inte kan jämföras med Gaucho så är det gott, och bearnaisen är inte dum den heller (och det hör inte till vanligheterna att jag säger det om bearnaise jag får ute!) även om min egen är ännu godare.

Notan hamnade på ca £36 efter att rabatten dragits och det är inte illa för två rätter vardera för två personer.