London: tapas på Rambla

Sommaren är alltid hektisk för min del, särskilt som jag åker hem till Skåne mitt i allt, och det är tyvärr anledningen till att jag skriver om denna middag jag åt i slutet av juli först nu. 

Sista veckan i juli var extra busy eftersom både jag och min kompis Gaby fyllde år den veckan och det var mycket som skulle firas. På fredagen var det Gabys tur och efter världens skyfall lugnade vädret ner sig och bjöd på en fin kväll. Vi var dock trygga inomhus på Rambla, ett nytillskott bland Londons tapasrestauranger och vi var alla taggade att testa den catalanska maten vi hört så mycket om.

Vi började, som sig bör på någons födelsedag, med bubbel och cavan var riktigt god!

Sen beställde vi en rad med olika rätter att dela vid bordet. Som härligt skrynkliga padron peppers t ex.

Och fantastiskt goda croquetas med spenat och pinjenötter.

Och chorizo såklart!

Det blev som sagt lite av varje, även krispig friterad kronärtskocka med saffransaioli och den möraste av bläckfiskar med stekt vitlök och örtsås. Åh, vad jag älskar den här typen av mat!

Och en av favoriträtterna för kvällen var denna ostiga och härliga oxsvanscanelones med navat-ostsås och karamelliserad lök.

Födelsedagsflickan delade upp den systerligt, och det var nog tur för den var så god att vi nog kunnat äta en var, om vi inte delat på allt det andra goda.

Vi delade även på en hel bakad Navat-ost som vi doppade cruditéer och bröd i. Fantastiskt god!

Allra sist fick vi in de klassiska patatas bravas so var härligt krispiga! Maten var överlag mycket, mycket bra med några helt fantastiska rätter (bläckfisken, oxsvanscanelones och den bakade osten) men vi blev tyvärr lite besvikna på servicen. Vissa saker glömdes bort och vi fick påminna igen och igen. Efter två flaskor cava gick det inte att beställa en tredje för de hade inte fler kylda och vi fick be om vatten konstant eftersom ingen tittade till oss och fyllde på. Dessutom var personalen inte särskilt ursäktande, vilket såklart är extra tråkigt när detta var en födelsedagsmiddag!

Men maten var såpass bra att jag ändå gärna rekommenderar Rambla, men gå dit med gott om tid och ett avslappnat humör.

Rambla, 64 Dean St, Soho, London W1D 4QG

Annons

Sevilla: modern arkitektur och moderna tapas

Mitt i gamla stan i Seville finns den här svampliknande träkonstruktionen som heter Metropol Parasol. I mitt tycke är den både ful och vacker på samma gång men i alla händelser är det ett imponerande bygge!

Som människa känner man sig lite, ungefär som när man stöter på ett gigantiskt gammalt träd i skogen, och kontrasten mot det gamla är fantastisk.

Modern arkitektur kräver moderna tapas, tyckte jag, och styrde kosan mot Perro Viejo för middag. Som tur var hade jag bokat för det är ett populärt ställe. Restaurangen rymmer många gäster men det blir fullt de flesta kvällar. Så boka innan, ni med.

Som på de flesta restauranger får man in bröd och oliver meddetsamma (perfekt om man blir hangry som jag lätt blir…).

Resten av maten kom också snabbt. Först ut var klassiska patatas bravas. Kanske en tråkig rätt men när den är perfekt i balansen som här är det en fröjd att äta.

Rysk sallad är en annan klassiker som görs i olika versioner på olika restauranger. Denna med räkor var magisk!

Det blev en klassiker till; Jamon croquetas. Gigantiska och härligt lösa. Som ni ser är portionerna generösa och det visade sig att jag beställde in alldeles för mycket. Lite jobbigt då jag avskyr matsvinn, men ibland blir det fel helt enkelt.

Sista rätten var lite fullt lika klassisk, utan jag slog till på en Iberico tartar; råbiff på Tapa Negra-gris alltså. Mycket gott, då detta griskött är fullt av smak.

Med tanke på portionerna rekommenderar jag att man går hit i par eller grupp. Verkligen värt ett besök! Bra service, god mat och avslappnat.

Perro Viejo, Calle Arguijo, 3, 41003 Sevilla, Spain

 

Sevilla: äldsta tapasbaren

Första dagen i Sevilla. Det är sol men inte så varmt så jag promenerar runt i jeans och T-shirt och bestämmer mig för att det är bäst att börja från början; med lunch på stadens äldsta tapas bar. Anno 1670 och still going strong. 

Stämningen på El Rinconcillo var exakt som jag föreställt mig, fast ännu bättre. Mörk träinredning, kaklade väggar, Jamon hängandes i taket, kö längs bardisken och människor överallt. Underbart!

Jag köade strategisk bakom ett par som såg att vara på väg därfrån och knep deras plats vid baren. Sen beställde jag in lite lomo (lufttorkad fläskfilé från pata negra-gris), spansk hårdost och ett glas vitt vin. Och sen några Jamon croquetas. Bröd fick man direkt.

Friterad torsk var mäkta populär men jag var fortfarande inte helt återställd från mitt virus så undvek friterat så gott jag kunde. Däremot såg jag en spenaträtt som i princip alla åt, så den beställde jag in; espinacas y garbanzos (spenat och kikärtor). Åh, så gott! Som en svampstuvning utan redning och mjölk men med olja och lite chili.

En flaska mineralvatten på det (väldigt god sort för övrigt) och en pratstund med bordsgrannarna på båda sidor och jag var mer än nöjd.

Notan skrevs ner direkt på bardisken med krita – så charmigt, så det var smidigt att betala. De tar kort också, vilket man kanske inte tror.

Det underbara med El Rinconcillo är att trots att många turister går dit, så är den lika populär bland Sevillaborna. Det är verkligen ett autentiskt bra ställe och ett måste om ni befinner er i staden.

El Rinconcillo, Calle Gerona, 40, 41003 Sevilla, Spanien

Barcelona: Plaça Catalunya och fantastisk lunch på Bar Cañete

Sista dagen i Barcelona (tre dagar där var alldeles lagom) var första maj och helgdag även här vilket innebar att affärerna var stängda. Inte heller var det varmt nog för playan så vi promenderade runt i staden.

Upp till Plaça Catalunya och längs Las Ramblas (där ALLA var trots att det inte finns något att se där) och sen runt i El Raval-området där restaurangen låg.

Det området var ganska ruffigt, och jag undrade tyst om det kanske inte var en så bra restaurang jag bokat. Med nerrullade metalldörrar med graffiti framför alla butiker såg nog området tristare ut än det är en dag då butikerna har öppet.

I vilket fall så gick vi till restaurangen i god tid tills det att den öppnade kl 13, eftersom vi sen behövde åka direkt till flygplatsen, och då hade det redan bildats en kö med foodies som vi, så då blev jag genast trygg och förväntningarna blev än högre.

Några minuter över ett blev alla insläppta och jag var oändligt tacksam för att jag bokat i förväg, även om barstolarna såg riktigt inbjudande ut de med.

Vår servitör var mycket effektiv och trevlig och rekommenderade rätter och viner och skojade med oss vilket bidrog till den redan härliga stämningen. Maten kom snabbt in på bordet och vi fullkomligen njöt av allting. Vilken fullträff till ställe som sista måltid i staden!

Pan con tomate landade på bordet nästan genast och var den bästa vi åt i Barcelona. Frasig, saftig (men inte blöt) och full av smak. Mums! Trevligt att det var en stor portion dessutom.

Denna perfekt tillagade vita sparris med tomathack, olivolja och små blad var alldeles ljuvlig. Tack servitören för rekommendationen!

Jag har ju en viss förkärlek till croquetas och var tvungen att beställa in en med jamon iberico och en med hummer. De var båda fantastiska men den med hummer vann. Halleluja så gott!

Sen fick vi in dessa (vi tog en var för de var så amazing) ”köttbullar” som var helt makalöst goda. Ni måste åka hit och beställa dem så ni förstår vad jag menar. Innanmätet var potatisfluff blandat med fläskkött som panerats och antagligen friterats och sen toppats med en len majonnäs och en het tomatsås. En version av patatas bravas alltså. Genialt! Och såå gott!

Nästa rätt; en sallad med haricot verts, hyvlad grön sparris och nötter var också mycket god. Och fräsch!

Dessa friterade kronärtskockor var också mycket goda men portionen var på tok för stor för oss.

 

Sista rätten var mer åt varmrättshållet (känns alltid bra att avsluta med det när man äter tapas, det bottnar mer än plocket) och alldeles ljuvlig den med. Griskulting (suckling pig) med krämig potatispuré och härlig sås. Fantastiskt!

Efter detta (och två glas Albariño för min del) var vi mer än nöjda med lunchen! Vilket avslut. Vi traskade med raska steg tillbaka till hotellet och åkte mot flygplatsen, väl medvetna om att vi kommer att åka hit igen tillsammans och äta på denna restaurang igen. Tack bästis för en fantastisk helg!

Bar Cañete, Carrer de la Unió, 17, 08001 Barcelona, Spain

 

Barcelona: cocktails på Old Fashioned och supé på Bar Mut

Efter vår fantastiska men tidiga (i alla fall med spanska mått mätt; vi åt kl 19) middag på Bodega 1900 hittade vi en trevlig cocktail bar där vi hängde en stund.

Vi gillade genast mysiga Old Fashioned, med sina skäggiga bartenders i vita skjortor och hängslen och den digra cocktaillistan.

Jag valde en Gin Tonica, en gin & tonic serverad på spanskt vis i ett stort glas på fot. Så gott! Jag testade en gin med smak av jordgubb som var riktigt fräsch och somrig.  Emma ville ha något fruktigt och fick in denna med jordgubbar och hallon.

Vi satt där och tittade på folk och pratade en god stund. Det är allt man behöver ibland, lite puls på stan.

Old Fashioned, Calle Santa Teresa nº 1, Gràcia, 08012 Barcelona, Spain

Vid elvasnåret blev vi hungriga igen och gick till Bar Mut i närheten för en sen supé. Det känns ju osvenskt om något! Och jag gillar verkligen att man kan få riktig mat vid denna tid på dygnet i Barcelona. Restaurangen var nästan full – så härligt!

Det finns ingen tryckt meny på Bar Mut istället står en del rätter skrivna på en tavla och de andra berättar servitören om. Menyn ändras dagligen efter vilka råvaror de får tag i, vilket jag synnerligen gillar. Det finns dessutom en liten fisk- och skaldjursdisk där man kan peka ut vilka man vill få tillagade. Så fräscht!

Vi började vår supé med perfekt tillagad vit sparris med en lätt majonnäsdressing, nötter och späda blad. Mycket gott!

Jag kan aldrig motstå croquetas och denna kväll var inget undantag. Dessa stora med ibericoskinska var riktigt riktigt bra!

Sista rätten (tre stycken fick räcka med tanke på att vi ätit en riktigt middag tidigare) var denna möra biff med murklor och god sås. Perfekt avslut!

Vi gick härifrån glada och lagom mätta och tog en taxi tillbaka till hotellet. Det finns inte Uber i Barcelona men vi hittade en annan app som var precis lika användarvänlig och vars bilar alla hade gratis wifi.

Bar Mut, Pau Clarís nº 192 (Diagonal), Barcelona, Spain

Mera tapas: Croquetas de jamon

På tapasaftonen hade jag intentionen att göra croquetas de jamon (spanska skinkkroketter) men vi var iväg på dagen så jag hade helt enkelt inte tid, men dagen efter gjorde jag en halv sats och de blev kanonbra! Jag använde dock inte Jamon Iberico utan en annan god lufttorkad skinka och det blev riktig bra det med.

Att göra croquetas var faktiskt lättare än jag trodde, men det tar lite tid. Ca 45 minuter att göra bechamelen och sedan flera timmars vilotid så såsen tjocknar och svalnar av ordentligt.

Vi åt dessa dagen efter de andra tapasen, just för att jag inte hann göra dem dagen innan, men de passade fint som plock till ett glas cava innan middagen. De är dock väldigt mättande, så man behöver inte särskilt många, och det går såklart att göra dem mindre än i receptet nedan.

Croquetas de Jamon, makes 12

Översatt från och anpassat efter Tapas Revolution av Omar Allibhoy.

25 g smör

1/4 gul lök, finhackad

35 g lufttorkad skinka, helst spansk, hackad

4 dl standardmjölk

30 vetemjöl plus extra till rullning

riven muskot

1 tsk salt

en nypa vitpeppar

1 ägg

ströbröd

5 dl matolja till fritering

Smält smöret i en teflonbottnad kastrull på medelvärme. Lägg i lök och skinka och fräs några minuter tills löken blivit genomskinlig. Hetta upp mjölken i en annan kastrull, så att den nästan kokar. Ställ åt sidan.

Häll i mjölet i kastrullen med lök och skinka och rör om med en visp i någon minut. Häll i den varma mjölken lite i taget – vispa hela tiden – till en tjock redning. Fortsätt till all mjölk hällts i och du har en len och fin bechamelsås. När den börjar koka, sänk värmen och blanda i muskot, salt och peppar. Låt sjuda i 30-40 minuter, under konstant vispning så såsen inte bränns vid. Smaka av och justera kryddningen om det behövs.

Klä en form med kanter med bakplåtspapper och häll i såsen. Lägg plastfolie direkt på såsen för att undvika skinnbildning. Låt svalna och ställ i kyl i ca 3 timmar.

Ta av plastfolien och vänd upp bechamelen på en mjölad yta. Dra av bakplåtspappret. Mjöla ovansidan och skär bechamelen i 12 lika stora bitar. Mjöla händerna och rulla till bollar. 

Vispa upp ägget i en skål och häll ströbröd på en tallrik. Doppa varje boll först i ägget och rulla sedan i ströbröd. Lägg kroketterna på en (ren) tallrik. 

Hetta upp oljan i en stor kastrull till 180C. Fritera krocketterna några i taget tills de är krispiga och gyllenbruna (ca 1 1/2 minut). Låt rinna av på hushållspapper och servera.