Recept: crostini med underbar svampsallad

 

IMG_8536.JPG

Den här helt fantastiska finsk-ryska svampsalladen signerad Jens Linder introducerade Anna mig för (tack!!) och jag måste säga att jag är förvånad hur några få ingredienser (svamp, lite smör, smetana, salt och dill) kan smaka så makalöst gott ihop!

Jag gjorde en sats hemma i Skåne när goda vänner kom på middag och både de och mina föräldrar var lika lyriska som jag.

Sedan jag kom tillbaka till London provade jag med creme fraiche, vilket också blev gott, men syran och konsistensen i smetanan passar så otroligt bra med svampen att den är värd att leta efter. I Sverige verkar den finnas i nästan varenda matbutik medan den är svår att få tag på i London, men jag får väl helt enkelt ge mig ut på smetanajakt. Den här svampsalladen är värd besväret!

Jens Linders svampsallad, 1 sats (12 crostini / 3-4 portioner)

Anpassat efter Jens Linders recept.

Denna sallad är så god att det är lika bra att göra dubbel sats med en gång. Det blev alldeles lagom till fem personer som tilltugg.

6 dl svamp, färsk eller fryst, eller ½ dl torkad svamp

2-3 msk smör

rikligt med flingsalt

4 msk finhackad dill

3 dl smetana 

Lägg torkad svamp i blöt i cirka tio minuter. Släng bort vattnet. Om man använder tinad eller färsk svamp, finhacka denna.

Stek bitarna i smör på medelgod värme tills den fått lite ljus stekyta. Rör om då och då. Ta av den från värmen och låt svalna.

Blanda ner svampen i en skål med hela flingsaltkorn (som inte ska smulas ner), dill och crème fraîche. Blandningen ska vara rejält salt. Låt gärna blandningen stå och dra i kylen i minst några timmar.

 

Annonser

Kycklinglevermousse med vitt vin och rosmarin

IMG_7448

Vid glöggminglet i december bjöd jag på lite olika röror i fina burkar, som man själv fick bre på crostini som jag serverade vid sidan om. Laxröran blev som jag trodde populärast, men när tjejerna väl vågat prova kycklinglevermoussen blev den också riktigt poppis. Bönröran är också god, men den kunde faktiskt inte mäta sig med varken laxen eller kycklinglevern.

IMG_0732

Kycklinglevermousse med vitt vin och rosmarin

400 g kycklinglever (ca 375 g när den rensats från senor)

1 schalottenlök, finhackad

1 vitlöksklyfta, hackad

1 msk hackad rosmarin

1 dl torrt vitt vin

4 ansjovisfiléer

1 dl hemmagjord kycklingbuljong

1/2-1 dl grädde

Rensa levern ifrån senor och hacka grovt. Hetta upp ett stekjärn och stek löken mjuk i lite smör och/eller olja. Lägg i vitlöken och rosmarinen. Låt puttra lite grand. Häll på vinet och låt det delvis koka in. Tillsätt ansjovisen (hela går bra) och låt de smälta. Höj värmen och stek levern tills genomstekt. Tillsätt buljongen och låt lite koka in, men det ska vara gott om vätska kvar i stekjärnet.

Mixa alltsammans i en food processor. Tillsätt grädde tills lagom konsistens. Sila genom finmaskig sil. Låt svalna och kyl tills servering. Servera med crostini och cornichoner. 

 

 

Glöggmingel anno 2015

IMG_7440

Första helgen i december bjöd jag in några tjejkompisar på glöggmingel. Vi började dock med prosecco eftersom jag tycker det blir för sött att dricka glögg en hel kväll men också för att det passar bättre ihop med de matiga snittarna.

Allra först bjöd jag på de pimpade chipsen med brynt smör, riven comté, citronsaft och krasse. Så himla goda!

IMG_7448

Därefter blev det lite gör-det-själv-plock med en stor påse crostini och tre olika pålägg, som jag lagt i snygga glasburkar; bönröra med salvia, laxspread och en ny variant på kycklinglevermousse (recept kommer).

IMG_7455

Andra riktiga tilltugget var en riktig klassiker i min repertoar; prosciuttoknyten med cream cheese och sunblush-tomater. Jag har nog serverat dessa i snart 10 år, men de går alltid hem.

IMG_7461

Sen gick vi över på det varma och först ut var dessa smördegsrutor med svamp, creme fraiche, västerbottensost och persilja.

IMG_7468

Mina Londonkompisar fullkomligen älskar Janssons frestelse, så i vanlig ordning serverade jag den i portionsformar.

IMG_7480

Efter Jansson tog jag fram glöggen och satte fram allt det söta på en gång. Årets rocky road med honeycomb (recept kommer) blev en succé så den lär jag göra igen! Jag snyggade till den lite med snöflingeströssel och ätbart glitter (som knappt syns dock) och tyckte det gjorde godiset bra mycket snyggare.

IMG_7484

Naturligtvis blev det pepparkakor och mögelost, men jag bytte ut Stilton mot St Agur, en kombination jag fick smaka hos vänner till familjen i fjor och det är om möjligt ännu godare än med Stilton.

IMG_7489

Sista sötsaken (tre räcker gott tyckte jag) blev minisaffranspannacottor med bär – också en klassiker i mitt kök som jag vill hinna med varje år. Tur man har kompisar som ställer upp och äter! 
IMG_7494

Här ser ni hela soffbordet med proseccoglas (i plast) och frigolitmuggar till glöggen. Ibland är det faktiskt skönt att göra det lätt för sig och slippa att diska och plocka undan i timmar. Jag kompenserar dock platsen med silverbestick! Ni ser också alla gotterna samt några förskrämda änglar som jag rotade fram i sista sekund, det var det julpynt jag förmådde. Men det kan jag ta igen när jag är hemma i Skåne när jag har tid att pynta mina föräldrars hus i lugn och ro.

Laxspread till crostini

IMG_9453

Londonkräftskivan avlöpte hur fint som helst. Vi var tio personer som raskt åt upp fem kg kräftor och drack upp två flaskor snaps. Mest populära snapsvisan var Hell and Gore som alla kände igen. Vilken härlig kväll!

Men innan det var dags att sätta sig till bords och sörpla kräftor (att suga ut saften från kräftans mage tyckte mina vänner var helfestligt!) drack vi prosecco och mumsade i oss lite tilltugg. Bland annat denna riktigt goda röra på finfördelad varmrökt lax, pepparrot och gräddfil som gästerna själv fick breda på sin crostini.

Laxspread, lagom som (enda) tilltugg för 5 personer

Anpassat efter Arlas recept.

350 g benfri varmrökt lax

2 dl gräddfil

2 msk färsk riven pepparrot

1/2 knippe gräslök

1/2 citron, saften

salt, svartpeppar

Ta bort och eventuella ben från laxen. Mosa den i en skål. Blanda i gräddfil, pepparrot och citronsaft. Pressa i citron och smaka av med salt och peppar. Förvara i kyl tills servering.

Crostini med ricotta, skinka och persika

photo 7

Det vimlar av crostinivarianter här på bloggen och här kommer faktiskt en till; en riktig sommarvariant som jag bjöd på när Maria, Daniel och Otto kom på middag.

Det är inga konstigheter alls, bara att rosta baguette i ugnen och toppa med färdigköpta grejer, men smakkombinationen av sött och salt är riktigt härlig, så passa på att göra dessa ofta när persikorna är mogna.

Crostini med ricotta, skinka och persika, 4 portioner

8-12 baguetteskivor

olivolja

ricotta

1-2 mogna persikor

4-6 lufttorkad skinka av god kvalitet, halverade

basilikablad

olivolja

ev svartpeppar

Lägg baguetteskivorna (dagsgamla går fint) på en bakpappersklädd plåt och ringla över olja. Rosta i 180-200 C ca 10 minuter eller tills gyllenbruna. Låt svalna helt (dessa kan förberedas några dagar i förväg). 

Vid servering: kärna ur persikorna och skär i klyftor. Bred ricotta på crostinin och toppa med en halv skiva skinka, en persikoklyfta och ett basilikablad. Ringla över olivolja och strö på lite svartpeppar. 

Crostini med getostcrème, rosmarin, pinjenötter och honung

cro1

Crostini med olika fyllningar är en av mina favoritsnittar! Dels för att man kan förbereda både själva brödet och fyllningarna och sedan bara montera ihop dem innan servering, och dels för att det går att variera i all oändlighet.

Dessa med getostcrème, rostade pinjenötter, acaciahonung och rosmarin är riktigt goda och försvann i ett nafs på festen. Och t o m de som inte gillar gestost tycker om dessa, för getostsmaken är otroligt mild.

Crostini med getostcrème, rostade pinjenötter, rosmarin och honung, ca 70 st

2 riktigt långa baguetter

mild olivolja

5 dl riktigt tjock crème fraiche

250 g mjuk getost

1 msk mild olivolja

salt, vitpeppar

100 g pinjenötter

1 bunte rosmarin, finhackad

acaciahonung

Skiva baguetterna tunt lite på snedden, lägg tätt på plåtar, ringla över olivolja och rosta i 180-200C ugn tills gyllenbruna (ca 12 minuter). Låt svalna. 

Häll creme fraichen i en bunke. Smula ned osten. Vispa fluffigt och jämnt med elvisp. Häll i olja, salt och peppar och rör om. Förvara i kyl tills servering. 

Rosta pinjenötterna i en torr panna. Låt svalna. 

Montering: Spritsa en klick getostcrème på varje crostini, toppa med några rostade pinjenötter, lite hackad rosmarin och till sist en liten plutt honung. Servera genast. 

 

Crostini med tryfflad svamp

IMG_9110

Både till adentsminglet och till julavslutningen med bokklubben bjöd jag på dessa utomordentligt goda crostini med tryfflad svamp.

På bilden ovan använde jag en blandning av trattkantareller och kastanjechampinjoner och lät lite grädde koka in medan jag på bilden nedan gjorde en vegansk version utan grädde och eftersom jag gjorde en större laddning höll jag mig till bara kastanjechampinjoner eftersom de är betydligt billigare. Använd vilken svamp du vill, detta passar till alla sorter.

Nedan kommer det veganska receptet, vill ni hälla i en skvätt grädde så gör det, men det behövs inte.

IMG_9147

Crostini med tryfflad svamp (veganska), ganska många

1 lång baguette

mild olivolja

400 g blandad svamp (t ex kastanjechampinjoner och trattkantareller )

olja att steka i

1 vitlöksklyfta, pressad

2 msk svamp- och tryffelpasta (tex denna)

salt, svartpeppar

hackad persilja till servering

Skiva baguetten, lägg skivorna på en plåt och ringla över olja. Rosta i 180C ugn tills gyllenbruna och knapriga, ca 10 minuter. Låt svalna. 

Skiva svampen. Stek gyllenbrun i oljan (i omgångar om det behövs). Tillsätt vitlöken och stek lite till. Blanda i tryffelkrämen, smaka av med salt och peppar. Fördela mellan crostinin och toppa med hackad persilja. 

Två sorters crostini att börja middagen med

IMG_7947

 

Förra fredagen när jag bjöd ett gäng tjejkompisar på middag började vi med bubbel (ett gott franskt mousserande från Loire) och lite chips medan vi väntade på att alla ska komma. Här i London är det omöjligt för alla att komma i tid, särskilt en fredag efter jobbet. Det är mycket folk, kan vara problem med kollektivtrafiken och ofta tvingas någon jobba över, så ett uppsamlingsheat i början fungerar bra. När de flesta kommit ställde jag fram en bricka (och sen en halv till) med crostini.

Egentligen hade jag tänkt bjuda på Öjebytoast men det var helt omöjligt att få tag i kräftstjärtar (jag veeet, vad är det för land jag lever i?!) så jag gjorde samma röra fast med räkor istället och persilja istället för dill eftersom jag köpt för lite, men det blev riktigt gott i alla fall om än inte lika snyggt som Öjebyröran. En av mina vänner har svårt för skaldjur så jag bjöd också på en andra variant med hemmagravad lax toppad med dill-cream cheese.

Jag bjuder ofta på crostini om jag bjuder många eller har ont om tid eftersom det är enkelt och alltid uppskattat.

Gravad laxcrostini med dill-cream cheese, ca 30 st

500 g laxfilé

2 msk havssalt

1 msk strösocker

2 msk hackad färsk dill

1 stor baguette

olivolja

150 g cream cheese

1 näve dill, finhackad

1 tsk dijonsenap

en skvätt honung

salt och peppar

Börja 48 timmar innan servering. Skär bort skinnet på laxen. Blanda salt, socker och dill och klappa in i fisken. Lägg i en liten form och täck med plastfolie. Ställ i kylen i 2 dygn.

Innan servering, gör crostini genom att skiva baguetten i tunna skivor. Lägg på bakplåtspappersklädd plåt och ringla över olivolja. Rosta i 200C ugn, 10-15 minuter eller tills gyllenbruna och hårda. Låt svalna. 

Klappa laxen torr och skiva i tunna skivor. Blanda cream cheese, dill, honung och senap. Smaka av med salt och peppar. Fördela laxskivorna på crostinin och toppa med en tesked dill-cream cheese. Strö över lite extra salt och peppar. Servera.

Kycklinglevermousse med rödvin och timjan

IMG_2087

Till första adventskalaset bjöd jag ju på lite olika smårätter och plock, och det vi började med den kvällen var denna lena kycklinglevermousse med smak av rödvin och timjan serverad med krispiga crostinis.

Jag är själv frälst i patéer, terriner, rillettes och liknande, men om man inte är förtjust i sådana charkuterier kan jag ändå rekommendera denna mousse. Den har inte en stark leversmak eftersom den är gjord på kycklinglever, och de andra ingredienserna komplementerar hellre än framhäver leversmaken.

Och var inte rädda för konsistensen heller, den är inte mousse-lik utan snarare pastej-lik, men eftersom den inte bakats i ugn får den ändå kallas mousse. Gör den med fördel dagen innan så den får svalna helt och smakerna ‘sätta sig’.

Crostinis gör du lättast själv av en dagsgammal baguette. Skiva i 5 mm-tunna skivor lite snyggt på snedden, lägg på en plåt. Ringla över en god olja (jag använde kallpressad rapsolja) och gnid eventuellt in oljan i brödet med vitlök. Skjutsa in plåten i ugnen på 200C och baka tills brödskivorna är gyllenbruna och krispiga, runt 15 minuter.

IMG_2089

Kycklinglevermousse med rödvin och timjan, 1 sats (ger ca 4 dl)

1/2 gul lök, finhackad

2 vitlöksklyftor, rivna

1 msk olja till stekning

450 g kycklinglever (ca 350 g när den är putsad), grovt hackad

1 msk smör + 1 msk smör

50 ml rödvin

1 ansjovis

1/2 tsk torkad timjan

salt och peppar

2/3 dl vispgrädde

Stek löken på låg värme i 1 msk olja tills den är genomskinlig. Tillsätt vitlöken och stek någon minut. 

Höj värmen och lägg i en klick smör följt av levern. Stek tills leverbitarna fått yta runt om. Tillsätt ansjovis och mera smör, rödvin och timjan. Stek under omrörnng tills ca hälften av vätskan avdunstat. Salta och peppra. 

Dra pannan från värmen och häll allt i en matberedare. Häll i grädden och mixa så slätt du kan. Smaka av och justera smaken med salt, peppar och kanske en nypa socker. Sila massan genom en finmaskig sil till den behållare du vill servera moussen ur. Den kommer att vara aningen flytande, men den stelnar i kylen. Kyl i flera timmar innan servering. 

Zucca – wow!

Vi hann med ännu ett restaurangbesök när Malin och Tobbe var på besök och valet föll på Zucca eftersom de gärna ville gå till en italiensk restaurang. Jag var själv eld och lågor och hade höga förväntningar. Men inte blev jag ett dugg besviken utan istället så otroligt nöjd. Denna restaurang har ALLT – det dristar jag mig till att påstå och som ni nog märkt är jag ganska kräsen av mig, så att inte hitta något som kan förbättras är ett mycket gott betyg.

Vår bokning var till kvart i nio på kvällen, så efter jobbet slöt vi upp och tog oss ett glas vin och lite plock på Terroirs. Malin och Tobbe var hungriga efter en hel dag av turistande och hade liksom jag inte ätit någonting sedan lunch. Lite gott bröd, fina smöriga oliver och tre bitar ost samt lite vin senare var vi alla glada och på riktigt gott humör. Men att äta och dricka mer hade varit att förstöra aptiten så vi tog en promenad istället. Över Themsen till Southbank gick vi längs den ända bort till London Bridge där vi vek av och även gick sista biten till restaurangen i Bermondsey. En rejäl promenad men det var nog tack vare den vi kunde få plats med all den goda maten.

Bordet var klart trots att vi var några minuter tidiga och vi blev visade dit direkt. Restaurangen består av endast ett rum, med alla bord utmed fönsterna i flera rader och med det öppna köket längs med den andra långsidan. Det var ganska skum belysning,  och inredningen var modern och enkel med vita lackerade stolar och mjuk matta.

Vi började med den föreslagna aperitifen; prosecco med granatäpplejuice som var frisk och god. Efter att vi beställt mat och vin började den aldrig sinande strömmen av effektiv men absolut inte stressande service.

Vi fick in tre olika sorters bröd, fin olivolja och salt, och särskilt foccaciabrödet är värt att nämnas; det var mycket gott.

Det serverades också en bit frittata som en amuse bouche och även den var mycket god.

Sen fick vi in förrätterna. Malin valde olivcrostini med charkuterier och var mycket nöjd.

Min popo al pomodoro med burrata var något av det godaste jag någonsin ätit. Osten var otroligt krämig och fin i smaken och tomat-‘soppan’ var fantastisk. När mat smakar såhär bra, då är jag i himmelriket.

Tobbe beställde in Zucca fritti och fick in ett mindre berg av frasigt friterade grönsaker. Vi andra hjälpte också till och det var verkligen en perfekt fritto misto med den lätta, bubbliga och krispiga frityrsmeten.

Malin valde rigatoni med blomkål, tomat och sultanrussin. Riktigt gott.

Min tagliatelle med ankragu var perfektion. Jag njöt av varenda tugga.

Tobbes tonfisk var perfekt; hastigt grillad utanpå och mörkröd och fin i mitten. Såsen hade smak av paprika och fisken serverades med hyvlad marinerad fänkål och squash. Makalöst gott!

Vi orkade med lite dessert också, denna pistageglass valde Tobbe och den var full av smak och en perfekt avslutning på middagen.

Jag kunde inte motstå pannacottan som kändes väldigt lätt. Den serverades med krispig kokt rabarber och var precis vad som behövdes i slutet på måltiden, även om jag fick ge upp efter halva.

Till Malins kaffe kom dessa små godbitar ut, men de var faktiskt det enda som inte var enastående bra, och det gjorde ju inte direkt något. Shortbreaden till höger var helt ok, men aningen för söta. Och nötbräcket smakade lite för mycket av det brända sockret. Men att en freebie i slutet av måltiden bara är ok och inte fantastisk, det har jag såklart överseende med. För i övrigt var detta en i princip perfekt restaurangupplevelse.

Att maten var vällagad och otroligt god, det tror jag att ni förstått. Vinlistan var indelad efter Italiens alla regioner och flaskan Gavi di Gavi som vi valde var också mycket god. Personalen var vänlig, effektiv och professionell och vi behövde inte vänta på något och vi kände oss heller inte stressade. Personalen var t o m så driftig att de öppnade dörren till toaletterna när de såg att man var på väg dit och på väg ut ifrån restaurangen tackade kockar, servitriser och värdinnan oss. Det är småsaker som alla bidrar till den där perfekta upplevelsen.

Sen var stämingen riktigt trevlig, men med lagom ljudnivå och när man såg sig omkring i matsalen kunde man se att alla hade det lika bra som vi hade det. Riktigt gemytligt.

Men det bästa av allt är kanske ändå priset. Att så otroligt vällagad mat kan säljas för så väldigt schyssta priser gör bara att man tycker om stället ännu mer. För med så bra matlagning hade de kunnat ta nästan det dubbla utan att någon hade höjt på ögonbrynen. Vi hade gladeligen betalat mera.

Ni kommer nog att svimma nu när jag berättar att allt ovan plus vatten och en flaska vin för £33 endast kostade oss runt 500 kr vardera. Det är en prisvärd restaurangupplevelse!

Zucca
184 Bermondsey Street
London SE1 3TQ