Två sorters crostini att börja middagen med

IMG_7947

 

Förra fredagen när jag bjöd ett gäng tjejkompisar på middag började vi med bubbel (ett gott franskt mousserande från Loire) och lite chips medan vi väntade på att alla ska komma. Här i London är det omöjligt för alla att komma i tid, särskilt en fredag efter jobbet. Det är mycket folk, kan vara problem med kollektivtrafiken och ofta tvingas någon jobba över, så ett uppsamlingsheat i början fungerar bra. När de flesta kommit ställde jag fram en bricka (och sen en halv till) med crostini.

Egentligen hade jag tänkt bjuda på Öjebytoast men det var helt omöjligt att få tag i kräftstjärtar (jag veeet, vad är det för land jag lever i?!) så jag gjorde samma röra fast med räkor istället och persilja istället för dill eftersom jag köpt för lite, men det blev riktigt gott i alla fall om än inte lika snyggt som Öjebyröran. En av mina vänner har svårt för skaldjur så jag bjöd också på en andra variant med hemmagravad lax toppad med dill-cream cheese.

Jag bjuder ofta på crostini om jag bjuder många eller har ont om tid eftersom det är enkelt och alltid uppskattat.

Gravad laxcrostini med dill-cream cheese, ca 30 st

500 g laxfilé

2 msk havssalt

1 msk strösocker

2 msk hackad färsk dill

1 stor baguette

olivolja

150 g cream cheese

1 näve dill, finhackad

1 tsk dijonsenap

en skvätt honung

salt och peppar

Börja 48 timmar innan servering. Skär bort skinnet på laxen. Blanda salt, socker och dill och klappa in i fisken. Lägg i en liten form och täck med plastfolie. Ställ i kylen i 2 dygn.

Innan servering, gör crostini genom att skiva baguetten i tunna skivor. Lägg på bakplåtspappersklädd plåt och ringla över olivolja. Rosta i 200C ugn, 10-15 minuter eller tills gyllenbruna och hårda. Låt svalna. 

Klappa laxen torr och skiva i tunna skivor. Blanda cream cheese, dill, honung och senap. Smaka av med salt och peppar. Fördela laxskivorna på crostinin och toppa med en tesked dill-cream cheese. Strö över lite extra salt och peppar. Servera.

Kycklinglevermousse med rödvin och timjan

IMG_2087

Till första adventskalaset bjöd jag ju på lite olika smårätter och plock, och det vi började med den kvällen var denna lena kycklinglevermousse med smak av rödvin och timjan serverad med krispiga crostinis.

Jag är själv frälst i patéer, terriner, rillettes och liknande, men om man inte är förtjust i sådana charkuterier kan jag ändå rekommendera denna mousse. Den har inte en stark leversmak eftersom den är gjord på kycklinglever, och de andra ingredienserna komplementerar hellre än framhäver leversmaken.

Och var inte rädda för konsistensen heller, den är inte mousse-lik utan snarare pastej-lik, men eftersom den inte bakats i ugn får den ändå kallas mousse. Gör den med fördel dagen innan så den får svalna helt och smakerna ‘sätta sig’.

Crostinis gör du lättast själv av en dagsgammal baguette. Skiva i 5 mm-tunna skivor lite snyggt på snedden, lägg på en plåt. Ringla över en god olja (jag använde kallpressad rapsolja) och gnid eventuellt in oljan i brödet med vitlök. Skjutsa in plåten i ugnen på 200C och baka tills brödskivorna är gyllenbruna och krispiga, runt 15 minuter.

IMG_2089

Kycklinglevermousse med rödvin och timjan, 1 sats (ger ca 4 dl)

1/2 gul lök, finhackad

2 vitlöksklyftor, rivna

1 msk olja till stekning

450 g kycklinglever (ca 350 g när den är putsad), grovt hackad

1 msk smör + 1 msk smör

50 ml rödvin

1 ansjovis

1/2 tsk torkad timjan

salt och peppar

2/3 dl vispgrädde

Stek löken på låg värme i 1 msk olja tills den är genomskinlig. Tillsätt vitlöken och stek någon minut. 

Höj värmen och lägg i en klick smör följt av levern. Stek tills leverbitarna fått yta runt om. Tillsätt ansjovis och mera smör, rödvin och timjan. Stek under omrörnng tills ca hälften av vätskan avdunstat. Salta och peppra. 

Dra pannan från värmen och häll allt i en matberedare. Häll i grädden och mixa så slätt du kan. Smaka av och justera smaken med salt, peppar och kanske en nypa socker. Sila massan genom en finmaskig sil till den behållare du vill servera moussen ur. Den kommer att vara aningen flytande, men den stelnar i kylen. Kyl i flera timmar innan servering. 

Zucca – wow!

Vi hann med ännu ett restaurangbesök när Malin och Tobbe var på besök och valet föll på Zucca eftersom de gärna ville gå till en italiensk restaurang. Jag var själv eld och lågor och hade höga förväntningar. Men inte blev jag ett dugg besviken utan istället så otroligt nöjd. Denna restaurang har ALLT – det dristar jag mig till att påstå och som ni nog märkt är jag ganska kräsen av mig, så att inte hitta något som kan förbättras är ett mycket gott betyg.

Vår bokning var till kvart i nio på kvällen, så efter jobbet slöt vi upp och tog oss ett glas vin och lite plock på Terroirs. Malin och Tobbe var hungriga efter en hel dag av turistande och hade liksom jag inte ätit någonting sedan lunch. Lite gott bröd, fina smöriga oliver och tre bitar ost samt lite vin senare var vi alla glada och på riktigt gott humör. Men att äta och dricka mer hade varit att förstöra aptiten så vi tog en promenad istället. Över Themsen till Southbank gick vi längs den ända bort till London Bridge där vi vek av och även gick sista biten till restaurangen i Bermondsey. En rejäl promenad men det var nog tack vare den vi kunde få plats med all den goda maten.

Bordet var klart trots att vi var några minuter tidiga och vi blev visade dit direkt. Restaurangen består av endast ett rum, med alla bord utmed fönsterna i flera rader och med det öppna köket längs med den andra långsidan. Det var ganska skum belysning,  och inredningen var modern och enkel med vita lackerade stolar och mjuk matta.

Vi började med den föreslagna aperitifen; prosecco med granatäpplejuice som var frisk och god. Efter att vi beställt mat och vin började den aldrig sinande strömmen av effektiv men absolut inte stressande service.

Vi fick in tre olika sorters bröd, fin olivolja och salt, och särskilt foccaciabrödet är värt att nämnas; det var mycket gott.

Det serverades också en bit frittata som en amuse bouche och även den var mycket god.

Sen fick vi in förrätterna. Malin valde olivcrostini med charkuterier och var mycket nöjd.

Min popo al pomodoro med burrata var något av det godaste jag någonsin ätit. Osten var otroligt krämig och fin i smaken och tomat-‘soppan’ var fantastisk. När mat smakar såhär bra, då är jag i himmelriket.

Tobbe beställde in Zucca fritti och fick in ett mindre berg av frasigt friterade grönsaker. Vi andra hjälpte också till och det var verkligen en perfekt fritto misto med den lätta, bubbliga och krispiga frityrsmeten.

Malin valde rigatoni med blomkål, tomat och sultanrussin. Riktigt gott.

Min tagliatelle med ankragu var perfektion. Jag njöt av varenda tugga.

Tobbes tonfisk var perfekt; hastigt grillad utanpå och mörkröd och fin i mitten. Såsen hade smak av paprika och fisken serverades med hyvlad marinerad fänkål och squash. Makalöst gott!

Vi orkade med lite dessert också, denna pistageglass valde Tobbe och den var full av smak och en perfekt avslutning på middagen.

Jag kunde inte motstå pannacottan som kändes väldigt lätt. Den serverades med krispig kokt rabarber och var precis vad som behövdes i slutet på måltiden, även om jag fick ge upp efter halva.

Till Malins kaffe kom dessa små godbitar ut, men de var faktiskt det enda som inte var enastående bra, och det gjorde ju inte direkt något. Shortbreaden till höger var helt ok, men aningen för söta. Och nötbräcket smakade lite för mycket av det brända sockret. Men att en freebie i slutet av måltiden bara är ok och inte fantastisk, det har jag såklart överseende med. För i övrigt var detta en i princip perfekt restaurangupplevelse.

Att maten var vällagad och otroligt god, det tror jag att ni förstått. Vinlistan var indelad efter Italiens alla regioner och flaskan Gavi di Gavi som vi valde var också mycket god. Personalen var vänlig, effektiv och professionell och vi behövde inte vänta på något och vi kände oss heller inte stressade. Personalen var t o m så driftig att de öppnade dörren till toaletterna när de såg att man var på väg dit och på väg ut ifrån restaurangen tackade kockar, servitriser och värdinnan oss. Det är småsaker som alla bidrar till den där perfekta upplevelsen.

Sen var stämingen riktigt trevlig, men med lagom ljudnivå och när man såg sig omkring i matsalen kunde man se att alla hade det lika bra som vi hade det. Riktigt gemytligt.

Men det bästa av allt är kanske ändå priset. Att så otroligt vällagad mat kan säljas för så väldigt schyssta priser gör bara att man tycker om stället ännu mer. För med så bra matlagning hade de kunnat ta nästan det dubbla utan att någon hade höjt på ögonbrynen. Vi hade gladeligen betalat mera.

Ni kommer nog att svimma nu när jag berättar att allt ovan plus vatten och en flaska vin för £33 endast kostade oss runt 500 kr vardera. Det är en prisvärd restaurangupplevelse!

Zucca
184 Bermondsey Street
London SE1 3TQ

En vegansk nyårsmeny

Jag tycker om utmaningar i köket, så därför är det lite kul att min kompis Jennys pojkvän är vegan. Tidigare har jag bjudit honom på en hel radda mellanösterninspirerande läckerheter men denna gång ville jag göra en klassisk, men ändå vegansk, nyårsmeny. Det var bara till oss tre, så jag ville inte överarbeta den utan körde på säkra kort.

~ Nyårsmenyn 2011 ~

***

Crostini med cannelliniröra

***

Jordärtskockssoppa med kokosmjölk och stekta skogschampinjoner

Rustik baguette, olivolja och balsamvinäger

***

Butternutsquash-risotto med spenat

Sallad på romansallad, romano-paprika, avocado och granatäpple

***

Vaniljpannacotta på sojagrädde med passionsfrukttäcke

***

Vi drack naturligtvis skumpa också. Jag hade köpt en flaska Duval-Leroy Brut till halva priset, för så snälla var Waitrose. Jag smakade många av Duval-Leroys champagner på Harrodsprovningen, men de hade inte deras vanliga NV Brut som detta var, men den levde upp till förväntningarna och var riktigt god. Denna finns på Systemet, nr 77394.

Vegansk jordärtskockssoppa med kokosmjölk, 3 förrättsportioner

1 shalottenlök, finhackad

1 msk olivolja

500 g jordärtskockor, skalade

vatten

2 tsk grönsaksfond

1/2 dl kokosmjölk

salt, vitpeppar

Topping: Skivade skogschampinjoner, stekta i olja.

Stek löken mjuk i oljan utan att den tar färg. Tillsätt skockorna och låt fräsa i någon minut, slå på hett vatten så det täcker. Salta. Låt koka upp och koka tills skockorna är ordentligt mjuka. Häll av ca hälften av kokvattnet, men spara det. Puréa resten med stavmixer eller blender. Tillsätt kokosmjölken och tillräckligt med kokvatten för att konsistensen ska bli lagom. Smaka av med fond, salt och peppar. Koka upp och servera.

Vegansk butternutsquash-risotto med spenat, 4 portioner

1/2 butternutsquash

1/2-1 gul lök

olivolja

1 dl vitt vin

1 liter grönsaksbuljong

400 g aborioris

2 nävar bladspenat

salt, vitpeppar

Skala butternuten och gröp ur den. Skär i tärningar och lägg i en ugnsfast form. Häll på olivolja, salt och peppar. Rör runt i formen och baka i ugnen, 200C ca 35 minuter eller tills mjuka.

Stek löken mjuk i olivolja i en gryta, utan att den tar färg. Lägg i riset och fräs tills det blir genomskinligt. Häll i vinet och låt det mesta puttra bort. Häll i en slev varm buljong och rör under tiden den kokar in. När det börjar blir torrt så tillsätt en slev till och upprepa tills buljongen är slut och riset mjukt, tar ca 18-20 minuter beroende på riset. Rör ned spenaten, smaka av med salt och peppar och rör ned butternuttärningarna på slutet. Servera! Vi som inte åt veganskt rev på lite parmesan på våra tallrikar.

Vegansk vaniljpannacotta på sojagrädde med passionsfruktstäcke, 3 portioner

4 dl sojagrädde

2-3 msk vaniljessens (riktig) eller 1 vaniljstång

1/2-3/4 dl gelésocker

3 passionsfrukter

När jag laborerade fram detta receptet måttade jag inte så noggrant, därav de vaga måtten, men gör som jag gjorde och prova dig fram. Värm grädden i en kastrull och tillsätt de mindre mängderna vaniljessens och socker. Smaka av och tillsätt lite av varje tills du lyckats maskera sojasmaken helt, vilket jag lyckades med efter lite provsmakande. Låt blandningen koka någon minut under omrörning. Häll sedan upp i dessertskålar och låt svalna. Ställ in i kylen i minst 4 timmar så de kan stelna ordentligt. Gröp ur tre passionsfrukter och fördela blandningen som ett täcke på pannacottan precis innan servering. Njut! Precis lika gott som en pannacotta gjord på vanlig grädde och perfekt också för laktosintoleranta eller om man vill ha en nyttigare variant.