Michelinmiddag i Trastevere, Rom

IMG_0017

Jag är inte den sortens restauranggäst som räknar Michelinstjärnor, men jag tycker Michelinguiden tjänar som en bra måttstock när det gäller restauranger. På lördagskvällen i Rom ville jag gå till en riktigt bra restaurang och mitt förstaval var Glass, som jag tyvärr inte fick bord på, men som tur var fick jag bord på mitt andrahandsval Antico Arco, i mysiga Trastevere.

Min kompis Fredrik rekommenderade en promenad i just Trastevere men efter att ha promenerat runt i staden hela dagen (2,5 mil) orkade jag faktiskt inte promenera på kvällen också. Så det får jag spara till nästa Romresa (för det lär bli en nästa).

Trots att jag åt själv, njöt jag verkligen av middagen och blev nog påpassad mest av alla bord. Personalen var jättetrevlig (och effektiv!) och maten mycket mycket god. Men liksom på andra ställen var portionerna på tok för stora för mig.

Måltiden började såklart med en amuse bouche; ljuvligt stekt makrill med zucchini och en lätt apelsinsås.

IMG_0020

Förrätten jag fastnade för var en svampmousse med Karl Johan och yoghurt, pocherad gula och svart tryffel. Mycket, mycket gott!

IMG_0022

Naturligtvis valde jag en pastarätt också; ravioli med havsaborre och skaldjursbisque. Själva pastan var helt perfekt, men trots att rätten var god var den kanske inte så fantastisk som jag förväntat mig. Fyllningen med bara fisk tyckte jag blev lite enformig och konsistensen inte som jag är van vid. Men samtidigt var det kul att prova något nytt.

IMG_0025

Jag valde mellan tre kötträtter till varmrätten och lät servitören bestämma. Det blev råbiff (vilket jag älskar) men denna var både den största och den mest dekadenta jag någonsin skådat. Smaken på köttet var alldeles lagom balanserad, och ovanpå köttet balanserade färsk Karl Johan-svamp, tryffel (japp, jag gick all in denna helg) och riven anklever. Otroligt gott men också otroligt mäktigt. Jag orkade endast en tredjdedel, men gott var det och perfekt med det goda brödet till.

IMG_0029

IMG_0035

Trots att jag upprepade för servitörerna hur god maten var men att jag bara var (propp-)mätt, är jag inte säker på att de trodde mig, så de var gulliga nog att skicka in en miniefterrätt. Jag orkade inte hela den heller, men tiramisun (på decaf – så omtänksamt) var helt perfekt tillagad.

IMG_0032

Det blev te och en paus till att smälta maten innan jag åkte tillbaka till hotellet, och under tiden som jag studerade mina medgäster lärde jag mig ett och annat om hur man äter i Rom. Jag såg människor som komponerade lustiga menyer av smakportioner och halvportioner pasta, lite soppa och en stor varmrätt. Det var jag alldeles för artig för att göra (att ens komma på tanken), men följden blev ju att jag inte orkade äta upp. Portionerna är nästan USA-stora här och det hade jag verkligen inte förväntat mig. Men efter att ha sett hur romarna själva beställde gjorde jag likadant och beställde en halvportion pasta nästa dag till lunch. Och tur var det för den var nästan för stor den med!

Antico Arco, Piazzale Aurelio, 7, 00152 Roma, Italy

Annonser

Opera Tavern

Alla ni anglofiler där ute, ni ska få ett hett tips på en Londonrestaurang. Nämligen Opera Tavern mitt i theatre land (West End). Om jag inte läst om den hos fina Hanna, vars rekommendationer jag litar blint på, hade jag nog inte besökt den redan. Men så småningom hade ryktet nog ändå nått mig om denna fina restaurang, för den är buzzing just nu.

Från utsidan ser den oansenlig ut, och namnet har en antydan till turistfälla. Men när du kliver in finner du en fräsch restaurang i två våningar med en lång bar på nedanvåningen. Personalen är hurtig och flitig, menyn varierande och trevlig vilket gör det svårt att bestämma sig. Priserna är mycket rimliga och vinlistan intressant.

Och det serveras tapas. Såklart det vanliga med calamari, charkuterier, ostar, bröd, oliver, croquetas, men också en del oväntade små rätter som miniburgaren med foie gras och pilgrimsmusslan med ärtpuré och skinkchips.

Prosciutto och chroizoVi började med en krämig och mild getost, serverad med marinerade russin och hårt rosmarintunnbröd; tunt skivad chorizo som smälte i munnen; lika tunt skivad prosciutto; gröna underbara oliver och grillat bröd med olivolja.

Nästa omgång tog jag minihamburgaren med fläskkött och anklever, som nog vinner pris som den mest perfekta burgare jag någonsin ätit. Brödet var lika mjukt och smörigt som brioche, majonnäsen underbart god, rödlöksmarmeladen likaså och till på köpet var  köttet utomordentligt saftigt. Heaven!

Jag hade också beställt in en pilgrimsmussla som var len och fin och hade romsäcken kvar, stekt precis klar, med ärtpuré och små knapriga bitar parmachips.

Martin beställde in kyckling och chorizo, och fick då en stor portion med grillad kycklingfilé – otroligt mör var den, och den sortens chorizo som mer liknar grillkorv än salami. Riktigt gott!

Malin älskar ost och charkuterier och beställde in en stor bit gorgonzola med kanderade valnötter och mer tunnbröd till; mer grillat bröd till oss alla, med aioli denna gången, och chilisalami. Det enda vi inte var extremt nöjda med under måltiden var att gorgonzolan var aningen för kall, allt annat var perfekt! Aiolin var underbar, nästan godare att doppa tunnbrödet i än det vanliga brödet och chilisalamin kom lika tunt skivad som de andra charkuterierna och hade lagom hetta i eftersmaken.

Vi (jag, Malin och Martin) var här ganska tidigt i torsdagskväll, innan vi såg We Will Rock You-musikalen, och vi hann äta allt detta, beställa i omgångar och njuta av maten på endast en timme och tio minuter. Nästa gång vill jag kunna sitta här längre och äta ännu mer, men det var verkligen en underbar kväll.

Jag tror att denna restaurang skulle passa alla matglada och det är verkligen en liten juvel. Om ni ska till London, så boka in ett besök! Den är inte pretentiös, men maten är väldigt god och tillagad och upplagd med omsorg, och man får mycket för pengarna.