London: New York-italienskt på Hai Cenato?

hai2.jpg

Jason Atherton fortsätter att expandera sitt Social-imperium och senast i raden är en New Yorkig italiensk restaurang i Nova vid Victoria, detta nya område där jag redan testat två restauranger.

Jag gick hit med mina vänner Helen och Pete och deras son Eddie tidigt en söndagskväll efter att vi kollat in dinosaurierna på National History Museum, fikat på världens bästa eclairer och hängt lite vid Buckingham Palace.

Hai Cenato? (som betyder ”Har du ätit midddag?”) känns definitivt New Yorkig och består av en restaurang på bottenplan och en schysst bar på övre plan. Menyn erbjuder smårätter, pizza, pasta, varmrätter och sides och det finns definitivt något för alla. Barnmenyn var också bra och dessutom äter barn gratis på söndagar.  Det är inte så ofta jag äter ute med barn men kul att ”testa” en restaurang på det viset med.

hai1.jpg

Eddie valde från barnmenyn pasta med tomatsås och riven parmesan. Enkelt men riktigt gott!

Helen och jag valde båda corzetti-pasta med bolognese, salvia, brynt smör och riven Berkswell-ost. Riktigt gott det med! Såsen var riktigt god men mycket mäktig, så det hade faktiskt inte skadat med lite mer pasta, men vi hade även beställt in krossad potatis som var fantastiskt goda till bolognesesåsen, så det gick ingen nöd på oss.

Pete åt en ljuvlig risotto med ärtor, bondbönor och krabba som var helt perfekt i konsistensen.

hai11.jpg

Vi var naturligtvis mätta efter allt detta men beställde ändå in efterrätt för vi var sugna. Jag fall pladask för brioche med salt karamellglass, men jag hade inte förväntat mig en hel briochebulle modell hamburgerbröd med tre kulor glass! Det var jättegott men även med amerikanska mått mätt är detta en monsterdessert och kändes inte riktigt Jason Atherton. Men en minivariant med en kula hade suttit perfekt för kombinationen av smörig brioche och saltsöt karamellglass var klockren.

hai10.jpg

Helens choklad- och kaffefondant med creme fraiche, puffat ris och karamell var lite mer vad vi förväntat oss och ljuvligt god.

Vi hade en riktigt trevlig middag här, men det var tyvärr lite saker som inte var perfekta; långsam service, jag fick in ett glas avslaget prosecco och fick be om nytt etc. Man förväntar sig bättre av en duktig och känd kock, och jag är säker på att han förväntar sig att allt ska vara perfekt av sin personal. Så jag hoppas att det var ny personal som nu lärt sig allt och har stenkoll för jag gillade verkligen Hai Cenato? och vill gå hit igen.

Jag hann faktiskt gå hit igen innan jag publicerade inlägget, och denna gång var det jättebra (men avslappnad) service och fullsatt. Jag var där mer min kompis Nick och åt pizza och drack vin och jag kan verkligen rekommendera pizzorna – GRYMT goda!

Hai Cenato?, 2 Sir Simon Milton Square, London SW1E 5DJ

Annonser

Sockerkaka med fläderlikör, grädde, glass och blåbär

IMG_3016.JPG

Kanske en av de enklaste efterrätter man kan göra, men sagolikt god!

Sockerkaka i efterrätter är helt klart underskattat, och hur gott som helst tillsammans med grädde eller glass, eller som här både och. Att dränka in sockerkaka i sprit är också himla gott, det räcker med lite grann för att ge smak. Just fläderlikören St Germain är jag mycket förtjust i trots att jag inte tycker om likörer i allmänhet. Men denna alltså, rekommenderas!

Sockerkaka med fläderlikör, grädde, glass och blåbär, 3 portioner

3 skivor sockerkaka

3 msk St Germain fläderlikör

3 skopor vaniljglass

3 skedar lättvispad grädde

150 g färska blåbär

Lägg sockerkaksbitarna i skålar. Häll över likören. Toppa med glass, grädde och blåbär och servera. 

 

 

 

Baked Alaska med hallon och passionsfrukt

IMG_9611

De senaste två nyårsaftnarna har jag bjudit på samma fantastiska efterrätt men nu sist ville jag göra något nytt och efter lite klurande blev det denna kreation; en baked Alaska (eller Glace au Four) med havreflarn som botten och garnityr, hemmagjord vaniljglass och passionsfrukt med ett täcke av italiensk maräng och hela rasket serverades med hallonsås och färska hallon och passionsfrukt. Den gick hem den med, må ni tro!

Baked Alaska – min nyårsvariant, 4 portioner

1 sats havreflarn (det blir några över)

1 sats vaniljglass

Italiensk maräng:

4 äggvitor 

1 1/2 dl socker

Sockerlag:

1 1/2 dl socker

1 dl vatten

Hallonsås:

1 liter frysta hallon

lite socker (smaka av)

1 dl vatten

1 msk potatismjöl

Dekoration:

1 ask färska hallon

4 passionsfrukter

Gör havreflarnen efter länken ovan (kan förberedas flera dagar innan). Använd en dessersked som mått till de fyra stora havreflarnen (bottnarna) och en halv tesked till dekorationsflarnen. Förvara i tätslutande burk. 

Gör glassen och frys in den i fyra små suffléformar klädda med plastfolie. 

Gör hallonsåsen genom att blanda allt i en kastrull. Koka upp, passera i finmaskig sil. Låt svalna. Kan också göras i förväg. 

Montering:

Gör den italienska marängen: Häll äggvitor och socker i en bunke och vispa i ca 10 min. Koka under tiden upp vatten och socker i en kastrull (utan omrörning) och låt koka tills 118C, då socker kokar. Häll den kokande sockerlagen i bunken med äggvitorna och vispa med elvisp på hög hastighet i 15 minuter. Marängen ska vara glansig och fast. 

Lägg ett stort havreflarn på varje tallrik. Ta glassklumparna ur formarna och befria dem från plastfolien och lägg mitt på havreflarnet. Gröp ur en halv passionsfrukt ovanpå varje glassklump. Täck hela rasket (utom flarnet i botten) med marängen. Bränn av med en creme brulee-brännare. Ringla hallonsås runt konstvcrket och dekorera med några hallon och en halv passionsfrukt på varje tallrik. Stick ett litet havreflarn i toppen på varje kupol och sätt eventuellt i ett tomtebloss. Servera genast. 

Dulce de leche-glass med lite flingsalt

IMG_7103

Ända sedan jag var liten har jag älskat glass. Som liten flicka var min favorit daimkulglass och jag och pappa brukade tävla om vem som kunde äta glassen snabbast.

Fortfarande tycker jag att glass är otroligt gott men jag har kanske förfinat paletten lite sedan dess. Daimglass tycker jag fortfarande om men Big Pack päron är jag inte längre förtjust i. Jag tycker inte om de artificiella smakerna och läser numera glassförpackningar noggrant de få gånger jag köper glass. Eftersom det är så enkelt att få till god glass hemma utan en massa tillsatser borde ju glassproducenterna också kunna få till det, eller hur?

Denna dulce de leche-glass, med lite salt för att balansera sötman, är otroligt krämig och god och en ny favorit hos mig som jag kommer att återkomma till många gånger. Jag tycker glass är gott som det är men denna hade t ex kompletterat en mörk chokladfondant riktigt bra.

IMG_7162

 Dulche de leche-glass (med lite salt), ca 1 liter

Dulce de leche går att köpa t ex under namnet Nestlé Caramel, men om det inte går att hitta färdig dulce de leche så köp en burk kondenserad mjölk och koka egen, enligt instruktionerna här.

4 äggulor

2 msk strösocker

4 dl vispgrädde

2 dl standardmjölk

1 tsk vaniljpulver

1 nypa Maldon-salt

400 g (1 burk) dulce de leche

Vispa gulor och socker pösigt. Värm under tiden mjölk och grädde i en kastrull, blandningen behöver inte koka. Blanda sedan i gräddblandningen i äggvispet lite i taget under omrörning. Blanda sedan i vanilj, salt och dulce de leche. Häll över i en stor bunke, placera över vattenbad och rör kontinuerligt tills smeten tjocknat. Låt svalna och förvara sedan i kyl över natten (för att tjockna ytterligare). Frys under tiden en glasslåda och kör smeten i glassmaskin. Häll över i den kalla lådan och frys i minst 2 timmar innan servering.

Glass på Gelupo Gelato, Soho

gg2

Snett mittemot Bocca di Lupo ligger Gelupo Gelato, en gelateria ägd av samma restauratörer som restaurangen.

gg3

Inredningen är mysig och känns lite kontinental med sina vita trägolv och spartanska inredning.

gg1

Och glassen?! Alldeles fantastisk! Jag provade pistaschglassen som var precis lika fantastiskt god som på den gelaterian som förr fanns vid mitt jobb. Och saltkaramellglassen med pecannöt var om möjligt ännu godare. Om ni strosar i stan och det är glassväder (eller skitväder), sväng in om Archer Street och Gelupo Gelato och ta en glass. Ni lär inte ångra er!

Gelupo Gelato, 7 Archer Street, London W1D 7AU

Vaniljglass med limesockrade björnbär

IMG_4262

En av mina värsta farhågor när jag bjuder hem folk, är liksom min mammas, att de skulle gå hem hungriga. I fredags fanns det dock absolut ingen risk för det, istället fick jag en massa trevliga rester att ta hand om. Ett angenämnt problem. 

Men vi var faktiskt så mätta att jag fick tänka om gällande efterrätten. Egentligen hade jag tänkt bjuda på en härligt kladdig chokladfondant och hemmagjord vaniljglass, men det hade varit lite OTT så istället blev det limesockrade björnbär med redan nämnda glass.

För lite glass finns det ju alltid plats med hur mätt man än är, inte sant?!

IMG_4260

Glassen är en omarbetad version av Annikas utmärkta muscovadoglass och den blev riktigt god den här varianten med. Satsa på fet mjölk och grädde till den här glassen. Eftersom jag bor i UK har jag tillgång till double cream, fetare (48%) och tjockare än vanlig vispgrädde och den är helt fantastisk just i glass.

Vaniljglass, ca 1 liter

Omarbetad efter Annikas recept.

4 dl vispgrädde (jag använde double cream)

2 dl standardmjölk

1 tsk vaniljessens 

4 äggulor

1,5 dl strösocker

Vispa äggulorna och sockret pösigt. Värm under tiden grädden och mjölken med vaniljessensen. Häll den varma gräddmjölken över äggvispet under omrörning. Placera sedan bunken över vattenbad, och vispa flitigt medan smeten tjocknar. Låt smeten svalna i rumstemperatur, och förvara den därefter i kylskåp så att den blir riktigt kall; gärna över natten.

Kör glassmeten i glassmaskin. Kyl under tiden ned en lämplig form i frysen.
Fördela glassen i den iskalla formen. Frys i åtminstone 45 minuter innan glassen ska ätas.

Limesockrade björnbär, 4 portioner

300 g björnbär, sköljda

1/2 lime, skal och saft

1-2 msk strösocker

Blanda rivet limeskal och -saft med strösocker och blanda med bären. Servera genast. 

Glass på Scoop

S2

Storbritannien och glass är ett kapitel för sig själv. Den vanligaste glassen är en Mr. Whippy från en vagn; processad mjukglass i de där hemska strutarna vars konsistens (och smak) påminner om papp. Dessutom kan man få en Cadbury’s flake till, en pinne av den räligaste choklad man kan tänka sig. Ingen hit med andra ord. I kiosker och små matbutiker finns naturligtvis GB Glace’s utbud som här heter Wall’s Icecream, liksom andra liknande märken. Och i matbutikerna är importerade Ben & Jerry’s och Häägen-Dazs storsäljare.

Men det finns faktiskt riktigt bra brittiskt glass. I Devon och Cornwall, där det finns massvis med kor, produceras det riktigt god glass, t ex med honeycomb eller med smak av clotted cream. Dessa kan man, om man har tur, också hitta i sin matbutik, men de kunde finnas lite mer lättillgängligt.

S1

Jag gillar verkligen att man hemma i Sverige kan få god kulglass nästan överallt och jag fullkomligen jublade när jag hittade en fabulöst bra gelateria nära jobbet vid The Strand förra sommaren. Tyvärr har den numera slagit igen. Det är lätt att förstå att regn och glass inte ger så bra förtjänst.

Men i väntan på att jag ska hitta ett riktigt riktigt bra glasställe, som det som slog igen, så funkar det riktigt bra att gå till Scoop. Det är inte riktigt i samma klass, men de finns på flera ställen i stan, har god italiensk glass och riktiga våfflor. Thank the Lord!

Hestons salted caramel popcorn-glass

Generellt sett så är jag emot hel- och i viss mån halvfabrikat. Främsta anledningen är faktiskt smaken, som bara inte kan slå en nylagad god middag. Men det beror såklart på kocken. Är man katastrofal i köket är det nog bäst att köpa färdigt. 😉 Andra anledningar är såklart näringsvärdet och alla tillsatser.

Med det sagt, så måste jag ändå erkänna att jag är uppriktigt nyfiken på Heston Blumenthals färdiga produkter för Waitrose. Än så länge har jag bara testat glassen med salt kola och popcorn. Och den var riktigt riktigt god! Ska jag vara petig var popcornkonsistensen lite tråkig i frusen form, men smaken var riktigt bra och det var små clusters av salt kola utspridda i glassen som var helt gudomligt goda.

Heston är kanske inte för alla, då en del av hans matlagning är ganska kemisk och annorlunda annan gastronomi, men jag tycker det är kul att Waitrose satsar på lite leksamma produkter.

Danmark: Nyköbing,Falster och Köge, Själland

För att komma bort lite åkte jag och föräldrarna en runda i Danmark när jag var hemma. Vi körde ned till Falster och övernattade i Nyköbing och sen stannade vi i Köge på väg hem och till sist blev det ett stopp även i Köpenhamn för att köpa vin.

Nyköbing-Falster är en mysig liten stad som verkade ha en hel del tyska turister då staden ligger nära Rödby dit färjorna från Puttgarden går.

Vi hittade ett mysigt fik på stadens torg som hette Björnebagaren efter statyn av en björn utanför. Vi smaskade på wienerbröd, biskvi och kanelgiffel men tyvärr blev fotona av godsakerna inte så bra. Men allt var jättegott och fräscht och det var ett mysigt café att besöka.

På kvällen hittade vi en trevlig restaurang som tyvärr var helt fullbokad innan stadens sommarrevy gick av stapeln så maten vi åt den kvällen var inte lika rolig som man kunnat önska då vi fick gå till ett annat ställe. Det verkade som att staden endast hade en bra restaurang.

Köge hade däremot lite mer att erbjuda, då det ligger nära Köpenhamn och är ett fint område. Det märktes även på butiksutbudet. Här fikade vi på en riktigt mysig innergård till ett café där de omkringliggande husen var typiskt danska med gula fasader, grönmålade fönster och stockrosor i rabatterna.

Förutom all fika så åt vi såklart glass också, och som alltid vill jag ha guf (fluff) när jag är i Danmark – det hör till!

The Bull & Last, Kentish Town

Hela helgen hade vi finfint vårväder och det tog jag minsann vara på i söndags. Vid ett-tiden mötte jag  Laura vid Belsize Park dit hon flyttat och vi promenerade till Hampstead Heath och vidare till puben The Bull & Last där vi hade ett bord bokat till halv tre.

The Bull & Last är en riktigt hyvens pub, det märkte vi direkt. På nedanvåningen vid bardisken var det full kommers och ganska högljutt för en söndagslunch så vi blev glada när vi fick höra att vårt bord fanns en våning upp i matsalen.

Särskilt ovanvåningen var jättemysig med uppstoppade djur, jakttrofér och rediga trämöbler. Toaletterna hade pardörrar som låstes med hasp och gamla fina gjutna toalettpappershållare från en gammal Londonfabrik.

Menyn var inte riktigt densamma som jag länkade till, med undantag för varmrätterna, och det kan man ju förstå eftersom de vann en award från tidningen The Observer, som just bästa söndagslunch. Varför ändra på ett vinnande koncept, liksom?! Och ca 80% av lunchgästerna hade valt just rostbiffen med yorkshirepudding och alla traditionella tillbehör det såg vi när vi gick förbi borden.

En riktig engelsk söndagslunch är riktigt gott, men det är inte riktigt det jag blir sugen på när solen skiner och man kan gå utan jacka. Istället valde jag en vårig sallad med rökt ål, rödbetor, gulbetor och panerade torskkinder, pepparrotskräm och betchips. Ni ser ju hur god den var.  Och jag gillar verkligen när salladsingredienser har olika konsistens, som krispiga chips och mjuk och len ål.

Laura smakade lite av min sallad och testade sedan deras triple cooked chips som var otroligt goda och serverades med hemmavispad majonnäs. Det är precis såhär brittiska chunky chips ska vara.

Istället för varmrätt beställde vi in varsin bricka med godsaker. De fanns under förrättsdelen på menyn men var riktigt mättande som varmrätt men om man delat en på två hade de varit lagom som förrätt.  Laura valde fiskalternativet och jag valde köttbrickan.

På Lauras bräda ser ni bland annat koljakrokett, sprats (liknande sardiner), makrillpaté,  potted shrimps, rödbetsgravad lax och saftigt soda bread och vi åt som ni nog förstår, under vördnad ett tag.

Min charkuteriebräda var inte sämre och bjöd på en ljuvligt len kycklingleverparfait, rotselleri slaw, tunna skivor ankbröst, ankrillette, en riktigt god terrin på fläsklägg samt en grishuvudskrokett. Brödet var rostad brioche och riktigt gott det med.

Trots att vi naturligtvis var mätta efter att ha skrapat brickorna rena blev vi sugna på glass när vi såg att det fanns på efterrättsmenyn. En kula vardera räckte, men det är ju nästan straffbart att inte äta glass en solig dag. Ovan ser ni Lauras kula med sviskon och armagnac och nedan min med mint chocolate chip.

Trots att vi satt en stund och smälte maten kände jag hur mätt jag var när vi ställde oss upp, så vi promenerade till Highgate, över Hampstead Heath och tillbaka till Belsize Park innan jag begav mig hemåt.

Det var verkligen en perfekt söndag med vårsol, promenad och en riktigt god lunch mitt i allt. Vi kommer absolut att gå hit igen, och även om puben inte ligger centralt är den värd en omväg även för matintresserade turister, passa på att upptäcka Hampstead eller Highgate samtidigt.

The Bull and Last
168 Highgate Road
London NW5 1QS 
020 726 73641