Recept: smördegsinbakad lax

När jag i augusti bjöd några vänner på lunch i sommarstugan gjorde denna smördegsinbakade lax succé. Receptet är Gordon Ramsays och var riktigt bra! Såklart är det viktigaste att hitta en fin bit lax, gärna så jämntjock som möjligt, eller som i mitt fall två stora fina bitar då vi var många.

Till serverade jag smörslungad amandinepotatis med dill och ärtor, provensalska tomater och en galet god sås som kommer att få ett eget inlägg, för den är så himla god. Och rosé såklart. Det var en perfekt sommardag i goda vänners lag som jag kommer att leva länge på.

Det blev faktiskt fisk över (smördeg är ju rätt mäktigt så man äter mindre) och den gick fint att värma i ugnen och äta dagen efter med.

Smördegsinbakad lax, 4 portioner

Översatt från och anpassat efter Gordon Ramsay’s recept.

Jag lite mer än dubblade laxen och använde smördeg istället för pajdeg samt gjorde några andra små justeringar.

1 laxsida utan skinn, så jämntjock som möjligt, ca 900 g

lite olivolja

60 g mjukt smör

finrivet zest från 1 citron

en näve basilika blad, hackade

en näve dill

havssalt och svartpeppar

1 msk grov senap

1 rulle smördeg

1 äggula, vispad

Ta bort alla ben, om det finns några. Blanda ner zest, basilika, dill, samt salt och peppar i smöret. 

Torka laxen torr med hushållspapper, salt och peppra. Bred örtsmöret över laxen på ena sidan och lägg ner laxbiten på smördegen. Bred senap på andra sidan. Vik ihop ändarna så du får ett rektangulärt paket. Lägg med skarva nedåt på en bakplåtspappersklädd plåt. Pensla ovansidan med vispad äggula och gör ett hål för att släppa ut ånga. Skär ett mönster med lätt hand som dekoration om du vill. 

Täck över fisken och ställ i kylen 15 minuter. Baka i 200C i 20-25 minuter. Låt vila i fem minuter innan du eller gästerna skär upp fisken. Servera med valfria tillbehör. Nypotatis, ärtor och en god sås passar bra. 

 

Annons

Pasta med svamp och purjolök

Såhär en månad in på året tänkte jag prata nyårslöften. Egentligen är jag emot dem för egen del, men i år har jag faktiskt avlagt ett, till mig själv; att jag ska bli bättre på att laga mat från alla de kokböcker som pryder bokhyllan och som jag älskar att bläddra i.

Jag har gått hårt ut och redan hunnit laga några recept i en av mina nyinförskaffade kokböcker; ‘Gordon Ramsay’s Ultimate Cookery Course‘, bland annat denna pasta med svamp och purjolök som är riktigt riktigt god och dessutom snabblagad.

I receptet är pastan som används lasagneplattor trots att det varken är en vanlig eller ebs en öppen lasagne, och jag gillar det verkligen. Så bli inte förvånade om ni ser liknande pastarätter på bloggen framöver.

Pasta med svamp och purjolök, 2 portioner

Översatt från och anpassat efter ‘Gordon Ramsay’s Ultimate Cooking Course‘.

För en gångs skull lyckades jag nästan helt följa receptet. Enda ändringen är att jag lade till en skvätt vin som jag tycker gav mera djup och syran i vinet bryter fint av mot grädden.

8 kastanjechampinjoner, tunt skivade

1 vitlöksklyfta, hackad

1 purjolök, tvättat, kvartad och skivad

olja till stekning

salt, peppar

250 ml kycklingbuljong

1 dl vispgrädde

1 msk vitt vin

4-6 lasagneplattor

Till servering: eventuellt riven parmesan

Värm oljan i en stekpanna på medelvärme och lägg i den skivade svampen. Tillsätt vitlöken efter två minuter och purjolöken efter ytterligare två. Stek tills svampen fått färg och purjon mjuknat. Salta och peppra.

Häll på kycklingbuljongen och låt koka i fem minuter så att den reduceras till hälften.

Koka under tiden lasagneplattorna i saltat vatten i fyra minuter, tills al dente.Tillsätt sedan grädden och en skvätt vitt vin till svampen och låt det koka in något. Smaka av med salt och peppar. Ta från värmen och lägg i lasagneplattorna och låt dem helt täckas av såsen. 

Lägg upp lite snyggt i skålar och riv över lite parmesan om så önskas. 

Bread Street Kitchen – Ramsays senaste

I torsdags besökte Kristin och jag Gordon Ramsays senaste restaurang; Bread Street Kitchen, som ligger på gatan Bread Street i shoppingcentret One New Change precis vid St Pauls.

Hela shoppingcentret öppnades för att höja kommersen i the City, ett av Londons äldsta finansdistrikt, så jag förstår logiken i att öppna en restaurang här. Just denna restaurang har riktat in sig på de som tjänar ca £40, 000-£50, 000 per år, så priserna är rimliga.

Man kan antingen gå in från gatan (vilket jag gjorde) eller inifrån One New Change (vilket Kristin gjorde). Kommer man in från gatan hamnar man direkt i baren på nedre plan och får sedan gå upp till restaurangen på andra våningen. Den är inredd i rustik stil och har lite industriella detaljer såsom rör som handtag. Lokalen är ganska stor och luftig med förvånansvärt hög ljudnivå. Men det känns väldigt avslappnat.

Menyn erbjuder en del raw rätter men annars en blandning mellan fisk och kött och några vegetariska rätter. Inte särskilt inspirerande meny för foodies dock, men vi tillhör heller inte riktigt målgruppen. Det roligaste på menyn var krispigt grishuvud med chilimajonnäs, så det beställde vi såklart, liksom pilgrimsmusslor med morotspuré och sirapsbacon.

Grishuvudet var små panerade rullar med småbitar av mört kött inuti. Krispiga, saftiga och goda, men ändå lite tråkiga.

Pilgrimsmusslorna var perfekta med karamelliserad yta, len morotspuré och knapriga små baconbitar.

Till varmrätt valde jag poussin (liten kyckling) med chimichurri och potatismos. Kycklingen var saftig och god, och både chimichurrin och potatismoset var gott, men inte så upphetsande.

Kristin valde pork collar (grishals) som föll i sönder så mör den var. Den serverades med senapsglaze och potatismos.

Båda dessa rätter var goda och vällagade, men sådan mat man själv kan laga till. Jag föredrar att äta mat ute som är mera svårlagat än det jag själv kan åstadkomma. Dessutom var portionerna väldigt stora och vi fick lämna mycket mat båda två vilket var synd.

Det känns lite taskigt att skriva att jag nog inte kommer att gå tillbaka hit trots att allting var bra. Det var bara inte riktigt vad just jag är ute efter när jag går på restaurang. All mat var god och vällagad, men väl enkel för min smak. Dock skulle jag kunna tänka mig att gå hit igen om jag var i närheten och ville ha något gott och enkelt att äta, men det finns roligare restauranger närmare där jag arbetar.

Servicen var utmärkt. De hade ögonen med sig och var väldigt duktiga, effektiva och diskreta, och det är kul att se att service är något som prioriteras även på en enklare restaurang. Bra jobbat, Gordon!

Bread Street Kitchen

10 Bread Street

London EC4M 9AJ

Maze on a Monday eller när jag träffade Gordon

Egentligen har jag en massa goda recept att skriva om från helgen som gick, men jag måste helt enkelt berätta för er om min måndagskväll, för igår träffade jag Gordon Ramsay!

En av hans restauranger i Mayfair, Maze, har startat ett trevligt erbjudande för att fylla restaurangen på måndagskvällar, Maze on a Monday, och det innebär att de erbjuder 3 rätter för £25 och en rundtur i köket. Vilken foodie kan motstå det?!

Så igår utnyttjade vi erbjudandet tillsammans med våra vänner Chris och Jess. Lokalen känns väldigt modern och ganska relaxed trots att det är en Michelin-restaurang (1 stjärna) och köket beskrivs som innovativt. I samma lokal ligger också Maze Grill som kan beskrivas som lite rustikare.

Trots att det var en begränsad meny, lät den imponerande och mycket säsongsbetonad. Ramslök, rabarber och rädisor dök upp t. ex.

Till förrätt valde pojkarna samma, nämligen kyckling confit i caesarsallad-tappning med ansjovis och krutonger. Den blev väl emottagen.

Jess smakade på marinerad rödbeta med getost curd och pinjenötter, som såg riktigt god ut!

Och jag valde ramslökssoppa med lönnglaserade kycklingostron och citronemulsion. Först låg bara kycklingen och kylda emulsionklumpar och ramslöksblomman på tallriken och sedan hälldes soppan över vid bordet. Sånt gillar jag, och det visade sig att alla tre rätter jag beställde in, hade just det momentet. 🙂 Jag tyckte mycket om denna rätt men soppan var inte riktigt så varm som jag hade föredragit.

Till varmrätt valde Chris och Jess samma, nämligen Loch Duart-lax med bruna räkor, purjolök och skum. Såg riktigt tjusigt ut, och den rätt Jess tyckte var godast.

Jag och Chris valde Szechuanpeppar-pork belly, med krispig och god svål, serverad med buljong, edamame och tunnhyvlad svart rädisa. Den var riktigt god, men inte så kryddad som menyn antydde.

Och så kom efterrätterna. Chris och Christopher valde samma igen, flädermousse med bärsorbet och krisp, som jag fick provsmaka. Moussen var god men lite för syrlig, så jag var riktigt nöjd med mitt val.

Nämligen rabarbersoppa med ingefärspannacotta, glass och koriander. Den kändes som en ganska lätt dessert, pannacottan var inte så gräddig, men ändå god och rabarbersoppan var ganska syrlig men på ett bra sätt. Somrigt och fräscht.

Jess fastnade för pistageparfait med körsbärssorbet och griottekörsbär. Den såg riktigt god ut och enda anledningen till varför jag inte valde denna var för att jag inte är så förtjust i körsbär mer än i färsk version.

Allt som allt en riktigt härlig måltid, det blev två flaskor vin och många goda skratt, och trots små portioner blev vi mätta. Och även om maten var god och vällagad så tyckte både jag och Christopher att Gordon Ramsay at Claridge’s var snäppet bättre, fast efterrätterna var bättre här.

Och så någon gång i slutet av måltiden påpekade Christopher att, ‘är det inte Gordon Ramsay där borta?’ Och det var det ju, och en minut senare var han framme vid vårt bord och gav oss sitt mest bländande leende, frågade hur det var med oss, vad vi tyckte om maten och berättade att han kom direkt från LA.

Jag är inte så mycket för kändisar i allmänhet, men kockar, då blir t o m jag till mig, haha. 🙂