Champagneprovning på Harrod’s

Höstens eller i alla fall förra veckans höjdpunkt inföll på en tisdag, nämligen champagneprovningen på Harrod’s. Vi har varit på två Harrod’s-vinprovningar tidigare; en med Toscanska viner och en med viner från Bordeaux, men den jag sett framemot allra mest var denna champagneprovning.

Det var alltså med höga förväntningar jag gick in i en av Harrod’s restauranger där de 80 champagnerna var utspridda på bord runt om i lokalen. 300 besökare hade köpt biljett och eventet var helt slutsålt.

Vid varje vinprovning får man ett glas, en broschyr som presenterar vinerna, en lista som man kan föra anteckningar i och en penna. Jag har inte lyckats skriva ner någonting på någon av provningarna, det överlåter jag till Christopher, men vi markerade i alla fall våra favoriter.

Det fanns dels en hel del kända namn representerade som t ex Krug, Lanson, Veuve Clicquot, Perrier Jouet, Mumm, Moët & Chandon etc och en del av dessa ville vi prova men en del var vi inte särskilt intresserade av (bland annat för att vi provat dem tidigare).

Vi började hos Taittinger och smakade oss igenom sortimentet. Redan här märkte jag att av bubblorna för mannen som hällde upp och berättade för oss om vinerna var riktigt generös, men ömsom vin ömsom vatten hjälpte i alla fall.

Jag tänker inte rabbla upp alla champagner vi provade eller i vilken ordning, för om jag ska vara ärlig kommer jag inte ihåg i vilken ordning vi gick runt. Jag lade allt krut på att komma ihåg flaskorna istället.

Men jag vill gärna nämna våra favoriter, och besvikelser, från kvällen. Vissa av champagnerna kanske inte kan vara så lätta att hitta på Systembolaget, men Harrod’s säljer dem i alla fall allihop.

Vårt absoluta favoritchampagnehus under kvällen var Philipponnat. Ett litet champagnehus men ett av de äldre. Alla fyra champagnerna som serverades var utomordenligt bra även om den som hette non dosée (=utan tillsatt socker) var aningen för torr att dricka som sällskapsvin. Till mat hade den dock passat utmärkt. Naturligtvis var vintagechampagnerna de allra bästa, men de är galet dyra,  så kan jag verkligen rekommendera deras Royal Réserve NV som faktiskt smakade åt vintage-hållet. Att endast få smaka dessa champagner hade gjort kvällen för mig, så goda var de, så det är med glädje jag rekommenderar en i mitt tycke mycket kvalitativ produkt.

Andra starkt lysande stjärnor var Ruinart‘s Blanc de Blanc, den enda av märket jag skulle köpa, samt Gosset‘s champagner.

Gosset är ett av de allra äldsta champagnehusen och har väldigt gott renommé och ändå var det först nu jag hörde talas om dem.

Goutorbe-Bouillot, Jospeh Perrier och Dampierre var andra märken av utsökt kvalitet. Den senare serveras på de franska ambassaderna runt om i världen och den första blev vi rekommenderade att prova av en av de som jobbar på Harrod’s vinavdelning.

En av höjdpunkterna under kvällen var naturligtvis att få prova champagne av den dyrare sorten, som man kanske inte hade fått anledning att prova annars. Att på en och samma kväll dricka Dom Perignon, Cristal, Krug och Pol Roger Cuvée Sir Winston Churchill kändes mäktigt. Av de fyra giganterna var Dom Perignon och Cristal väl unga för att smaka sitt bästa, Pol Roger Cuvée Sir Winston Churchill motsvarade inte förväntningarna, men Krug var fenomenalt god.

Vi hade faktiskt tänkt hoppa över de mest mainstreama märkena som vi ändå har smakat vid flera tillfällen, som Veuve Clicquot, Moët & Chandon och Perrier Jouet, men med lite tid över i slutet provade vi för skojs skull. Det blev magplask rakt igenom. Eller i alla fall för de två förstnämna, inte ens Moët & Chandon 2002 var god, däremot står de ju bakom Dom Perignon som jag verkligen tycker om, och nog den vintage jag själv skulle köpt, då den inte är lika dyr som flera andra. Perrier Jouet var inte lika dålig, men den föll ganska platt, lite vattnig sådär.

De stora champagnehus som Christopher (han kan betydligt mer om vin än jag, men efter att ha smakat mig igenom sortimentet håller jag verkligen med) rekommenderar är Laurent Perrier, Louis Roederer och Pol Roger (endast deras Brut NV).

Det serverades lite canapéer även denna gång och vi hann kasta i oss några stycken, men vi höll helt klart fokus på bubblorna. 

Slutligen vill jag rekommendera ännu en champagne, som dessutom är den perfekta presenten; snygg flaska (riktigt snygg faktiskt) med gott innehåll från Leroy-Duval, ännu ett champagnehus med gott renommé, nämligen deras Paris Brut.

Toscansk vinprovning på Harrod’s

Harrod’s är ju en av de större turistfällorna i stan, men det är också så mycket mer. Deras matavdelning är fenomenal, de har ett Laduree-café där och en massa godsaker att välja bland, och inte bara teförpackningar med Harrod’sbilder på. Dessutom är deras vinavdelning riktigt välsorterad.

Och det var dit, till vinavdelningen i källaren, vi gick i tisdags för att delta i en toscansk vinprovning av ca 50 viner, Christopher och jag. Av oss två är Christopher vinconnossören och jag mattönten, även om han såklart gillar mat och jag vin.

Men även om jag inte kan så mycket om vin, så vet jag i alla fall vad jag tycker om, och det räcker faktiskt för att gå på vinprovning. Leverantörer och representanter från vingårdarna berättade allt du ville veta om vinerna, och det var lärorika pratstunder vi fick.

Även om temat var toscanska viner, så fick vi prova Bollinger också. Både deras Special Cuvée NV och deras vintage (La Grande Année 2002), och även rosé-varianterna. Deras non vintage var riktigt god, och det var även deras vintage i vitt. Vi fick smaka en Dom Perignon från 2000 hos vänner för någon vecka sen och den var ännu godare, men också betydligt dyrare än Bollingern, så denna rekommenderas också.

På vinprovningen var det annars mestadels röda viner; Chianti och Brunello och den vanligaste druvan är Sangiovese även om den ibland är uppblandad med andra druvor.

Vi fick också smaka ett rosé som smakade Provence och ett vitt vermentino som var underbart gott. Men det absolut bästa smakminnet var en vin santo. Jag har smakat flera vin santo tidigare och andra goda dessertviner, men detta var en helt annan upplevelse. Mitt första ord var AMAZING. Christopher som ännu inte smakat det, tänkte ‘jaja, hon överdriver’, smakade det och insåg hur rätt jag hade. Det var inte billigt, och jag vet inte om det finns i Sverige, men får ni syn på det så smaka. Det är fantastiskt, sött men med en djupare smak som är helt otrolig. Det heter Vin Santo di Carmignano Riserva 2005.

Vi fick också goda små tilltugg, och det behövdes när man provar så många olika viner. Det bjöds bland annat på arancinibollar, fishcakes med lax och god sås spritsad på, miniminipajer med frasig deg och rostbiff i mördegskrustad med pepparrot. Också citroncheesecake som avslutning. Riktigt goda, men jag förväntade mig inget annat av Harrod’s.

Förutom alla smakminnen och pratstunder med leverantörer blev det också lite mingel med andra gäster, och jag har en känsla av att jag kommer att återse dem på nästa vinprovning.