London: crudo och pasta på Veneta

SaltYard Group, som står bakom favoriter som Ember Yard och Opera Tavern slog för ett tag sedan upp portarna till en venetiansk restaurang i St James’s, precis bredvid Aquavit (som nu alltså har en Londonfilial). Just denna del av St James’s, vid Lower Regent Street har varit ganska försummat en tid men nu händer det grejer där i området.

Jag antar att det var tack vare mina frekventa besök på Opera Tavern som jag fanns med på emaillistan som bjöd in till deras soft launch med 50% rabatt på maten. En soft launch är ungefär som en generalrepetition för personalen så de kan se att allting funkar och som inbjuden får man alltså maten till ett billigare pris. Win-win.

Jag var snabb med att boka bord åt mig och och min väninna Ro och gick dit en kväll efter jobbet.

Liksom de andra restaurangerna i gruppen består menyn av smårätter som man gärna kan dela, så vi beställde in en hel del.

Först ut var de råa röda räkor med rosmarin (översta bilden) som var riktigt söta och goda! Jag älskar hur tillgängliga råa röda räkor är i Italien och det är roligt att de set på Londonmenyerna med. Veneta har dessutom en hel sektion av menyn med crudo så jag är mycket sugen på att gå tillbaka och testa fler av rätterna, särskilt  de råa röda räkorna med lardo.

Därefter åt vi tortellini, också med röda räkor som fyllning, i skaldjursbuljong. Det var en god rätt men de råa räkorna var ännu godare.

Ragun på getkid med pappardelle var däremot fantastisk och är nog redan en av deras klassiska rätter!

De saltbakade morötterna och rödbetorna med fårricotta, dadelpuré och oregano var också riktigt god och tallriken vacker som en tavla. Vi förväntade oss mer enkla sides när det gällde grönsaksrätterna men de var lika arbetade som de andra rätterna vilket vi såklart gillade!

Lammet med mangold, lammfettschips och caprini fresco-ost var också riktigt god och kommer nog att finnas med på menyn ett bra tag.

Till efterrätt hade vi båda tänkt glass för de hade olika sundaes på menyn men tyvärr hade de redan sålt slut på dem tidigare på kvällen så vi fick tänka om och landade på fritellemunkar med chokladsås, grädde och sylt samt en tiramisu.

Munkarna var ganska kompakta och sega, vilket kanske var meningen; jag har inte ätit italienska munkar tidigare. Men de var goda i smaken och chokladsås och grädde är såklart säkra kort. Tiramisun var också mycket god men kunde kanske varit lite snitsigare i presentationen.

Det fanns absolut lite barnsjukdomar såhär i början, lite virrig serveringspersonal och i vårt tycke stod borden lite väl nära varandra. Visserligen hade vi ett trevligt samtal med gästerna på bordet bredvid men det var liksom inte därför vi var där.

Men det är ju också lite av poängen med en soft launch, så det ska bli spännande att gå tillbaka och se förändringen nu när restaurangen borde vara en väloljad maskin.

Veneta, 3 Norris St, St. James’s Market, London SW1Y 4RJ

Annons

New York: mysiga Locanda Verde

New Yorks enda celeb-sighting hände när vi vrålhungriga satte oss vid bardisken på Locanda Verde, en supermysig italiensk restaurang med Robert de Niro som delägare som låg endast ett stenkast ifrån vårt hotell i Tribeca. Min New York-vän Lama rekommenderade restaurangen och eftersom den låg i ”vårt” område passade vi på att gå dit en dag.

Klockan var 12 och egentligen var vi sugna på frukost eller brunch eftersom vi missat den på hotellet, men det fick bli lunch eftersom det var det som de serverade.

Restaurangen var nästan helt full, men vi fick plats i baren och efter att vi satt oss tillrätta och tittat oss omkring upptäckte jag (jag som inte alls har koll på kändisar) att ingen mindre än Matthew McConaughey satt i andra änden av baren. Eller, det såg i alla fall ut som honom, men han tittade ner i tidningen så det var inte helt lätt att avgöra. Men så tittade han upp och då var det inget tvivel om att det faktiskt var han.  Det var såklart kul att se en kändis i New York (och tydligen hänger fler kändisar här), men det är faktiskt den underbara maten som gjorde starkast intryck på mig.

Jag beställde in deras lammköttbullssliders som var helt underbara skapelser med caprino-ost och syrlig gurka, och under tiden som vi åt såg jag ett meddelande från Lama där hon skrev att jag under inga omständigheter fick missa ricottan, så den beställde jag såklart också in. Och, HIMMEL, så god den var! Godaste jag någonsin ätit. T o m godare än den jag åt i Modena som var helt ljuvlig.

Ricotta, tänker ni kanske, den där lite gryniga inte så smakrika osten i en barillaförpackning som man har till cannelloni?! Nej, nej, detta var något helt annat. Ett krämigt fluffigt moln av den godaste, lättaste, fårricotta du kan tänka dig. Smaksatt med kryddor som inte överröstade utan snarare förstärke ricottasmaken. Detta är ett ställe jag varmt rekommenderar er att besöka, men det har ni nog redan förstått av texten. 🙂

Locanda Verde, 377 Greenwich St, New York, NY 10013

Middag på Polpo, Soho

För några veckor sedan mötte jag upp med Lena som jag pluggade med i Lund, för hon var i stan med jobbet. Innan dess såg nog henne senast under Lundatiden som känns som en evighet sedan, men det kändes precis som igår när vi sågs den där måndagskvällen här i London.

Vi tittade i lite affärer på Regent Street och Carnaby Street och bestämde oss sedan för att kolla hur lång väntan det var på Polpo. 45 minuter bara, så vi tog en drink i baren i källaren och uppdaterade varandra om våra liv. Nu skiljer de sig åt en del, men under Lundatiden flöt våra liv liksom in i varandra, som med alla kursare och kompisar man stod nära. Man lärde känna varandras kompisar, hängde tillsammans, lunchade ihop, pluggade ihop, gick till biblioteket ihop, fikade ihop och såklart festade ihop. Vilken bubbla det var! Och vad jag kan sakna den, även om jag naturligtvis inte vill byta den mot mitt nutida liv. Men denna blast from the past fick mig verkligen att tänka på denna epok i mitt liv och jag är så glad för att de kompisar man har från den tiden kommer man alltid att stå nära även om man inte ses mer än vart sjunde år.

Vi var riktigt hungriga när vi satte oss till bords och tog servitörens tips om tre rätter vardera som sanning. Riktigt så hungriga var vi kanske inte, men det var kul att prova olika rätter. Överst en suveränt god bruschetta med mozzarella, nektarin och ärtskott och ovan en tunn pizza bianco med prosciutto, ruccola och parmesan. 

Något grönt fick vi ju ha och satsade på en fänkålssallad med skalade mandlar. Friskt och gott!

Bläckfiskrisotton (av sorten cuttlefish) med bläck var helt ljuvlig. Den gör sig kanske inte så bra på bild i skum belysning men den och bruschettan var helt fantastiska!

Köttbullarna med både fläskkött och oxkött i tomatsås var också mycket goda och är ett stående inslag på Polpos meny.

Lammgrytan med tomat var god den också, men imponerade inte jämfört med övriga rätter.

Polpo beskriver sig själv som en ventiansk bàcaro, en enkel restaurang som serverar rustik, vällagad mat. Och det lyckas de sannerligen med. Jag har ätit på den i Covent Garden några gånger och allt har varit vällagat och gott. Det är dessutom prisvärt och har en mysig, lite högljudd atmosfär. Och bra går det; Polpo har blivit ett riktigt imperium med många restauranger spridda över staden.

Polpo Soho, 41 Beak Street, London W1F 9SB

Middag på Mele e Pere, Soho – ett återbesök

Mele e Pere i bustling Soho (efter vi hade ätit såg vi två killar bli arresterade, det ser man inte överallt i stan) är verkligen en pärla. Jag menar, de har prosecco på fat, bara en sån sak och dessutom är maten riktigt god och prisvärd.

Jag åt middag med min ex-flatmate Nick här för någon vecka sedan och eftersom vi båda var riktigt hungriga delade vi på en brödkorg, gröna söta oliver, calamari med rökig majonnäs och en parmigiana med pesto och ruccola som förrätt.

Till varmrätt tog Nick en stor portion av deras ragu på nötkött med tagliatelle som var riktigt riktigt god.

Jag valde nog världens mest mättande rätt, men oj, så god! Gnocchi i smörsås och rikligt med svart tryffel. Helt fantastiskt!

Mele e Pere, 46 Brewer St, London W1F 9TF

Lunch på da Aldo, Skanör

I lördags medan jag väntade på att min bästa kompis skulle sluta jobba, åt jag lunch med hennes man Claes. Vi bestämde oss för italienska stället da Aldo i Skanör, som sedan jag var där sist utökat med stor uteservering på baksidan. Det finns sallader och smörgåsar att köpa över disk direkt när man kommer in, men sätter man sig på baksidan är det bordsservering med varm mat som gäller.

Både Claes och jag var vrålhungriga och hade därför svårt att bestämma oss – hela menyn lockade. Till slut bestämde vi oss för att dela på en pasta och en pizza, båda med liknande smaker. Pastan var med tomatsås, mozzarella, basilika och parmesan och mycket god. Dock tyckte vi portionen var i minsta laget.

Pizzan, en Margeritha, var däremot rejäl i storlek och mycket, mycket god. Vi fick också in surdegsbröd med olivolja men vi tyckte det räckte med bröd efter pizzan.

När vi hade tänkt att be om notan föreslog den trevlige servitören kaffe och glass och då kom jag på hur jag ögnat in glassen när vi först kom in och sedan glömt bort det för att jag koncentrerat mig på maten. Så glass blev det; vanilj och hasselnöt för mig och hasselnöt och pistage för Claes. Riktigt gott det med!

da Aldo är verkligen en pärla, perfekt att cykla till för lunch eller middag om man bor nära, men också värt en omväg under en Skåneutflykt.

da Aldo, Mellangatan 47, 239 30 Skanör, Sweden