London: New York-italienskt på Hai Cenato?

hai2.jpg

Jason Atherton fortsätter att expandera sitt Social-imperium och senast i raden är en New Yorkig italiensk restaurang i Nova vid Victoria, detta nya område där jag redan testat två restauranger.

Jag gick hit med mina vänner Helen och Pete och deras son Eddie tidigt en söndagskväll efter att vi kollat in dinosaurierna på National History Museum, fikat på världens bästa eclairer och hängt lite vid Buckingham Palace.

Hai Cenato? (som betyder ”Har du ätit midddag?”) känns definitivt New Yorkig och består av en restaurang på bottenplan och en schysst bar på övre plan. Menyn erbjuder smårätter, pizza, pasta, varmrätter och sides och det finns definitivt något för alla. Barnmenyn var också bra och dessutom äter barn gratis på söndagar.  Det är inte så ofta jag äter ute med barn men kul att ”testa” en restaurang på det viset med.

hai1.jpg

Eddie valde från barnmenyn pasta med tomatsås och riven parmesan. Enkelt men riktigt gott!

Helen och jag valde båda corzetti-pasta med bolognese, salvia, brynt smör och riven Berkswell-ost. Riktigt gott det med! Såsen var riktigt god men mycket mäktig, så det hade faktiskt inte skadat med lite mer pasta, men vi hade även beställt in krossad potatis som var fantastiskt goda till bolognesesåsen, så det gick ingen nöd på oss.

Pete åt en ljuvlig risotto med ärtor, bondbönor och krabba som var helt perfekt i konsistensen.

hai11.jpg

Vi var naturligtvis mätta efter allt detta men beställde ändå in efterrätt för vi var sugna. Jag fall pladask för brioche med salt karamellglass, men jag hade inte förväntat mig en hel briochebulle modell hamburgerbröd med tre kulor glass! Det var jättegott men även med amerikanska mått mätt är detta en monsterdessert och kändes inte riktigt Jason Atherton. Men en minivariant med en kula hade suttit perfekt för kombinationen av smörig brioche och saltsöt karamellglass var klockren.

hai10.jpg

Helens choklad- och kaffefondant med creme fraiche, puffat ris och karamell var lite mer vad vi förväntat oss och ljuvligt god.

Vi hade en riktigt trevlig middag här, men det var tyvärr lite saker som inte var perfekta; långsam service, jag fick in ett glas avslaget prosecco och fick be om nytt etc. Man förväntar sig bättre av en duktig och känd kock, och jag är säker på att han förväntar sig att allt ska vara perfekt av sin personal. Så jag hoppas att det var ny personal som nu lärt sig allt och har stenkoll för jag gillade verkligen Hai Cenato? och vill gå hit igen.

Jag hann faktiskt gå hit igen innan jag publicerade inlägget, och denna gång var det jättebra (men avslappnad) service och fullsatt. Jag var där mer min kompis Nick och åt pizza och drack vin och jag kan verkligen rekommendera pizzorna – GRYMT goda!

Hai Cenato?, 2 Sir Simon Milton Square, London SW1E 5DJ

Annonser

Recept: Cacio e pepe

IMG_8607.JPG

Cacio e pepe, denna himmelska rätt, bestående av endast pasta, pecorino och svartpeppar (och lite av pastavattnet) har jag länge velat lära mig att laga. Jag trodde att jag kanske skulle behövs boka en matlagningskurs i Italien för att få lära mig knepet, men det behövdes inte. Matskribenten Felicity Cloakes beskrivning var så bra att jag faktiskt känner att jag kan laga cacio e pepe efter blott ett försök (!).

Detta kommer jag att laga många fredagskvällar framöver, det kan jag lova er. Och när ni köper pecorino; unna er en riktigt bra sådan för det är där smaken sitter. Jag köpte min från Natoora.

IMG_8615.JPG

Cacio e pepe, 2 portioner

Översatt från och anpassat efter Felicity Cloakes recept.

Cacio e pepe är och ska vara pepparstark men jag tyckte inte att man behövde använda riktigt all peppar i receptet för att uppnå den effekten.

2 tsk svartpepparkorn

200 g spaghetti 

80 g pecorino romano, rumsvarm och finriven 

Rosta svartpepparkornen i en het torr stekpanna tills de doftar gott. Stöt med mortel. 

Koka upp saltat vatten i en stor kastrull och lägg i pastan; den ska täckas med vatten men inte mycket mer än så. Rör om någon gång under tiden pastan kokar. Efter ca 5 minuter, häll upp 250 ml av kokvattnet i en stor skål och låt det svalna något.

Häll av pastan och låt svalna någon minut. Lägg under tiden den finrivna osten och det mesta av pepparn i en stor tung skål eller kastrull och vispa i pastavattnet lite i taget så att det först bildas en massa som sedan tunnas ut till en sås liknande bechamel i konsistensen. Häll i pastan i såsen och blanda energiskt. Tillsätt mer vatten så att såsen täcker varenda spaghettistrå. Lägg upp i skålar och strö över lite mer peppar. Servera genast! 

 

 

New York: Emilio’s Ballato

fullsizerender29

När min kompis Sinead och jag anlände till New York hade vi inte bokat mycket mer än hotellet och flygbiljetten tillbaka. Det var den mest oplanerade resa jag någonsin varit på men det var också otroligt befriande att bara ta dagen som den kommer.

Första kvällen blev vi inte klara att gå ut och äta förrän ganska sent, men det var bra, för då fick vi plats på Emilio’s Ballato, en italiensk restaurang som matskribenten Diana Henry hade rekommenderat i The Telegraph.

img_6052

Inredningen var härligt sunkmysig och den lilla restaurangen var full med människor som åt och drack. Vi gjorde såklart likadant och beställde in vin, förrätt och varmrätt. Sinead valde calamari och fick in en gigantisk portion med krispiga bläckfiskbitar.

img_6053

Jag smakade de gratinerade hjärtmusslorna som också var riktigt goda.

img_6057

Till varmrätt valde vi båda pasta; Sinead Penne all’Arrabbiata…

img_6058

…medan jag valde spaghetti med färsk tomatsås. Allt var gott och vällagat med enkla råvaror, och trots att inget var gav wow-känsla är det ändå en restaurang jag rekommenderar, för stämningen, New York-känslan och maten sammantaget.

Emilio’s Ballato, 55 E Houston St, New York, NY 10012

Middag på Posto Pubblico, Hong Kong

hk5

Extranatten i Hong Kong kom aningen oväntat då flygbolaget hade överbokat flyget (grr!!) och vi fick vänta med att åka till Siem Reap tills nästa dag. Så efter att ha checkat in på ett flygplatshotell lade vi ersättningen från flygbolaget på prosecco och middag (det var ju trots allt lördag). Det blev italienskt på ett ställe i Soho som vi fastande för när bvi gick förbi; Posto Pubblico.

hk7

Efter en liten antipastitallrik som huset bjöd på valde vi båda varsin pasta. Ros överst, med calamari och lite hetta medan jag tog linguine med hjärtmusslor. Båda var fräscha och goda.

hk6För att få i oss lite grönsaker beställde vi in stekt zucchini och aubergine med parmesan, vilket var gott men det var myyycket parmesan och olja, så inte de nyttigaste grönsakerna jag ätit.

Posto Pubblico är en trevlig liten restaurang med fräsch mat så skaldjur passade oss bra, särskilt med tanke på hur mycket fläskkött som väntade i Kambodja och Vietnam!

Posto Pubblico, G/F, 28 Elgin Street, Central, Hong Kong

Middag på Bocca di Lupo, Soho – ett kärt återbesök

2014-11-18 19.18.23

För några veckor sedan var det avskedsmiddag för ännu en amerikansk vän som nu njuter av solen i Californien istället för regn och kyla i London. Kul för henne men tråkigt för oss. Stället Phuong valde till avskedsmiddagen är en av minafavoritrestauranger i stan; mysiga Bocca di Lupo i Soho.

2014-11-18 19.40.03

Vi började (såklart) med bubbel; Bocca’s egen prosecco var riktigt god! Vi fick också in bröd och oliver och gräsig olivolja att doppa brödet i.

2014-11-18 19.58.22-2

Sen gick vi loss på en massa goda förrätter. Först calamari på baby squid med tentakler och allt – riktigt gott!

2014-11-18 19.58.31

Vår servitör rekommenderade crescentine, friterade flatbreads, med cream cheese och laxrom som var löjligt goda!

2014-11-18 20.01.04

Stekt lammbräss med kronärtskocka har jag ätit tidigare och det var precis lika gott denna gång. Mjuk och fin bräss med krispig yta och knaprig kronärtskocka är grejer det.

2014-11-18 20.08.50

En tallrik crudo med tonfisktartar, ljuvligt söta räkor med apelsinskal och finfin pilgrimsmussla. Särskilt räkorna är en favorit!

2014-11-18 20.19.14

Sen var det dags för primi och pasta. Vi delade på några stycken och denna gnocchi med ramslökspesto och mozzarella var alldeles ljuvlig, det var vi helt eniga om.

2014-11-18 20.20.30

Tortellonin med prosciutto och ostig sås var också riktigt god.

2014-11-18 20.30.24

Men orecchiette med n’duja, rödlök och tomat var out of this world. Hett, krämigt och syrligt i perfekt kombination.

2014-11-18 20.27.10

Som avslutning delade vi på ugnsrostad pumpa med parmesan…

2014-11-18 20.40.10

… och fullkomligt delikat saltimbocca (den var godare än vad den ser ut om man säger så) och krämig polenta. Så otroligt, otroligt gott! Efterrätt orkade vi inte efter allt detta och en flaska zestigt vin, men det behövdes inte heller.

2014-11-18 22.09.33

Bokstavligen sista kvällen med gänget… Men vi ses nog snart igen!

Bocca di Lupo, 12 Archer Street, London W1D 7BB

Middag på Mele e Pere, Soho

mep2

Jag ville fira min födelsedag med mina tjejkompisar och god men oprententiös mat och Mele e Pere hade precis det. Dessutom hade de prosecco på fat för endast £4 glaset och det gör ju vem som helst glad.

En i gänget var dessutom glutenintolerant och de trixade och ändrade rätterna för att anpassa dem till henne, sånt gillar vi.

Efter lite bubbel i baren (som är otroligt mysig och värd ett besök bara den) satte vi oss till bords och delade på flera olika förrätter. Bl.a. två stycken burrata med olika tillbehör, ricotta med ärtor och bondbönor, bläckfiskspett, melon och San Daniele-skinka, vitello tonnato samt gnocchi med speck och parmesan.

mep5

Burrata med tomatsås

mep6

Bläckfiskspett med potatis och god puré

mep4

Ricotta med ärtor och bondbönor

mep3

Min tallrik med diverse gotter

mep1

Varmrätterna var lika lockande som förrätterna och vi hade lite svårt att bestämma oss, men till slut valde några av oss deras carbonara som var en intressant variant med ravioli, dock otroligt god.

mep

Resten av oss provade hummerrisotton som var fantastiskt god den med! Detta var den lilla portionen och som ni ser var den generöst tilltagen och serverades med rikligt med hummerbitar.

Detta är ett sådant ställe som jag aldrig tycker att man kan få för många av. Där maten är god, priserna rimliga, servicen trevlig och stämingen avslappnad.

46 Brewer St, Soho, London W1F 9TF

Lunch på Massimo, West End

mas3

Bara någon gata från kontoret ligger ett fint femstjärnigt hotell med två restauranger och när vi upptäckte att den ena restaurangen, Massimo, gav 50 % rabatt på maten med Tastecard var vi några stycken som gick dit på lunchen. Det råkade dessutom vara min födelsedag den dagen, så det passade bra.

Som förrätt valde de flesta av oss rå pilgrimsmussla med vaniljsalt och apelsin som var otroligt god och frisk i smaken. Ria som inte är förtjust i råa skaldjur valde bakade tigerräkor som också var mycket goda.

mas

Som varmrätt valde vi alla pasta, två valde linguine med krabba och tomat som jag också valde mellan…

mas2

…men jag satsade till slut på spaghetti carbonara med lättbakat ägg och tryffel. Jag är svag för krämig äggula och tryffel men tyvärr blev jag lite besviken på denna rätt. Carbonaran var god men alldeles för mäktig med en massa olja i botten och dessutom var den aningen för salt. Linguinen var helt klart det bättre valet.

Jag måste erkänna att jag blev lite besviken på carbonaran och den drog verkligen ned betyget. Förrätterna var fantastisika men pastarätterna klart ordinära. Bra service väger upp något, men det är trots allt maten som är det viktiga. Jag är dock beredd att ge restaurangen en chans till eftersom kollegor och vänner har ätit otroligt god pasta här innan. Stay tuned. 

Massimo, 10 Northumberland Avenue, London WC2N 5AE

Lunch på Bocca di Lupo, Soho

bdl7

Min kollega Caroline och jag kan prata restauranger i timmar. Och när vi häromdagen pratade om en restaurang (där jag tänkte fira min födelsedag) ledde det till att vi pratade om en annan restaurang, insåg att ingen av oss ätit där men att vi båda var dying to go. Så vi gjorde slag i saken och gick dit.

Stället i fråga heter Bocca di Lupo; en välkänd italiensk restaurang i stan med gott renommé och otroligt god mat. Så god att jag flera dagar senare kan förnimma smakerna av denna fantastiska måltid.

Deras meny är indelad i flera kategorier och förutom en kort beskrivning av rätterna står det också vilken region i Italien rätten härstammar från. Med de flesta rätter kan man välja en stor eller liten portion och vi valde konsekvent de små så att vi kunde dela på allt och provsmaka så många rätter som möjligt.

bdl6

Vi började naturligtvis med bröd; dels en focaccia med karamelliserad lök och ett vitt surdegsbröd, samt oliver.

bdl5

Sen följde sicilianska råa räkor som var naturligt söta i smaken och fräscht smaksatta med apelsinskal. Trots att jag i vanliga fall föredrar citron eller lime som smaksättning framför apelsin var dessa helt fantastiskt goda och smaksättningen helt perfekt. Portionen var mycket generös och det var tur eftersom man kan äta många av dessa små rackare utan att bli mätt.

bdl4

Jag kan aldrig motstå fyllda friterade zucchiniblommor och det kunde inte Caroline heller, så vi åt varsin ljuvlig skapelse fylld med ansjovis och mozzarella.

bdl1

Tunt skivad stekt squash med chili, vitlök och persilja var också ett fräscht inslag. Den var lite chilistarkare än väntat men mycket god.

bdl2

Grillad lammbräss och kronärtskocka på spett med olivolja och citron var också fantastiskt god. Brässen var mjäll och smälte i munnen och skockorna fulla av smak.

bdl3Ytterligare en fullträff var linguine med mörkt krabbkött och tomat. Krämig utan att vara tung och fantastiska smaker i munnen.

Bocca di Lupo imponerade verkligen och är lika fantastiskt bra som Zucca. Men några saker talar mer för Bocca di Lupo; dels läget pch dels plockmaten på menyn. Jag tycker om att äta långsamt från flera rätter.

Bocca di Lupo,12 Archer Street, London W1D 7BB

Pappa al pomodoro med burrata

IMG_4092

Italiensk bröd- och tomatsoppa är en favoriträtt som det tagit mig ett bra tag att laga själv. Trots att detta är en varm och mycket rustik måltid som känns lite höstig tycker jag inte att man kan laga rätter där tomater har huvudrollen när det inte finns bra tomater att tillgå. Visserligen ingår det också konserverade tomater i soppan, men det är de ugnsbakade färska som gör denna soppa så god.

IMG_4103

Och soppa och soppa förresten, det är det ju, men en oerhört fast sådan. Mera i konsistensen som gröt ungefär. Det kanske låter läskigt men det är fantastiskt gott.

Det viktigaste är som sagt de färska tomaterna, men också en god olivolja och ordentligt bröd är viktigt. Undvik gärna torrt formfranska och satsa på en överbliven bit surdegs- eller lantbröd istället.

Att servera burrata till passar utmärkt och gör hela rätten lite somrigare (en idé jag norpat från favoritrestaurangen Zucca). Burrata är en ljuvligt krämig mozzarellasläkting som med sin kalla, lena smak passar utmärkt till de lite mer bitande smakerna i soppan.

Pappa al pomodoro, 2-3 portioner

2 medelstora tomater

4 små vitlöksklyftor

1 bunt basilika

3-5 msk olivolja av bra kvalitet

salt och svartpeppar

400 g krossade tomater på burk

2 dl vatten

200 g torrt vitt bröd 

Att servera till: burrata

Klyfta tomaterna och hacka hälften av vitlöken och lägg i en ugnsfast form tillsammans med en tredjedel av basilikan. Ringla över 1 msk olivolja, salt och peppar. Skjutsa in i 200C ugn i 20 minuter. 

Hacka under tiden ytterligare en tredjedel av basilikan och resterande vitlök. Fräs i 1 msk olivolja i en kastrull/gryta någon minut. Tillsätt krossade tomater och vatten. Låt koka upp och låt sjuda i 15 minuter. 

Bryt brödet i bitar och blanda i soppan. Låt koka ca 5 minuter. Tillsätt sedan de ugnsbakade tomaterna (olivolja och allt från formen) och blanda väl. Ta av värmen, blanda i lite olivolja till och smaka av med salt och svartpeppar. Lägg upp och garnera med resterande hackad basilika och kanske ytterligare lite olivolja. Servera varm med kall burrata till. 

Zucca – wow!

Vi hann med ännu ett restaurangbesök när Malin och Tobbe var på besök och valet föll på Zucca eftersom de gärna ville gå till en italiensk restaurang. Jag var själv eld och lågor och hade höga förväntningar. Men inte blev jag ett dugg besviken utan istället så otroligt nöjd. Denna restaurang har ALLT – det dristar jag mig till att påstå och som ni nog märkt är jag ganska kräsen av mig, så att inte hitta något som kan förbättras är ett mycket gott betyg.

Vår bokning var till kvart i nio på kvällen, så efter jobbet slöt vi upp och tog oss ett glas vin och lite plock på Terroirs. Malin och Tobbe var hungriga efter en hel dag av turistande och hade liksom jag inte ätit någonting sedan lunch. Lite gott bröd, fina smöriga oliver och tre bitar ost samt lite vin senare var vi alla glada och på riktigt gott humör. Men att äta och dricka mer hade varit att förstöra aptiten så vi tog en promenad istället. Över Themsen till Southbank gick vi längs den ända bort till London Bridge där vi vek av och även gick sista biten till restaurangen i Bermondsey. En rejäl promenad men det var nog tack vare den vi kunde få plats med all den goda maten.

Bordet var klart trots att vi var några minuter tidiga och vi blev visade dit direkt. Restaurangen består av endast ett rum, med alla bord utmed fönsterna i flera rader och med det öppna köket längs med den andra långsidan. Det var ganska skum belysning,  och inredningen var modern och enkel med vita lackerade stolar och mjuk matta.

Vi började med den föreslagna aperitifen; prosecco med granatäpplejuice som var frisk och god. Efter att vi beställt mat och vin började den aldrig sinande strömmen av effektiv men absolut inte stressande service.

Vi fick in tre olika sorters bröd, fin olivolja och salt, och särskilt foccaciabrödet är värt att nämnas; det var mycket gott.

Det serverades också en bit frittata som en amuse bouche och även den var mycket god.

Sen fick vi in förrätterna. Malin valde olivcrostini med charkuterier och var mycket nöjd.

Min popo al pomodoro med burrata var något av det godaste jag någonsin ätit. Osten var otroligt krämig och fin i smaken och tomat-‘soppan’ var fantastisk. När mat smakar såhär bra, då är jag i himmelriket.

Tobbe beställde in Zucca fritti och fick in ett mindre berg av frasigt friterade grönsaker. Vi andra hjälpte också till och det var verkligen en perfekt fritto misto med den lätta, bubbliga och krispiga frityrsmeten.

Malin valde rigatoni med blomkål, tomat och sultanrussin. Riktigt gott.

Min tagliatelle med ankragu var perfektion. Jag njöt av varenda tugga.

Tobbes tonfisk var perfekt; hastigt grillad utanpå och mörkröd och fin i mitten. Såsen hade smak av paprika och fisken serverades med hyvlad marinerad fänkål och squash. Makalöst gott!

Vi orkade med lite dessert också, denna pistageglass valde Tobbe och den var full av smak och en perfekt avslutning på middagen.

Jag kunde inte motstå pannacottan som kändes väldigt lätt. Den serverades med krispig kokt rabarber och var precis vad som behövdes i slutet på måltiden, även om jag fick ge upp efter halva.

Till Malins kaffe kom dessa små godbitar ut, men de var faktiskt det enda som inte var enastående bra, och det gjorde ju inte direkt något. Shortbreaden till höger var helt ok, men aningen för söta. Och nötbräcket smakade lite för mycket av det brända sockret. Men att en freebie i slutet av måltiden bara är ok och inte fantastisk, det har jag såklart överseende med. För i övrigt var detta en i princip perfekt restaurangupplevelse.

Att maten var vällagad och otroligt god, det tror jag att ni förstått. Vinlistan var indelad efter Italiens alla regioner och flaskan Gavi di Gavi som vi valde var också mycket god. Personalen var vänlig, effektiv och professionell och vi behövde inte vänta på något och vi kände oss heller inte stressade. Personalen var t o m så driftig att de öppnade dörren till toaletterna när de såg att man var på väg dit och på väg ut ifrån restaurangen tackade kockar, servitriser och värdinnan oss. Det är småsaker som alla bidrar till den där perfekta upplevelsen.

Sen var stämingen riktigt trevlig, men med lagom ljudnivå och när man såg sig omkring i matsalen kunde man se att alla hade det lika bra som vi hade det. Riktigt gemytligt.

Men det bästa av allt är kanske ändå priset. Att så otroligt vällagad mat kan säljas för så väldigt schyssta priser gör bara att man tycker om stället ännu mer. För med så bra matlagning hade de kunnat ta nästan det dubbla utan att någon hade höjt på ögonbrynen. Vi hade gladeligen betalat mera.

Ni kommer nog att svimma nu när jag berättar att allt ovan plus vatten och en flaska vin för £33 endast kostade oss runt 500 kr vardera. Det är en prisvärd restaurangupplevelse!

Zucca
184 Bermondsey Street
London SE1 3TQ