Sevilla: klassiska tapas

Klassiskt vs. modernt, hur tänker ni där? Jag tänker att det ena inte kan existera utan det andra. Att båda behövs och båda förändras. Det som en gång var modernt blir klassiskt. Moderna klassiker först, men ändå. Inget är statiskt.

Därför älskar jag kontrasterna. Att ena stunden titta på konst från 1500-talet för att i nästa stund gå till Tate Modern och titta på modern konst som jag inte ens förstår. Men det viktiga är intrycken. Och skillnaderna. Och känslan.

Det tycker jag stämmer in på mat med. Mat förmedlar känslor. Av trygghet, flärd, mod… you name it.

I Seville finns hela registret när det gäller tapas; ställen där tiden tycks ha stått still i decennier, kanske t o m sekel, och så nytida molekulär gastronomi med allt vad det innebär. Jag testade både och. Och kom fram till att när jag behöver vila från de moderna intrycken så söker jag mig tillbaka till det klassiska. Där man känner sig trygg och vet vad man kan förvänta sig. Enkel mat. Mindre krusiduller och drama. Men fortfarande bra och god mat.

Casa Placido bjuder på just precis det. Och massvis med charm, trots att menyn är laminerad. Men t o m det kan ha sin charm i rätt mijlö.

Jag fick ett bord direkt och beställde genast in ett glas svalkande Albarino. Medan jag ponerade om jag skulle testa en sherry, men lät bli eftersom det är Albarinon jag känner mig trygg med. Sherry kan jag nämligen inget om.

Sen beställde jag in andra trygga saker, som Jamon Iberico. Tryggt, men framförallt gott. Jag kan äta denna fabulösa skinka varje dag utan att tröttna.

Sen tortilla, för skåningen i mig ville ha potatis. Det tycker både magen och gomen om. Väldigt generös portion. Så generös att jag faktiskt inte beställde in någonting mer. Spartanskt kan tyckas, men precis vad jag ville ha denna kväll.

Ibland är det enkla att föredra. Och då kan man verkligen njuta av det.

Casa Plácido,  Calle Mesón del Moro, 5, 41004 Sevilla, Spain

Annons

Recept: Klassisk räkcocktail

 

En kväll hemma i Skåne ville jag göra langos, något jag inte lagat mer än en gång tidigare för en sisådär 10 år sedan i Lund (recept kommer).

Jag, och mina föräldrar, gillar verkligen langos men det går liksom inte att komma ifrån att det är lung mat. Det blir liksom inte mäktigare än friterad deg toppad med godsaker. Så därför tyckte jag det passade bra med en lätt förrätt med lite grönsaker i och återupplivade den gamla klassiska skaldjurscocktailen, givetvis serverad i glas på fot.

Så gott det var! Jag hade helt glömt bort denna rätt (trots att jag någon gång ibland gör denna version) och kommer nog att återinföra den i repertoaren så smått.

 

Klassisk räkcocktail, 4 portioner

3/4 huvud huvudsallat (den gröna mjuka sorten)

1 stor avokado

12 körsbärstomater

28 skalade räkor 

Marie Rose-sås:

1 dl Hellman’s majonnäs

2 msk ketchup

några stänk Tabasco

citronsaft

salt och peppar

rosépeppar till dekoration 

Skölj salladen och skär i lagom bitar.  Skölj och klyfta tomaterna. Skiva avokadon.

Blanda majonnäs och ketchup i en skål. Smaka av med citronsaft, tabasco, salt och peppar. 

Varva sallad, tomat och avokado, sås och räkor i efterrättsglas på fot. Toppa med lite mortlad rosépeppar. 

 

 

Recept: Biff Rydberg

Ibland händer det att jag köper oxfilé till en steak sandwich eller pizza med oxfilé och bea och får en bit kött över. Och bästa sättet att använda upp dessa bitar är helt klart genom att göra Biff Rydberg. För trots att denna rätt är mycket god skulle jag nog inte köpa oxfilé enkom för att laga detta; andra rätter som biff med bea kommer liksom alltid först. Men det är ett bra sätt att använda upp mindre bitar kött.

Biff Rydberg, 2 portioner

ca 300 g oxfilé, skär i tärningar (inte för små)

1 gul lök eller bananschalottenlök, finhackad

400 g fast potatis, skalad och tärnad

smör till stekning (samt lite olja)

salt och svartpeppar

Senapskräm:

1 dl tjock creme fraiche

2-3 tsk dijonsenap (smaka av)

1 tsk flytande honung

salt, vitpeppar

Till servering:

färsk riven pepparrot

hackad persilja

Blanda senapskrämen och ställ i kylen tills servering. Koka upp vatten i en kastrull, salta och koka potatisen i ca 5 minuter. Häll av vattnet. Stek under tiden löken mjuk i rikligt med smör på låg-medelvärme. Ställ åt sidan och stek sedan potatisen i smör, med salt, peppar och en nypa socker tills mjuk. 

Lägg upp såsen (tex i ett halv äggskal), hacka persiljan och värm på lök och potatis (i olika pannor) medan du steker köttet på hög värme i smör och olja tills det fått färg runt om, ca 2 minuter. Salta och peppra. Låt vila någon minut och lägg sedan upp. Servera med riven pepparrot och hackad persilja. 

Middag på Bibendum, Chelsea

Det har varit en del besök och weekends away i vår och jag börjar så småningom komma ikapp här på bloggen. Vid senaste besöket blev det middag på en restaurang som funnits med länge i London men som jag inte haft möjlighet att besöka förrän nu; Bibendum. Jag är sedan länge ett stort fan av restaurangens före detta kock och tillika ägare Simon Hopkinson som numera bland annat skriver härliga kokböcker.

Maten här är fortfarande i hans stil; vällagad och med fokus på riktigt bra råvaror. Ibland enkelt och ibland tekniskt men alltid klassiskt. Det är inte hit man kommer för nydanande smakkombinationer or improviserad mat utan klassisk fransk och engelsk matlagning. Det är sofistikerat men avslappnat både på tallriken och i restaurangen.

Vi lyckades (hur vet jag inte) äta nästan tre rätter vardera, och både Mirja och jag valde denna fina skapelse till förrätt. Pilgrimsmussel- och krabblasagne med beurre blanc och gräslök. Mycket gott!

Linus fick in en rejäl portion jamon iberico och cantaloupe. En klassisk kombination men här med fantastiskt fin skinka.

Till varmrätt åt Mirja denna kyckling supreme med stuvad spenat och skysås, pommes frites vid sidan om. Det framgår nog inte riktigt hur stor portionen var men den var verkligen generös (och god!).

Linus och jag valde båda griskinder som var möra som bara den och serverade med skysås, sparris, bondbönor och ärtor.

Och krämigt mos vid sidan om. Efter allt detta pustade vi ut en stund innan vi beställde in efterrätter.

Linus chokladfondant, som var perfekt i konsistensen, serverades med chokladsås, honeycomb och karamellglass.

Själv valde jag att prova en mycket brittisk klassiker Queen of Puddings som här var gjord på krusbär (det är i princip en ugnsbakad äggstanning med frukt eller bär och brödsmulor med maräng ovanpå, serverad med grädde) och mycket god.

Som ni förstår hade vi en riktigt trevlig kväll här och njöt av vällagad klassisk mat! För mig är det en ynnest att kunna äta brittiska klassiker på en riktigt bra restaurang. Jag har ju fortfarande en del att lära om brittisk mat.

Bibendum, Michelin House, 81 Fulham Road, London SW3 6RD

Zuleikatårta

Sist jag bakade till jobbet bjöd jag bland annat på denna Zuleikatårta från Sju Sorters Kakor; en mandelbotten med kladdig kräm och mandelspån. Tårtan är inte helt olik Svandeholms mandeltårta, som jag faktiskt föredrar, men denna var också väldigt omtyckt på kontoret.

Zuleikatårta, 10 portioner

Från Sju Sorters Kakor.

Botten:

100 g sötmandel

3 äggvitor

1 dl socker

Garnering:

3 äggulor

3/4 dl socker

2 dl vispgrädde

50 g smör

35 g mandelspån 

Smörj (och bröa) en form. Mal mandeln. Vispa vitorna till hårt skum. Blanda mandeln och sockret. Vänd ner vitorna försiktigt. Bred ut smeten i formen. Grädda i nedre delen av ugnen, 160C varmluft ca 30 minuter. Låt svalna. 

Blanda gulor, socker, grädde och smör i en kastrull. Sjud krämen tjock under kraftig omrörning. Låt krämen svalna något. Häll krämen över bottnen. Garnera med rostad, flagad mandel. Godast riktigt kall. 

Herrgårdskaka

En månad går snabbt och det är dags för kakorna till kontoret igen. Jag bjöd bland annat på en gammal klassiker som jag inte ätit på flera år, och även om jag kom ihåg den som god så blev jag överraskad över hur god den faktiskt är, herrgårdskakan.

Den är en helt vanlig rund sockerkaka, delad på mitten när den fortfarande är varm och i hälls en fyllning på smör, mjölk och vaniljsocker som gottar till sig i mitten. Detta gör kakan mycket saftig (jag bakade min kvällen innan den serverades och den var ändå riktigt saftig dagen därpå) och den enkla fyllningen ger mycket smak.

En återupptäckt favorit således!

Receptet har mamma hittat för många år sedan, men vart det ursprungligen kommer ifrån vet jag faktiskt inte.

Herrgårdskaka, 8 portioner

3 ägg

3 dl socker

3 dl mjöl

2 tsk bakpulver

1 dl ljummet vatten

Fyllning:

125 g smör (jag tog saltat)

1 dl mjölk

3 msk vaniljsocker

Vispa ägg och socker pösigt. Sikta i mjöl och bakpulver och blanda försiktigt men väl. Rör ned vattnet och häll smeten i en smord rund form täckt med en cirkel av bakplåtspapper i botten. Grädda i 200C (180C varmluft) i ca 30 minuter eller tills en sticka kommer ut torr. Låt svalna i formen medan fyllningen förbereds. 

Smält smöret i en kastrull. Häll i mjölken och låt sjuda i några minuter. Ta av värmen och blanda i vaniljsockret (eller 3 msk florsocker och 1 1/2 tsk vaniljextrakt). Låt svalna något. 

Lossa kakan från formen och dela på mitten. Lägg den undre botten på ett serveringsfat och häll över mjölkblandningen. Lägg på den övre botten och dekorera med florsocker (och eventuellt några rispappersblommor).