London: tapas på Rambla

Sommaren är alltid hektisk för min del, särskilt som jag åker hem till Skåne mitt i allt, och det är tyvärr anledningen till att jag skriver om denna middag jag åt i slutet av juli först nu. 

Sista veckan i juli var extra busy eftersom både jag och min kompis Gaby fyllde år den veckan och det var mycket som skulle firas. På fredagen var det Gabys tur och efter världens skyfall lugnade vädret ner sig och bjöd på en fin kväll. Vi var dock trygga inomhus på Rambla, ett nytillskott bland Londons tapasrestauranger och vi var alla taggade att testa den catalanska maten vi hört så mycket om.

Vi började, som sig bör på någons födelsedag, med bubbel och cavan var riktigt god!

Sen beställde vi en rad med olika rätter att dela vid bordet. Som härligt skrynkliga padron peppers t ex.

Och fantastiskt goda croquetas med spenat och pinjenötter.

Och chorizo såklart!

Det blev som sagt lite av varje, även krispig friterad kronärtskocka med saffransaioli och den möraste av bläckfiskar med stekt vitlök och örtsås. Åh, vad jag älskar den här typen av mat!

Och en av favoriträtterna för kvällen var denna ostiga och härliga oxsvanscanelones med navat-ostsås och karamelliserad lök.

Födelsedagsflickan delade upp den systerligt, och det var nog tur för den var så god att vi nog kunnat äta en var, om vi inte delat på allt det andra goda.

Vi delade även på en hel bakad Navat-ost som vi doppade cruditéer och bröd i. Fantastiskt god!

Allra sist fick vi in de klassiska patatas bravas so var härligt krispiga! Maten var överlag mycket, mycket bra med några helt fantastiska rätter (bläckfisken, oxsvanscanelones och den bakade osten) men vi blev tyvärr lite besvikna på servicen. Vissa saker glömdes bort och vi fick påminna igen och igen. Efter två flaskor cava gick det inte att beställa en tredje för de hade inte fler kylda och vi fick be om vatten konstant eftersom ingen tittade till oss och fyllde på. Dessutom var personalen inte särskilt ursäktande, vilket såklart är extra tråkigt när detta var en födelsedagsmiddag!

Men maten var såpass bra att jag ändå gärna rekommenderar Rambla, men gå dit med gott om tid och ett avslappnat humör.

Rambla, 64 Dean St, Soho, London W1D 4QG

Annons

Stockholm: vårmiddag på Hillenberg

Lördagskväll i ett somrigt Stockholm i maj. Efter långpromenad och sightseeing på stan vilade vi upp oss lite i min kompis lägenhet med rosé och lantchips (de saknar jag i London) innan vi snabbt svidade om och begav oss mot Hillenberg, Niklas Ekstedts enklare, men fortfarande fina, restaurang för middag.

Jag är ett stort fan av Mat-Niklas men detta var första gången jag åt på en av hans restauranger. Vi blev väl bemötta av servitörerna, dock var det till en början lite långsam service, men det gjorde oss ingenting eftersom vi hade svårt att välja från menyn; det var mycket som lockade.

Menyn kändes mycket svensk och vårig, vilket var kul eftersom mitt sällskap är brittisk. Efter att vi beställt in vin njöt vi av det goda brödet och smöret.

Till förrätt valde jag en klassisk Toast Skagen som på Hillenbergs vis hade en liten twist. Den var dekonstruerad och otroligt god! Dillpulvret var en rolig detalj och vid sidan om fick jag såklart själva toasten.

Mitt sällskap valde nässelsoppa med äggost och forellrom som också var magiskt god. Äggosten var ett kul inslag och såklart mycket gott. Dessutom hälldes soppan i tallriken vid bordet – stilpoäng!

Till varmrätt valde mitt sällskap lammracks med kronärtskocka, aubergine och hasselnötter. Mycket gott och riktigt generös portion!

Själv testade jag marulkskinder Bourguignon som lät spännande. Det var alltså en klassisk (och mycket bra) Boeuf Bourguignon fast med marulkskinder istället för biff.

Till det åt jag den ljuvaste potatispuré ni kan tänka er; silkeslen och förstås, otroligt mäktig.

Vi var båda otroligt mätta efter två rätter och hoppade efter desserten. Istället satt vi kvar en stund och smälte maten och drack upp vinet. Sen begav vi oss till Riche för lite puls (och lite mer vin).

Hillenberg, Humlegårdsgatan 14, 114 46 Stockholm

 

 

 

Trattoria Caminetto d’Oro, Bologna

Första dagen i Bologna traskade vi runt och utforskade det staden hade att erbjuda men trots det stadens rika restaurangutbud kunde vi inte hitta något bra ställe att luncha på i det område vi befann oss i. Till slut hittade vi en skaplig restaurang som hade öppet, Pizzeria Trattoria O Sole Mio, och vi åt en hyfsad lunch. Min pizza med karljohansvamp var helt ok och Carolines gramignone pasta med salsiccia och väldigt mycket grädde var god den med.

Middagen var dock lite piffigare, då vi styrde kosan mot Trattoria Caminetto d’Oro som vi bokat i förväg. Menyn verkade mycket lovande så vi bestämde oss för att dela på två förrätter för att kunna smaka på så mycket som möjligt. Men innan förrätterna fick vi amuse bouchen ovan; en slags fiskmousse med fänkål tror jag att det var.

]

Den ena förrätten var potatisfylld ravioli med pecorino och svart tryffel. Och ja, det var lika fantastiskt gott som det låter!

Förrätt nummer två var dagens rökta fisk; havsabborre, med finhackade grönsaker, apelsinskal, rosmarin och timjan. Helt otroligt gott! Jag måste komma ihåg det här med apelsin till fisk för det passar så bra.

Jag tröttnar aldrig på tryffel så till varmrätt valde jag pocherat ägg med parmesan, vit tryffel, lila potatispuré, krutonger och kronärtskocka. En lite spretig rätt eftersom man mer eller mindre åt skockan för sig själv men otroligt gott!

Caroline testade ‘traditional boiled meats’, som var ungefär som pot au feu, mört kokt kött i härligt smakrik buljong. Dock väldigt mättande eftersom mycket av köttet var korv.

Till serverades två pikanta såser, en med örter och en med chili, som fint bröt av mot det mäktiga köttet.

Maten var det som synes inget fel på här, men servicen lämnade övrigt att önska. Särskilt sommeliern var otrevlig och inte alls särskilt hjälpsam men restaurangchefen och troligtvis ägaren var både trevlig och kompetent, men han borde skaffa sig bättre personal.

Dock väl värt ett besök. För matens skull.

Caminetto d’Oro, Via de’ Falegnami 4, Bologna, Italy