Recept: lammrevben med svartkummin

I sin senaste kokbok, Simply Nigella, finns detta recept på ugnsbakade lammrevben som hon också lagade i TV-programmet med samma titel, och eftersom jag aldrig testat just revben från lamm förut blev jag riktigt sugen att prova receptet.

Jag vet inte hur lätt det är att hitta lammrevben hemma i Sverige, men en bra slaktare borde kunna hjälpa till. Här i London var det så enkelt som att beställa dem från Ocado. Jag gissar att försäljningen av just denna styckdel gått up något pga Nigella…

Receptet är löjligt enkelt och sen är det bara att låta ugnen göra jobbet. Eller grillen, det går säkert likabra. Revbenen har rätt mycket fett på sig som smälter under tillagning, men ger smak, så tycker ni inte om lammsmaken så är detta nog inget för er. Just pga att de är lite feta (på ett bra sätt!) ville jag ha något lätt och fräscht till, så det blev en nypotatissallad med dijonsenap, creme fraiche, majonnäs och gräslök samt kokt (men fortfarande spänstig) broccoli.

Lammrevben med svartkummin, 6-10 portioner

Översatt från och anpassat efter Nigellas recept.

3 tsk svartkumminfrön (nigella seeds)

4 tsk spiskumminfrön

4 tsk mild olivolja

4 msk soja

4 vitlöksklyftor, rivna eller finhackade

24 lammrevben 

Värm ugnen till 150C. Täck en braspanna med folie och lägg ett galler ovanpå. 

Blanda alla ingrediensena till marinaden i en skål stor nog att doppa revbenen i. Doppa revbenen ett i taget så att ett tunt lager marinad fastnar på varje revben. Det ser ut som att det inte kommer att räcka, men det gör det. 

Lägg revbenen på gallret och stek i ugnen i 1 1/2 – 2 timmar eller tills fettet är krispigt och köttet mört. Servera. 

Annons

London: japanskt på Shackfuyu

Som ett bevis på att tiden går alldeles för snabbt kommer här ett inlägg jag egentligen skulle publicerat i juli förra året, direkt efter att jag ätit en grym födelsedagsmiddag på Shackfuyu med min väninna Rowena, men istället sprang tiden iväg och det blev semester, höst, jul och nu helt plötsligt är våren på intågande…

Nåväl.

Londons ramenställe nummer ett, Bone Daddies, står bakom Shackfuyu i Soho där jag valde att fira min födelsedag. Jag har nämligen en förkärlek till mat av denna typ som man kan kalla japansk junk food eller västerländsk japansk mat som det står på deras hemsida.

Rätterna är till för att delas, så vi började med padron peppers vilket alltid är gott, och fortsatte med riktigt kladdiga (lite för mycket kladd för min del faktiskt) men goda kycklingvingar.

Vi beställde också in sötpotatis-pommes frites med ponzu majo som var riktigt spröda och fina!

Sashimin bröt fint av mot de tyngre rätterna. Nästan som en sorbet mitt i allt. Tyvärr dröjde det ett bra tag innan vi fick in de sista två maträtterna, som såklart också var de tyngsta, vilket var synd för vi hann bli mätta på det andra.

Men jag älskade ändå wagyubiffen med enokisvamp i en tjock umiamistinn buljong, som tillagades på bordet (på menyn heter den sukiyaki style wagyu picanha), trots att den var otroligt mäktig.

Lammrevbenen med plommon- och misoglaze var också fantastiskt mäktiga och mycket, mycket goda!

Eftersom det var min födelsedag slog vi trots mättnaden till på deras mycket kända efterrätt; fattiga riddare med matchamjukglass. Den var som väntat mäktig men så god att man pressade ner den. Som ni nog kan gissa rullade jag hem efteråt. Men gott var det! Och trevligt!

Shackfuyu, 14a Old Compton St, London W1D 4TJ