Kent: Michelinlunch på The Sportsman

Michelinlunch. Fancy, eller hur?! Tänker ni vita dukar, små portioner och kanske fransk lite stroppig personal?

Jag vet, det är oftast så man föreställer sig Michelinrestauranger, och ja, en del är så. Och det gillar jag, när gastronomi är teater, en föreställning, och man trollbinds och får följa med på fantastiska äventyr. Men det finns också Michelinrestauranger som är lite mer jordnära och som bara lagar konsekvent riktigt bra mat. Mat som kanske ligger närmare det du och jag kan laga i våra kök men som ändå har den där finessen som skiljer maten från det du och jag lagar. Det är maten du och jag önskar att vi kunde laga.

Det finns ju en anledning till att The Sportsman blivit framröstad som kockarnas favoritrestaurang år efter år.

Och jag gick faktiskt hit med en kock, min kompis Helens fästman Pete, Helen och deras två barn, och Pete, ja han var lika exalterad som jag. Vi var här i maj (därav den våriga maten) men bokade flera månader i förväg vilket jag rekommenderar.

The Sportsman ligger vackert precis vid havet och den mysiga interiören passar perfekt in. Det är lågt i tak och man går rakt in till baren, tittar på menyn (som ändras dagligen) på svarta tavlan och beställer i baren. Inte det vanliga Michelinförfarandet men det passar bra här.

Sen blev vi visade till vårt bort och det roliga kunde börja!

Och det började med tre sorters mycket gott bröd och fantastiskt smör (som jag skrev på Instagram: om brödet och smöret är såhär bådar det gott för resten), och dessutom mina favoritoliver! En bra början med andra ord.

Pete och jag hade beställt in ostron. Älskar de i alla former, men särskilt såhär med olika smaksättningar.

Fantastiskt goda!

Det var också bara Pete och jag som beställde in förrätter, men alla fick såklart smaka. Hans terrin med senap, inlags gurka, grillat surdegsbröd och riktigt krispig fläsksvål (crackling låter bättre) var riktigt god.

Men jag tyckte min krämiga burrata med tomater och fantastisk pesto var snäppet godare, men så var det ju också jag som valt den.

Så till varmrätterna. Helens biff med Yorkshirepudding var helt perfekt.

Och min fläskbit med fluffigt mos och härlig senapssky var riktig comfort food. Otroligt mört kött, fina smaker och perfekt tillagat.

Pete åt perfekt tillagad torsk med sparris och en chorizosås som var otroligt läcker.

Sen var det dags för efterrätt! Jag valde en rabarbersufflé som var magiskt god och glass med rabarberrippel till. Så mumsigt!

Ser ni?! Helt perfekt i konsistensen.

Lika imponerande var Helens varma chokladmousse med salted caramel och mjölksorbet, så drömmig.

Hela lunchen var riktigt mysig (som synes) och efteråt gick vi ner på stranden och letade snäckor, fossiler och fina havspolerade stenar. En idyllisk dag.

The Sportsman, Faversham Road, Seasalter, Whitstable, Kent CT5 4BP

Annonser

Recept: blåbärsgalette

Denna blåbärsgalette bjöd jag mina föräldrar och kära vänner på min sista sommardag i Skåne i augusti, och den gick hem hos alla! Augusti och blåbär (och kräftor och kantareller) hör ihop tycker jag och denna galette passade så bra som avslutning efter stekt röding, kokt potatis, grönsaker och romsås.

Som efterrätt är den sådär lagom söt; den har tillräckligt mycket socker för att locka fram det bästa hos blåbären, men inte mer än så – och därför upplevs inte som en söt efterrätt. Istället kan man ha glass till för lite mer sötma, eller en klick vispad grädde om man hellre håller det mindre sött.

Originalreceptet hittade jag hos Bon Appetit men som vanligt har jag omarbetat det lite, så versionen nedan är det ni ser på tallrikarna!

Blåbärsgalette, 4-6 portioner

Översatt från och anpassad efter Bon Appetits recept.

Deg:
205 g vetemjöl
2 tsk strösocker
115 g kallt smör, i kuber

Fyllning:
350 g blåbär, färska eller frysta
1 msk potatismjöl
1 ½ tsk citronsaft
60 ml strösocker, plus mer att strö över
2 msk mjölk eller grädde

Blanda mjöl och socker i en bunke. Blanda i smöret och blanda antingen med fingrarna eller använd en food processor tills konsistensen liknar våt sand.  

Häll i 4 msk kallt vatten och blanda ihop degen. Häll i en msk kallt vatten i taget om det behövs tills du har en deg. Forma till en rund platta, lägg om plastfolie och lägg i kyl i en timma. 

Värm ugnen till 190°C. Blanda blåbär, potatismjöl, citronsaft och socker i en stor bunke. 

Kavla ut degen på mjölad yta till ca 30 cm i diameter. Flytta försiktigt den utkavlade degplattan till en bakplåtsklädd plåt. Lägg blåbären i en hög i mitten av degplattan och lämna 5 cm kant run tomkring.  Vik in kanterna och pensla med mjölk eller grädde och strö över rikligt med strösocker.

Baka tills degen är gyllenbrun och fyllningen bubblig; ca 45-50 minuter. Låt svalna innan servering. 

Köpenhamn: Hija de Sanchez

När en f.d. Noma-kock öppnar tacorestaurang så vill man som matintresserad självklart gå dit. Nu har jag inte hunnit det ännu (är ju bara i Byen en gång om året om man inte räknar besöken på Kastrup), men som tur är kan man njuta av Hija de Sanchez tacos även på Torvehallerne som jag försöker svänga förbi varje gång jag är i stan.

Som vanligt var jag här med Daniel och Maria (vår tradition håller i sig) och som vanligt hade vi det himla trevligt!!

Vi brukar börja med lunch och det var där Hija de Sanchez kom in. Direkt när vi kom till Torvehallerne traskade vi dit och beställe varsin portion av en av varje av deras tacos.

En med ost och avokado (queso fresco), en med ägg och guacemole och en med barbecoa (långlagad biff med koriander).

Såhär i efterhand kommer jag faktiskt inte ihåg vilken som var godast för de var riktigt riktigt bra alla tre, men jag kommer ihåg att jag verkligen gillade den med ägget och att barbecoan var den bästa jag någonsin ätit.

Nästa gång får det helt klart bli ett besök på restaurangen! Hoppas mitt resesällskap håller med.

Hija de Sanchez, Taquería and market, Torvehallerne, Frederiksborggade 21, Köpenhamn

Recept: kall sås med karamelliserad vitlök

Återigen har jag hämtat inspiration från Nigella (ur boken Simply Nigella) som introducerade mig för dessa ljuvliga karamelliserade vitlökar. Enkelt som tusan och fantastiskt gott är det världens bästa grej att smaksätta sås och annat med.

Blommande örter (timjan och oregano) från köksträdgården blev lagom piff till en avslappnad augustilunch i trädgården.

Kall sås med karamelliserad vitlök, 10 portioner

2 stora vitlökar

1 liter creme fraiche

1 dl Hellman’s majonnäs

1 bunte gräslök, hackad

salt, vitpeppar

oregano- och timjansblommor till dekoration

Passa på att karamellisera vitlöken när ugnen är igång i alla fall. Skär bort ca 1/2 cm av hela vitlöken upptill (vid skaftet) så att man ser klyftorna. Vira in vitlökarna i varsin bit folie och ställ in i ugnen tills de blivit mjuka (bara att klämma på dem med en diskhandduk/grytlapp). Temperaturen spelar inte så stor roll, jag har testat allt mellan 160-220C och allt funkar tack vare att de är invirade i folie. 

Låt svalna något. Blanda creme fraiche och majonnäs i en bunke. Smaka av med salt och peppar. Ta hela vitlöken och tryck ut den mjuka massan genom öppningen, rakt ner i såsen. Se till att få med allt. Blanda ordentligt och smaka av med salt och peppar igen. Låt dra en liten stund innan servering (det går bra i kyl). Blanda i gräslök och dekorera med örtblommor innan servering. 

Recept: kyckling med citron, timjan och (mycket) vitlök

Det blir ju som bekant inte alltid som man tänkt sig. Så var det i mitt fall med grillförbudet. Jag är nämligen en planerare av rang och hade veckor i förväg planerat menyn till lunchen jag ordnade i sommarstugan för några vänner.

Men grillförbudet gjorde att jag helt fick förkasta min planerade meny och tänka om. Räddningen blev att söka inspiration i några av de kokböcker som permanent bor i sommarstugan, och detta härliga recept hittade jag i Nigellas bok Sommarmat.

Jag har redan ett liknande recept i arkivet men detta med rikligt med vitlök och en skvätt vin smakar helt annorlunda och lite mer medelhavskt på något sätt.

Det kanske inte är alla som tycker det lika terapeutiskt att stycka kyckling som jag, och i så fall rekommenderar jag att blanda kycklingfilé med kycklinglår (båda gärna med skinn) istället för att ta hela kycklingar.

Kyckling med citron, timjan och (mycket) vitlök, 4 portioner

Översatt från och anpassat efter Nigellas recept.

1 hel kyckling, styckad i 10 delar 

1 hel vitlök, delad i klyftor med skalet på

1 citron, delad i åttondelar

1 bunte färsk timjan

3 msk olivolja

3/4 – 1 dl vitt vin

salt och svartpeppar

Värm ugnen till 160°C.

Lägg kycklingbitarna i en form, salta och peppra. Häll på oljan och vänd kycklingbitarna så att de fått olja på båda sidor; lägg med skinnsidan upp. Lägg i vitlöksklyftor, citronklyftor och strö över timjan (en del repad och en del hela kvistar). Häll på det vita vinet. Sätt in i ugnen och låt stå i två timmar. 

Höj värmen till 200°C ugnsstek kycklingen i ytterligare 30-40 minuter; tills gyllenbrun.

Recept: burrata med fikon och prosciutto

När fikonträdet dignar av mogna frukter varje dag tar man såklart tillfället i akt att frossa i färska fikon. Vilken ynnest!

En otroligt god, och lätt, förrätt är att blanda de söta fikonen med salt och krämigt, alltså lite samma tema som i min favoritsallad. Denna gång testade Zetas burrata som jag hittade på lokala Ica och blev riktigt positivt överraskad! Mycket god!

Burrata med fikon och prosciutto, 2-3 portioner som förrätt

1 burrata

4-6 mogna fikon, sköljda och skurna i kvarter

6 skivor prosciutto eller annan lufttorkad skinka

2 nävar ruccola eller blandade salladsblad

fin olivolja

balsamvinäger

salt & svartpeppar

Låt burratan bli rumsvarm. Lägg salladen på ett fat, och lägg burratan i mitten. Arrangera skinkskivorna och fikonklyftorna lite snyggt. Ringla över olivolja och balsamvinäger. Salta och peppra. 

Skanör: snabblunch på Lindas fingermat

Efter en dag på stranden i Skanör med goda vänner och deras tre barn blev det sen lunch på Lindas Fingermat i hamnen.

Mina vänner brukar äta där och rekommenderade lammsalsiccian i brichebröd så jag tog en likadan, minus surkålen. Barnen fick empanadas, korv och pommes frites.

Allt var gott och fräscht och det var skönt att sitta ute på deras avslappnade uteservering. (Det går bra att komma direkt från beachen som vi gjorde). Korven var riktigt god och ganska stor så mättade bra. Bland annat burgarna som verkade poppis bland andra gäster såg också riktigt goda ut. Trevligt koncept med latinamerikansk mat man kan ta i farten och som inte kräver duk och ofta inte ens bestick.

Vi fick vänta en stund på maten men det kommunicerades väl via en skylt i butiken innan man beställde, sånt gillas, särskilt av barnfamiljer!

Lindas Fingermat,  Hamnvägen 1, 239 30 Skanör