Recept: Pinxtos-lunch

Alla lördagar och söndagar som vi är hemma brukar vi först sova ut och sedan äta vår goda äggfrukost. På kvällen blir det ofta två rätter och extra god mat, så jag har alltid tyckt det var lite svårt att klura ut helgluncher. Eftersom vi äter middag på kvällen får det inte bli för tungt eller för mycket eller ännu en rätt som tar tid att laga.

En söndag när vi gått vår eftermiddagspromenad och var hungriga stannade vi till vid en matbutik och det var väl då, mitt i hungern, som jag kom på att pinxtos är himla gott och enkelt att fixa till, och dessutom känns lite helgpiffigt.

Det var verkligen en perfekt lunch! Och ett bra tillfälle att rensa kylen med, eftersom man kan toppa pinxtos med i princip vad som helst som är gott. Bara skär färsk baguette i tunna skivor och lägg på det goda. Omkring fem stycken per person tyckte vi passade lagom till lunch.

Pinxtos, 2 portioner

10 skivor färsk baguette

Olika pålägg:

Serranoskinka + manchego-ost

Le Roulé-ost + gurka

Ljummen frittata

Bresaola + majonnäs + friterad lök + tomat

Lägg påläggen på baguetteskivorna (utan smör) och servera direkt.

Köpenhamn: en andra lunch på Torvehallerne

Vart jag än reser så vill jag besöka den lokala matmarknaden. I Vietnam var det sniglar och färska örter, i Malaga allsköns Jamon Iberico från försäljare som inte pratade engelska och i Bologna färsk salsiccia och inhemska ostar.

Och i Köpenhamn färska bär och grönsaker blandat med Summerbirdchoklad och restauranger. Cyklar parkerade överallt och människor som njuter av mat och vin och öl så långt ögat ser. Oavsett vilken tid på dagen man kommer hit.

Efter en första lunch i gourmetstil stegade vi direkt till gamla favoriten Tapa del Toro för en andra lunch av pinxtos och cava. Inte så danskt, men absolut Köpenhamnskt och inte fullt lika mäktigt som smørrebrød.

Jag tycker om att man måste vara lite framfusig för att bli serverad och att det är trångt men mysigt. Och ser man ett ledigt bord så haffar man det direkt. Man kan inte vela utan veta vad man vill.

Och det vi ville var att sitta en stund och njuta av myllret, cavan i sitt immiga glas och pinxtosen med lax och jamon iberico som i tankarna förde mig tillbaka till stunder som denna; med mat och dryck och vänner i en favoritstad.

Efter vår lilla lunch stegade vi bort till en inredningsbutik Maria ville besöka och såg oss omkring. Det var färg och tyger och glas och keramik och en sann fröjd för ögat.

Sen gick vi tillbaka till Torvehallerna och Daniels favoritkaffeställe The Coffee Collective för espresso (för Maria och Daniel) och världens godaste iskaffe med mjölk (för mig). Åh, vad den här dagen började bra. Och jag kan avslöja att den fortsatte på samma väg.

Torvehallerne, Frederiksborggade 21, 1362 København, Denmark

Köpenhamn: Gourmetlunch på Restaurant 108!

Om du som jag, drömmer om Noma, men inte riktigt fått till det så är detta stället för dig! Innan vi hamnade på Rødder og Vin, började vi vår dag i Köpenhamn lagom till lunch och vi åkte direkt till Restaurant 108, utan att ha bokat bord. Jag tror det är dumdristigt att göra så på kvällen, men till lunch en varm sommardag var det inga problem att få plats.

Trots värmen ute var det inbjudande inomhus med öppna fönster och dörrar och dekorationerna i taket fläktade i vinden. Svalt och mysigt och skönt att kunna äta utan att ha solen i ögonen.

Fast det fanns en liten terrass utanför + perfekt för en kaffe på maten i en lummig liten oas. Och med härlig utsikt över de charmiga husbåtarna i kanalen.

Vi blev vänligt bemötta och visade till ett bord vid fönstersidan meddetsamma och fick sedan varma handdukar att torka händerna med. Det känns alltid så lyxigt!

Sen beställde vi in vin och öl och skålade för vår fina dag i Köpenhamn tillsammans. Bästa sommartraditionen!

Och sen började det. Njutningen. Först med perfekt, fortfarande varmt, bröd med krispig yta och mjukt inkråm. Och till serverades det mest fantastiska smör! (Fast det var nog egentligen syrad grädde för det var så fluffigt i konsistensen). Underbart gott hur som helst!

Finns det något godare än perfekt bröd och smör?! Tror inte det. Och här har de verkligen fulländat båda.

Men vi hade ju beställt in lite annat också. Och förväntningarna var höga. Eftersom detta är en spin-off till Noma förväntade vi oss underverk, och vi blev såklart inte besvikna. Min första rätt bestod av tunt tunt skivade rädisor med mandelolja som låg som ett lock över en fördjupning i tallriken fylld med små bitar av lättrökt stör som fullkomligen smälte i munnen. 

Fisken var blandad med en riktigt god krämig sås och pumpafrön som bröt av texturmässigt. Mjälla fina smaker och gudomligt gott!

Min nästa rätt var en lammråbiff som var helt magiskt god. Jag drömmer faktiskt fortfarande om den.

Den hade umami, lite sötma och en fantastisk eftersmak som höll i sig länge. Magisk, som sagt!

Maria åt under tiden den vackraste rätt jag någonsin skådat. Perfekt tillagad marulk med blad och blommor från odlingarna. Så fräscht, gott och vackert. Väldigt Noma tänker jag, trots att jag aldrig varit där.

Men jag njöt av min råbiff. Långsamt och försiktigt, för jag ville inte njutningen skulle ta slut.

Men det gjorde den ju till slut. Vi åt bara två smårätter vardera här, för vi ville hinna med mer i matväg denna ynka dag i Köpenhamn som vi vet av erfarenhet bara springer förbi. Men jag hoppas att jag kan komma tillbaka hit snart igen för en riktigt långsittning. För såklart finns det avsmakningsmenyer och vinpaket för de som har tid!

Hela lokalen känns så ljus och fräsch, men toaletterna var rödrosa och murriga vilket var en fin konstrast. Och jag kunde såklart inte låta bli att ta en selfie för att komma ihåg denna underbara lunch. Tycker mitt ansiktsuttryck fint summerar vår lilla restaurangupplevelse här: lycka!

Sen gick jag ut till dessa två vänner, som njöt av den fina utsikten på terassen, och drog på nya härliga Köpenhamnsäventyr.

Restaurant 108, Strandgade 108, 1401 København, Denmark

 

Skåne: lunch på Strandtugg i Höllviken

Sommar i Sverige kan ju innebära fantastiska varma dagar med strålande sol och blå himmel, alltså som gjorda för en dag på stranden. Och sen brukar det ju även bli några av de där dagarna då man tvekar med shortsen och kanske tänker att det är bättre att ta på sig jeans istället, men det bär emot. 

Den dagen jag ska prata om var av den senare sorten. Pojkvännen var på besök och skulle spela golf så vi gick upp och åt frukost hyfsat tidigt (för oss) och jag drog på mig klänningen som jag tänkt ha på mig (trots att det egentligen var lite för kallt och kompenserade med kofta, jeansjacka och scarf). När jag släppt av golfaren mötte jag upp med min barndomskompis Henrik och hans två barn och trots att himlen var farligt grå bestämde vi oss för att ändå åka till stranden som planerat.

Vi fick väl till en halvtimme till en timmes lek i vattnet och i sanden tills himlen verkligen mulnade på och regnet och åskvädret kom. Då packade vi hastigt ihop oss och flydde in på Strandtugg, den för i år nyöppnade restaurangen på Kämpingestranden, i närheten.

Regnet smattrade på rutorna och blixtarna lyste upp den mörka havet men vi var torra inomhus och tog hissen upp till ovanvåningen där det fanns mer plats för barnvagnar och beställde lunch.

Jag tog veckans pasta; tortellini med lax som var god men tyvärr inte fantastisk, men Henriks Wallenbergare såg fantastiska ut. Skulle ju valt det istället!

Dessutom var det en bra barnmeny och rejäla portioner även till barnen. Trevlig service och alla hade fullt överseende med att vi behövde möblera om lite och flytta glas med mera för att de inte skulle åka i golvet.

Trevligt ställe helt klart!

Strandtugg, Östersjövägen 79, 236 36 Höllviken

Kent: Michelinlunch på The Sportsman

Michelinlunch. Fancy, eller hur?! Tänker ni vita dukar, små portioner och kanske fransk lite stroppig personal?

Jag vet, det är oftast så man föreställer sig Michelinrestauranger, och ja, en del är så. Och det gillar jag, när gastronomi är teater, en föreställning, och man trollbinds och får följa med på fantastiska äventyr. Men det finns också Michelinrestauranger som är lite mer jordnära och som bara lagar konsekvent riktigt bra mat. Mat som kanske ligger närmare det du och jag kan laga i våra kök men som ändå har den där finessen som skiljer maten från det du och jag lagar. Det är maten du och jag önskar att vi kunde laga.

Det finns ju en anledning till att The Sportsman blivit framröstad som kockarnas favoritrestaurang år efter år.

Och jag gick faktiskt hit med en kock, min kompis Helens fästman Pete, Helen och deras två barn, och Pete, ja han var lika exalterad som jag. Vi var här i maj (därav den våriga maten) men bokade flera månader i förväg vilket jag rekommenderar.

The Sportsman ligger vackert precis vid havet och den mysiga interiören passar perfekt in. Det är lågt i tak och man går rakt in till baren, tittar på menyn (som ändras dagligen) på svarta tavlan och beställer i baren. Inte det vanliga Michelinförfarandet men det passar bra här.

Sen blev vi visade till vårt bort och det roliga kunde börja!

Och det började med tre sorters mycket gott bröd och fantastiskt smör (som jag skrev på Instagram: om brödet och smöret är såhär bådar det gott för resten), och dessutom mina favoritoliver! En bra början med andra ord.

Pete och jag hade beställt in ostron. Älskar de i alla former, men särskilt såhär med olika smaksättningar.

Fantastiskt goda!

Det var också bara Pete och jag som beställde in förrätter, men alla fick såklart smaka. Hans terrin med senap, inlags gurka, grillat surdegsbröd och riktigt krispig fläsksvål (crackling låter bättre) var riktigt god.

Men jag tyckte min krämiga burrata med tomater och fantastisk pesto var snäppet godare, men så var det ju också jag som valt den.

Så till varmrätterna. Helens biff med Yorkshirepudding var helt perfekt.

Och min fläskbit med fluffigt mos och härlig senapssky var riktig comfort food. Otroligt mört kött, fina smaker och perfekt tillagat.

Pete åt perfekt tillagad torsk med sparris och en chorizosås som var otroligt läcker.

Sen var det dags för efterrätt! Jag valde en rabarbersufflé som var magiskt god och glass med rabarberrippel till. Så mumsigt!

Ser ni?! Helt perfekt i konsistensen.

Lika imponerande var Helens varma chokladmousse med salted caramel och mjölksorbet, så drömmig.

Hela lunchen var riktigt mysig (som synes) och efteråt gick vi ner på stranden och letade snäckor, fossiler och fina havspolerade stenar. En idyllisk dag.

The Sportsman, Faversham Road, Seasalter, Whitstable, Kent CT5 4BP

Recept: blåbärsgalette

Denna blåbärsgalette bjöd jag mina föräldrar och kära vänner på min sista sommardag i Skåne i augusti, och den gick hem hos alla! Augusti och blåbär (och kräftor och kantareller) hör ihop tycker jag och denna galette passade så bra som avslutning efter stekt röding, kokt potatis, grönsaker och romsås.

Som efterrätt är den sådär lagom söt; den har tillräckligt mycket socker för att locka fram det bästa hos blåbären, men inte mer än så – och därför upplevs inte som en söt efterrätt. Istället kan man ha glass till för lite mer sötma, eller en klick vispad grädde om man hellre håller det mindre sött.

Originalreceptet hittade jag hos Bon Appetit men som vanligt har jag omarbetat det lite, så versionen nedan är det ni ser på tallrikarna!

Blåbärsgalette, 4-6 portioner

Översatt från och anpassad efter Bon Appetits recept.

Deg:
205 g vetemjöl
2 tsk strösocker
115 g kallt smör, i kuber

Fyllning:
350 g blåbär, färska eller frysta
1 msk potatismjöl
1 ½ tsk citronsaft
60 ml strösocker, plus mer att strö över
2 msk mjölk eller grädde

Blanda mjöl och socker i en bunke. Blanda i smöret och blanda antingen med fingrarna eller använd en food processor tills konsistensen liknar våt sand.  

Häll i 4 msk kallt vatten och blanda ihop degen. Häll i en msk kallt vatten i taget om det behövs tills du har en deg. Forma till en rund platta, lägg om plastfolie och lägg i kyl i en timma. 

Värm ugnen till 190°C. Blanda blåbär, potatismjöl, citronsaft och socker i en stor bunke. 

Kavla ut degen på mjölad yta till ca 30 cm i diameter. Flytta försiktigt den utkavlade degplattan till en bakplåtsklädd plåt. Lägg blåbären i en hög i mitten av degplattan och lämna 5 cm kant run tomkring.  Vik in kanterna och pensla med mjölk eller grädde och strö över rikligt med strösocker.

Baka tills degen är gyllenbrun och fyllningen bubblig; ca 45-50 minuter. Låt svalna innan servering. 

Köpenhamn: Hija de Sanchez

När en f.d. Noma-kock öppnar tacorestaurang så vill man som matintresserad självklart gå dit. Nu har jag inte hunnit det ännu (är ju bara i Byen en gång om året om man inte räknar besöken på Kastrup), men som tur är kan man njuta av Hija de Sanchez tacos även på Torvehallerne som jag försöker svänga förbi varje gång jag är i stan.

Som vanligt var jag här med Daniel och Maria (vår tradition håller i sig) och som vanligt hade vi det himla trevligt!!

Vi brukar börja med lunch och det var där Hija de Sanchez kom in. Direkt när vi kom till Torvehallerne traskade vi dit och beställe varsin portion av en av varje av deras tacos.

En med ost och avokado (queso fresco), en med ägg och guacemole och en med barbecoa (långlagad biff med koriander).

Såhär i efterhand kommer jag faktiskt inte ihåg vilken som var godast för de var riktigt riktigt bra alla tre, men jag kommer ihåg att jag verkligen gillade den med ägget och att barbecoan var den bästa jag någonsin ätit.

Nästa gång får det helt klart bli ett besök på restaurangen! Hoppas mitt resesällskap håller med.

Hija de Sanchez, Taquería and market, Torvehallerne, Frederiksborggade 21, Köpenhamn

Recept: kall sås med karamelliserad vitlök

Återigen har jag hämtat inspiration från Nigella (ur boken Simply Nigella) som introducerade mig för dessa ljuvliga karamelliserade vitlökar. Enkelt som tusan och fantastiskt gott är det världens bästa grej att smaksätta sås och annat med.

Blommande örter (timjan och oregano) från köksträdgården blev lagom piff till en avslappnad augustilunch i trädgården.

Kall sås med karamelliserad vitlök, 10 portioner

2 stora vitlökar

1 liter creme fraiche

1 dl Hellman’s majonnäs

1 bunte gräslök, hackad

salt, vitpeppar

oregano- och timjansblommor till dekoration

Passa på att karamellisera vitlöken när ugnen är igång i alla fall. Skär bort ca 1/2 cm av hela vitlöken upptill (vid skaftet) så att man ser klyftorna. Vira in vitlökarna i varsin bit folie och ställ in i ugnen tills de blivit mjuka (bara att klämma på dem med en diskhandduk/grytlapp). Temperaturen spelar inte så stor roll, jag har testat allt mellan 160-220C och allt funkar tack vare att de är invirade i folie. 

Låt svalna något. Blanda creme fraiche och majonnäs i en bunke. Smaka av med salt och peppar. Ta hela vitlöken och tryck ut den mjuka massan genom öppningen, rakt ner i såsen. Se till att få med allt. Blanda ordentligt och smaka av med salt och peppar igen. Låt dra en liten stund innan servering (det går bra i kyl). Blanda i gräslök och dekorera med örtblommor innan servering. 

Recept: kyckling med citron, timjan och (mycket) vitlök

Det blir ju som bekant inte alltid som man tänkt sig. Så var det i mitt fall med grillförbudet. Jag är nämligen en planerare av rang och hade veckor i förväg planerat menyn till lunchen jag ordnade i sommarstugan för några vänner.

Men grillförbudet gjorde att jag helt fick förkasta min planerade meny och tänka om. Räddningen blev att söka inspiration i några av de kokböcker som permanent bor i sommarstugan, och detta härliga recept hittade jag i Nigellas bok Sommarmat.

Jag har redan ett liknande recept i arkivet men detta med rikligt med vitlök och en skvätt vin smakar helt annorlunda och lite mer medelhavskt på något sätt.

Det kanske inte är alla som tycker det lika terapeutiskt att stycka kyckling som jag, och i så fall rekommenderar jag att blanda kycklingfilé med kycklinglår (båda gärna med skinn) istället för att ta hela kycklingar.

Kyckling med citron, timjan och (mycket) vitlök, 4 portioner

Översatt från och anpassat efter Nigellas recept.

1 hel kyckling, styckad i 10 delar 

1 hel vitlök, delad i klyftor med skalet på

1 citron, delad i åttondelar

1 bunte färsk timjan

3 msk olivolja

3/4 – 1 dl vitt vin

salt och svartpeppar

Värm ugnen till 160°C.

Lägg kycklingbitarna i en form, salta och peppra. Häll på oljan och vänd kycklingbitarna så att de fått olja på båda sidor; lägg med skinnsidan upp. Lägg i vitlöksklyftor, citronklyftor och strö över timjan (en del repad och en del hela kvistar). Häll på det vita vinet. Sätt in i ugnen och låt stå i två timmar. 

Höj värmen till 200°C ugnsstek kycklingen i ytterligare 30-40 minuter; tills gyllenbrun.

Recept: burrata med fikon och prosciutto

När fikonträdet dignar av mogna frukter varje dag tar man såklart tillfället i akt att frossa i färska fikon. Vilken ynnest!

En otroligt god, och lätt, förrätt är att blanda de söta fikonen med salt och krämigt, alltså lite samma tema som i min favoritsallad. Denna gång testade Zetas burrata som jag hittade på lokala Ica och blev riktigt positivt överraskad! Mycket god!

Burrata med fikon och prosciutto, 2-3 portioner som förrätt

1 burrata

4-6 mogna fikon, sköljda och skurna i kvarter

6 skivor prosciutto eller annan lufttorkad skinka

2 nävar ruccola eller blandade salladsblad

fin olivolja

balsamvinäger

salt & svartpeppar

Låt burratan bli rumsvarm. Lägg salladen på ett fat, och lägg burratan i mitten. Arrangera skinkskivorna och fikonklyftorna lite snyggt. Ringla över olivolja och balsamvinäger. Salta och peppra.