Snabbmat: krämig polenta med korvgryta

Det var inte helt altruistiskt som jag tipsade Pytte om krämig polenta när hon var krasslig. Nej, jag var själv sugen på det. Jag vet inte om det är för att konsistensen påminner om barndomens tröstande mannagrynsgröt eller för att det är en genuin ursäkt för att smaska i sig mängder med parmesan eller för att det bara värmer så gott och tar två minuter att tillaga som jag gillar polenta så mycket.

Ibland har jag stekt svamp till, ibland stekt chorizo eller både och, men nu ville jag ha något ännu mustigare. Detta är helt klart ett recept med genvägar, men så länge man använder bra sådana tycker jag att det är tillåtet ibland. Min korvgryta innehåller innanmätet av några Toulouse-korvar av bra kvalitet, krossade tomater och lite smaksättare. Mustigt, gott och mättande!

Krämig polenta med korvgryta, 2 portioner

2 portioner krämig polenta

4 Toulouse-korvar

200 g krossade tomater

1/2 dl vatten

balsamvinäger efter smak

1 nypa socker

salt, svartpeppar

riven parmesan till servering

olja till stekning

Snitta upp korvarna och stek innanmätet med olja i en stekpanna. Häll i de krossade tomaterna och vattnet och låt koka ihop. Smaka av med socker, balsamvinäger salt och peppar. Tillsätt eventuellt en pressad vitlöksklyfta. Lägg upp polentan och grytan i en skål, toppa med riven parmesan. Kryp upp i soffan under en filt och njut.

 

Annons

Barndomsklassiker: mannagrynsgröt

Jag var, tro det eller ej, lite (underdrift) kräsen när jag var liten, men det var mest när det gällde skolmaten som var ljusår ifrån den mat jag var van vid. Innan jag började på dagis passade mormor mig och både hon, mamma och farmor var alla riktigt duktiga i köket. Det var bara när det vankades stekt fläsk med löksås eller bruna bönor som jag knorrade.

Så när just det serverades eller om jag var lite sjuk och hängig så fick jag alltid mannagrynsgröt i min fina skål med får målade i botten. Det är ett kärt minne för mig att sitta på kökssoffan och dingla med benen medan mamma kokade gröt till mig. Direkt från kastrullen hamnade den i fårtallriken så den fick svalna lite. Och så serverades den med en klick smör i mitten som fick smälta och strösocker pudrat över. Kanske inte de nyttigaste tillbehören, men det är galet gott.

Ibland när jag inte orkar laga mat eller vill ha något tröstande så ställer jag mig själv vid spisen och kokar mannagrynsgröt, men den serveras utan fårtallrik numera. Men än idag äter jag gröten på samma sätt, först ätes ytterkanten runt om (där gröten svalnar fortast) och sedan in mot mitten och smöret. Lite som att äta kanterna på en ostmacka och spara den bästa biten till sist.

Mannagrynsgröt, 1 portion

2 3/4 dl mjölk

2 msk mannagryn

1 krm salt

Blanda allt i en kastrull, gärna teflonbottnad. Låt koka upp och koka sedan på medelvärme tills gröten tjocknat, ca 5-10 minuter. Häll upp i skål och låt svalna lite innan den ätes.