Det är bara att erkänna att trots att man är ganska duktig i köket så blir det inte som man tänkt sig. Det kanske inte gick såhär illa, men när jag testade att göra mangocupcakes så blev det i och för sig saftiga (fattas bara med så mycket mangopuré i smeten)och hyfsat goda cupcakes. Problemet var bara att de inte smakade mango. Typ alls. Om man visste att de skulle smaka mango kunde man förnimma smaken, men den var inte alls uppenbar. Trots att jag hade puré av 1 hel saftig mogen och riktigt god mango i smeten samt så mycket mangoessens jag vågade hälla i. Jag önskar i efterhand att jag ätit den där mangon som den var eller gjort glass av den.
Men marängfrostingen blev däremot riktigt bra. Det är italiensk maräng jag gjorde på äggvitor som jag haft i kylen i jag-vet-inte-hur-länge. Men det är det som är så bra med äggvitor, de håller riktigt länge och man märker när de blir dåliga (de blir grumliga).
Receptet är Karins och gav verkligen glänsande fin maräng. Jag ville göra italiensk maräng eftersom alla (även barn och gravida) kan äta den eftersom äggvitan hettas upp tillräckligt för att döda eventuella bakterier när den kokande sockerlagen hälls i. Jag spritsade ut marängen på cupcakesen och brände sedan av den med min creme brulee-brännare, dels för att det är snyggt, dels för att det är kul att leka med brännaren. Man får bara vara försiktig så muffinsformarna inte blir (alltför) brända.
Italiensk maräng
Anpassat efter Karins recept.
Ett tips om man inte har koll på sina överblivna äggvitor är att det går tre vitor på en deciliter, så till detta recept behövs 1 2/3 dl.
4 äggvitor
1 1/2 dl socker
Sockerlag:
1 1/2 dl socker
1 dl vatten
Häll äggvitor och socker i en bunke och vispa i ca 10 min. Värm under tiden vatten och socker i en kastrull (utan omrörning) och låt koka tills 118 C, då socker kokar. Häll den kokande sockerlagen i bunken med äggvitorna och vispa med elvisp på hög hastighet i 15 minuter. Marängen ska vara glansig och fast.
