Det här med att höfta

Usch, åkte på en hemsk förkylning/influensa i helgen och låg däckad både söndag och igår. Jag är tillbaka på jobbet idag, med svettningar, whiskyröst och bomull i huvudet, men det är sååå mycket bättre än konstiga feberdrömmar. 😉

När man mår såhär småkass och inte är så sugen på att varken laga, äta eller skriva om mat så tycker man om sig själv extra mycket för att man ibland skriver inlägg som bara ligger och väntar på att bli publicerade. Som detta t ex:

Min kära bästis är duktig på att ge mig feedback på bloggen, ur ett icke-foodie-perspektiv, och det är guld värt. Visst tycker Emma också om mat, och att äta gott, men hon är inte lika besatt som jag. Och tur är kanske det…

En sak hon undrade över var vad jag egentligen menade när jag skrev att höfta.

Jaaa, vad menar jag egentligen?! Jag fick tänka efter lite och insåg att det är mamma, och kanske mormor och farmor också, som jag fått uttrycket ifrån, i matlagningssammanhang i alla fall.

Att höfta innebär (för mig) att göra en kvalificerad gissning istället för att mäta upp något. När jag gör köttbullar så höftar jag med salt och kryddning, därför att jag vet på ett ungefär hur mycket som behövs utan att titta i ett recept.

Det lämpar sig bäst att höfta med matlagning där man provsmakar och kan ändra i recept med gott resultat. Med bakning är det lite trixigare, och man ska inte höfta här om man inte vet vad man gör. Men ju mer erfarenhet man har desto mer kan man höfta, man har ju då mer grund för sina gissningar. Och om man är nybörjare i köket så kanske det är bäst att konsultera ett recept eller fråga någon, eller höfta blygsamt, smaka av och prova igen.

I vardagslag är jag lite lat i köket och orkar inte mäta upp ingredienser när jag lagar mat, men jag kan med ögat se hur mycket en matsked är så det behövs inte heller. Jag höftar ofta och gärna, och lagar så pass mycket mat att jag inte behöver hålla mig till recept. Det händer att jag ofta hittar på egna recept, antingen för att jag ändrat hejvilt i andras, eller för att jag har en bild i huvudet av vad jag vill skapa. Jag är en glad amatör, men vet vad jag själv tycker om, och det är faktiskt otroligt sällan jag lagar nåt som inte är gott. Men allt blir såklart inte fantastiskt.

Nu är ju matlagning mitt intresse och min typ av yoga. Jag älskar att komma hem efter en arbetsdag vid skrivbordet, ta på mig förklädet och skapa middagsmaten. Ibland blir det gamla beprövade recep och ibland ren improvisation, antingen för att jag har en idé jag tycker är bra, eller för att jag behöver använda upp diverse saker i kylskåpet.

Mitt bästa råd innan man kanske känner att man vågar höfta, är att följa recept till en början. Men smaka av! Tycker du något fattas så lägg till det. Blev det för salt, späd ut. Tycker du inte om kapris, strunta i dem och lägg kanske till något annat. Så småningom vågar man ta ut svängarna mer och mer, och man börjar höfta. Men lita alltid på dina egna smaklökar, det är ju du som ska njuta av maten.

Bilden är lånad.

Annonser