Matlagning, serier och en härlig helg!

Hej på er!

Så underbart det är att ha energi att skriva några rader, för den här veckan har varit riktigt tung med magsjuka och flera dagar hemma i sängen. Nu börjar jag äntligen känna mig lite mer som jag själv, tack och lov.

Eftersom jag inte mått bra ligger jag efter med min veckorapport. Från förra veckan alltså.

w3.jpg?w=640

Jag hade en hyfsat lugn vecka och lagade mat de flesta dagar (hurra!). På måndagen gjorde jag tomatsås för två olika middagar. På måndagen använde jag den till shakshuka med lök och morötter och toppat med creme fraiche och parmesan (liknande recept här).

w5.jpg?w=640

Och på tisdagen använde jag tomatsåsen (fast med lite mer hetta i) till enchiladas.

w6.jpg?w=640

På onsdagen testade jag ett nytt recept som jag vill fota igen innan det hamnar på bloggen och på torsdagen tinade jag upp ugnsstekt kyckling från frysen och gjorde en portion potatisgratäng i ugnen. Var sååå sugen och det är ju så himla gott!

Eftersom jag var hemma varje kväll tittade jag också på serier; bland annat mer av The Truth of the Harry Quebert Affair och så började jag titta på Killing Eve som är SÅ bra!

På fredagen blev det pubmiddag innan vi såg First Man på bio. Grymt bra (och allmänbildande!) film – se den!

w9.jpg?w=640

På lördagen mötte jag upp med Anna och hennes dotter för lite shopping följt av afternoon tea på mysiga Zetter Townhouse i Marylebone. Perfekt lördagsaktivitet. På kvällen blev det drinks ute följt av en riktigt god pasta hemma.

w12.jpg

I söndags blev det sovmorgon och mysfrukost följt av publunch och en promenad längs Themsen. På kvällen stannade vi inne och tittade på Murder on the Orient Express (som var sådär) och The Handmaid’s Tale. Till middag lagade jag den här goda kycklinggratängen och till efterrätt blev det vaniljglass, halloncoulis och krossade kakor. Mums!

Annonser

Recept: pizza bianco med prosciutto, fikon och Cambozola

IMG_3529.JPG

Denna ljuvliga pizza med fikon, prosciutto och mögelost är ett perfekt exempel på en rätt där sött möter salt, vilket ALLTID funkar. Så även här. Och visst, avskyr du mögelost så strunta i den, men testa först, för Cambozolan som jag använt här är mild och tillför mest sälta och umami. Inte heller behövs det inte mycket av den då dess uppgift bara är att, tillsammans med skinkan, bryta av de söta fikonen.

IMG_3542.JPG

Här är alltså andra pizzan från vår pizza-afton, också en riktig hit OCH ett bra sätt att använda upp fikon på.

Pizza bianco med prosciutto, fikon och Cambozola, 1 pizza

1/4 pizzadeg

mjöl till kavling

2-3 msk creme fraiche

1/4 buffelmozzarella i bitar

1 dl riven prästost

3 skivor prosciutto, rivna i mindre bitar

2-3 fikon, skivade på längden

40 g Cambozola, smulad i bitar

havssalt och svartpeppar

Kavla ut degen på mjölat bakbord och lägg på en bakplåtspappersklädd plåt. Bred på creme fraiche. Fördela mozzarellan och den rivna osten. Lägg på skinkan, fikonskivorna och fördela Cambozolan. Salta och peppra. Grädda på 220C (200C varmluft) i 8-10 minuter (bottnen ska vara bakad, osten smält och hela pizzan lite gyllenbrun). Ta ut från ugnen, slica och servera. 

Recept: Löjromspizza

IMG_3336.JPG

Som de flesta svenskar älskar jag ju löjrom. Därför ser jag alltid till att ha ett paket i frysen här i London och såklart att äta det med jämna mellanrum hemma i Sverige.

Oftast blir det löjromstoast men jag har även toppat chips med löjrom och gjort rösti med löjrom. Men det är ju kul att förnya sig, så när jag var hemma i maj blev det löjromspizza.

IMG_3341.JPG

Jag använde mig av Taverna Brillos recept som var mycket bra! Det blev verkligen sååå gott – det tyckte både jag och mina föräldrar. Vi åt pizzan som förrätt men det går likabra som varmrätt såklart. Mums!

IMG_3339.JPG

 Löjromspizza, 4-6 portioner som förrätt (2 som varmrätt)

Anpassat efter Taverna Brillos recept.

Pizzadeg:

1/4 liter vatten

1 msk olivolja

390 g 00-vetemjöl 

12 g jäst

12 g havssalt

Topping:

8 msk creme fraiche smaksatt med citron

100 g buffelmozzarella 

100 g grovt riven lagrad prästost

80 g Kalixlöjrom

100 g creme fraiche

finhackad rödlök

finskuren gräslök

dill

citron

Lös upp jästen i vattnet i en bunke. Tillsätt salt, olivolja och vetemjöl. Arbeta degen ca 10 minuter i maskin eller ca 15 minuter för hand. Dela degen i 2 delar och forma till runda bollar. Låt jäsa under bakduk till dubbel storlek, ca 30 minuter. Värm ugnen till 250°C.
Kavla ut degbitarna till tallriksstora pizzor och lägg på bakpappersklädd plåt.

Bred ut 4 msk creme fraiche på varje pizzabottnen. Fördela mozzarellan (dra eller skiva i bitar) och prästosten. Grädde i nedre delen av ugnen ca 8 minuter. Ta ut pizzorna och garnerna med lök, löjrom, creme fraiche, dill och citron. 

Fullt ös!

ed6.jpg

Veckan som gick försvann i full fart. Vi hade fint väder och varmt varje dag vilket har varit alldeles underbart, förutom i måndags när jag bakade tårtbottnar (som sedan lades i frysen) för helgens fest. Lite svettigt men jag svalkade mig med isglass. Är det förresten bara jag som är konstant sugen på glass när det är fint väder?!

I tisdags tog jag det lugnt hemma och lagade sommarmat; stekt halloumi med sallad, tzatsiki och rostat pitabröd. Resterna åt jag till lunch nästa dag.

ed1.jpg

I onsdags efter jobbet blev det rosé i solen följt av pizza när solen gått ned. Och så ett öga på Brasilienmatchen.

ed2.jpg

I torsdags blev det mer rosé fast på en annan pub och mer fotboll (England-Belgien) och riktigt goda burgare. Matchen var ju lite avslagen men pubhäng är alltid trevligt och det var en härlig kväll att sitta ute.

I fredags begav jag mig ut på landet och fest med en del kompisar. Jag lagade all maten så behövde vara på plats på lördagsmorgonen men på fredagskvällen åt vi middag, drack vin och umgicks. I lördags var det perfekt partyväder och medan de andra fixade med bord och stolar och poolleksaker körde jag igång i köket.

ed4.jpg

På eftermiddagen kom gästerna i blandade åldrar och det var både aktiviteter (volleyboll i poolen, fotboll, bordtennis och badminton) och mingel, vin och tilltugg och sen middag på kvällen. Supertrevligt!

ed5.jpg

Jag sov över en natt till och på söndagen var det min tur att hänga i poolen med de andra som bott över. Underbart att få lite lantluft, sol och bad! På kvällen fick jag äntligen sett Ocean’s Eight på bio. Puh!

Ny vecka och lite mer luft i schemat och det fina vädret fortsätter. Jag älskar sommaren!

Veckans favoriter: vädret, rosé och att kunna njuta mitt i veckan!

Recept: riktig spaghetti carbonara

IMG_0573a.jpg

Den bästa carbonaran jag ätit var i Rom på Armando Al Pantheon (hela lunchen var fantastisk!) men denna som jag lagat hemma efter Gennaro Contaldos recept är helt klart den godaste hemlagade versionen jag ätit. Och den innehåller ingen grädde, istället är det äggulorna, parmesanen och pastavattnet som skapar den silkeslena såsen.

Ni måste testa för godare hemlagad pasta får man leta efter!

Spaghetti Carbonara, 2 portioner

Översatt från och anpassat efter Gennaro Contaldos recept för Jamie Oliver.

3 äggulor

40g Parmesan + extra till servering

150g bra pancetta, tärning

200g torkad spaghetti av bra kvalitet

1 vitlöksklyfta

olivolja

svartpeppar

Häll gulorna i en skål och riv i parmesan. Lägg i lite peppar och blanda ordentligt med en gaffel. Ställ åt sidan så länge. Koka spaghettin al dente i saltat vatten.  

Stek pancettan i lite olja på medelhög värme. Skala vitlöken, krossa med handflatan och lägg i stekpannan – ta bort om den börjar bli brun eller när pancettan är klar.

Spara lite av pastavattnet (en mugg eller så) och häll av spaghettin. Blanda med pancettan  och ta bort från plattan. Häll alltihop tillbaka i pastapannan, lägg i lite peppar och häll i lite av pastavattnet. Häll sedan i äggblandningen och blanda väl . Häll i mer pastavatten om det behövs. Servera med riven parmesan och svartpeppar. 

 

Matlagning som terapi (och en trerätters)

dinner2

I fredags var jag typiskt fredagstrött efter en arbetsvecka med flera sena kvällar och högt tempo. Eftersom både jag och min flatmate Daisy skulle tillbringa kvällen hemma, vilket är en väldig ovanlig företeelse, hade jag erbjudit mig att laga middag till oss. Något jag nästan ångrade när jag satt på tunnelbanan hem.

Men efter att ha tagit på mig förklädet och börjat preppa inför middagen fick jag helt plötsligt energi. Matlagning är helt klart min terapi, eller min yoga. Så länge jag slipper stressa för att få mat på bordet tycker jag att det är så himla roligt att laga mat.

I fredags var det ingen stress; vi drack vin och tittade på TV samtidigt som Daisy ibland frågade intresserat vad jag lagade för något just då. För min del är detta det perfekta sättet att börja helgen.

Till förrätt åt vi min vårfavorit; kokt (brittisk) sparris med ramslöksmajonnäs och parmesan. Så himla gott! Till varmrätt blev det karamelliserad fläskfilé, svampcrème, ugnsrostad nypotatis och sparrisbroccoli och till efterrätt marängsuisse med (köpt) vaniljglass, sega maränger, vispad grädde och chokladsås. En riktigt lyckad middag (och terapisession).

Bloggträffsmiddag

Efter Österlenrundan satte vi allihop på oss förkläde och kockmössa och gick loss i köket. Vi var indelade i lag med olika ansvarsområden. Ett gäng gjorde tre olika amuse bouche på skaldjur medan grabblaget gjorde två olika förrätter; kantarellsoppa samt blinier med löjrom. Ett lag stod för varmrätten; stekt torskrygg med lökpuré och mitt lag gjorde tomatmarmelad och bröd som serverades till en bit ost. Dessertlaget gjorde en tarte tatin med vaniljglass och det vegetariska laget lagade alla sina rätter själva, bland annat getostgratinerad portobellosvamp och bönragu.

Vi började matlagningen med en riktigt god drink! Den innehöll både blåbärsvodka, blåbär och blodapelsinjuice. Jag hoppas helt klart att drinkdrottningen Remsan kan återskapa den, för den var fantastiskt god!

Lagkompis Helena skär citron till tomatmarmeladen medan lagkompis Kim kollar recept inför brödbaket.

Amuse bouche-laget med Gunn och Emmy

Ett kök fullt av matbloggare!

Maria fixar med efterrätten och Sofie steker torsk

Gunn och Anki

Amuse boucher: 1. Kräfttartar 2. Havskräfta på kavring med krondillsmajonnäs

3. Ugnsgratinerade musslor med vitlökssmör

Magnus, Håkan och Calle

Helena och Charlotta

Malin, Sofie och Lotta

Kantarellsoppa med sellerikräm (ursäkta den dåliga bilden, men det var rejält mörkt)

Blinier med löjrom, creme fraiche och hackad rödlök

Stekt torskrygg med lökpuré, inkokt lök och stekt fläsk

Lokalproducerad mögelost, bröd och tomatmarmelad

Tarte tatin med timjan, honungsknäck och vaniljglass

Våra servitörer och kocken Thomas

Tack för en härlig helg alla matbloggare och ett speciellt tack till Anki och Håkan som bjöd in och organiserade.

Det här med att höfta

Usch, åkte på en hemsk förkylning/influensa i helgen och låg däckad både söndag och igår. Jag är tillbaka på jobbet idag, med svettningar, whiskyröst och bomull i huvudet, men det är sååå mycket bättre än konstiga feberdrömmar. 😉

När man mår såhär småkass och inte är så sugen på att varken laga, äta eller skriva om mat så tycker man om sig själv extra mycket för att man ibland skriver inlägg som bara ligger och väntar på att bli publicerade. Som detta t ex:

Min kära bästis är duktig på att ge mig feedback på bloggen, ur ett icke-foodie-perspektiv, och det är guld värt. Visst tycker Emma också om mat, och att äta gott, men hon är inte lika besatt som jag. Och tur är kanske det…

En sak hon undrade över var vad jag egentligen menade när jag skrev att höfta.

Jaaa, vad menar jag egentligen?! Jag fick tänka efter lite och insåg att det är mamma, och kanske mormor och farmor också, som jag fått uttrycket ifrån, i matlagningssammanhang i alla fall.

Att höfta innebär (för mig) att göra en kvalificerad gissning istället för att mäta upp något. När jag gör köttbullar så höftar jag med salt och kryddning, därför att jag vet på ett ungefär hur mycket som behövs utan att titta i ett recept.

Det lämpar sig bäst att höfta med matlagning där man provsmakar och kan ändra i recept med gott resultat. Med bakning är det lite trixigare, och man ska inte höfta här om man inte vet vad man gör. Men ju mer erfarenhet man har desto mer kan man höfta, man har ju då mer grund för sina gissningar. Och om man är nybörjare i köket så kanske det är bäst att konsultera ett recept eller fråga någon, eller höfta blygsamt, smaka av och prova igen.

I vardagslag är jag lite lat i köket och orkar inte mäta upp ingredienser när jag lagar mat, men jag kan med ögat se hur mycket en matsked är så det behövs inte heller. Jag höftar ofta och gärna, och lagar så pass mycket mat att jag inte behöver hålla mig till recept. Det händer att jag ofta hittar på egna recept, antingen för att jag ändrat hejvilt i andras, eller för att jag har en bild i huvudet av vad jag vill skapa. Jag är en glad amatör, men vet vad jag själv tycker om, och det är faktiskt otroligt sällan jag lagar nåt som inte är gott. Men allt blir såklart inte fantastiskt.

Nu är ju matlagning mitt intresse och min typ av yoga. Jag älskar att komma hem efter en arbetsdag vid skrivbordet, ta på mig förklädet och skapa middagsmaten. Ibland blir det gamla beprövade recep och ibland ren improvisation, antingen för att jag har en idé jag tycker är bra, eller för att jag behöver använda upp diverse saker i kylskåpet.

Mitt bästa råd innan man kanske känner att man vågar höfta, är att följa recept till en början. Men smaka av! Tycker du något fattas så lägg till det. Blev det för salt, späd ut. Tycker du inte om kapris, strunta i dem och lägg kanske till något annat. Så småningom vågar man ta ut svängarna mer och mer, och man börjar höfta. Men lita alltid på dina egna smaklökar, det är ju du som ska njuta av maten.

Bilden är lånad.