Kent: Michelinlunch på The Sportsman

Michelinlunch. Fancy, eller hur?! Tänker ni vita dukar, små portioner och kanske fransk lite stroppig personal?

Jag vet, det är oftast så man föreställer sig Michelinrestauranger, och ja, en del är så. Och det gillar jag, när gastronomi är teater, en föreställning, och man trollbinds och får följa med på fantastiska äventyr. Men det finns också Michelinrestauranger som är lite mer jordnära och som bara lagar konsekvent riktigt bra mat. Mat som kanske ligger närmare det du och jag kan laga i våra kök men som ändå har den där finessen som skiljer maten från det du och jag lagar. Det är maten du och jag önskar att vi kunde laga.

Det finns ju en anledning till att The Sportsman blivit framröstad som kockarnas favoritrestaurang år efter år.

Och jag gick faktiskt hit med en kock, min kompis Helens fästman Pete, Helen och deras två barn, och Pete, ja han var lika exalterad som jag. Vi var här i maj (därav den våriga maten) men bokade flera månader i förväg vilket jag rekommenderar.

The Sportsman ligger vackert precis vid havet och den mysiga interiören passar perfekt in. Det är lågt i tak och man går rakt in till baren, tittar på menyn (som ändras dagligen) på svarta tavlan och beställer i baren. Inte det vanliga Michelinförfarandet men det passar bra här.

Sen blev vi visade till vårt bort och det roliga kunde börja!

Och det började med tre sorters mycket gott bröd och fantastiskt smör (som jag skrev på Instagram: om brödet och smöret är såhär bådar det gott för resten), och dessutom mina favoritoliver! En bra början med andra ord.

Pete och jag hade beställt in ostron. Älskar de i alla former, men särskilt såhär med olika smaksättningar.

Fantastiskt goda!

Det var också bara Pete och jag som beställde in förrätter, men alla fick såklart smaka. Hans terrin med senap, inlags gurka, grillat surdegsbröd och riktigt krispig fläsksvål (crackling låter bättre) var riktigt god.

Men jag tyckte min krämiga burrata med tomater och fantastisk pesto var snäppet godare, men så var det ju också jag som valt den.

Så till varmrätterna. Helens biff med Yorkshirepudding var helt perfekt.

Och min fläskbit med fluffigt mos och härlig senapssky var riktig comfort food. Otroligt mört kött, fina smaker och perfekt tillagat.

Pete åt perfekt tillagad torsk med sparris och en chorizosås som var otroligt läcker.

Sen var det dags för efterrätt! Jag valde en rabarbersufflé som var magiskt god och glass med rabarberrippel till. Så mumsigt!

Ser ni?! Helt perfekt i konsistensen.

Lika imponerande var Helens varma chokladmousse med salted caramel och mjölksorbet, så drömmig.

Hela lunchen var riktigt mysig (som synes) och efteråt gick vi ner på stranden och letade snäckor, fossiler och fina havspolerade stenar. En idyllisk dag.

The Sportsman, Faversham Road, Seasalter, Whitstable, Kent CT5 4BP

Annons

London: avslappnad middag på The Ninth

En mer avslappad Michelin-restaurang än The Ninth får man leta efter. Här är det hög kvalitet på mat och service men känslan, ambiencen, är ändå som på en avslappnad kvarterskrog i ett trevligt område.

Området i fråga är Charlotte Street, en restaurangtät gata i Londons centrala delar, men ändå inte mitt i smeten. Det är lite lugnare häromkring än i Soho en lördagskväll om man säger så, och ändå är det promenadavstånd dit.

I perfekt harmoni med den avslappnade miljön är den lika avslappnade menyn. Tanken är att man ska dela på rätterna, vissa kan man få i både små och stora portioner, och all mat är enkel men väl utvald och perfekt tillagad.

Vi började middagen med en sorts snacks; barbajuan som jag inte stött på tidigare, men dessa små paket fyllda med spenat, pinjenötter och ost (om jag inte minns fel) var väldigt goda.

Därefter blev det pasta; inte helt oväntat med tryffel eftersom jag ÄLSKAR det. Orecchiette med äggula och svart tryffel; inte så komplicerat men fantastiskt gott och helt perfekt tillagat.

Nästa pastarätt var stekt gnocchi med musslor, vilket mycket gott det med! I bakgrunden syns också rotfrukter gratinerade med Fourme d’Ambert. Otroligt gott!

Det var även ankbröstet med rabarber, mangold och granola och krispiga Belle de Fontenay-potatisar i Hasselbacksstil.

Det var en supermysig middag alla kategorier, med gott vin och sällskap och så otroligt avslappnat. Servicen var bra men även den avslappnad. Rekommenderas!

The Ninth, 22 Charlotte St, Fitzrovia, London W1T 2NB

Avsmakningsmeny på Ambiance, Malmö

I somras (jag vet, det är evigheter sedan) åt jag och mina föräldrar en fantastisk avsmakningsmeny på Ambiance utanför Malmö.

Jag äter ju ute en hel del, både i England och när jag reser, så det var kul att jämföra de restaurangbesöken med en svensk finkrog. Ambiance fick en stjärna i Guide Michelin förra året och fick behålla den i år också.

Maten här är fransk och det passar fint in i den avskalade men mysiga miljön här ute på landet.

Pappa fick äran att köra (tack, pappsen!), så mamma och jag kunde njuta av vinmenyn till rätterna.

Första rätten var en trio av tilltugg; gravad hjort med forellrom och inlagd ramslök (t.h.), kycklinghjärta och krispigt skinn på en kycklingmousseline  (t.v.) samt anklevercreme brulee. Till drack vi rosa champagne. Dessa rätter var helt OK, jag och pappa tyckte alla var goda om än långt ifrån fantastiska, medan mamma tyckte anklevercreme bruleen var väl söt.

Därefter fick vi in gott surdegsbröd med fantastiskt gott smör!

Näst på tur var hummer från Normandie, vinägerpocherat vaktelägg från Vellinge, spritärtor, flädergelé, kalixrom, hummerfond och persiljeolja. Till drack vi en Sauvignon Blanc. Denna rätt var mycket god, men wow-känslan uteblev tyvärr här också.

Nästa rätt däremot var helt fantastiskt! Det var bakad rödig i nori med fänkål, morotspuré, variation på morot, polkabeta och brynt-smör-sabayonne. Det gröna ovanpå är friterad morotsblast. Både fisken, grönsakerna och såklart SÅSEN var helt perfekt tillagade och utgjorde tillsammans en perfekt rätt! Så om början av middagen var lite mer trevande så visade köket verkligen vad de kunde med denna rätt. Till drack mamma och jag en söt Chenin Blanc som passade riktigt bra till.

 

Kötträtten bestod av lammryggfilé med persiljecrust, kålrotspuré, inlagd rättika, lättpicklade kantareller, bakad spetskål, sotad vårlök och skysås, samt riven svart tryffel (som revs vid bordet – stilpoäng!). Också makalöst gott.

Sen var det dags för ostvagnen; sju olika, naturligtvis franska, ostar. Bland annat en Brilliant Savarin och en Fourme d’Ambert. Den där kladdiga nere till höger på tallriken var min favorit och jag fick t o m påfyllning. Hur jag orkade det vet jag inte, men viljan fanns.

Sen fick vi en champagnesorbet med grapefrukt och oxalsyra som fint rengjorde gommen efter ostarna.

Efterrätten var hallonsorbet med hallon, björnbär och penséer. Gott och lätt vilket passade bra, men den var samtidigt väl enkel jämfört med resten av maten. Vinet vi drack till var ett mousserande från norr om Lyon.

Och när denna bricka med petit fours serverades förstod jag varför efterrätten var såpass enkel. Från vänster till höger fick vi njuta av miniatyrvarianter av Madeleiner, naturella macarons med choklad, tarte au citron, violmacarons med ganache och slutligen chokladmousse.

I trädet bakom fanns både vit chokladtryffel med pistage och mörk chokladtryffel med hasselnöt. Dessutom en massa spröda mandelflarn i trästället längst bak.

Vi i princip rullade ut till bilen efteråt, men det var ju mitt eget fel att jag åt extra ost. Portionerna var faktiskt bra beräknade för vi orkade äta nästan allting. Naturligtvis blev vi väldigt mätta, men det ska man ju bli.

Förutom den goda maten, så vill jag också rekommendera Ambiance för servicen. Den är personlig och trevlig och alla hade stenkoll, men utan att det blir stelt.

Ambiance, Vindåkravägen 3, 218 75 Tygelsjö, Sweden