Recept: Cacio e pepe

IMG_8607.JPG

Cacio e pepe, denna himmelska rätt, bestående av endast pasta, pecorino och svartpeppar (och lite av pastavattnet) har jag länge velat lära mig att laga. Jag trodde att jag kanske skulle behövs boka en matlagningskurs i Italien för att få lära mig knepet, men det behövdes inte. Matskribenten Felicity Cloakes beskrivning var så bra att jag faktiskt känner att jag kan laga cacio e pepe efter blott ett försök (!).

Detta kommer jag att laga många fredagskvällar framöver, det kan jag lova er. Och när ni köper pecorino; unna er en riktigt bra sådan för det är där smaken sitter. Jag köpte min från Natoora.

IMG_8615.JPG

Cacio e pepe, 2 portioner

Översatt från och anpassat efter Felicity Cloakes recept.

Cacio e pepe är och ska vara pepparstark men jag tyckte inte att man behövde använda riktigt all peppar i receptet för att uppnå den effekten.

2 tsk svartpepparkorn

200 g spaghetti 

80 g pecorino romano, rumsvarm och finriven 

Rosta svartpepparkornen i en het torr stekpanna tills de doftar gott. Stöt med mortel. 

Koka upp saltat vatten i en stor kastrull och lägg i pastan; den ska täckas med vatten men inte mycket mer än så. Rör om någon gång under tiden pastan kokar. Efter ca 5 minuter, häll upp 250 ml av kokvattnet i en stor skål och låt det svalna något.

Häll av pastan och låt svalna någon minut. Lägg under tiden den finrivna osten och det mesta av pepparn i en stor tung skål eller kastrull och vispa i pastavattnet lite i taget så att det först bildas en massa som sedan tunnas ut till en sås liknande bechamel i konsistensen. Häll i pastan i såsen och blanda energiskt. Tillsätt mer vatten så att såsen täcker varenda spaghettistrå. Lägg upp i skålar och strö över lite mer peppar. Servera genast! 

 

 

London: japanskt på Shackfuyu

Som ett bevis på att tiden går alldeles för snabbt kommer här ett inlägg jag egentligen skulle publicerat i juli förra året, direkt efter att jag ätit en grym födelsedagsmiddag på Shackfuyu med min väninna Rowena, men istället sprang tiden iväg och det blev semester, höst, jul och nu helt plötsligt är våren på intågande…

Nåväl.

bd1

Londons ramenställe nummer ett, Bone Daddies, står bakom Shackfuyu i Soho där jag valde att fira min födelsedag. Jag har nämligen en förkärlek till mat av denna typ som man kan kalla japansk junk food eller västerländsk japansk mat som det står på deras hemsida.

bd2

Rätterna är till för att delas, så vi började med padron peppers vilket alltid är gott, och fortsatte med riktigt kladdiga (lite för mycket kladd för min del faktiskt) men goda kycklingvingar.

bd3

Vi beställde också in sötpotatis-pommes frites med ponzu majo som var riktigt spröda och fina!

bd4

Sashimin bröt fint av mot de tyngre rätterna. Nästan som en sorbet mitt i allt. Tyvärr dröjde det ett bra tag innan vi fick in de sista två maträtterna, som såklart också var de tyngsta, vilket var synd för vi hann bli mätta på det andra.

bd5

Men jag älskade ändå wagyubiffen med enokisvamp i en tjock umiamistinn buljong, som tillagades på bordet (på menyn heter den sukiyaki style wagyu picanha), trots att den var otroligt mäktig.

bd6

Lammrevbenen med plommon- och misoglaze var också fantastiskt mäktiga och mycket, mycket goda!

bd8.jpg

Eftersom det var min födelsedag slog vi trots mättnaden till på deras mycket kända efterrätt; fattiga riddare med matchamjukglass. Den var som väntat mäktig men så god att man pressade ner den. Som ni nog kan gissa rullade jag hem efteråt. Men gott var det! Och trevligt!

Shackfuyu, 14a Old Compton St, London W1D 4TJ

 

London: nachos, tacos och kött på Temper

t4.jpg

Det bästa med att bo i London om du frågar mig är såklart restaurangutbudet. Jag har kommit att acceptera att jag aldrig kommer att ha varje sig tid eller råd att hinna med att testa alla restauranger (inte ens de på min lista), så numera är jag mindre stressad med att försöka ‘hinna med’ och försöker njuta av varje restaurangbesök.

En hyfsad nyöppnad restaurang som jag åt på för en månad sedan (som tiden springer iväg) är Temper i Soho. Jag och min kompis Daisy gick dit en lördagskväll och stämningen var precis sådär härlig som vi hoppats på. Det var bra musik i högtalarna, fullt med folk som pratade, åt och drack och i mitten ett kök som tillagade en massa kött.

t3.jpg

Vi började med en cocktail och nachos, medan vi studerade menyn. Sen fastnade vi för två sorters tacos och två sorters kött och några sides. Det låter kanske inte så mycket men vi orkade inte äta upp trots att vi verkligen försökte och inte ville lämna en smula. Dock rekommenderade servitören ännu mer mat, så beställ lite i taget.

Nachosen ovan var riktigt goda. Ganska starka, men lagom mycket av allting.

t6.jpg

t7.jpg

Vi delade sedan på två sorters tacos, båda goda men inte lika wow som jag förväntat mig. Jag kommer knappt ihåg smakerna, men tror det var fläskkött och ananas överst och oxkkött här ovan. Tacomenyn har helt ändrats sedan mitt besök och jag är nyfiken att testa de nya smakerna!

t8.jpg

Huvudnumret är helt klart de olika sorternas kött som man köper per 100 g, kombinerad med sides, såser och extra toppings. Vi valde 100 g oxkött som var helt makalöst gott och 100 g lamm som också var mycket mycket gott. Sen valde vi oxfettspotatisen med ost (to die for!), den grillade hjärtsalladen som var sanslöst god (!) samt majssallad med popcorn. Såserna blev grön sås och chipotle sourcream och de extra toppings som servitören rekommenderade. Så gott alltså! Lova mig att beställa oxköttet och potatisen och salladen för de bjöd alla tre på hallelujamoments!

Temper, 25 Broadwick St., London W1F 0DF

 

Recept: orrechiette med salsiccia

sal1.jpg

Det här är mitt försök att efterapa en av de godaste pastarätterna jag ätit i Italien, nämligen orrechiette med salsiccia som jag åt på Franschesetta 58 i Modena. Den var himmelsk!

Min version blev jättegod, men originalet är (inte helt oväntat) bra mycket bättre men att ens komma i närheten av det smakmässigt räcker gott för min del.

Salsiccian köpte jag i Bologna, och den gjorde såklart mycket för smaken, så försök hitta så bra salsiccia som möjligt. I övrigt är det vanliga ingredienser man har hemma, men jag vill återigen slå ett slag för riktigt bra tomatkonserver. Mitt favoritmärke är Cirio, men även Mutti och andra är mycket bra. Undvik de billigaste.

Orrechiette med salsiccia, 3-4 portioner

4 portioner orrechiette, tillagade efter anvisningarna på förpackningen

3 salsicciakorvar

ca 3 msk soffritto på lika delar gul lök, morot och stjälkselleri (jag brukar mixa en sats och frysa in i portioner) 

1 vitlöksklyfta, hackad

1 burk (400 g) krossade eller passerade tomater + halva burken fylld med vatten

1 msk tomatpuré

1 dl rött vin

1 tsk fänkålsfrön

salt och svartpeppar

ev en nypa socker om det behövs

mild olivolja till stekning

Värm oljan i en gryta. Sprätta ur korvarna och ta köttet ur skinnet. Stek under omrörning tills gyllenbrynt. Ta ut grytan. Stek soffritto och vitlök på medelvärme. Häll i tomater, vatten, tomatpuré och vin. När såsen tjocknat lite, lägg i salsiccia och fänkålsfrön. Reducera ytterligare. Smaka av med salt, peppar och eventuellt en nypa socker. Blanda med kokt orrechiette. Servera med finriven parmesan. 

 

 

Malmö: middag (och vin!) på Bastard

bas1.jpg

På kvällen efter lunchen på Malmö Saluhall mötte jag min barndomsvän Carina för en kväll på stan.

Vi gick direkt till Bastard (faktiskt mitt första besök om man inte räknar en snabb drink) och hade hur trevligt som helst. Vi hade inte bokat med fick ett bord i baren nästan meddetsamma. Först tog vi varsitt glas i baren; bubbel för min del och ett glas vitt för Carina. Sen när vi satt oss tillrätta vid bordet beställde vi båda in ett fantastiskt vitt Bourgognevin på inrådan av servitören (La Châtelaine 2015) och deras eminenta charkbricka.

bas5.jpg

Lite senare insåg vi att vi behövde mer mat och beställde även in burratan med apelsin och granatäpple (mest till Carina) och kalvbräss med morötter (mest till mig).

Charkbrickan måste jag säga är nästan obligatorisk om man går hit. Allt är omsorgsfullt utvalt och mycket gott! Med den och det goda brödet och smöret kommer man långt.

bas6.jpg

Resten av rätterna uppfattade jag tyvärr som lite spretiga. Inte mycket att välja på om man är lite kräsen (men visst, då kan man ju gå någon annanstans). Däremot passar restaurangen mig perfekt, jag som gillar annorlunda köttdetaljer och inte är rädd för kalorier.

Burratan var av mycket hög kvalitet och frukten bröt fint av mot krämigheten. Kalvbrässen var helt perfekt tillagad men jag tyckte tillbehören (dvs morotsstrimlorna) var lite tråkiga. I min mening hade det behövts lite mer syra eller något annat som bryter av, men själva brässen och såsen var otroligt goda!

Som helhet är jag smått förälskad i Bastard. Restaurangen (i både inredning, utbud och service) andas storstad och jag gillar att alla som jobbar här värnar om god mat och bra råvaror, det syns i deras ögon när de beskriver eller rekommenderar något. Keep it up!

Bastard, Mäster Johansgatan 11, 211 21 Malmö, Sweden

Köpenhamn: fyrarätters på Uformel

uf.jpg

Höjdpunkten på Köpenhamnsdagen i december var såklart fyrarättersmiddagen med vinpaket på Uformel. Det var första (men absolut inte sista) besöket på denna mysiga, informella och lite annorlunda (svarta bestick!) restaurang.

Vi började med bubbel och helt fantastiskt goda flæskesvær med gräddfilsdipp. Detta var inte del av menyn, men vem kan motstå såhär goda snacks?!

uf3.jpg

Därefter fick vi in gott bröd och smör och strax därefter fylldes våra glas med det första vinet och denna tallrik med pilgrimsmusslor, syltade gröna jordgubbar och olivolja. En frisk och god rätt men inte mer än så.

uf4.jpg

Men nästa rätt var helt ljuvlig. Den var presenterad såhär och skivorna ni ser är tunt tunt skivad svamp och dofterna förde tankarna genast till skog och mustiga smaker.

uf5.jpg

Det som gömdes undertill var en råbiff med majonnäs, krispiga brödsmulor och så då svampen. Så otroligt gott!

uf6.jpg

Nästa rätt var anka med grillad savoykål (i mitt fall grillad hjärtsallad) och en fantastiskt god sås. Minimalistisk presentation men råvarorna talade för sig själva.

uf7.jpg

Efterrätten med äpplen, smuldeg, vaniljkräm och ett fruset lock var också riktigt god! Till kaffet fick vi dessutom några petit fours men vi var för mätta för att uppskatta dem. (Det kan dock tilläggas att efter att ha gått en hel dag på stan varade mättnadskänslan inte så länge eftersom vi inte fick så mycket kolhydrater. Några timmar senare var vi galet sugna på en pølse eller två men hittade ingen pølsevagn och hamnade därför på BK istället. Det var ett nödfall!).

Vinerna då?! De var alla goda och passade ypperligt till rätterna de serverades till men mer än så lade jag inte på minnet.

Både matmenyn och vinpaketet var dock väldigt prisvärda och stämningen i matsalen skönt avslappnad. Rekommenderas!

Uformel, Studiestræde 69, 1554 København V, Danmark

 

Recept: crostini med underbar svampsallad

 

IMG_8536.JPG

Den här helt fantastiska finsk-ryska svampsalladen signerad Jens Linder introducerade Anna mig för (tack!!) och jag måste säga att jag är förvånad hur några få ingredienser (svamp, lite smör, smetana, salt och dill) kan smaka så makalöst gott ihop!

Jag gjorde en sats hemma i Skåne när goda vänner kom på middag och både de och mina föräldrar var lika lyriska som jag.

Sedan jag kom tillbaka till London provade jag med creme fraiche, vilket också blev gott, men syran och konsistensen i smetanan passar så otroligt bra med svampen att den är värd att leta efter. I Sverige verkar den finnas i nästan varenda matbutik medan den är svår att få tag på i London, men jag får väl helt enkelt ge mig ut på smetanajakt. Den här svampsalladen är värd besväret!

Jens Linders svampsallad, 1 sats (12 crostini / 3-4 portioner)

Anpassat efter Jens Linders recept.

Denna sallad är så god att det är lika bra att göra dubbel sats med en gång. Det blev alldeles lagom till fem personer som tilltugg.

6 dl svamp, färsk eller fryst, eller ½ dl torkad svamp

2-3 msk smör

rikligt med flingsalt

4 msk finhackad dill

3 dl smetana 

Lägg torkad svamp i blöt i cirka tio minuter. Släng bort vattnet. Om man använder tinad eller färsk svamp, finhacka denna.

Stek bitarna i smör på medelgod värme tills den fått lite ljus stekyta. Rör om då och då. Ta av den från värmen och låt svalna.

Blanda ner svampen i en skål med hela flingsaltkorn (som inte ska smulas ner), dill och crème fraîche. Blandningen ska vara rejält salt. Låt gärna blandningen stå och dra i kylen i minst några timmar.