Sevilla: Casa de Pilatos

Jag gjorde annat än att äta i Sevilla, tro’t eller ej. Jag solade och tog igen mig på hotellets takterass, drack goda spanska viner och shoppade. Och var lite kulturell med. Vissa av de större turistattraktionerna nöjde jag mig med att gå förbi medan jag besökte andra, lite mindre sådana.

Som underbara Casa de Pilatos, ett andalusiskt palats från 1500-talet.

Miljön är fantastiskt fin, med massor av antika statyer, smakfullt utplacerade.

Och kaklade väggar i de finaste mönster och färger!

Tänk vilket arbete att kakla alla dessa väggar. Så vackert!

Överallt fina detaljer; runt fönster och dörrar och t o m i taken.

Och utomhus är det precis lika fint som inomhus. Mycket grönt i form av träd och buskar.

Men också riktiga färgklickar, som t ex denna underbara bougainvilla.

Det var en fröjd att gå omkring här och insupa detta fina och att känna historiens vingslag. Älskar att transporteras till en annan tid och tänka på hur folk hade det på den tiden, vem som bodde här, arbetade här osv.

Väl värt ett besök och de ynka €8 inträdet kostade.

Casa de Pilatos, Pl. de Pilatos, 1, 41003 Sevilla, Spanien

 

 

 

Mosaik, Malmö

Vi hann också med en middag ute i Malmö medan vi var hemma. Egentligen hade vi tänkt att gå till Gränden, trots att maten inte direkt är upphetsande där, är det helt ok, billigt och mysigt att sitta där. Men denna gången var nog sista gången vi gick dit. Otroligt otrevlig personal, avslagen läsk och 45 minuters väntan trots lediga bord och vi hade fått nog.

Så vi vandrade vidare till Mosaik på Stortorget och fick bra service meddetsamma. Även Mosaik är ganska billigt och här kan man äta tapas från olika länder. Helt ok mat, och vi blev mätta och nöjda.

Vi beställde bland annat in gratinerade musslor, som var helt ok, men helt ärligt ser de godare ut än de smakade.

Den friterade potatisen med aioli var däremot godare än förväntat.

Likaså  svamprisotton som var riktigt riktigt god, krämig och fin.

Getosttoasten fick Christopher ha för sig själv denna kväll, av någon anledning var jag inte sugen på stark ost just den kvällen. Men Christopher gillade den skarpt med de tunt skivade rödbetorna till.

Dessa bläckfiskringar trodde jag skulle vara lika trista och tråkiga och framförallt sega, som de man kan få ute (ni hör vilket bra humör jag var på när vi vrålhungriga fick vänta så länge på det andra stället…) men dessa var allt annat än sega. Mjuka och goda med aioli till och jag fick så jag teg.

Teriyakimarinerade kycklingvingar beställde alla tre paren in, och de var fingerlickin’ good.

Allt som allt en riktig trevlig kväll med nära vänner, särskilt när vi hade fått i oss lite mat och kunde vara trevliga igen! Det som värmer mest i hjärtat är att pojkvännerna till två av mina närmaste tjejkompisar kommer så bra överens med min pojkvän, trots att de får prata engelska. 🙂