London: bästa tacosen!

bt4.jpg

I en storstad som London är det lätt att man blir lite hemmastadd i en viss del. Den där man liksom passar bäst in.

När jag flyttade hit och hade möte med en svensk rekryterare frågade jag henne vilken del av staden hon rekommenderade att jag bodde i. Då synade hon mig uppifrån och ner och sa: ”South-West”. Och där har jag hållit mig större delen av de tio år jag bott i stan. Jag testade på sydöstra delarna ett tag, men det var inte för mig. Nu bor jag visserligen centralt men håller mig ändå mest i de västra och sydvästra delarna av staden.

Det gör mina kompisar också, så när en restaurang man vill testa ligger i östra delarna är det ofta rätt svårt att få till det.

bt25.jpg

Nu låter det säkert löjligt, vi talar ju inte om väst- och öst-Berlin innan muren föll utan om fria London, men faktum är att det tar lång tid att ta sig igenom staden, så om man inte pendlar för jobbets skull blir det svårt att övertyga vänner om att vi ska ta tunnelbanan i en timme för att äta middag och sedan ta den tillbaka igen i ytterligare en timme.

Så det är för väl när den där restaurangen ett bra tag senare öppnar filial i Soho, för då blir det helt plötsligt lätt att hitta någon att gå dit med!

bt7.jpg

Det var Daisy som gjorde mig sällskap på Breddos Tacos i Soho och vi gillade båda viben direkt när vi steg in. Det var färgsprakande inredning, lite mysigt och kändes avslappnat.

Medan vi synade menyn tog vi varsin margarita och denna med passionsfrukt var farligt god!

bt13.jpg

Sen kom rätterna in en efter en och ibland på samma gång. Först ut var denna majsdipp med n’duja. Mycket god och lagom hetta.

bt12.jpg

Därefter åt vi baja fish tacos som var helt ljuvliga! De ser så enkla ut men så mycket smak.

bt18.jpg

Sen njöt vi av mör mör grillad njurtapp med salladslök och grönkål. Magiskt!

bt21.jpg

Även den grillade auberginen med mandel och tomatillo var helt fantastisk.

bt22.jpg

Tacosen med sidfläsk som servitrisen rekommenderade var också goda men fisken vann överlägset tyckte jag.

Jag älskar den här typen av restauranger som finns överallt i Soho (och även i andra delar av stan), där man kan äta god, vällagad mat för en billig(are) peng och i avslappnad miljö.

Breddos Tacos, 26 Kingly St, London W1B 5QD

Annonser

London: fantastiska Frenchie

fr1.jpg

I våras när Mattias, en kompis hemifrån, befann sig i stan på affärsresa såg vi till att testa en då ny restaurang i stan; Frenchie i Covent Garden.

Det var kärlek från första tuggan ungefär. Allt, allt, var riktigt riktigt bra! Eftersom vi ville smaka så mycket som möjligt (och undvika food envy) delade vi på alla förrätter och efterrätter och beställde samma varmrätt.

Allra först blev det varsitt mimosa-ägg. Grymt goda!

fr4.jpg

Och sedan lönnsirap- och baconscones som var underbara.

fr5.jpg

Sedan denna variant på sparris med hollandaise och äggula som var helt underbar.  Det var en parmesankräm med puffat korn-kex och rökt äggula. Ja, ni hör ju så gott det var.

fr6.jpg

Därefter den möraste bläckfisk (squid; sexarmad) med små ärtor, vit sparris (rullarna) och hallon. Oväntad men fräsch kombination.

fr7.jpg

Sen åt vi denna HELT GUDOMLIGA bit biff; njurtapp med kronärtskocka och getfärskost. Det går inte att beskriva hur god denna biff var, men den var en av de bästa jag ätit.

fr9.jpg

Efterrätterna fortsatte i samma stil och denna mörka chokladkrämsfluff med crumble och baconglass. Farligt gott!!

fr10.jpg

Cheesecaken på Brillat Savarin med hallon, pistasch och fläder var också helt ljuvlig och en bra kontrast till chokladdesserten.

Denna restaurang har allt jag vill ha när jag går ut och äter; mat som är så bra att jag inte har en chans att kunna återskapa den hemma, trevlig atmosfär och trevlig och hjälpsam personal. Toppbetyg!

Frenchie Covent Garden, 16 Henrietta St, Covent Garden, London WC2E 8QH

 

Middag på favoritpuben

IMG_9210

Efter dagen på Goodwood var vi (mamma, pappa och jag) riktigt sugna på värmande, god mat (det var nämligen lite blåsigt vid racingbanan) och puben runt hörnet från där jag bor är alltid ett säkert kort för just det.

Hungriga som vargar gick vi direkt på varmrätten och beställde tre njurtapp, mustigt rött vin till mamma och mig och torr cider till pappa.

Biffen kom med schalottenlökspuré, mandelpotatis, morot, spenat, kantareller och skysås och vi njöt som bara den.

IMG_9214

Efter att ha stillat kunde vi slappna av lite och beställde två efterrätter att dela på tre. En citronmarängpaj vacker som en tavla. Förutom de vanliga ingredienserna var det också lite citrongelé på tallriken. Otroligt gott!

IMG_9218

Den andra efterrätten var cheesecake med plommonglass, pepparkaksmousse, plommon och björnbär och lika god den!

Det är verkligen en ynnest att ha en mysig pub som dessutom lagar riktigt bra mat runt hörnan. Enda negativa är att puben nästan ligger för nära…

The Sands End, 135-137 Stephendale Rd, London SW6 2PR

Grillad njurtapp

IMG_7276

När Daniel, Maria och Otto åt middag hemma hos mig började vi ju med gott plock, bland annat marinerad fetaost och till varmrätt åt vi grillad njurtapp tillsammans med ugnsrostad nypotatis, mexikansk majssallad, vanlig sallad och guacemole.

Njutrappen köpte jag på min lokala Whole Foods (lyckan i att kunna säga det!) och jag hann inte marinera den utan masserade istället in en färdig chimichurri-rubb, som jag också hittade på Whole Foods, tillsammans med lite olivolja. Den grillades ca 10 minuter på varje sida, på gasgrill så den var inte lika varm som en kolgrill, under lock och fick sedan vila en liten stund. Köttet var ganska blodigt, vilket jag och Daniel ville ha. Maria fick de lite tunnare bitarna som var mer mediumstekta. Rubben var verkligen jättegod och jag kommer absolut att göra en egen chimichurri nästa gång.

IMG_7286

I övrigt vill jag bara slå ett slag för njurtappen, som i och för sig redan är mäkta populär här i London och ganska poppis hemma i Sverige också, men det är verkligen en fenomenal styckdetalj. Köttet har ganska stora fibrer eftersom det är en hårt arbetande muskel som håller uppe njuren men det är mört och fint och går fint att snabbgrilla eller -steka och servera rare.

(Kallas också flat iron steak, onglet och bavette).

IMG_7291

Till efterrätt bjöd jag på hemmagjord dulce de leche-glass som jag hade i frysen och den serverades med några färdigköpta chocolate chip cookies.

Jag tycker om att laga allt från scratch, men när jag har inte tid med den men ändå vill bjuda vänner på middag tycker jag att dessa och liknande genvägar är en bra kompromiss. Rubben var fräsch och innehöll bara ett e-nummer så den fick godkänt och kakorna var riktigt goda.

Hix, Soho

Min kompis Kristin, som jag lärde känna i Lund, bor också i London numera och ungefär en gång i månaden försöker vi gå ut att äta tillsammans. Kristin gillar mat lika mycket som jag, och första gången vi sågs efter att hon flyttat hit åt vi ostron och grisfötter på Terroirs, så vi kan matnörda oss ihop.

I veckan när vi åt middag på Hix, blev vi båda helt till oss över bakad benmärg och det är ju givet att vi måste gå till St John nästa gång.

Men tillbaka till Hix.

Vi träffades direkt efter jobbet och hann med ett glas vin i Mark’s Bar i källaren på Hix innan vi gick en trappa upp till restaurangen. Maten här är i regel ganska enkelt tillagad men med de bästa av råvaror och naturligtvis är mat efter säsong och lokalproducerat ledord här. En del av menyn bestod av typiskt brittiska klassiker, bland annat en rätt som hette Heaven & Earth. Vi hade ingen aning om vad det var för något men fick berättat för oss att det var en smakrik blodpudding serverad med potatismos. Just den rätten var vi inte så sugna på, istället valde jag kantareller till förrätt och Kristin valde tobisfiskar med kaprismajonnäs.

Tobisfiskar är små små avlånga fiskar som här i England kallas för sandålar (sand eels). Jag har ätit dem vid några tillfällen och dessa var klart de bästa jag smakat hittills. Småfiskarna är doppade i mjöl och friterade och serverades med citron och kaprismajonnäs. Enda invändningen var att det var en gigantisk portion.

Jag valde kantareller, eftersom det är så gott. Dessa var tillagade på enklast möjliga vis; stekta i smör och persilja. De var dock jättefina och en fröjd att äta, men behövde lite extra salt.

Både Kristin och jag valde njurtapp (hanger steak) med bakad benmärg till varmrätt. Köttet var perfekt tillagat (min rare och Kristins medium-rare) och det var verkligen ingen liten portion det heller. Benmärgen var blandad med senapssmakande stuffing och bakad i sitt ben och smakade verkligen jättegott. Vi underskattade dock hur mäktigt detta var och beställde in pommes (jag) och sallad (Kristin) men det hade vi verkligen inte behövt göra, för trots att vi gjorde allt vad vi kunde för att äta så mycket som möjligt var vi båda tvungna att lämna lite. Vi fick också in tre såser till köttet. En stark med senap, en med mynta och så den godaste; bearnaise.

Njurtapp pratas det en del just nu, bland annat hos Smaskens och Tre Tjejer i köket, och om ni vill veta mer om denna (och till viss del andra) styckdetalj rekommenderar jag Patrik Rydmans artikel på Taffel. Om ni får tag i en bit njurtapp så testa, för det var riktigt gott kött. Dock tyckte jag inte alls att den smakade njure som vissa påstår, utan det bara har en kraftig (= god) köttsmak.

Maten på Hix var riktigt god, jag hoppas att det framgått, men den är också ganska dyr. Absolut värt det någon gång ibland, men man kan faktiskt få lika god mat på andra ställen för mindre pengar.

Stämningen i både baren och restaurangen är laid-back och trevlig ch den kunniga och duktiga servispersonalen bidrar till det.

Detta var första gången jag åt på Hix, och det var kul att det äntligen blev av, men om jag vill ha vällagad mat av enkla råvaror föredrar jag faktiskt St John, men det är en klar fördel att det finns en liknande restaurang även i Soho.

Bonus: Mark Hix recept på hanger steak med bakad benmärg. (Lika mycket för min egen skull som för er…)