New York: Emilio’s Ballato

fullsizerender29

När min kompis Sinead och jag anlände till New York hade vi inte bokat mycket mer än hotellet och flygbiljetten tillbaka. Det var den mest oplanerade resa jag någonsin varit på men det var också otroligt befriande att bara ta dagen som den kommer.

Första kvällen blev vi inte klara att gå ut och äta förrän ganska sent, men det var bra, för då fick vi plats på Emilio’s Ballato, en italiensk restaurang som matskribenten Diana Henry hade rekommenderat i The Telegraph.

img_6052

Inredningen var härligt sunkmysig och den lilla restaurangen var full med människor som åt och drack. Vi gjorde såklart likadant och beställde in vin, förrätt och varmrätt. Sinead valde calamari och fick in en gigantisk portion med krispiga bläckfiskbitar.

img_6053

Jag smakade de gratinerade hjärtmusslorna som också var riktigt goda.

img_6057

Till varmrätt valde vi båda pasta; Sinead Penne all’Arrabbiata…

img_6058

…medan jag valde spaghetti med färsk tomatsås. Allt var gott och vällagat med enkla råvaror, och trots att inget var gav wow-känsla är det ändå en restaurang jag rekommenderar, för stämningen, New York-känslan och maten sammantaget.

Emilio’s Ballato, 55 E Houston St, New York, NY 10012

Orzopasta med ramslökspesto, zucchini och feta

IMG_3100.JPG

Jag tog denna bild i farten när jag svängde ihop den här våriga pastan, men hade jag vetat hur fantastiskt god den skulle bli hade jag kanske tillåtit mig att ta en snyggare bild.

Bortse från bilden och bara testa receptet. Det tar ca 15 minuter men belöningen är stor. Behöver jag påpeka att den gör sig lika bra till en picnic som på ett buffébord som en snabb vardagsmiddag. Bara testa, OK?

Orzopasta med ramslökspesto, zucchini och feta, 2 portioner

2 dl orzopasta (även kallad risoni)

2-3 msk ramslökspesto

1 babyzucchini, tunt skivad

4 sparrisbroccolistjälkar

100 g feta

ev lite olivolja

salt & peppar

Koka pastan enligt anvisningarna på förpackningen. Koka broccolin lagom mjuk (den ska ha lite tuggmotstånd) och skär i bitar. Häll av pastan i en sil och häll tillbaka i kastrullen. Blanda med pesto, eventuellt lite extra olja, zucchini och broccoli. Smula ner fetan och servera. 

 

 

 

Middag i Ravenna: Enoteca Ca’ de Ven

IMG_2667.JPG

Efter lunchen i Cierva körde vi till staden Ravenna, en UNESCO World Heritage Site, som också ligger vid kusten. Efter incheckning på hotellet gick vi en runda i stan, vilket var snabbt gjort, och satte oss sedan på en uteservering på Pizza del Popolo och tog ett glas.

IMG_2673.JPG

Till vår Aperol Spritz och prosecco fick vi en massa snacks; både en hel korg med chips och en tallrik med pizzabitar, varm macka, kycklingnuggets och skinksmörgås. Lite random, men trevligt att det serveras något matigt till drinken.

IMG_2690.JPG

Middag åt vi på Ca’ de Ven, en mycket stor och populär restaurang i rustik stil.

IMG_2681.JPG

Vi ville prova lokala specialiteten piadina, men det fanns en uppsjö olika fyllningar så vi frågade servitören om råd och han valde denna med krämig ost, skinka och ruccola, som var mycket god. Dock mäktigare än den ser ut så det var bra att vi delade den.

IMG_2684.JPG

Sen åt vi varsin pasta (what else?!). Min ravioli med sparris var god, om än inte fantastisk, men det var gott med lite grönsaker efter all ost under dagen.

IMG_2686.JPG

Caroline valde en mycket intressant pasta gjord på ägg, mjöl och ströbröd som gjorde den lite grynigare i konsistensen. Den serverades också med sparris, men även hjärtmusslor och tomat. Gott och fräscht och kul med något annorlunda.

Maten här var inte fantastisk, men med tanke på hur populärt stället var och hur många locals som gick hit tror jag det var en av stadens bättre restauranger. Om du planerar att resa till Ravenna så rekommenderar jag ett besök här, om inte annat så för piadinan.

Ca’ de Ven, Via Corrado Ricci 24, 48100 Ravenna, Italy

Lunch vid kusten: Cruderia Al Porto, Cierva

IMG_2618.JPG

Vår tredje dag i Emilia-Romagna körde vi till kusten och lunchade. Lustigt nog verkade som att alla italienare skulle just dit och äta lunch för det var nästan i princip omöjligt att hitta parkering. Så småningom lyckades vi hitta en lucka på en gata ca 15 minuters promenad från restaurangen. Men en promenad är bra, så det gjorde inget.

Vi började lunchen med en tallrik tunt skivad rå fisk, serverad med en gräsig olivolja och citronsaft. Det var tonfisk, lax, bläckfisk och två vita fiskar. Gott och fräscht!

IMG_2620.JPG

Med de goda råa räkorna från gårdagskvällen i färskt minne beställde vi också in en tartar på råa röda räkor. Den serverades på strimlad endive med stekt vitlök och saffran. Gott men tyvärr inte fantastiskt (ja, vi hade höga förväntningar).

IMG_2621.JPG

Restaurangen var proppfull med gäster och servispersonalen hade verkligen att göra, men i ca 45 minuter fick vi titta på medan alla andra runt oss blev serverade. Tyvärr hade de glömt oss, vilket var aningen irriterande eftersom vi var så hungriga. Till slut kom dock våra efterlängtade pastarätter.

IMG_2626.JPGIMG_2631.JPG

Min ravioli med burrata i (genialisk idé!) serverades med stora räkor i en helt fantastisk tomatsås med både djup och sötma, samt körsbärstomater. Jag njöt av varenda tugga och önskar så att jag hade receptet!

IMG_2632.JPGIMG_2634.JPG

Carolines bläckfiskbläckspasta med bläckfisk och bottarga (torkad riven fiskrom) var dock inte lika fantastisk. Den var helt OK, men det kan omöjligt ha varit samma kock som lagade våra rätter för de var på helt olika nivå. Denna pastan saknade verkligen umpf och det var lite av en besvikelse. Men vi blev i alla fall mätta.

IMG_2639.JPGIMG_2645.JPG

Förutom desserterna på menyn gick en servitris omkring med brickor med minitiramisu och små bakverk och vi kunde helt enkelt inte motstå en liten tiramisu. Den var alldeles lagom stor och mycket god, men lite annorlunda då kakan inte var mjuk utan lite knaprig.

Jag är lite kluven till denna restaurang. Min ravioli var helt utomordentligt god och jag vill verkligen hit och äta den igen, men samtidigt tycker jag att det är tråkigt att Carolines pasta inte höll måttet, men jag är villig att ge Al Porto en andra chans. De var otroligt busy och potentialen finns ju där, jag bara önskar att alla rätter var så bra som den jag provade.

Al Porto, Lungomare D’Annunzio 2 – 48015 Cervia Ra, Italy

Minsann, det blev pasta Bolognese i Bologna

IMG_2595.JPG

Efter vår lilla matvandring på lördagskvällen åt vi middag på Drogheria della Rosa, en ganska old school restaurang i staden. När vi kom dit blev vi visade till bordet, beställde vatten och vin och sen kom förrätten in, utan att vi hade beställt någon, men så funkade det här.

Den bestod av otroligt mör pärlhöna med grönsaker, ljuvlig mozzarella och olivolja. Därefter kom en servitris och rabblade dagens pasta- och varmrätter.

IMG_2601.JPG

Jag var naturligtvis tvungen att beställa en äkta pasta Bolognese när jag nu befann mig i staden den kommer ifrån, och den var precis så fantastisk som jag väntat mig. Caroline, som inte ens tycker om pasta Bolognese, gav den med beröm godkänt så den var verkligen bra.

Hennes pasta med stekt kronärtskocka var också helt ljuvlig, full av smak och lite härligt salt.

Föga förvånande var vi proppmätta efter all mat denna kväll, men det var det värt! Istället för efterrätt gick vi till en mysig uteservering och drack vin och smälte maten.

Drogheria della Rosa, via Cartoleria 10, 40124 Bologna, Italy

Franceschetta 58, Modena

IMG_7673.JPG

Dag två hyrde vi bil och jag körde för första gången i Italien. Det var en upplevelse men det gick bra trots stor bil och minimal hotellparkering.

Utflykten gick till Modena, staden som är mest känd för balsamvinäger och världens just nu näst bästa restaurang enligt World’s 50 best; Osteria Francescana.

IMG_2552.JPG

Tyvärr lyckades vi inte knipa ett av deras tolv bord någon av dagarna vi var i närheten, så det får helt klart bli ett återbesök till staden. Jag vill nämligen otroligt gärna prova Massimo Botturas ikoniska rätter.

IMG_2553.JPG

När jag researchade restauranger i Modena upptäckte jag dock att Massimo Bottura hade en restaurang till, nämligen Franceschetta 58, så där åt vi lunch. Till lunch serveras endast en buffé, men den var mycket mycket god. A’la carte serveras på kvällen så det får definitivt bli en middag här vid nästa Modenabesök.

Fra.jpg

Buffén bestod av en kall del och en varm, den kalla ser ni ovan med charkuterier, parmesan, bröd, sallader och kakor till efterrätt.

IMG_2538.JPG

Jag provade lite av det mesta från den kalla buffén, och allt var utmärkt. Charkuterierna var mycket goda, liksom parmesanen och äntligen fick jag provat riktigt god ricotta. Den var mild men salt och mycket fluffigare i konsistensen än de burkar man kan köpa i mataffären. Salladerna var också riktigt goda. Den med salladsblad, päron och krutonger var makalöst god men även den med farro, feta och zucchini var frisk och god.

Fra2.jpg

Den varma maten lade personalen upp till en. Först blev det en tallrik pasta och sedan två kötträtter, två grönsaksrätter och potatispuré.

 

IMG_2546

Pastarätterna var helt fenomenala. Den till vänster var små spaghettiringar (någon som vet vad den pastasorten heter?) med speck, valnötter och endiv. Gott och mustigt! Men allra godast var orecchietten med salsiccia och tomatsås. Den drömmer jag fortfarande om och vill efterlikna hemma i mitt eget kök.
IMG_2549.JPG

Varmrätterna var mycket goda de med. Grytan på fläskkött med någonslags bitter grönsak (nere till höger) var god och smakrik, och de rostade grönsakerna helt otroligt goda, men allra godast var grytan på biff, senap och grädde uppe till höger. Potatispurén var också helt ljuvlig och passade till allt.

IMG_2554.JPG

Till efterrätt bjöds det på två sorters kakor; en choklad och nöthistoria som var ganska torr. Caroline gillade den starkt men det var inte riktigt min grej. Den ljusa kakan med äpple och päron däremot var riktigt saftig och god.

Befinner ni er i Modena måste ni gå hit för bättre buffé får man leta efter. Den är enkel, långt ifrån flådig men väldigt vällagad och god. Och prisvärd, den kostade endast €17 per person.

Franceschetta 58, Via Vignolese, 58, 41124 Modena, Italy

Stekt gnocchi med ramslökspesto och körsbärstomater

2015-05-24 19.16.45-1

Förra veckan skickade mamma bildbevis på att ramslöken börjar komma upp hemma i Sverige. Hurra! Det om något är ett vårtecken tycker jag och det innebär att vi snart kommer att befinna oss i den där vårperioden när alla primörer kommer upp på samma gång och man bara vill äta allt; rabarber, nypotatis, ramslök, fläder, sparris, nässlor, jordgubbar…

Men innan vi kommer dit kan vi ju i alla fall stilla ramslöksbegäret med den här goda rätten med stekt hemmagjord gnocchi, ramslökspesto, körsbärstomater och generöst med finriven parmesan.

2015-05-24 19.16.51

Stekt gnocchi med ramslökspesto och körsbärstomater, 2 portioner

1 sats gnocchi 

1 sats ramslökspesto

150 g körbästomater på kvist

finriven parmesan

Gör peston och ställ i kylen. Gör gnocchin efter receptet. Stek sedan i smör tills gyllenbruna. Blanda med rikligt av peston. Halvera körsbärstomaterna och blanda med gnocchin. Smaka av med salt och peppar. Tillsätt eventuellt lite olivolja om det behövs. Toppa med rikligt med finriven parmesan.