London: crudo och pasta på Veneta

ven1.jpg

SaltYard Group, som står bakom favoriter som Ember Yard och Opera Tavern slog för ett tag sedan upp portarna till en venetiansk restaurang i St James’s, precis bredvid Aquavit (som nu alltså har en Londonfilial). Just denna del av St James’s, vid Lower Regent Street har varit ganska försummat en tid men nu händer det grejer där i området.

Jag antar att det var tack vare mina frekventa besök på Opera Tavern som jag fanns med på emaillistan som bjöd in till deras soft launch med 50% rabatt på maten. En soft launch är ungefär som en generalrepetition för personalen så de kan se att allting funkar och som inbjuden får man alltså maten till ett billigare pris. Win-win.

Jag var snabb med att boka bord åt mig och och min väninna Ro och gick dit en kväll efter jobbet.

ven2.jpg

Liksom de andra restaurangerna i gruppen består menyn av smårätter som man gärna kan dela, så vi beställde in en hel del.

Först ut var de råa röda räkor med rosmarin (översta bilden) som var riktigt söta och goda! Jag älskar hur tillgängliga råa röda räkor är i Italien och det är roligt att de set på Londonmenyerna med. Veneta har dessutom en hel sektion av menyn med crudo så jag är mycket sugen på att gå tillbaka och testa fler av rätterna, särskilt  de råa röda räkorna med lardo.

Därefter åt vi tortellini, också med röda räkor som fyllning, i skaldjursbuljong. Det var en god rätt men de råa räkorna var ännu godare.

ven3.jpg

Ragun på getkid med pappardelle var däremot fantastisk och är nog redan en av deras klassiska rätter!

ven4.jpg

De saltbakade morötterna och rödbetorna med fårricotta, dadelpuré och oregano var också riktigt god och tallriken vacker som en tavla. Vi förväntade oss mer enkla sides när det gällde grönsaksrätterna men de var lika arbetade som de andra rätterna vilket vi såklart gillade!

ven5.jpg

Lammet med mangold, lammfettschips och caprini fresco-ost var också riktigt god och kommer nog att finnas med på menyn ett bra tag.

ven6.jpg

Till efterrätt hade vi båda tänkt glass för de hade olika sundaes på menyn men tyvärr hade de redan sålt slut på dem tidigare på kvällen så vi fick tänka om och landade på fritellemunkar med chokladsås, grädde och sylt samt en tiramisu.

ven7.jpg

Munkarna var ganska kompakta och sega, vilket kanske var meningen; jag har inte ätit italienska munkar tidigare. Men de var goda i smaken och chokladsås och grädde är såklart säkra kort. Tiramisun var också mycket god men kunde kanske varit lite snitsigare i presentationen.

Det fanns absolut lite barnsjukdomar såhär i början, lite virrig serveringspersonal och i vårt tycke stod borden lite väl nära varandra. Visserligen hade vi ett trevligt samtal med gästerna på bordet bredvid men det var liksom inte därför vi var där.

Men det är ju också lite av poängen med en soft launch, så det ska bli spännande att gå tillbaka och se förändringen nu när restaurangen borde vara en väloljad maskin.

Veneta, 3 Norris St, St. James’s Market, London SW1Y 4RJ

Recept: Cacio e pepe

IMG_8607.JPG

Cacio e pepe, denna himmelska rätt, bestående av endast pasta, pecorino och svartpeppar (och lite av pastavattnet) har jag länge velat lära mig att laga. Jag trodde att jag kanske skulle behövs boka en matlagningskurs i Italien för att få lära mig knepet, men det behövdes inte. Matskribenten Felicity Cloakes beskrivning var så bra att jag faktiskt känner att jag kan laga cacio e pepe efter blott ett försök (!).

Detta kommer jag att laga många fredagskvällar framöver, det kan jag lova er. Och när ni köper pecorino; unna er en riktigt bra sådan för det är där smaken sitter. Jag köpte min från Natoora.

IMG_8615.JPG

Cacio e pepe, 2 portioner

Översatt från och anpassat efter Felicity Cloakes recept.

Cacio e pepe är och ska vara pepparstark men jag tyckte inte att man behövde använda riktigt all peppar i receptet för att uppnå den effekten.

2 tsk svartpepparkorn

200 g spaghetti 

80 g pecorino romano, rumsvarm och finriven 

Rosta svartpepparkornen i en het torr stekpanna tills de doftar gott. Stöt med mortel. 

Koka upp saltat vatten i en stor kastrull och lägg i pastan; den ska täckas med vatten men inte mycket mer än så. Rör om någon gång under tiden pastan kokar. Efter ca 5 minuter, häll upp 250 ml av kokvattnet i en stor skål och låt det svalna något.

Häll av pastan och låt svalna någon minut. Lägg under tiden den finrivna osten och det mesta av pepparn i en stor tung skål eller kastrull och vispa i pastavattnet lite i taget så att det först bildas en massa som sedan tunnas ut till en sås liknande bechamel i konsistensen. Häll i pastan i såsen och blanda energiskt. Tillsätt mer vatten så att såsen täcker varenda spaghettistrå. Lägg upp i skålar och strö över lite mer peppar. Servera genast! 

 

 

Recept: orrechiette med salsiccia

sal1.jpg

Det här är mitt försök att efterapa en av de godaste pastarätterna jag ätit i Italien, nämligen orrechiette med salsiccia som jag åt på Franschesetta 58 i Modena. Den var himmelsk!

Min version blev jättegod, men originalet är (inte helt oväntat) bra mycket bättre men att ens komma i närheten av det smakmässigt räcker gott för min del.

Salsiccian köpte jag i Bologna, och den gjorde såklart mycket för smaken, så försök hitta så bra salsiccia som möjligt. I övrigt är det vanliga ingredienser man har hemma, men jag vill återigen slå ett slag för riktigt bra tomatkonserver. Mitt favoritmärke är Cirio, men även Mutti och andra är mycket bra. Undvik de billigaste.

Orrechiette med salsiccia, 3-4 portioner

4 portioner orrechiette, tillagade efter anvisningarna på förpackningen

3 salsicciakorvar

ca 3 msk soffritto på lika delar gul lök, morot och stjälkselleri (jag brukar mixa en sats och frysa in i portioner) 

1 vitlöksklyfta, hackad

1 burk (400 g) krossade eller passerade tomater + halva burken fylld med vatten

1 msk tomatpuré

1 dl rött vin

1 tsk fänkålsfrön

salt och svartpeppar

ev en nypa socker om det behövs

mild olivolja till stekning

Värm oljan i en gryta. Sprätta ur korvarna och ta köttet ur skinnet. Stek under omrörning tills gyllenbrynt. Ta ut grytan. Stek soffritto och vitlök på medelvärme. Häll i tomater, vatten, tomatpuré och vin. När såsen tjocknat lite, lägg i salsiccia och fänkålsfrön. Reducera ytterligare. Smaka av med salt, peppar och eventuellt en nypa socker. Blanda med kokt orrechiette. Servera med finriven parmesan. 

 

 

New York: Emilio’s Ballato

fullsizerender29

När min kompis Sinead och jag anlände till New York hade vi inte bokat mycket mer än hotellet och flygbiljetten tillbaka. Det var den mest oplanerade resa jag någonsin varit på men det var också otroligt befriande att bara ta dagen som den kommer.

Första kvällen blev vi inte klara att gå ut och äta förrän ganska sent, men det var bra, för då fick vi plats på Emilio’s Ballato, en italiensk restaurang som matskribenten Diana Henry hade rekommenderat i The Telegraph.

img_6052

Inredningen var härligt sunkmysig och den lilla restaurangen var full med människor som åt och drack. Vi gjorde såklart likadant och beställde in vin, förrätt och varmrätt. Sinead valde calamari och fick in en gigantisk portion med krispiga bläckfiskbitar.

img_6053

Jag smakade de gratinerade hjärtmusslorna som också var riktigt goda.

img_6057

Till varmrätt valde vi båda pasta; Sinead Penne all’Arrabbiata…

img_6058

…medan jag valde spaghetti med färsk tomatsås. Allt var gott och vällagat med enkla råvaror, och trots att inget var gav wow-känsla är det ändå en restaurang jag rekommenderar, för stämningen, New York-känslan och maten sammantaget.

Emilio’s Ballato, 55 E Houston St, New York, NY 10012

Orzopasta med ramslökspesto, zucchini och feta

IMG_3100.JPG

Jag tog denna bild i farten när jag svängde ihop den här våriga pastan, men hade jag vetat hur fantastiskt god den skulle bli hade jag kanske tillåtit mig att ta en snyggare bild.

Bortse från bilden och bara testa receptet. Det tar ca 15 minuter men belöningen är stor. Behöver jag påpeka att den gör sig lika bra till en picnic som på ett buffébord som en snabb vardagsmiddag. Bara testa, OK?

Orzopasta med ramslökspesto, zucchini och feta, 2 portioner

2 dl orzopasta (även kallad risoni)

2-3 msk ramslökspesto

1 babyzucchini, tunt skivad

4 sparrisbroccolistjälkar

100 g feta

ev lite olivolja

salt & peppar

Koka pastan enligt anvisningarna på förpackningen. Koka broccolin lagom mjuk (den ska ha lite tuggmotstånd) och skär i bitar. Häll av pastan i en sil och häll tillbaka i kastrullen. Blanda med pesto, eventuellt lite extra olja, zucchini och broccoli. Smula ner fetan och servera. 

 

 

 

Middag i Ravenna: Enoteca Ca’ de Ven

IMG_2667.JPG

Efter lunchen i Cierva körde vi till staden Ravenna, en UNESCO World Heritage Site, som också ligger vid kusten. Efter incheckning på hotellet gick vi en runda i stan, vilket var snabbt gjort, och satte oss sedan på en uteservering på Pizza del Popolo och tog ett glas.

IMG_2673.JPG

Till vår Aperol Spritz och prosecco fick vi en massa snacks; både en hel korg med chips och en tallrik med pizzabitar, varm macka, kycklingnuggets och skinksmörgås. Lite random, men trevligt att det serveras något matigt till drinken.

IMG_2690.JPG

Middag åt vi på Ca’ de Ven, en mycket stor och populär restaurang i rustik stil.

IMG_2681.JPG

Vi ville prova lokala specialiteten piadina, men det fanns en uppsjö olika fyllningar så vi frågade servitören om råd och han valde denna med krämig ost, skinka och ruccola, som var mycket god. Dock mäktigare än den ser ut så det var bra att vi delade den.

IMG_2684.JPG

Sen åt vi varsin pasta (what else?!). Min ravioli med sparris var god, om än inte fantastisk, men det var gott med lite grönsaker efter all ost under dagen.

IMG_2686.JPG

Caroline valde en mycket intressant pasta gjord på ägg, mjöl och ströbröd som gjorde den lite grynigare i konsistensen. Den serverades också med sparris, men även hjärtmusslor och tomat. Gott och fräscht och kul med något annorlunda.

Maten här var inte fantastisk, men med tanke på hur populärt stället var och hur många locals som gick hit tror jag det var en av stadens bättre restauranger. Om du planerar att resa till Ravenna så rekommenderar jag ett besök här, om inte annat så för piadinan.

Ca’ de Ven, Via Corrado Ricci 24, 48100 Ravenna, Italy

Lunch vid kusten: Cruderia Al Porto, Cierva

IMG_2618.JPG

Vår tredje dag i Emilia-Romagna körde vi till kusten och lunchade. Lustigt nog verkade som att alla italienare skulle just dit och äta lunch för det var nästan i princip omöjligt att hitta parkering. Så småningom lyckades vi hitta en lucka på en gata ca 15 minuters promenad från restaurangen. Men en promenad är bra, så det gjorde inget.

Vi började lunchen med en tallrik tunt skivad rå fisk, serverad med en gräsig olivolja och citronsaft. Det var tonfisk, lax, bläckfisk och två vita fiskar. Gott och fräscht!

IMG_2620.JPG

Med de goda råa räkorna från gårdagskvällen i färskt minne beställde vi också in en tartar på råa röda räkor. Den serverades på strimlad endive med stekt vitlök och saffran. Gott men tyvärr inte fantastiskt (ja, vi hade höga förväntningar).

IMG_2621.JPG

Restaurangen var proppfull med gäster och servispersonalen hade verkligen att göra, men i ca 45 minuter fick vi titta på medan alla andra runt oss blev serverade. Tyvärr hade de glömt oss, vilket var aningen irriterande eftersom vi var så hungriga. Till slut kom dock våra efterlängtade pastarätter.

IMG_2626.JPGIMG_2631.JPG

Min ravioli med burrata i (genialisk idé!) serverades med stora räkor i en helt fantastisk tomatsås med både djup och sötma, samt körsbärstomater. Jag njöt av varenda tugga och önskar så att jag hade receptet!

IMG_2632.JPGIMG_2634.JPG

Carolines bläckfiskbläckspasta med bläckfisk och bottarga (torkad riven fiskrom) var dock inte lika fantastisk. Den var helt OK, men det kan omöjligt ha varit samma kock som lagade våra rätter för de var på helt olika nivå. Denna pastan saknade verkligen umpf och det var lite av en besvikelse. Men vi blev i alla fall mätta.

IMG_2639.JPGIMG_2645.JPG

Förutom desserterna på menyn gick en servitris omkring med brickor med minitiramisu och små bakverk och vi kunde helt enkelt inte motstå en liten tiramisu. Den var alldeles lagom stor och mycket god, men lite annorlunda då kakan inte var mjuk utan lite knaprig.

Jag är lite kluven till denna restaurang. Min ravioli var helt utomordentligt god och jag vill verkligen hit och äta den igen, men samtidigt tycker jag att det är tråkigt att Carolines pasta inte höll måttet, men jag är villig att ge Al Porto en andra chans. De var otroligt busy och potentialen finns ju där, jag bara önskar att alla rätter var så bra som den jag provade.

Al Porto, Lungomare D’Annunzio 2 – 48015 Cervia Ra, Italy