London: avslappnad middag på The Ninth

tn22.jpg
En mer avslappad Michelin-restaurang än The Ninth får man leta efter. Här är det hög kvalitet på mat och service men känslan, ambiencen, är ändå som på en avslappnad kvarterskrog i ett trevligt område.

tn1.jpg

Området i fråga är Charlotte Street, en restaurangtät gata i Londons centrala delar, men ändå inte mitt i smeten. Det är lite lugnare häromkring än i Soho en lördagskväll om man säger så, och ändå är det promenadavstånd dit.

I perfekt harmoni med den avslappnade miljön är den lika avslappnade menyn. Tanken är att man ska dela på rätterna, vissa kan man få i både små och stora portioner, och all mat är enkel men väl utvald och perfekt tillagad.

tn3.jpg

Vi började middagen med en sorts snacks; barbajuan som jag inte stött på tidigare, men dessa små paket fyllda med spenat, pinjenötter och ost (om jag inte minns fel) var väldigt goda.

tn7.jpg

Därefter blev det pasta; inte helt oväntat med tryffel eftersom jag ÄLSKAR det. Orecchiette med äggula och svart tryffel; inte så komplicerat men fantastiskt gott och helt perfekt tillagat.

tn16.jpg

Nästa pastarätt var stekt gnocchi med musslor, vilket mycket gott det med! I bakgrunden syns också rotfrukter gratinerade med Fourme d’Ambert. Otroligt gott!

tn19.jpg

Det var även ankbröstet med rabarber, mangold och granola och krispiga Belle de Fontenay-potatisar i Hasselbacksstil.

Det var en supermysig middag alla kategorier, med gott vin och sällskap och så otroligt avslappnat. Servicen var bra men även den avslappnad. Rekommenderas!

The Ninth, 22 Charlotte St, Fitzrovia, London W1T 2NB

Annonser

Recept: riktig spaghetti carbonara

IMG_0573a.jpg

Den bästa carbonaran jag ätit var i Rom på Armando Al Pantheon (hela lunchen var fantastisk!) men denna som jag lagat hemma efter Gennaro Contaldos recept är helt klart den godaste hemlagade versionen jag ätit. Och den innehåller ingen grädde, istället är det äggulorna, parmesanen och pastavattnet som skapar den silkeslena såsen.

Ni måste testa för godare hemlagad pasta får man leta efter!

Spaghetti Carbonara, 2 portioner

Översatt från och anpassat efter Gennaro Contaldos recept för Jamie Oliver.

3 äggulor

40g Parmesan + extra till servering

150g bra pancetta, tärning

200g torkad spaghetti av bra kvalitet

1 vitlöksklyfta

olivolja

svartpeppar

Häll gulorna i en skål och riv i parmesan. Lägg i lite peppar och blanda ordentligt med en gaffel. Ställ åt sidan så länge. Koka spaghettin al dente i saltat vatten.  

Stek pancettan i lite olja på medelhög värme. Skala vitlöken, krossa med handflatan och lägg i stekpannan – ta bort om den börjar bli brun eller när pancettan är klar.

Spara lite av pastavattnet (en mugg eller så) och häll av spaghettin. Blanda med pancettan  och ta bort från plattan. Häll alltihop tillbaka i pastapannan, lägg i lite peppar och häll i lite av pastavattnet. Häll sedan i äggblandningen och blanda väl . Häll i mer pastavatten om det behövs. Servera med riven parmesan och svartpeppar. 

 

Bokklubb, Street Party och en lugn helg

past4.jpg

Förra veckan var en mellanvecka vädermässigt; inte varmt, inte kallt men grått och blåsigt.

past3.jpg

Kanske var det därför jag på måndagen slog till med comfort food deluxe till middag; pasta med grädde, sherry och förra årets kantareller från frysen. Mums, så gott!

I tisdags var det bokklubbsträff hos Marie-Louise som lagat en massa gott. Som vanligt pratade vi lite om boken (som är grymt bra) och mycket om allt möjligt annat. Alltid lika trevligt!

past7.jpg

På onsdagskvällen blev det ett besök på Motcomb Street Party i Belgravia, som anordnas varje år till förmån för olika välgörenhetsorganisationer. Det var underhållning på scenen, look alikes som gick omkring, auktion och såklart mat och dryck. Jag åt en rostbiff med pepparrotskräm i briochebröd som var riktigt god.

past10.jpg

Resten av veckan var lite lugnare. I fredags jobbade jag sent och tittade på Portugal-Spanienmatchen och på lördagen tog jag sovmorgon för att sen träffa min kompis Laura för en promenad längs Themsen och lunch. Mysigt!

Söndagen var helt oplanerad och det var sååå skönt att bara slappa. Evigheter sedan jag hade en sådan dag!

Veckans favorit: de rosa pionerna jag köpte i lördags!

 

Recept: urgod citronpasta med basilika

pas1.jpg

Den här goda pastan gjorde succé på senaste bokklubbsträffen. En av mina bokklubbskompisar bad om receptet och lagade den två gånger helgen efter. Hon hälsar att det funkar fint med pastasorten bucatini också.

pas4.jpg

Trots ganska mäktiga ingredienser (pasta, olja, parmesan) så känns den här pastan lätt tack vare all citron. Den är så vårig (och somrig) att man blir helt till sig. Can’t wait att duka upp denna i sommarstugan – utomhus förstås – på blåtvitt porslin, rosé i glasen och massa färsk basilika som dekoration. Åh!

pas6.jpg

Tills dess får ni hålla tillgodo med tulpanservetter och ramslöksbröd, och såklart receptet, signerat tjejerna bakom River Café.

pas2.jpg

Citronpasta med basilika, 6 portioner

Översatt från och anpassat efter River Cafés recept.

250 g spaghetti av bra kvalitet 

3-4 citroner (helst Amalficitroner), saften

150 ml livolja

150 g parmesan, finriven

2 nävar basilika

finrivet citronskal

Koka pastan al dente i rikligt med saltat vatten. Häll av kokvattnet och lägg tillbaka pastan i kastrullen. 

Vispa ihop citronsaft och olivolja i en skål och blanda i riven parmesan. Smaksätt med salt och svartpeppar. 

Häll såsen över pastan och skaka kastrullen/rör runt ordentligt så osten fördelas jämnt. Blanda i hackad basilika och citronskal. Servera genast. 

 

 

 

 

Sommar i april!

sum2.jpg

Hela förra veckan hade vi sommar i London. I april. Inte helt vanligt men alldeles underbart för en soldyrkare som jag.

sum1.jpg

I tisdags sågs bokklubben hemma hos mig och trots varmt ute så satt vi inomhus för det blåste rätt rejält. Vi började kvällen med chips och dippa, och till varmrätt bjöd jag på en härligt somrig pastarätt med citron (recept kommer) och ramslöksbröd. Marie-Louise hade med sig champagne så det blev en extra festlig kväll.

sum5.jpg

Dagen efter var det riktigt varmt, blå himmel och sol hela dagen så på kvällen tog jag en tur på Themsen med en av båtarna och drack sedan säsongens första glas rosé utomhus.

sum7.jpg

sum8.jpg

I fredags blev det tjejkväll på Gordon’s Wine Bar där vi drack rosé hela kvällen, åt ost och pratade en massa. Så mysigt att sitta ute en hel kväll!

sum11.jpg

Lördagen var desto lugnare; jag sov länge, fixade hemma och på kvällen blev det köpepizza från Franco Manca, champagne och två avsnitt av nya Billions. Åh, så bra det är!!!

sum12.jpg

I söndags var sista soliga dagen så lunch ute var givet och det var så härligt att sitta ute i en beer garden och äta grillat.

 

Veckans favoriter: Inte helt oväntat solen och värmen! Hoppas bara att vi får mer sommar längre fram.

 

Våren kom av sig och SNÖ?!

fb6.jpg

Förra veckan fick vi smaka på våren här i stan; det var 14 grader och sol i fredags och jag var så pepp på vårblommor och att ta fram vårkläderna. Samma natt sjönk temperaturen till minus och i helgen snöade det. Så deppigt.

fb.jpg

Jag hann ta det lite lugnt i veckan, vilket var riktigt skönt och tittade i kapp på mysserier som Grey’s Anatomy (don’t judge!), Madam Secretary och Elementary. Men jag träffade också kompisar.

fb3.jpgfb5.jpg

Laura och jag hade en riktigt härlig kväll på Flesh & Buns i tisdags, där vi åt sushi, friterad bläckfisk, steamed buns med anka och världens godaste munkar med kolasås.

ss.jpgss1.jpg

I fredags blev det spontansushi med en annan kompis på Sticks ‘n Sushi men ändå en tidig kväll. I lördags fick jag äntligen en riktigt sovmorgon och en lugn förmiddag hemma innan jag satte igång med att omorganisera i garderoben. Det tog tid men blev jättebra! Älskar att fixa hemma.

ss3.jpg

I söndags mötte jag upp med Sverigevänner som var på besök och trots oönskad (och oväntad) snö hade vi en toppendag med lunch på Carluccio’s efter att de varit på Science Museum, lek på fina lekplatsen i Kensington Gardens och därefter välbehövlig fika för att tina upp händer och fossingar. Så mysigt!

ss4.jpg

Veckans favoriter:

  • Våren! Trots att den kom av sig. Snälla kom tillbaka!
  • Filmen Hidden Figures som jag äntligen fick sett i lördagskväll. Den handlar om grymt smarta tjejer i 1960-talets segregerade USA som jobbade på NASA och bidrog till the space race. Så häftig (och sann!) historia. Mycket knuten näve!
  • Häng med fina vänner hemifrån! Det ger sååå mycket. 

Vår i luften och helgdekadens

lo1

Min böner tycks ha blivit hörda för nu är minsann våren på gång i London. I veckan som gick hade jag lågskor på mig varenda dag och igår gick jag t o m utan strumpor i mina ballerinaskor. Åh, äntligen!

Som vanligt hann jag med en del i veckan, bland annat en mysig tjejkväll med god pastagratäng och ansiktsmask. I onsdags gick jag på bio och såg Red Sparrow med Jennifer Lawrence som var bra, men jag hade förväntat mig att den skulle vara sådär riktigt bra och det var den tyvärr inte.

I övrigt hann jag ta det lite lugnt någon kväll och få ordning hemma. Älskar att tvätta och få undan.

Helgen var ganska späckad den med men jag hade hela lördagen till att fixa ännu mer hemma (sortera i makeuplådan och garderoben t ex), lägga ansiktsmask, städa kylen och fylla på den. Sånt där som det känns att jag inte hunnit på veckor för att jag varit iväg två helger på raken.

91

94

Resten av helgen var bara ljuvlig. I lördagskväll åt jag en riktigt härlig middag här (recension kommer) och sedan blev det först champagne på Charlotte Street Hotel i närheten och när de stängde gick vi vidare och hamnade på helt underbara Kettner’s Townhouse i Soho och drack ännu mer champagne.

ket1

Det är inte ofta mina helger är såpass dekandenta men ibland är det helt underbart att unna sig lite utöver det vanliga. Och varje gång jag  strosar runt i Soho i högklackat i jakt på en mysig bar som fortfarande har öppet efter midnatt (alltså inte en dive bar eller nattklubb) så infinner den där känslan sig; att jag bor i världens bästa stad eftersom jag kan göra detta när jag vill. Halva jag kommer alltid att vara lantisen som älskar landsbygden med allt vad det innebär medan andra halvan fullkomligen älskar pulsen man bara får i en storstad.

 

 

 

 

 

London: New York-italienskt på Hai Cenato?

hai2.jpg

Jason Atherton fortsätter att expandera sitt Social-imperium och senast i raden är en New Yorkig italiensk restaurang i Nova vid Victoria, detta nya område där jag redan testat två restauranger.

Jag gick hit med mina vänner Helen och Pete och deras son Eddie tidigt en söndagskväll efter att vi kollat in dinosaurierna på National History Museum, fikat på världens bästa eclairer och hängt lite vid Buckingham Palace.

Hai Cenato? (som betyder ”Har du ätit midddag?”) känns definitivt New Yorkig och består av en restaurang på bottenplan och en schysst bar på övre plan. Menyn erbjuder smårätter, pizza, pasta, varmrätter och sides och det finns definitivt något för alla. Barnmenyn var också bra och dessutom äter barn gratis på söndagar.  Det är inte så ofta jag äter ute med barn men kul att ”testa” en restaurang på det viset med.

hai1.jpg

Eddie valde från barnmenyn pasta med tomatsås och riven parmesan. Enkelt men riktigt gott!

Helen och jag valde båda corzetti-pasta med bolognese, salvia, brynt smör och riven Berkswell-ost. Riktigt gott det med! Såsen var riktigt god men mycket mäktig, så det hade faktiskt inte skadat med lite mer pasta, men vi hade även beställt in krossad potatis som var fantastiskt goda till bolognesesåsen, så det gick ingen nöd på oss.

Pete åt en ljuvlig risotto med ärtor, bondbönor och krabba som var helt perfekt i konsistensen.

hai11.jpg

Vi var naturligtvis mätta efter allt detta men beställde ändå in efterrätt för vi var sugna. Jag fall pladask för brioche med salt karamellglass, men jag hade inte förväntat mig en hel briochebulle modell hamburgerbröd med tre kulor glass! Det var jättegott men även med amerikanska mått mätt är detta en monsterdessert och kändes inte riktigt Jason Atherton. Men en minivariant med en kula hade suttit perfekt för kombinationen av smörig brioche och saltsöt karamellglass var klockren.

hai10.jpg

Helens choklad- och kaffefondant med creme fraiche, puffat ris och karamell var lite mer vad vi förväntat oss och ljuvligt god.

Vi hade en riktigt trevlig middag här, men det var tyvärr lite saker som inte var perfekta; långsam service, jag fick in ett glas avslaget prosecco och fick be om nytt etc. Man förväntar sig bättre av en duktig och känd kock, och jag är säker på att han förväntar sig att allt ska vara perfekt av sin personal. Så jag hoppas att det var ny personal som nu lärt sig allt och har stenkoll för jag gillade verkligen Hai Cenato? och vill gå hit igen.

Jag hann faktiskt gå hit igen innan jag publicerade inlägget, och denna gång var det jättebra (men avslappnad) service och fullsatt. Jag var där mer min kompis Nick och åt pizza och drack vin och jag kan verkligen rekommendera pizzorna – GRYMT goda!

Hai Cenato?, 2 Sir Simon Milton Square, London SW1E 5DJ

London: crudo och pasta på Veneta

ven1.jpg

SaltYard Group, som står bakom favoriter som Ember Yard och Opera Tavern slog för ett tag sedan upp portarna till en venetiansk restaurang i St James’s, precis bredvid Aquavit (som nu alltså har en Londonfilial). Just denna del av St James’s, vid Lower Regent Street har varit ganska försummat en tid men nu händer det grejer där i området.

Jag antar att det var tack vare mina frekventa besök på Opera Tavern som jag fanns med på emaillistan som bjöd in till deras soft launch med 50% rabatt på maten. En soft launch är ungefär som en generalrepetition för personalen så de kan se att allting funkar och som inbjuden får man alltså maten till ett billigare pris. Win-win.

Jag var snabb med att boka bord åt mig och och min väninna Ro och gick dit en kväll efter jobbet.

ven2.jpg

Liksom de andra restaurangerna i gruppen består menyn av smårätter som man gärna kan dela, så vi beställde in en hel del.

Först ut var de råa röda räkor med rosmarin (översta bilden) som var riktigt söta och goda! Jag älskar hur tillgängliga råa röda räkor är i Italien och det är roligt att de set på Londonmenyerna med. Veneta har dessutom en hel sektion av menyn med crudo så jag är mycket sugen på att gå tillbaka och testa fler av rätterna, särskilt  de råa röda räkorna med lardo.

Därefter åt vi tortellini, också med röda räkor som fyllning, i skaldjursbuljong. Det var en god rätt men de råa räkorna var ännu godare.

ven3.jpg

Ragun på getkid med pappardelle var däremot fantastisk och är nog redan en av deras klassiska rätter!

ven4.jpg

De saltbakade morötterna och rödbetorna med fårricotta, dadelpuré och oregano var också riktigt god och tallriken vacker som en tavla. Vi förväntade oss mer enkla sides när det gällde grönsaksrätterna men de var lika arbetade som de andra rätterna vilket vi såklart gillade!

ven5.jpg

Lammet med mangold, lammfettschips och caprini fresco-ost var också riktigt god och kommer nog att finnas med på menyn ett bra tag.

ven6.jpg

Till efterrätt hade vi båda tänkt glass för de hade olika sundaes på menyn men tyvärr hade de redan sålt slut på dem tidigare på kvällen så vi fick tänka om och landade på fritellemunkar med chokladsås, grädde och sylt samt en tiramisu.

ven7.jpg

Munkarna var ganska kompakta och sega, vilket kanske var meningen; jag har inte ätit italienska munkar tidigare. Men de var goda i smaken och chokladsås och grädde är såklart säkra kort. Tiramisun var också mycket god men kunde kanske varit lite snitsigare i presentationen.

Det fanns absolut lite barnsjukdomar såhär i början, lite virrig serveringspersonal och i vårt tycke stod borden lite väl nära varandra. Visserligen hade vi ett trevligt samtal med gästerna på bordet bredvid men det var liksom inte därför vi var där.

Men det är ju också lite av poängen med en soft launch, så det ska bli spännande att gå tillbaka och se förändringen nu när restaurangen borde vara en väloljad maskin.

Veneta, 3 Norris St, St. James’s Market, London SW1Y 4RJ

Recept: Cacio e pepe

IMG_8607.JPG

Cacio e pepe, denna himmelska rätt, bestående av endast pasta, pecorino och svartpeppar (och lite av pastavattnet) har jag länge velat lära mig att laga. Jag trodde att jag kanske skulle behövs boka en matlagningskurs i Italien för att få lära mig knepet, men det behövdes inte. Matskribenten Felicity Cloakes beskrivning var så bra att jag faktiskt känner att jag kan laga cacio e pepe efter blott ett försök (!).

Detta kommer jag att laga många fredagskvällar framöver, det kan jag lova er. Och när ni köper pecorino; unna er en riktigt bra sådan för det är där smaken sitter. Jag köpte min från Natoora.

IMG_8615.JPG

Cacio e pepe, 2 portioner

Översatt från och anpassat efter Felicity Cloakes recept.

Cacio e pepe är och ska vara pepparstark men jag tyckte inte att man behövde använda riktigt all peppar i receptet för att uppnå den effekten.

2 tsk svartpepparkorn

200 g spaghetti 

80 g pecorino romano, rumsvarm och finriven 

Rosta svartpepparkornen i en het torr stekpanna tills de doftar gott. Stöt med mortel. 

Koka upp saltat vatten i en stor kastrull och lägg i pastan; den ska täckas med vatten men inte mycket mer än så. Rör om någon gång under tiden pastan kokar. Efter ca 5 minuter, häll upp 250 ml av kokvattnet i en stor skål och låt det svalna något.

Häll av pastan och låt svalna någon minut. Lägg under tiden den finrivna osten och det mesta av pepparn i en stor tung skål eller kastrull och vispa i pastavattnet lite i taget så att det först bildas en massa som sedan tunnas ut till en sås liknande bechamel i konsistensen. Häll i pastan i såsen och blanda energiskt. Tillsätt mer vatten så att såsen täcker varenda spaghettistrå. Lägg upp i skålar och strö över lite mer peppar. Servera genast!