London: tapas på Rambla

IMG_2088.jpg

Sommaren är alltid hektisk för min del, särskilt som jag åker hem till Skåne mitt i allt, och det är tyvärr anledningen till att jag skriver om denna middag jag åt i slutet av juli först nu. IMG_2093.jpg

Sista veckan i juli var extra busy eftersom både jag och min kompis Gaby fyllde år den veckan och det var mycket som skulle firas. På fredagen var det Gabys tur och efter världens skyfall lugnade vädret ner sig och bjöd på en fin kväll. Vi var dock trygga inomhus på Rambla, ett nytillskott bland Londons tapasrestauranger och vi var alla taggade att testa den catalanska maten vi hört så mycket om.

IMG_2092.jpg

Vi började, som sig bör på någons födelsedag, med bubbel och cavan var riktigt god!

IMG_2096.jpg

Sen beställde vi en rad med olika rätter att dela vid bordet. Som härligt skrynkliga padron peppers t ex.

IMG_2097.jpg

Och fantastiskt goda croquetas med spenat och pinjenötter.

IMG_2101.jpg

Och chorizo såklart!

IMG_2128.jpg

Det blev som sagt lite av varje, även krispig friterad kronärtskocka med saffransaioli och den möraste av bläckfiskar med stekt vitlök och örtsås. Åh, vad jag älskar den här typen av mat!

IMG_2108.jpg

Och en av favoriträtterna för kvällen var denna ostiga och härliga oxsvanscanelones med navat-ostsås och karamelliserad lök.

IMG_2115.jpg

Födelsedagsflickan delade upp den systerligt, och det var nog tur för den var så god att vi nog kunnat äta en var, om vi inte delat på allt det andra goda.

IMG_2118.jpg

Vi delade även på en hel bakad Navat-ost som vi doppade cruditéer och bröd i. Fantastiskt god!

IMG_2120.jpg

Allra sist fick vi in de klassiska patatas bravas so var härligt krispiga! Maten var överlag mycket, mycket bra med några helt fantastiska rätter (bläckfisken, oxsvanscanelones och den bakade osten) men vi blev tyvärr lite besvikna på servicen. Vissa saker glömdes bort och vi fick påminna igen och igen. Efter två flaskor cava gick det inte att beställa en tredje för de hade inte fler kylda och vi fick be om vatten konstant eftersom ingen tittade till oss och fyllde på. Dessutom var personalen inte särskilt ursäktande, vilket såklart är extra tråkigt när detta var en födelsedagsmiddag!

Men maten var såpass bra att jag ändå gärna rekommenderar Rambla, men gå dit med gott om tid och ett avslappnat humör.

Rambla, 64 Dean St, Soho, London W1D 4QG

Annons

Malmö: tapas på Escama

IMG_2702.jpg

Egentligen skulle jag vilja göra två recensioner av Escama; en om maten och en om servicen. De skulle nämligen bli väldigt olika.

IMG_2704.jpg

IMG_2705.jpg

Menyn är trevlig men kanske lite väl ”typiskt spansk” ur ett utifrånperspektiv. Publikfriande absolut men manchego och monte enebro kändes lite för tamt. Varför inte slänga in en lite ovanligare ost eller något lite mer arbetat? Men tapa negran var en fröjd och monte enebron (som jag faktiskt tycker mycket om, den är bara inte så inspirerande) var såklart god. Detta åt vi inne vid baren i väntan på vårt bord på uteserveringen. Som man inte kan boka. Hade det inte varit så varmt hade jag gärna suttit inne i lokalen eftersom det var lätt förfeststämning där ute men mitt sällskap höll på att smälta bort.

IMG_2710.jpg

IMG_2709.jpg

Väl på uteserveringen beställde vi in entrecoten som vi sett bordsgrannarna inne äta och den var lika fantastisk som den såg ut. Oh my! Vi njöt av varje tugga. Tonfisktartaren var lite tråkig medan patatas bravas var goda med en bra kick i tomatsåsen. På det stora hela var maten mycket bra med flera guldkorn men jag kan inte låta bli att känna att kockarna har mer att ge. Sluta att play it safe, för kan ni laga den fantastiska entrecoten så kan ni åstadkomma mycket. Som en piffigare tonfisktartar till exempel.

IMG_2712.jpg

Servicen då? Rätt dryg. Det tog lång tid innan vi kunde få ett bord ute, vilket vi informerats om, så allt bra så långt. Men när vi väl visats till vårt bord ute glömdes vi bort. Vi fick verkligen vifta till oss servitörer för att både kunna beställa och betala. Vilket resulterade i en sjukt lång och seg middag. Men på alla fronter vägde entrecoten (och tapa negran) upp!

Escama, Fersens väg 4, 211 42 Malmö

 

 

 

 

Sevilla: modern arkitektur och moderna tapas

IMG_9594.JPG

Mitt i gamla stan i Seville finns den här svampliknande träkonstruktionen som heter Metropol Parasol. I mitt tycke är den både ful och vacker på samma gång men i alla händelser är det ett imponerande bygge!

IMG_9601.JPG

IMG_9586.JPG

Som människa känner man sig lite, ungefär som när man stöter på ett gigantiskt gammalt träd i skogen, och kontrasten mot det gamla är fantastisk.

IMG_9604.JPG

IMG_9808.JPG

Modern arkitektur kräver moderna tapas, tyckte jag, och styrde kosan mot Perro Viejo för middag. Som tur var hade jag bokat för det är ett populärt ställe. Restaurangen rymmer många gäster men det blir fullt de flesta kvällar. Så boka innan, ni med.

IMG_9811.JPG

Som på de flesta restauranger får man in bröd och oliver meddetsamma (perfekt om man blir hangry som jag lätt blir…).

IMG_9814.JPG

Resten av maten kom också snabbt. Först ut var klassiska patatas bravas. Kanske en tråkig rätt men när den är perfekt i balansen som här är det en fröjd att äta.

IMG_9821.JPG

Rysk sallad är en annan klassiker som görs i olika versioner på olika restauranger. Denna med räkor var magisk!

IMG_9817.JPGIMG_9837.JPG

Det blev en klassiker till; Jamon croquetas. Gigantiska och härligt lösa. Som ni ser är portionerna generösa och det visade sig att jag beställde in alldeles för mycket. Lite jobbigt då jag avskyr matsvinn, men ibland blir det fel helt enkelt.

IMG_9832.JPG

Sista rätten var lite fullt lika klassisk, utan jag slog till på en Iberico tartar; råbiff på Tapa Negra-gris alltså. Mycket gott, då detta griskött är fullt av smak.

Med tanke på portionerna rekommenderar jag att man går hit i par eller grupp. Verkligen värt ett besök! Bra service, god mat och avslappnat.

Perro Viejo, Calle Arguijo, 3, 41003 Sevilla, Spain

 

Barcelona: Plaça Catalunya och fantastisk lunch på Bar Cañete

IMG_9094.JPG

Sista dagen i Barcelona (tre dagar där var alldeles lagom) var första maj och helgdag även här vilket innebar att affärerna var stängda. Inte heller var det varmt nog för playan så vi promenderade runt i staden.

IMG_9098.JPG

IMG_9103.JPG

Upp till Plaça Catalunya och längs Las Ramblas (där ALLA var trots att det inte finns något att se där) och sen runt i El Raval-området där restaurangen låg.

IMG_9129.JPG

IMG_9149.JPG

Det området var ganska ruffigt, och jag undrade tyst om det kanske inte var en så bra restaurang jag bokat. Med nerrullade metalldörrar med graffiti framför alla butiker såg nog området tristare ut än det är en dag då butikerna har öppet.

bc5.jpg

I vilket fall så gick vi till restaurangen i god tid tills det att den öppnade kl 13, eftersom vi sen behövde åka direkt till flygplatsen, och då hade det redan bildats en kö med foodies som vi, så då blev jag genast trygg och förväntningarna blev än högre.

bc3.jpg

Några minuter över ett blev alla insläppta och jag var oändligt tacksam för att jag bokat i förväg, även om barstolarna såg riktigt inbjudande ut de med.

Vår servitör var mycket effektiv och trevlig och rekommenderade rätter och viner och skojade med oss vilket bidrog till den redan härliga stämningen. Maten kom snabbt in på bordet och vi fullkomligen njöt av allting. Vilken fullträff till ställe som sista måltid i staden!

bc11.jpg

Pan con tomate landade på bordet nästan genast och var den bästa vi åt i Barcelona. Frasig, saftig (men inte blöt) och full av smak. Mums! Trevligt att det var en stor portion dessutom.

bc16.jpg

Denna perfekt tillagade vita sparris med tomathack, olivolja och små blad var alldeles ljuvlig. Tack servitören för rekommendationen!

bc20.jpg

Jag har ju en viss förkärlek till croquetas och var tvungen att beställa in en med jamon iberico och en med hummer. De var båda fantastiska men den med hummer vann. Halleluja så gott!

bc30.jpg

Sen fick vi in dessa (vi tog en var för de var så amazing) ”köttbullar” som var helt makalöst goda. Ni måste åka hit och beställa dem så ni förstår vad jag menar. Innanmätet var potatisfluff blandat med fläskkött som panerats och antagligen friterats och sen toppats med en len majonnäs och en het tomatsås. En version av patatas bravas alltså. Genialt! Och såå gott!

bc34.jpg

Nästa rätt; en sallad med haricot verts, hyvlad grön sparris och nötter var också mycket god. Och fräsch!

bc37

Dessa friterade kronärtskockor var också mycket goda men portionen var på tok för stor för oss.

 

bc43.jpg

Sista rätten var mer åt varmrättshållet (känns alltid bra att avsluta med det när man äter tapas, det bottnar mer än plocket) och alldeles ljuvlig den med. Griskulting (suckling pig) med krämig potatispuré och härlig sås. Fantastiskt!

Efter detta (och två glas Albariño för min del) var vi mer än nöjda med lunchen! Vilket avslut. Vi traskade med raska steg tillbaka till hotellet och åkte mot flygplatsen, väl medvetna om att vi kommer att åka hit igen tillsammans och äta på denna restaurang igen. Tack bästis för en fantastisk helg!

Bar Cañete, Carrer de la Unió, 17, 08001 Barcelona, Spain

 

Patatas bravas

patbravas2

Jag lagar ofta italienskt eller franskt men sällan spansk mat trots att jag mer än gärna äter det ute. Varför vet jag faktiskt inte, men av någon anledning har jag inte snöat in på det så mycket ännu. Tills nu. Förra veckan premiärlagade jag nämligen tapasklassikern patatas bravas och det blev faktiskt riktigt bra. Vissa småjusteringar kan absolut göras men det blev gott och smakmässigt likt de jag ätit ute. Kanske är detta inkörsporten till det spanska köket för min del?! Vi får väl se.

Som tillbehör hade jag stekt chorizo och stekta pimientos de padron, så middagen blev i princip tapas på tallrik. Mycket gott!

patbravegg

Någon dag efter premiärlagandet åt jag upp resterna tillsammans med ett stekt ägg, riktigt gott det också.

Patatas bravas, 2 portioner

Efter inspiration från The Guardian och Rick Stein.

4-5 stora Maris Piper-potatis (eller någon liknande sort)

olja till stekning

Tomatsås:

1 vitlöksklyfta, pressad

400 g krossade tomater

1 msk tomatpuré

1 tsk chipotle paste

rökt paprikapulver efter smak

salt, svartpeppar

Allioli:

1 ägg, rumstemperatur

1 msk sherryvinäger

1 vitlöksklyfta, pressad

ca 3 dl mild olivolja (ej extra virgin)

ev lite citronsaft

salt och peppar

Skala potatisen och skär i kuber. Koka i saltat vatten tills de precis mjuknat, ca 5-7 minuter. Häll av kokvattnet. och stek i olja tills gyllenbruna (eller ännu bättre; fritera tills gyllenbruna). 

Gör under tiden potatisen tillagas såserna.

Tomatsås: Stek den pressade vitlöken i lite olja i en teflonbottnad kastrull. Häll i de krossade tomaterna och tomatpurén. Koka upp och låt den puttra en stund tills den tjocknat. Smaka av med salt och peppar, chipotle paste och rökt paprikapulver. 

Allioli: Blanda ägg, sherryvinäger och vitlök i en matberedare. Tillsätt 1 tsk olivolja och vispa. Ringla sedan i resten av oljan under vispning/mixning. Smaka av med salt och vitpeppar och citronsaft. 

Salta och peppra potatisen. Servera genom att breda ut tomatsåsen på talliken, toppa med potatis och sedan allioli. Hugg in.