Frågor?

Hej kära läsare!

Precis innan jag åkte hem till Skåne över jul fick jag denna kommentar av en läsare, och jag har sedan dess försökt komma på hur jag bäst ska kunna bemöta det här på bloggen och dela med mig lite mer av mig själv.

Hej!
Jag har läst din blogg i flera flera år (5?6?) men inser att jag inte vet ngt om dig mer än att du är fr Skåne, som jag, och bor i London. Kan du inte berätta lite snälla? Vad jobbar du med? Vem är ”vi”? Planerar du att bo i London för alltid etc?
Jag heter xxx och bor i Dalarna numera. Vintern gör sig bättre här än i Skåne!
God jul:)

Jag försökte knåpa ihop ett personligt inlägg där jag berättar mer om mig själv, men det kändes jättekonstigt och konstlat, så jag tänkte istället be om er hjälp. Vad vill NI veta om mig, Hanna, eller om bloggen? Är det något ni undrat över men inte frågat mig? Ställ gärna era frågor i kommentarsfältet så svarar jag på alla frågor i ett samlat inlägg.

Sen vill jag ju gärna lära känna er bättre också! Skriv gärna en rad eller två om vem ni är och hur ni hittade hit. Och ni får gärna berätta vad ni skulle vilja se mer av innehållsmässigt på bloggen.  Tack på förhand!

Hanna

Annons

Nytändning!

Hej hej kära bloggläsare!

Tack för att ni finns kvar trots spridda skurar av inlägg. Jag känner allt som oftast att livet går i hundranittio trots att jag försöker bromsa lite, och ibland hinner jag inte med att skriva löpande och helt plötsligt känns inläggen så ”stora” att ta sig an.

Så, jag tänkte att jag skulle prova på en ny taktik. Att i början på varje vecka dela med mig lite av mitt Londonliv (eller vart jag nu befinner mig just då) som jag vet många av er är nyfikna på, och ha det som ett komplement till mitt instagramflöde, där jag är lite vassare på att uppdatera mig.

Vad säger ni, ska vi köra igång direkt?!

Veckan som gick var relativt lugn för min del, vilket var mycket välbehövligt efter några riktigt busy veckor sen jag kom tillbaka till London. Jag hann med lite pampering och lade ansiktsmask och tände doftljus (bästa sättet att varva på vintern tycker jag – att mysa med tända ljus).

På tisdagen mötte jag min kompis Laura för en riktigt härlig catch-up på ett ramen-ställe i Covent Garden. Vi tog varsin cocktail eftersom det var Happy Hour när vi kom dit och sen varsin bao (min med kyckling) och sen varsin stor skål ramen. Det var gott och mysigt, men Bone Daddies är fortfarande min ramenfavorit i stan.

I torsdags skulle jag egentligen gå for drinks med en kollega men hon blev superförkyld och ställde in, och jag var faktiskt lika nöjd med en hemmakväll.

I lördags blev det brunch på Rail House Café med en kompis som bor i närheten och med tanke på att det regnade i princip hela dagen så var det en perfekt aktivitet. Så trevligt att bara prata om allt och ingenting.

Det var verkligen en såndär helg man laddar batterierna på; de försöker jag ta vara på när jag kan!

Veckans favoriter: Fjärde säsongen av Rita på Netflix (sååå bra dansk serie!!); Outlander (har fått den rekommenderad av så många att jag nu ger den en chans!) på Amazon; Törst av Jo Nesbø (bästa deckarförfattaren!) och denna ansiktsmask från The Ordinary.

 

Skåne-påsk!

Nu är jag tillbaka i London efter tio hela dagar hemma i Skåne. De försvann i ett huj och jag fick långtifrån träffat alla jag ville träffa, men jag är nöjd med det jag hann med. Det blev en del nya möten med bebisar som fötts under våren, en hel del matlagning och goda middagar med familjen, kompishäng och lite tid i skogen. Fina Skåne, du är en bra motpol till storstan.

Här kommer lite bilder och senare i veckan kommer det ett gott recept!

Middag på påskafton, del I: matjestårta, sparris, sill, ägg, bröd och ost. Och snaps såklart!

Champagne och kvalitetstid med mina föräldrar!

Första brittiska sparrisen (äntligen dags!) med hemmagjord hollandaise – gudomligt gott!

”Vår” skog – här andas jag lite extra.

Och plockar vitsippor!

Familjens nya favoritefterrätt: rabarbermarängpaj. Så mumsigt!

Vårkänslor!

Hej fina bloggläsare!

 

Som ni märker har jag hittat blogglusten igen och jobbar mig (så sakta) igenom de där inläggen jag tänkt skriva jätte-jätte-länge men som inte hunnits med.

I övrigt har jag hunnit packa ihop det mesta av mina pinaler och har magasinerat dem medan jag tillfälligt bor i en kompis fina lägenhet i Pimlico medan jag letar efter lite mer permanent boende. Pimlico är så centralt att jag kan gå till och från jobbet (sån lyx!) men när det regnar blir det definitivt tunnelbanan. Men det innebär också ett mindre kök utan alla saker som gör det till ”mitt”  (även om de nödvändigaste sakerna som stavmixern, några Margretheskålar och ena Microplanerivjärnet i alla fall fick följa med). Matlagningen har därför inte stått i fokus de senaste veckorna. Jag har såklart lagat mat och ätit god mat, men inget nytt och bloggvärdigt.

Men nu när vårvädret är på plats, ramslöken kommit upp och den första brittiska sparrisen finns att köpa hos grönsakshandlaren blir jag lite sugen på att laga rolig mat igen. Först och främst denna vårfavorit, men kanske också en surdegspizza (det har jag aldrig testat tidigare) och kanske någon ny rätt med ramslökspesto.

Hoppas ni har det bra och tack för att ni troget läser bloggen trots sporadiska inlägg!

Hanna

OT: Trött – mitt andra namn?

Hej på er!

Det var ett tag sedan sist och jag ber om ursäkt för den just nu låga bloggfrekvensen. Men det är så att jag är trött. Riktigt trött. Och det känns som att jag varit trött hur länge som helst. Det är väl baksidan av att leva storstadsliv, jobba mycket och försöka hinna med vänner i två länder.

Det är absolut värt det – tro inte annat- men efter tre fullpropppade helger i rad, antingen på annan ort eller med besök, samt busy veckor däremellan har jag varit lite extra trött. För nu i helgen var jag ledig. Förutom två middagar så var jag helt ledig. Först visste jag inte riktigt vad jag skulle göra med mig själv men när jag väl mindes hur man gör ingenting/ligger på soffan så kände jag efter. Och det är därför jag är så mycket tröttare nu efter de fullmatade helgerna, för att jag kunnat varva ned och känna efter.

Det är ju väldigt lätt att köra på, och även om min mage inte tillåter det särskilt länge, så gör jag det i perioder. Och när man väl stannar upp och slappar och sover känns det som om någon i smyg proppat en full med valium för man kan liksom inte riktigt sätta igång. Hjärnan känns inte som att den tillhör kroppen och alla nervsynapser känns otroligt långsamma. Men efter ett litet tag (två lugna kvällar hemma och mycket sömn gjorde susen) börjar energin komma tillbaka. I alla fall så mycket att jag orkar blogga.

Skriva om mat får jag dock göra en annan dag eftersom min frånvarande hjärna lyckades glömma minneskortet till kameran.