Recept: klassiska Moules Marinère på mitt vis (med eller utan potatis)

Något jag verkligen önskar är att bo närmare en bra fiskaffär. Som det ser ut nu får jag verkligen tänka till i förväg om jag vill köpa t ex musslor. Vilket såklart gör att det inte blir av lika ofta som jag hade velat.

Men de där dagarna när jag tar mig till fiskbutiken och får tag i ett nät med stora fina musslor, då gillar jag att laga klassiska Moules Marinère. Ibland har jag gjort varianter med sherry, men detta klassiska recept är nog ändå min favorit. Trodde faktiskt inte att jag bloggat om det tidigare, men det hade jag visst, men Raymond Blanc’s version. Detta är mitt egna recept.

Om musslorna är till varmrätt brukar jag servera potatistärningar i min Moules Marinère och bröd till. Inte så klassiskt men det blir jättegott och matigare.

Klassiska Moules Marinère, 2 portioner

1 kg färska musslor

2 små shalottenlökar, finhackade

1 vitlöksklyfta, finhackad

1 msk smör + 1 msk olja

1 dl vitt vin

3 dl vispgrädde

(3 fasta potatisar, skalade och tärnade)

hackad persilja till servering

Skölj musslorna och borsta bort gruset. Dra skägget av dem (detta kräver starka nypor) och släng de musslor som har trasigt skal eller inte stänger sig. 

Värm en stor kastrull på mellanvärme. Häll i smör och olja och stek lök och vitlök i några minuter utan att de tar färg. Häll i vinet och låt det bubbla någon minut. Häll sedan i grädden och blanda. Lägg i musslorna och koka under lock några minuter tills musslorna öppnat sig. Smaka av spadet med salt och peppar, strö över hackad persilja och servera med gott bröd. 

Om du vill göra rätten matigare med potatis, så koka den tärnade potatisen i vatten tills den mjuknat, häll av vattnet och lägg i potatisen bland musslorna innan servering. 

 

 

Annons

Recept: pizza bianco med potatis, rosmarin och picklad rödlök

En dag när mamma och jag planerade maten gick vi helt plötsligt från plockmat till pizza eftersom vi fick en så bra idé! Receptet på just den pizzan kommer senare, men en bra idé födde fler och denna med potatis, rosmarin och picklad rödlök var MAKALÖST god. Och doften som fyllde huset – magisk!

Jag kan alltså inte nog rekommendera en pizzakväll hemma en helg. Alla pizzorna vi gjorde var vita (bianco) med ungefär samma bas, dvs creme fraiche, buffelmozzarella och hårdost. Sååå gott!

Pizza bianco med potatis, rosmarin och picklad rödlök, 1 pizza

1/4 pizzadeg

mjöl till kavling

2-3 msk creme fraiche

1/4 buffelmozzarella i bitar

1 dl riven prästost

4-5 kokta potatisar, avsvalnade och skivade i 1-2 mm tunna skivor

2 kvistar färsk rosmarin, repad och hackad

flingsalt och svartpeppar

picklad rödlök (enligt receptet nedan) till servering

Kavla ut degen på mjölat bakbord och lägg på en bakplåtspappersklädd plåt. Bred på creme fraiche. Fördela mozzarellan och den rivna osten. Lägg på potatisskivorna och strö på rosmarin. Grädda på 220C (200C varmluft) i 8-10 minuter (bottnen ska vara bakad, osten smält och hela pizzan lite gyllenbrun). Ta ut från ugnen, lägg på picklad rödlök, slica och servera. 

 

Picklad rödlök, en liten burk

2 rödlökar, skalade och skivade i tunna halvmånar

matättika (1 del) + vatten (4 delar)

3 msk socker

1 tsk salt

Blanda 1 del matättika med 4 delar vatten så att det täcker löken precis (ca 2 dl). Blanda i 2-3 msk socker och 1 tsk salt och rör tills det smält. Låt stå minst 30 minuter innan servering. Håller sig 5 dagar i en burk med lock i kylen. 

 

 

 

 

London: avslappnad middag på The Ninth

En mer avslappad Michelin-restaurang än The Ninth får man leta efter. Här är det hög kvalitet på mat och service men känslan, ambiencen, är ändå som på en avslappnad kvarterskrog i ett trevligt område.

Området i fråga är Charlotte Street, en restaurangtät gata i Londons centrala delar, men ändå inte mitt i smeten. Det är lite lugnare häromkring än i Soho en lördagskväll om man säger så, och ändå är det promenadavstånd dit.

I perfekt harmoni med den avslappnade miljön är den lika avslappnade menyn. Tanken är att man ska dela på rätterna, vissa kan man få i både små och stora portioner, och all mat är enkel men väl utvald och perfekt tillagad.

Vi började middagen med en sorts snacks; barbajuan som jag inte stött på tidigare, men dessa små paket fyllda med spenat, pinjenötter och ost (om jag inte minns fel) var väldigt goda.

Därefter blev det pasta; inte helt oväntat med tryffel eftersom jag ÄLSKAR det. Orecchiette med äggula och svart tryffel; inte så komplicerat men fantastiskt gott och helt perfekt tillagat.

Nästa pastarätt var stekt gnocchi med musslor, vilket mycket gott det med! I bakgrunden syns också rotfrukter gratinerade med Fourme d’Ambert. Otroligt gott!

Det var även ankbröstet med rabarber, mangold och granola och krispiga Belle de Fontenay-potatisar i Hasselbacksstil.

Det var en supermysig middag alla kategorier, med gott vin och sällskap och så otroligt avslappnat. Servicen var bra men även den avslappnad. Rekommenderas!

The Ninth, 22 Charlotte St, Fitzrovia, London W1T 2NB

Hjärtmusslor med sherry och potatis

Att köpa ett nät musslor med sig hem en fredagskväll och sedan tillaga dem med sherry, grädde och persilja med ett glas vin i handen är vardagslyx för mig. Nu senast valde jag ett nät hjärtmusslor, som är söta och goda och dessutom mindre skäggiga än vanliga blåmusslor.

Vanligtvis brukar jag tillaga musslor med vin eller sherry, en skvätt grädde och bröd vid sidan om, men denna gång ville jag ha något matigare och hade därför i kokt potatis. Det blev hur gott som helst och något jag kommer att laga igen. Man kan ju servera bröd till detta också, om man vill!

Hjärtmusslor med sherry och potatis, 2 portioner

500 g hjärtmusslor

3 mediumstora potatisar

en klick smör

1 shalottenlök, finhackad

1/2 dl torr sherry

1 dl grädde

salt & peppar

hackad persilja

Skala och tärna potatisen. Koka potatisen mjuk, ca 15 minuter. Häll av kokvattnet. 

Skölj musslorna i ett durkslag och släng de musslor som är öppna och inte stänger sig. Smält smöret i en gryta och stek löken några minuter utan att den tar särskilt mycket färg. Häll i sherryn och låt lite avdunsta. Häll i grädden och därefter musslorna. Lägg på locket och vänta någon minut. Ta av locket och se efter så att musslorna öppnat sig. Om inte, lägg på locket en minut igen. När musslorna öppnat sig, smaka av såsen och blanda i potatisen. Smaka av med salt och peppar. Strö över hackad persilja och servera genast. 

Nypotatissallad med kantareller, ruccola och bacon

Denna fantastiskt goda potatissallad såg jag Gert Klötzke tillaga i teve en gång för längesedan och snart därefter lagade jag den själv till mina flatmates i Lund, men sedan jag flyttat till London har den tyvärr glömts bort (antagligen eftersom det inte är lika lätt att få tag i kantareller här som i Sverige). Tills nu. Helt plötsligt blev jag riktigt sugen på denna matiga sallad och lagade den till mina föräldrar när jag var hemma i augusti, och den håller än.

Nypotatissallad med kantareller, ruccola och bacon, 4 portioner

Anpassat efter Gert Klötzkes recept.

10-12 nypotatisar, kokta

1 ask ruccola

1 liter kantareller, rensade

4 skivor bacon (minst)

1 hackad lök

2 vitlöksklyftor, hackade

50 g tunt hyvlad cheddar

smör

salt, peppar

1/2 dl senapsvinägrett (blanda 1 tsk dijonsenap, 1 msk vitvinsvinäger, 3 msk olivolja)

Dela potatisen och lägg i en bunke. Stek baconen knaprigt, tärna och blanda med potatisen. Stek vitlök och lök mjukt, lägg i mer smör och stek svampen, smör, smaka av med salt och peppar. Häll svamp och vinägrett i bunken och blanda. Blanda till sist i ruccolan och osten. Servera. 

En äkta tartiflette

Jag har tidigare gjort en fuskvariant av denna gratäng, med rotselleri. Den var mycket god, men det som gör en tartiflette till en tartiflette är just osten Reblochon. Rätten uppfanns nämligen i ett reklamjippo för osten på 1980-talet.

Ingredienserna är enkla; potatis, lök, lardons (fläsk) och Reblochon. Och resultatet är delikat; en mjuk och krämig gratäng med knaprig yta.

Detta är comfort food i allra högsta grad, och trots att gratängen innehåller ganska mycket ost gör avsaknaden av grädde att den blir krämig på ett annat sätt än en vanlig potatisgratäng. Jag tycker dessutom om att det är en allt-ett-gratäng där fläsket är blandat med potatisen. Man kan naturligtvis servera en köttbit till gratängen men det tycker jag känns onödigt – den är så god som den är. 

 

Tartiflette, 2 portioner

Anpassat efter Rachel Khoos recept.

250-300 g Maris Piper-potatis eller liknande fast sort

1/2 gul lök, finhackad

1 liten vitlöksklyfta, hackad

1 lagerblad

100 g rökt fläsk i kuber

50 ml vitt vin

125 g Reblochon-ost, i kuber

salt, peppar

Smörj en liten gratängform. Skala och riv potatisen. Hacka lök och vitlök. Stek lök, vitlök, fläsk och lagerblad tillsammans i lite olja eller smör i ett teflonjärn tills fläsket brynts. Tillsätt vinet och låt reducera till mindre än hälften. Fiska upp lagerbladet och tillsätt potatisen. Blanda väl. Tillsätt osten, salt och peppar och blanda igen. Häll över i gratängformen och grädda i 180C i 15-20 minuter eller tills formen är gyllenbrun, knaprig på ytan och potatisen mjuk. 

Ugnsrostade jordärtskockor med citron och parmesan

Ibland faller allting bara på plats.

Jag hade en del mammaodlade jordärtskockor kvar att äta upp, och tittade av en händelse på ett avsnitt ur Nigel Slater’s Simple Suppers om nyårsmat. Jag trodde namnet syftade på festmat, men istället var det om mat i det nya året, hur man kan starta året nyttigt och gott efter att ha svullat till jul.

Ett recept som Nigel delade med sig av var just ett på jordärtskockor, som jag var tvungen att prova redan samma dag eftersom jag hade alla ingredienserna hemma. Jag älskar när sånt händer.

Receptet kunde dessutom inte vara enklare. Bara att tvätta skockor och några potatisar, dela i bitar med skalet på, pressa över lite citron och låta citronen åka med i ugnen tillsammans med rikligt med smakrik olja, antingen oliv- eller raps-. Sen är det bara att hyvla över lite parmesan och ringla över mer olja.

Eftersom detta är en ganska ‘torr’ (ingen sås) rätt tycker jag att den fordrar både rikligt av och en bra olja. Jag använde kallpressad rapsolja från Gunnarshög, men en god olivolja går precis lika bra.

En bonus är dessutom att potatisbitarna som rostats med skockorna tar smak av dem. Gott! Och förutsatt att man har parmesan hemma är detta en riktig budgeträtt.

Ugnsrostade jordärtskockor med citron och parmesan, 4 portioner

Översatt från och anpassat efter Nigel Slaters recept.

750 g jordärtskockor

250 g potatis

rikligt med oliv- eller rapsolja

2 citroner

salt och nymald svartpeppar

2 nävar persilja

parmesan

Värm ugnen till 200C. Tvätta rotfrukterna. Dela i jämnstora (inte för små) bitar. Förkoka i ca 10 minuter (det steget hoppade jag över). Lägg rotfruktbitarna i en ugnsform och blanda med oljan. Halvera citronerna och pressa juicen från 1,5 av dem i formen och lägg dem sedan i formen så de får gå med i ugnen. Salta och peppra och rosta i 30-35 minuter (eller ca 45 minuter om de inte förkokats). De ska vara mjuka och lite klistriga. 

Lägg upp på tallrikar, blanda med kallpressad smakrik olja och pressa över resten av citronen. Kanske lite mer salt och peppar, persilja (som jag struntade i) och hyvla över parmesan. 

 

 

 

Snabbmat på mitt vis

Vissa dagar när livet i allmänhet känns jobbigt, och det är lätt att falla för frestelsen att ringa pizzerian runt hörnet (i mitt fall, traska till McDonalds runt hörnan) men man vet att man kommer att ångra sig när man satt i sig pizzan (QPn), det är då man är tacksam för riktigt snabblagad hemmalagad mat.

Visst går till exempel en omelett eller att koka lite pasta snabbt, men det jag tar till i situationer som dessa är rösti. Det är enkelt att göra, kräver enkla tillbehör man oftast (i mitt fall alltid) har hemma och så får man njuta av krispig smörstekt potatis och det slår en omelett eller pasta med ketchup med hästlängder. Med hackad rödlök, creme fraiche eller gräddfil och lite stenbitsrom är detta perfekt snabbmat. Samma smaker och lika gott som langos, men betydligt snabbare att laga till. Det behövs ju knappast ett recept, men ni hittar ett ändå här. Annars är det bara att skala potatis, riva den. Smälta smör i en stekpanna och lägga i högar av potatisen, platta till dem, salta och peppra och steka tills krispiga och klara. Hacka rödlök, klicka upp stenbitsrom och creme fraiche och hugg in. Disken kan sedan med fördel sparas till nästa dag.