Sevilla: modern arkitektur och moderna tapas

Mitt i gamla stan i Seville finns den här svampliknande träkonstruktionen som heter Metropol Parasol. I mitt tycke är den både ful och vacker på samma gång men i alla händelser är det ett imponerande bygge!

Som människa känner man sig lite, ungefär som när man stöter på ett gigantiskt gammalt träd i skogen, och kontrasten mot det gamla är fantastisk.

Modern arkitektur kräver moderna tapas, tyckte jag, och styrde kosan mot Perro Viejo för middag. Som tur var hade jag bokat för det är ett populärt ställe. Restaurangen rymmer många gäster men det blir fullt de flesta kvällar. Så boka innan, ni med.

Som på de flesta restauranger får man in bröd och oliver meddetsamma (perfekt om man blir hangry som jag lätt blir…).

Resten av maten kom också snabbt. Först ut var klassiska patatas bravas. Kanske en tråkig rätt men när den är perfekt i balansen som här är det en fröjd att äta.

Rysk sallad är en annan klassiker som görs i olika versioner på olika restauranger. Denna med räkor var magisk!

Det blev en klassiker till; Jamon croquetas. Gigantiska och härligt lösa. Som ni ser är portionerna generösa och det visade sig att jag beställde in alldeles för mycket. Lite jobbigt då jag avskyr matsvinn, men ibland blir det fel helt enkelt.

Sista rätten var lite fullt lika klassisk, utan jag slog till på en Iberico tartar; råbiff på Tapa Negra-gris alltså. Mycket gott, då detta griskött är fullt av smak.

Med tanke på portionerna rekommenderar jag att man går hit i par eller grupp. Verkligen värt ett besök! Bra service, god mat och avslappnat.

Perro Viejo, Calle Arguijo, 3, 41003 Sevilla, Spain

 

Annons

Köpenhamn: fyrarätters på Uformel

Höjdpunkten på Köpenhamnsdagen i december var såklart fyrarättersmiddagen med vinpaket på Uformel. Det var första (men absolut inte sista) besöket på denna mysiga, informella och lite annorlunda (svarta bestick!) restaurang.

Vi började med bubbel och helt fantastiskt goda flæskesvær med gräddfilsdipp. Detta var inte del av menyn, men vem kan motstå såhär goda snacks?!

Därefter fick vi in gott bröd och smör och strax därefter fylldes våra glas med det första vinet och denna tallrik med pilgrimsmusslor, syltade gröna jordgubbar och olivolja. En frisk och god rätt men inte mer än så.

Men nästa rätt var helt ljuvlig. Den var presenterad såhär och skivorna ni ser är tunt tunt skivad svamp och dofterna förde tankarna genast till skog och mustiga smaker.

Det som gömdes undertill var en råbiff med majonnäs, krispiga brödsmulor och så då svampen. Så otroligt gott!

Nästa rätt var anka med grillad savoykål (i mitt fall grillad hjärtsallad) och en fantastiskt god sås. Minimalistisk presentation men råvarorna talade för sig själva.

Efterrätten med äpplen, smuldeg, vaniljkräm och ett fruset lock var också riktigt god! Till kaffet fick vi dessutom några petit fours men vi var för mätta för att uppskatta dem. (Det kan dock tilläggas att efter att ha gått en hel dag på stan varade mättnadskänslan inte så länge eftersom vi inte fick så mycket kolhydrater. Några timmar senare var vi galet sugna på en pølse eller två men hittade ingen pølsevagn och hamnade därför på BK istället. Det var ett nödfall!).

Vinerna då?! De var alla goda och passade ypperligt till rätterna de serverades till men mer än så lade jag inte på minnet.

Både matmenyn och vinpaketet var dock väldigt prisvärda och stämningen i matsalen skönt avslappnad. Rekommenderas!

Uformel, Studiestræde 69, 1554 København V, Danmark

 

London: Restaurant Ours

En fredagskväll innan det blev kallt ute, mötte jag Rowena efter jobbet för en drink i baren på Restaurant Ours. Efter att vi beställt varsitt glas champagne (vi firade att det var fredag!) frågade bartendern om vi ville ha ett bord. Jo, vi var ju hungriga så det passade bra.

Vi fick visserligen inget bord men väl de sista två platserna i baren i restaurangen (baren vi satt i från början är en trappa upp och serverar inte mat utan bara barsnacks). Efter en titt på menyn var vi eniga om att hummerspaghettin var ett måste, och beställde dessutom in varsin förrätt.

Ro åt krabba med äpple, fint serverad i ett äpple. Dock var det lite svårt att äta ur äpplet, men kul idé.

Jag valde råbiffen som var riktigt, riktigt god, nästan i nivå med den på Social Eating House.

Hummerspaghettin var också riktigt god och krämig, men de hade kunnat vara lite generösare med hummerköttet.

Som avslutning delade vi på en påse salted caramel doughnuts som var helt ljuvliga!

Jag gillar Restaurant Ours; det är bra stämning, bra people-watching, bra service (om än lite förvirrad emellanåt) och god mat. Perfekt fredagsställe!

Restaurant Ours, 264 Brompton Rd, London SW3 2AS

Oaxen Krog & Slip pop-up i London

För några veckor sedan gästspelade Oaxen Krog och Slip på Carousel här i London och jag hade tur nog att få tag i två biljetter. (Tack för tipset, Elin!) Med mig följde min mat-partner in crime Caroline och vi njöt för fullt av hela menyn.

Det var långbord och vi satt inklämda mellan ett amerikanskt par i vår ålder och ett äldre par från Georgien, trevliga all fyra och också de vi delade all mat med.

Allra först fick vi dock varsitt gott tilltugg. Vad den goda krämen var för något har jag redan lyckats glömma men den serverades i alla fall på puffad råg.

De första två rätterna kom in samtidigt på stora brädor. Ovan en alldeles fantastisk råbiff med senapsmajonnäs, gräddfil och surdegssmulor. Sillen med stekt inlagd lök, och potatis- och purjolökspuré hann jag inte fota innan den hamnade på tallriken men den var fint upplagd den med.

På tallriken såg de två rätterna inte fullt lika snygga ut, men goda var de! Sillen var lite skarp i smaken men råbiffen var alldeles perfekt. Båda rätterna var dock otroligt krämiga, något jag lärt mig sen jag flyttade utomlands att vi svenskar gillar, men det gick hem hos Londonborna också!

Vi fortsatte sedan med ugnsbakad rotselleri med löjrom och gräslök – helt sanslöst gott det med!

En valfri rätt, som vi naturligvis provade båda två, var rökt ål med bondbönsblast, glasört och citronsmör. Trevlig kombination och ålen var perfekt rökt (dvs inte för hårt).

Varmrätten var helt klart kvällens piece de resistance: konfiterad kalvlägg, med ugnsrostade grönsaker, puré och oxsvanssky. Helt fenomenalt gott!

Efter all den mäktiga maten passade det perfekt med en lättare dessert, som vi delade på två och två; salt fudgeglass med lingongcrème och nötkaramell. Också riktigt gott!

Det var en alldeles perfekt kväll i matväg, och jag är riktigt sugen på att åka till Stockholm och prova på mer av deras kokkonster.

Oaxen Krog och Slip gästspel på Carousel London, 71 Blandford St, London W1U 8AB

 

Smørrebrød på Kastrup flygplats

Sedan jag flyttat till London blir det bara oftast ett Köpenhamnsbesök per år, jämfört med sex-sju stycken när jag bodde i Malmö. Jag saknar staden och har en lång lista av restauranger jag vill prova som jag betar av vid varje besök.

Och en av de restauranger som finns på min lista är Aamann’s som gör de mest fantastiska smørrebrød, har jag hört i alla fall. Skåda min lycka när jag såg att de öppnat en smørrebrødsbar (härligt koncept) på Kastrup när jag flög tillbaka till London efter julledigheten. Lyckligtvis hade jag dessutom tid att smaka ett, och valet föll på ett med råbiff, dragonmajonnäs, kapris, gurka, picklad lök och krispig lök. Mycket gott! Jag tänkte när jag beställde att jag kanske orkade ett till, men det var ett riktigt stort smørrebrød så ett räckte lång väg. Skapliga priser dessutom; detta smørrebrød kostade DKK 65.

För övrigt har det hänt mycket på matfronten på Kastrup, tack och lov!  För flera år sedan var det svårt att få tag i något som var värt pengarna. Något gott fanns överhuvudtaget inte att köpa. Men nu finns det Lagkagehuset, Aamann’s, Gorm’s pizza och mycket mer.

Bra jobbat!  / Från en tacksam resenär

Michelinmiddag i Trastevere, Rom

Jag är inte den sortens restauranggäst som räknar Michelinstjärnor, men jag tycker Michelinguiden tjänar som en bra måttstock när det gäller restauranger. På lördagskvällen i Rom ville jag gå till en riktigt bra restaurang och mitt förstaval var Glass, som jag tyvärr inte fick bord på, men som tur var fick jag bord på mitt andrahandsval Antico Arco, i mysiga Trastevere.

Min kompis Fredrik rekommenderade en promenad i just Trastevere men efter att ha promenerat runt i staden hela dagen (2,5 mil) orkade jag faktiskt inte promenera på kvällen också. Så det får jag spara till nästa Romresa (för det lär bli en nästa).

Trots att jag åt själv, njöt jag verkligen av middagen och blev nog påpassad mest av alla bord. Personalen var jättetrevlig (och effektiv!) och maten mycket mycket god. Men liksom på andra ställen var portionerna på tok för stora för mig.

Måltiden började såklart med en amuse bouche; ljuvligt stekt makrill med zucchini och en lätt apelsinsås.

Förrätten jag fastnade för var en svampmousse med Karl Johan och yoghurt, pocherad gula och svart tryffel. Mycket, mycket gott!

Naturligtvis valde jag en pastarätt också; ravioli med havsaborre och skaldjursbisque. Själva pastan var helt perfekt, men trots att rätten var god var den kanske inte så fantastisk som jag förväntat mig. Fyllningen med bara fisk tyckte jag blev lite enformig och konsistensen inte som jag är van vid. Men samtidigt var det kul att prova något nytt.

Jag valde mellan tre kötträtter till varmrätten och lät servitören bestämma. Det blev råbiff (vilket jag älskar) men denna var både den största och den mest dekadenta jag någonsin skådat. Smaken på köttet var alldeles lagom balanserad, och ovanpå köttet balanserade färsk Karl Johan-svamp, tryffel (japp, jag gick all in denna helg) och riven anklever. Otroligt gott men också otroligt mäktigt. Jag orkade endast en tredjdedel, men gott var det och perfekt med det goda brödet till.

Trots att jag upprepade för servitörerna hur god maten var men att jag bara var (propp-)mätt, är jag inte säker på att de trodde mig, så de var gulliga nog att skicka in en miniefterrätt. Jag orkade inte hela den heller, men tiramisun (på decaf – så omtänksamt) var helt perfekt tillagad.

Det blev te och en paus till att smälta maten innan jag åkte tillbaka till hotellet, och under tiden som jag studerade mina medgäster lärde jag mig ett och annat om hur man äter i Rom. Jag såg människor som komponerade lustiga menyer av smakportioner och halvportioner pasta, lite soppa och en stor varmrätt. Det var jag alldeles för artig för att göra (att ens komma på tanken), men följden blev ju att jag inte orkade äta upp. Portionerna är nästan USA-stora här och det hade jag verkligen inte förväntat mig. Men efter att ha sett hur romarna själva beställde gjorde jag likadant och beställde en halvportion pasta nästa dag till lunch. Och tur var det för den var nästan för stor den med!

Antico Arco, Piazzale Aurelio, 7, 00152 Roma, Italy

Middag på The Social Eating House, Soho

Jason Atherton har de senaste åren öppnat flera restauranger i London; City Social, Little Social och Social Eating House, alla med anknytning till hans första restaurang Pollen Street Social.

Jag har bara varit på Little Social tidigare men för några veckor sedan provade jag Social Eating House i Soho. Tillsammans med en killkompis hemifrån som jag inte sett på evigheter (i alla fall sju, åtta år), men det kändes som igår. Tias gillar också god mat så vi pratade en hel del mat och jämförde rätterna – kul att nörda sig lite!

Båda förrätterna var fantastiska! Min råbiff (ovan) var gudomlig. Trevlig topping med kontrasterande texturer, fantastiskt kött och otroligt god äggkräm till. En fullträff!

Varm Vacherin Mont d’Or-ost med krutonger, skinka, endive och potatis gick heller inte av för hackor. Jättegott!

Varmrätterna var också jättebra även om det kanske inte var lika mycket wow-känsla på långlagad hjort med med dadelsylt, grönkål, brazil nuts och getost som på lammrätten men den var ändå mycket vällagad och god.

Lammfransyskan från Kent med confiterad nacke, misokaramell, aubergine och myntayoghurt var helt gudomlig. Särskilt confiten var löjligt god och alla tillbehör gifte sig fint på tallriken. Ordentlig portion dessutom!

Vi orkade ingen riktig efterrätt, men glass och sorbet är svårt att motstå, så vi tog två kulor vardera. Mattias tog kokos (som var sådär) och mixed berry som var riktigt god. Mangosorbeten ovan var ruskigt god och yoghurtglassen bra den med.

Jag är ett stort fan av Jason Athertons restauranger och maten här var otroligt vällagad, god och snitsigt upplagd. Lägg därtill trevlig inredning och stämning och bra service så har du det vinnande konceptet. Med Schwarzeneggers ord: I’ll be back. 

Social Eating House, 58 Poland Street, Soho, London W1F 7NR

Steak tartare (dvs råbiff)

Jag vet inte varför, men jag tycker det engelska namnet på denna rätt, steak tartare, låter bra mycket godare än svenskans råbiff, men oavsett vad man väljer att kalla rätten så delar den i alla fall upp mänskligheten i de som tycker om den och de som inte gör det.

Som ni kanske gissat tillhör jag den främre gruppen, men det kan ändå bli för bra. Jag gjorde två stora bjässar till oss, och det var faktiskt för mycket. Satsa på ca 120 g per portion istället för våra som var runt 175 g.

Sen är det viktiga att smaksätta köttet rätt. Antingen kan man servera den med de flesta ingredienserna runt omkring, s k solöga, men jag föredrar att blanda ihop allt och smaka av. Viktigast av allt är i alla fall att lägga en äggula på toppen.

Nu låter det kanske som att jag är en veteran när det gäller råbiff, men det är jag verkligen inte. Jag har ätit det på restaurang någon gång men inte gjort den själv förrän nu. Och det finns en uppsjö av recept att välja mellan. Jag skickade ut ett nödrop på Twitter och fick precis det svar jag var ute efter. Min namne Hanna som driver den grymma bloggen Swedish Meatball Eats London länkade till ett recept hon provat, nämligen Anthony Bourdains och det var mitt i prick. Jag fegade dock ur med ansjovisen och uteslöt den helt, liksom ketchupen för jag hade ingen hemma, annars följde jag det rakt av.

Men som sagt, ett tips är att dra ner på portionsstorleken. Bröd eller pommes är de vanligaste tillbehören och det behövs verligen något av en annan konsistens för att biffen ska vara så njutbar som möjligt.

Råbiff, 2 portioner

anpassat efter Anthony Bourdains Les Halles Cookbook via Hanna

 

>300 g Sirloin biff

1 äggula

1 msk Dijonsenap

2 hackade ansjovis, sardeller – dessa uteslöt jag

1 tsk ketchup – uteslöt även denna

1/2 tsk Worcestershiresås

Tabasco (ca 6-8 stänk)

svartpeppar

2 msk mild olja

1 msk Cognac

1/2 hackad lök (eller 1 schalottenlök)

persilja

kapris, små

cornichoner, hackade

Hacka och hacka köttet. Det tyckte jag var svårt eftersom köttet är så mört, så den fick åka ner i matberedaren och så tryckte jag på puls 1-2 gånger, den ska ju inte helt malas ned.

Blanda allt andra ingrediense utom lök, kapris och cornichoner i en skål. Blanda i köttet, och vänd sedan i lök, kapris och cornichoner. Forma till biffar på fri hand eller använd en ring. Servera varje biff med en extra äggula.