Middag i Ravenna: Enoteca Ca’ de Ven

Efter lunchen i Cierva körde vi till staden Ravenna, en UNESCO World Heritage Site, som också ligger vid kusten. Efter incheckning på hotellet gick vi en runda i stan, vilket var snabbt gjort, och satte oss sedan på en uteservering på Pizza del Popolo och tog ett glas.

Till vår Aperol Spritz och prosecco fick vi en massa snacks; både en hel korg med chips och en tallrik med pizzabitar, varm macka, kycklingnuggets och skinksmörgås. Lite random, men trevligt att det serveras något matigt till drinken.

Middag åt vi på Ca’ de Ven, en mycket stor och populär restaurang i rustik stil.

Vi ville prova lokala specialiteten piadina, men det fanns en uppsjö olika fyllningar så vi frågade servitören om råd och han valde denna med krämig ost, skinka och ruccola, som var mycket god. Dock mäktigare än den ser ut så det var bra att vi delade den.

Sen åt vi varsin pasta (what else?!). Min ravioli med sparris var god, om än inte fantastisk, men det var gott med lite grönsaker efter all ost under dagen.

Caroline valde en mycket intressant pasta gjord på ägg, mjöl och ströbröd som gjorde den lite grynigare i konsistensen. Den serverades också med sparris, men även hjärtmusslor och tomat. Gott och fräscht och kul med något annorlunda.

Maten här var inte fantastisk, men med tanke på hur populärt stället var och hur många locals som gick hit tror jag det var en av stadens bättre restauranger. Om du planerar att resa till Ravenna så rekommenderar jag ett besök här, om inte annat så för piadinan.

Ca’ de Ven, Via Corrado Ricci 24, 48100 Ravenna, Italy

Annons

Lunch vid kusten: Cruderia Al Porto, Cierva

Vår tredje dag i Emilia-Romagna körde vi till kusten och lunchade. Lustigt nog verkade som att alla italienare skulle just dit och äta lunch för det var nästan i princip omöjligt att hitta parkering. Så småningom lyckades vi hitta en lucka på en gata ca 15 minuters promenad från restaurangen. Men en promenad är bra, så det gjorde inget.

Vi började lunchen med en tallrik tunt skivad rå fisk, serverad med en gräsig olivolja och citronsaft. Det var tonfisk, lax, bläckfisk och två vita fiskar. Gott och fräscht!

Med de goda råa räkorna från gårdagskvällen i färskt minne beställde vi också in en tartar på råa röda räkor. Den serverades på strimlad endive med stekt vitlök och saffran. Gott men tyvärr inte fantastiskt (ja, vi hade höga förväntningar).

Restaurangen var proppfull med gäster och servispersonalen hade verkligen att göra, men i ca 45 minuter fick vi titta på medan alla andra runt oss blev serverade. Tyvärr hade de glömt oss, vilket var aningen irriterande eftersom vi var så hungriga. Till slut kom dock våra efterlängtade pastarätter.

Min ravioli med burrata i (genialisk idé!) serverades med stora räkor i en helt fantastisk tomatsås med både djup och sötma, samt körsbärstomater. Jag njöt av varenda tugga och önskar så att jag hade receptet!

Carolines bläckfiskbläckspasta med bläckfisk och bottarga (torkad riven fiskrom) var dock inte lika fantastisk. Den var helt OK, men det kan omöjligt ha varit samma kock som lagade våra rätter för de var på helt olika nivå. Denna pastan saknade verkligen umpf och det var lite av en besvikelse. Men vi blev i alla fall mätta.

Förutom desserterna på menyn gick en servitris omkring med brickor med minitiramisu och små bakverk och vi kunde helt enkelt inte motstå en liten tiramisu. Den var alldeles lagom stor och mycket god, men lite annorlunda då kakan inte var mjuk utan lite knaprig.

Jag är lite kluven till denna restaurang. Min ravioli var helt utomordentligt god och jag vill verkligen hit och äta den igen, men samtidigt tycker jag att det är tråkigt att Carolines pasta inte höll måttet, men jag är villig att ge Al Porto en andra chans. De var otroligt busy och potentialen finns ju där, jag bara önskar att alla rätter var så bra som den jag provade.

Al Porto, Lungomare D’Annunzio 2 – 48015 Cervia Ra, Italy

Trattoria Caminetto d’Oro, Bologna

Första dagen i Bologna traskade vi runt och utforskade det staden hade att erbjuda men trots det stadens rika restaurangutbud kunde vi inte hitta något bra ställe att luncha på i det område vi befann oss i. Till slut hittade vi en skaplig restaurang som hade öppet, Pizzeria Trattoria O Sole Mio, och vi åt en hyfsad lunch. Min pizza med karljohansvamp var helt ok och Carolines gramignone pasta med salsiccia och väldigt mycket grädde var god den med.

Middagen var dock lite piffigare, då vi styrde kosan mot Trattoria Caminetto d’Oro som vi bokat i förväg. Menyn verkade mycket lovande så vi bestämde oss för att dela på två förrätter för att kunna smaka på så mycket som möjligt. Men innan förrätterna fick vi amuse bouchen ovan; en slags fiskmousse med fänkål tror jag att det var.

]

Den ena förrätten var potatisfylld ravioli med pecorino och svart tryffel. Och ja, det var lika fantastiskt gott som det låter!

Förrätt nummer två var dagens rökta fisk; havsabborre, med finhackade grönsaker, apelsinskal, rosmarin och timjan. Helt otroligt gott! Jag måste komma ihåg det här med apelsin till fisk för det passar så bra.

Jag tröttnar aldrig på tryffel så till varmrätt valde jag pocherat ägg med parmesan, vit tryffel, lila potatispuré, krutonger och kronärtskocka. En lite spretig rätt eftersom man mer eller mindre åt skockan för sig själv men otroligt gott!

Caroline testade ‘traditional boiled meats’, som var ungefär som pot au feu, mört kokt kött i härligt smakrik buljong. Dock väldigt mättande eftersom mycket av köttet var korv.

Till serverades två pikanta såser, en med örter och en med chili, som fint bröt av mot det mäktiga köttet.

Maten var det som synes inget fel på här, men servicen lämnade övrigt att önska. Särskilt sommeliern var otrevlig och inte alls särskilt hjälpsam men restaurangchefen och troligtvis ägaren var både trevlig och kompetent, men han borde skaffa sig bättre personal.

Dock väl värt ett besök. För matens skull.

Caminetto d’Oro, Via de’ Falegnami 4, Bologna, Italy 

 

Michelinmiddag i Trastevere, Rom

Jag är inte den sortens restauranggäst som räknar Michelinstjärnor, men jag tycker Michelinguiden tjänar som en bra måttstock när det gäller restauranger. På lördagskvällen i Rom ville jag gå till en riktigt bra restaurang och mitt förstaval var Glass, som jag tyvärr inte fick bord på, men som tur var fick jag bord på mitt andrahandsval Antico Arco, i mysiga Trastevere.

Min kompis Fredrik rekommenderade en promenad i just Trastevere men efter att ha promenerat runt i staden hela dagen (2,5 mil) orkade jag faktiskt inte promenera på kvällen också. Så det får jag spara till nästa Romresa (för det lär bli en nästa).

Trots att jag åt själv, njöt jag verkligen av middagen och blev nog påpassad mest av alla bord. Personalen var jättetrevlig (och effektiv!) och maten mycket mycket god. Men liksom på andra ställen var portionerna på tok för stora för mig.

Måltiden började såklart med en amuse bouche; ljuvligt stekt makrill med zucchini och en lätt apelsinsås.

Förrätten jag fastnade för var en svampmousse med Karl Johan och yoghurt, pocherad gula och svart tryffel. Mycket, mycket gott!

Naturligtvis valde jag en pastarätt också; ravioli med havsaborre och skaldjursbisque. Själva pastan var helt perfekt, men trots att rätten var god var den kanske inte så fantastisk som jag förväntat mig. Fyllningen med bara fisk tyckte jag blev lite enformig och konsistensen inte som jag är van vid. Men samtidigt var det kul att prova något nytt.

Jag valde mellan tre kötträtter till varmrätten och lät servitören bestämma. Det blev råbiff (vilket jag älskar) men denna var både den största och den mest dekadenta jag någonsin skådat. Smaken på köttet var alldeles lagom balanserad, och ovanpå köttet balanserade färsk Karl Johan-svamp, tryffel (japp, jag gick all in denna helg) och riven anklever. Otroligt gott men också otroligt mäktigt. Jag orkade endast en tredjdedel, men gott var det och perfekt med det goda brödet till.

Trots att jag upprepade för servitörerna hur god maten var men att jag bara var (propp-)mätt, är jag inte säker på att de trodde mig, så de var gulliga nog att skicka in en miniefterrätt. Jag orkade inte hela den heller, men tiramisun (på decaf – så omtänksamt) var helt perfekt tillagad.

Det blev te och en paus till att smälta maten innan jag åkte tillbaka till hotellet, och under tiden som jag studerade mina medgäster lärde jag mig ett och annat om hur man äter i Rom. Jag såg människor som komponerade lustiga menyer av smakportioner och halvportioner pasta, lite soppa och en stor varmrätt. Det var jag alldeles för artig för att göra (att ens komma på tanken), men följden blev ju att jag inte orkade äta upp. Portionerna är nästan USA-stora här och det hade jag verkligen inte förväntat mig. Men efter att ha sett hur romarna själva beställde gjorde jag likadant och beställde en halvportion pasta nästa dag till lunch. Och tur var det för den var nästan för stor den med!

Antico Arco, Piazzale Aurelio, 7, 00152 Roma, Italy

Svampravioli med stekt trumpetsvamp, kantareller, schalottenlök och salviasmör

Det var ett tag sedan jag gjorde pasta men i lördags hade jag gott om tid att pyssla i köket och då åkte pastamaskinen fram.

Jag förundras fortfarande över hur lätt det är att göra pasta. Bara att knipa ihop degen, låta den vila en halvtimme och sen dela upp den och veva den i genom maskinen, pytsa ut fyllningen, täcka över och trycka ut raviolikuddarna. 

Fyllningen blev dessutom helt fantastiskt god. Kombinationen schallottenlök, vitlök, smakrik färsk svamp och torkad karljohan, persilja och ricotta blev krämig och god och gav rikligt med smak. Jag serverade raviolin med salviasmör och smörstekt trumpetsvamp, kantareller och schallottenlök. Och ett regn av nyriven parmesan förstås.

Hannas svampravioli, 2-3 portioner

dubbel sats pastadeg

polenta

3 msk smör, till stekning

3 små schallottenlökar, finhackade

1 stor vitlöksklyfta, riven

300 g mini portobellasvamp eller annan smakrik färsk svamp, skivad

2 msk torkad karljohansvamp, blötlagd i hett vatten och sedan urkramad

2 msk hackad persilja

salt, svartpeppar

75 g ricotta

Till servering:

1 handfull torkade trumpetsvamp och kantareller, blötlagda i hett vatten och urkramade

1/2 schallottenlök, finhackad

50 g saltat smör

5 salviablad

parmesan, finriven

Smält smöret i en stor stekpanna på medelvärme och fräs lök och vitlök i ca fem minuter utan att de tar färg. Lägg i både den färska och blötlagda svampen och stek tills de fått fin gyllenbrun stekyta och vätskan i pannan avdunstat. Blanda i persiljan och salta och peppra rikligt (men inte för mycket). Låt blandningen svalna helt. Pulsa i matberedare tills du har en finhackad röra men inte ett mos. Blanda i ricottan och smaka av med salt och peppar. Ställ i kylen tills det är dags att göra raviolin. 

Gör pastadegen efter receptet. Efter att den vilat så dela upp den i 3-4 delar. Kör en del i taget igenom pastamaskinen, börja på steg noll (som jag brukar kavla igenom degen på två gånger) och sluta på steg 5 när degen är tunn och fin. Sprid ut lite polenta på arbetsytan och lägg ut pastaplattan. Upprepa med en degklump till så du har två pastalängder på bakbordet. Mät ungefärligt mellanrum med raviolimåttet och klicka ut teskedsstora klickar av svampfyllningen. Doppa två fingrar i vatten och ‘pensla’ ytan runtom fyllningen med vatten. Tag den andra pastalängden och täck över fyllningen. B6rja i ena änden och lägg pastan försiktigt över fyllningen, tryck till runt om fyllningen så att du slipper luftbubblor. Vattnet fungerar som lim mellan pastaarken. 

Tryck sedan ut raviolikuddar med ett raviolimått. Lyft upp kuddarna med t ex en stekspade och lägg på en tallrik eller plåt med rikligt av polentamjöl på för att förhindra att pastan klibbar ihop eller fastnar på underlaget. Täck med plastfolie om du inte ämnar koka upp dem meddetsamma. 

Upprepa proceduren med resten av degen (även den redan använda och överblivna). 

För tillagning; koka upp en stor kastrull med väl saltat vatten, lägg i raviolin och koka ca 2-3 minuter. (De ska ha flutit upp till ytan). 

Stek under tiden trumpetsvampen och kantarellerna med löken i lite smör. Salta och peppra. Smält resten av smöret i en kastrull och lägg i salviabladen. 

Ta upp raviolin ur kokvattnet med en hålslev och fördela mellan djupa tallrikar. Skeda över salviasmöret och sprid ut den stekta svampen. Strö över rikligt med riven parmesan. Servera genast. 

Ravioli med butternutpumpa, ricotta, citron och muskot

I helgen hade jag min lugna helg. Och den var minst sagt lugn. Jag hann sova ikapp, tvätta flera maskiner tvätt och snöa in mig på serien Friday Night Lights efter rekommendation av en kompis. Och så gjorde jag egen ravioli.

Och den blev fantastiskt god!

Tidigare på dagen ugnsrostade jag en halv butternutpumpa som sedan mosades och smaksattes med rikligt med riven muskot, salt och peppar. Sen fick den svalna. Senare blandade jag pumpamoset med ricotta och rivet citronzest, och mera salt och peppar och fyllde min pasta med. Till serverades smält smör med salvia som jag tycker hör till. Mycket, mycket gott!

Ravioli med butternutpumpa, ricotta, citron och muskot, 4 portioner

Pastadeg:

200 g 00-mjöl

2 ägg

Fyllning:

1/2 butternutpumpa 

rikligt med riven muskot

ca 125 g ricotta

ca 1 tsk citronzest (finrivet)

salt, svartpeppar

Salviasmör:

50 g saltat smör

5 stora salviablad, mer till dekoration

Dela butternutpumpan och skrapa ur fröna. Lägg med skalsidan nedåt på en braspanna. Ringla över lite olja, salt och peppar och ugnsrosta tills mjuk, ca 40 minuter, 180C. Skrapa ur det mjuka pumpaköttet och lägg i en bunke. Mosa med stavmixer eller sked. Smaksätt med rikligt med nyriven muskot, salt och peppar. Låt svalna helt. 

Väg upp mjölet i en bunke. Gör ett hål i mitten och knäck i äggen. Blanda väl och knåda ihop till en deg. Om för blöt, tillsätt mer mjöl. Om för torr, tillsätt en tsk olivolja. Forma till en boll, täck med plastfolie och låt vila 30 minuter. 

Blanda butternutmoset med lika mycket ricotta (ögonmått räcker fint). Smaka av med rivet citronzest, salt, peppar och kanske mer muskot. 

Dela dagen i 4 bitar och kavla ut degen med hjälp av en pastamaskin. Låt degen gå igenom största öppningen 3 gånger och vik emellan, och sedan en gång per steg. Jag stannade vid steg 7. 

Lägg de tunna pastaremsorna på mjölat bord och dutta ut en toppad tesked fyllning med jämna mellanrum. Pensla med vatten runt om fyllningarna. Lägg sedan över ‘locket’, med den omjölade sidan nedåt. Börja i ena enden av pastaremsan och se till att den övre remsan täcker fint utan luftbubblor. Skär antingen till kuddar med en kniv eller stansa ut med ett raviolimått. Jag använde det senare och fick deg över vid utstansningen som jag kavlade ut igen. 

När pastakuddarna är klara, koka upp en stor kastrull med vatten och salta rikligt. Lägg i pastakuddarna 8-10 stycken i taget och tag upp med hålslev när de flutit upp till ytan. 

Smält under tiden smöret och lägg i salviabladen så att de ger smak. 

Vid servering dela upp kuddarna på tallrikar (ca 6-8 stycken är lagom per portion). Droppa över smöret, dekorera med ett salviablad och riv över parmesan.