Kent: Michelinlunch på The Sportsman

IMG_7957.jpg

Michelinlunch. Fancy, eller hur?! Tänker ni vita dukar, små portioner och kanske fransk lite stroppig personal?

Jag vet, det är oftast så man föreställer sig Michelinrestauranger, och ja, en del är så. Och det gillar jag, när gastronomi är teater, en föreställning, och man trollbinds och får följa med på fantastiska äventyr. Men det finns också Michelinrestauranger som är lite mer jordnära och som bara lagar konsekvent riktigt bra mat. Mat som kanske ligger närmare det du och jag kan laga i våra kök men som ändå har den där finessen som skiljer maten från det du och jag lagar. Det är maten du och jag önskar att vi kunde laga.

IMG_7958.jpg

Det finns ju en anledning till att The Sportsman blivit framröstad som kockarnas favoritrestaurang år efter år.

Och jag gick faktiskt hit med en kock, min kompis Helens fästman Pete, Helen och deras två barn, och Pete, ja han var lika exalterad som jag. Vi var här i maj (därav den våriga maten) men bokade flera månader i förväg vilket jag rekommenderar.

IMG_7959.jpg

The Sportsman ligger vackert precis vid havet och den mysiga interiören passar perfekt in. Det är lågt i tak och man går rakt in till baren, tittar på menyn (som ändras dagligen) på svarta tavlan och beställer i baren. Inte det vanliga Michelinförfarandet men det passar bra här.

Sen blev vi visade till vårt bort och det roliga kunde börja!

IMG_7965.jpg

Och det började med tre sorters mycket gott bröd och fantastiskt smör (som jag skrev på Instagram: om brödet och smöret är såhär bådar det gott för resten), och dessutom mina favoritoliver! En bra början med andra ord.

IMG_7974.jpg

Pete och jag hade beställt in ostron. Älskar de i alla former, men särskilt såhär med olika smaksättningar.

IMG_7975.jpg

Fantastiskt goda!

IMG_7982.jpg

Det var också bara Pete och jag som beställde in förrätter, men alla fick såklart smaka. Hans terrin med senap, inlags gurka, grillat surdegsbröd och riktigt krispig fläsksvål (crackling låter bättre) var riktigt god.

IMG_7988.jpg

Men jag tyckte min krämiga burrata med tomater och fantastisk pesto var snäppet godare, men så var det ju också jag som valt den.

IMG_8002.jpg

Så till varmrätterna. Helens biff med Yorkshirepudding var helt perfekt.

IMG_8004.jpg

Och min fläskbit med fluffigt mos och härlig senapssky var riktig comfort food. Otroligt mört kött, fina smaker och perfekt tillagat.

IMG_8007.jpg

Pete åt perfekt tillagad torsk med sparris och en chorizosås som var otroligt läcker.

IMG_8033.jpg

Sen var det dags för efterrätt! Jag valde en rabarbersufflé som var magiskt god och glass med rabarberrippel till. Så mumsigt!

IMG_8039.jpg

Ser ni?! Helt perfekt i konsistensen.

IMG_8030.jpg

Lika imponerande var Helens varma chokladmousse med salted caramel och mjölksorbet, så drömmig.

IMG_8046.jpg

Hela lunchen var riktigt mysig (som synes) och efteråt gick vi ner på stranden och letade snäckor, fossiler och fina havspolerade stenar. En idyllisk dag.

The Sportsman, Faversham Road, Seasalter, Whitstable, Kent CT5 4BP

Annonser

Malmö: tapas på Escama

IMG_2702.jpg

Egentligen skulle jag vilja göra två recensioner av Escama; en om maten och en om servicen. De skulle nämligen bli väldigt olika.

IMG_2704.jpg

IMG_2705.jpg

Menyn är trevlig men kanske lite väl ”typiskt spansk” ur ett utifrånperspektiv. Publikfriande absolut men manchego och monte enebro kändes lite för tamt. Varför inte slänga in en lite ovanligare ost eller något lite mer arbetat? Men tapa negran var en fröjd och monte enebron (som jag faktiskt tycker mycket om, den är bara inte så inspirerande) var såklart god. Detta åt vi inne vid baren i väntan på vårt bord på uteserveringen. Som man inte kan boka. Hade det inte varit så varmt hade jag gärna suttit inne i lokalen eftersom det var lätt förfeststämning där ute men mitt sällskap höll på att smälta bort.

IMG_2710.jpg

IMG_2709.jpg

Väl på uteserveringen beställde vi in entrecoten som vi sett bordsgrannarna inne äta och den var lika fantastisk som den såg ut. Oh my! Vi njöt av varje tugga. Tonfisktartaren var lite tråkig medan patatas bravas var goda med en bra kick i tomatsåsen. På det stora hela var maten mycket bra med flera guldkorn men jag kan inte låta bli att känna att kockarna har mer att ge. Sluta att play it safe, för kan ni laga den fantastiska entrecoten så kan ni åstadkomma mycket. Som en piffigare tonfisktartar till exempel.

IMG_2712.jpg

Servicen då? Rätt dryg. Det tog lång tid innan vi kunde få ett bord ute, vilket vi informerats om, så allt bra så långt. Men när vi väl visats till vårt bord ute glömdes vi bort. Vi fick verkligen vifta till oss servitörer för att både kunna beställa och betala. Vilket resulterade i en sjukt lång och seg middag. Men på alla fronter vägde entrecoten (och tapa negran) upp!

Escama, Fersens väg 4, 211 42 Malmö

 

 

 

 

London: burgare på The Fire Station

fs2.jpg

Ibland får man syna sina fördomar.  Det är bra, lär en att bli lite ödmjukare.

Jag trodde t ex att The Fire Station vid Waterloo Station inte var någon höjdare matmässigt utan bara ett vattenhål nära en av stans största tågstationer. Men när jag behövde rekommendera någonstans att äta där i närheten lyssnade jag ändå på min kollega som rekommenderade stället och förde det vidare till mina vänner.

fs3.jpg

Så mötte jag upp med jag mina kompisar där efter jobbet och var (såklart) hungrig och beställde in en av deras burgare. Som var riktigt bra. Liksom på riktigt. God biff, gott bröd, bra dressing. Schyssta pommes. Inget att klaga på alls!

Så nu vill jag faktiskt rekommendera detta ganska busy ställe (det ligger ju nära en stor tågstation med mycket människor i rörelse), men det är också centralt och lätt att ta sig till och serverar som sagt riktigt bra burgare. Och en schysst barnmeny för de mindre med både doughballs, liten burgare och efterrätt. Så bra!

The Fire Station, 150 Waterloo Road, London SE1 8SB

 

Sevilla: klassiska tapas

sev1.jpg

Klassiskt vs. modernt, hur tänker ni där? Jag tänker att det ena inte kan existera utan det andra. Att båda behövs och båda förändras. Det som en gång var modernt blir klassiskt. Moderna klassiker först, men ändå. Inget är statiskt.

Därför älskar jag kontrasterna. Att ena stunden titta på konst från 1500-talet för att i nästa stund gå till Tate Modern och titta på modern konst som jag inte ens förstår. Men det viktiga är intrycken. Och skillnaderna. Och känslan.

sev10.jpg

Det tycker jag stämmer in på mat med. Mat förmedlar känslor. Av trygghet, flärd, mod… you name it.

I Seville finns hela registret när det gäller tapas; ställen där tiden tycks ha stått still i decennier, kanske t o m sekel, och så nytida molekulär gastronomi med allt vad det innebär. Jag testade både och. Och kom fram till att när jag behöver vila från de moderna intrycken så söker jag mig tillbaka till det klassiska. Där man känner sig trygg och vet vad man kan förvänta sig. Enkel mat. Mindre krusiduller och drama. Men fortfarande bra och god mat.

sev7.jpg

Casa Placido bjuder på just precis det. Och massvis med charm, trots att menyn är laminerad. Men t o m det kan ha sin charm i rätt mijlö.

Jag fick ett bord direkt och beställde genast in ett glas svalkande Albarino. Medan jag ponerade om jag skulle testa en sherry, men lät bli eftersom det är Albarinon jag känner mig trygg med. Sherry kan jag nämligen inget om.

Sen beställde jag in andra trygga saker, som Jamon Iberico. Tryggt, men framförallt gott. Jag kan äta denna fabulösa skinka varje dag utan att tröttna.

sev18.jpg

Sen tortilla, för skåningen i mig ville ha potatis. Det tycker både magen och gomen om. Väldigt generös portion. Så generös att jag faktiskt inte beställde in någonting mer. Spartanskt kan tyckas, men precis vad jag ville ha denna kväll.

sev21.jpg

Ibland är det enkla att föredra. Och då kan man verkligen njuta av det.

sev22.jpg

Casa Plácido,  Calle Mesón del Moro, 5, 41004 Sevilla, Spain

London: New York-italienskt på Hai Cenato?

hai2.jpg

Jason Atherton fortsätter att expandera sitt Social-imperium och senast i raden är en New Yorkig italiensk restaurang i Nova vid Victoria, detta nya område där jag redan testat två restauranger.

Jag gick hit med mina vänner Helen och Pete och deras son Eddie tidigt en söndagskväll efter att vi kollat in dinosaurierna på National History Museum, fikat på världens bästa eclairer och hängt lite vid Buckingham Palace.

Hai Cenato? (som betyder ”Har du ätit midddag?”) känns definitivt New Yorkig och består av en restaurang på bottenplan och en schysst bar på övre plan. Menyn erbjuder smårätter, pizza, pasta, varmrätter och sides och det finns definitivt något för alla. Barnmenyn var också bra och dessutom äter barn gratis på söndagar.  Det är inte så ofta jag äter ute med barn men kul att ”testa” en restaurang på det viset med.

hai1.jpg

Eddie valde från barnmenyn pasta med tomatsås och riven parmesan. Enkelt men riktigt gott!

Helen och jag valde båda corzetti-pasta med bolognese, salvia, brynt smör och riven Berkswell-ost. Riktigt gott det med! Såsen var riktigt god men mycket mäktig, så det hade faktiskt inte skadat med lite mer pasta, men vi hade även beställt in krossad potatis som var fantastiskt goda till bolognesesåsen, så det gick ingen nöd på oss.

Pete åt en ljuvlig risotto med ärtor, bondbönor och krabba som var helt perfekt i konsistensen.

hai11.jpg

Vi var naturligtvis mätta efter allt detta men beställde ändå in efterrätt för vi var sugna. Jag fall pladask för brioche med salt karamellglass, men jag hade inte förväntat mig en hel briochebulle modell hamburgerbröd med tre kulor glass! Det var jättegott men även med amerikanska mått mätt är detta en monsterdessert och kändes inte riktigt Jason Atherton. Men en minivariant med en kula hade suttit perfekt för kombinationen av smörig brioche och saltsöt karamellglass var klockren.

hai10.jpg

Helens choklad- och kaffefondant med creme fraiche, puffat ris och karamell var lite mer vad vi förväntat oss och ljuvligt god.

Vi hade en riktigt trevlig middag här, men det var tyvärr lite saker som inte var perfekta; långsam service, jag fick in ett glas avslaget prosecco och fick be om nytt etc. Man förväntar sig bättre av en duktig och känd kock, och jag är säker på att han förväntar sig att allt ska vara perfekt av sin personal. Så jag hoppas att det var ny personal som nu lärt sig allt och har stenkoll för jag gillade verkligen Hai Cenato? och vill gå hit igen.

Jag hann faktiskt gå hit igen innan jag publicerade inlägget, och denna gång var det jättebra (men avslappnad) service och fullsatt. Jag var där mer min kompis Nick och åt pizza och drack vin och jag kan verkligen rekommendera pizzorna – GRYMT goda!

Hai Cenato?, 2 Sir Simon Milton Square, London SW1E 5DJ

Barcelona: Born och goda burgare på Bacoa

bor1.jpg

På söndagskvällen var många restauranger stängda så vi visste inte riktigt var vi ville äta. Men vi bestämde oss för att strosa från hotellet i Barri Gotic mot stadsdelen Born i närheten som har gått från rufftigt till trendigt den senaste tiden.

bor2.jpg

Just att strosa runt i olika stadsdelar och uppleva staden på det viset gillar jag starkt. Born hade jättemycket restauranger och barer, lite lagom hipsterkänsla i allmänhet men även lite finare ställen. Det vi tyckte såg trevligt ut var fullsatt så vi gick ut mot stora vägen och hittade ett fullsatt burgarställe.

bor18.jpg

Fullsatt bådar alltid gott och konceptet verkade trevligt så vi gick in. Jag menar, när är man inte sugen på burgare?!

bor13.jpg

Precis som på de flesta andra burgarkedjor beställde man och betalade vid kassan. Man välja mellan olika sorters bröd och tillbehör och verkligen göra sin egen variant. Sen satte man sig och så kom de ut med maten till en. Trevligt!

Jag tog en med oxkött och cheddar i briochebröd med tryffelmajo vid sidan om. Emma valde deras kycklingburgare, också i briochebröd, och så delade vi på en patatas bravas.

bor15.jpg

Biffburgaren var riktigt saftig och god och kändes himla fräsch. Mer som en restaurangburgare än hamburgerkedja. Emmas marinerade kycklingfilé var hur mör som helst och riktigt god den med. Allt var riktigt fräscht och gott!

Dessutom var det lite roligt med patatas bravas till. Riktigt goda de med!

Bacoa, Av. del Marquès de l’Argentera 1, 08003 Barcelona

London: nachos, tacos och kött på Temper

t4.jpg

Det bästa med att bo i London om du frågar mig är såklart restaurangutbudet. Jag har kommit att acceptera att jag aldrig kommer att ha varje sig tid eller råd att hinna med att testa alla restauranger (inte ens de på min lista), så numera är jag mindre stressad med att försöka ‘hinna med’ och försöker njuta av varje restaurangbesök.

En hyfsad nyöppnad restaurang som jag åt på för en månad sedan (som tiden springer iväg) är Temper i Soho. Jag och min kompis Daisy gick dit en lördagskväll och stämningen var precis sådär härlig som vi hoppats på. Det var bra musik i högtalarna, fullt med folk som pratade, åt och drack och i mitten ett kök som tillagade en massa kött.

t3.jpg

Vi började med en cocktail och nachos, medan vi studerade menyn. Sen fastnade vi för två sorters tacos och två sorters kött och några sides. Det låter kanske inte så mycket men vi orkade inte äta upp trots att vi verkligen försökte och inte ville lämna en smula. Dock rekommenderade servitören ännu mer mat, så beställ lite i taget.

Nachosen ovan var riktigt goda. Ganska starka, men lagom mycket av allting.

t6.jpg

t7.jpg

Vi delade sedan på två sorters tacos, båda goda men inte lika wow som jag förväntat mig. Jag kommer knappt ihåg smakerna, men tror det var fläskkött och ananas överst och oxkkött här ovan. Tacomenyn har helt ändrats sedan mitt besök och jag är nyfiken att testa de nya smakerna!

t8.jpg

Huvudnumret är helt klart de olika sorternas kött som man köper per 100 g, kombinerad med sides, såser och extra toppings. Vi valde 100 g oxkött som var helt makalöst gott och 100 g lamm som också var mycket mycket gott. Sen valde vi oxfettspotatisen med ost (to die for!), den grillade hjärtsalladen som var sanslöst god (!) samt majssallad med popcorn. Såserna blev grön sås och chipotle sourcream och de extra toppings som servitören rekommenderade. Så gott alltså! Lova mig att beställa oxköttet och potatisen och salladen för de bjöd alla tre på hallelujamoments!

Temper, 25 Broadwick St., London W1F 0DF

 

Malmö: middag (och vin!) på Bastard

bas1.jpg

På kvällen efter lunchen på Malmö Saluhall mötte jag min barndomsvän Carina för en kväll på stan.

Vi gick direkt till Bastard (faktiskt mitt första besök om man inte räknar en snabb drink) och hade hur trevligt som helst. Vi hade inte bokat med fick ett bord i baren nästan meddetsamma. Först tog vi varsitt glas i baren; bubbel för min del och ett glas vitt för Carina. Sen när vi satt oss tillrätta vid bordet beställde vi båda in ett fantastiskt vitt Bourgognevin på inrådan av servitören (La Châtelaine 2015) och deras eminenta charkbricka.

bas5.jpg

Lite senare insåg vi att vi behövde mer mat och beställde även in burratan med apelsin och granatäpple (mest till Carina) och kalvbräss med morötter (mest till mig).

Charkbrickan måste jag säga är nästan obligatorisk om man går hit. Allt är omsorgsfullt utvalt och mycket gott! Med den och det goda brödet och smöret kommer man långt.

bas6.jpg

Resten av rätterna uppfattade jag tyvärr som lite spretiga. Inte mycket att välja på om man är lite kräsen (men visst, då kan man ju gå någon annanstans). Däremot passar restaurangen mig perfekt, jag som gillar annorlunda köttdetaljer och inte är rädd för kalorier.

Burratan var av mycket hög kvalitet och frukten bröt fint av mot krämigheten. Kalvbrässen var helt perfekt tillagad men jag tyckte tillbehören (dvs morotsstrimlorna) var lite tråkiga. I min mening hade det behövts lite mer syra eller något annat som bryter av, men själva brässen och såsen var otroligt goda!

Som helhet är jag smått förälskad i Bastard. Restaurangen (i både inredning, utbud och service) andas storstad och jag gillar att alla som jobbar här värnar om god mat och bra råvaror, det syns i deras ögon när de beskriver eller rekommenderar något. Keep it up!

Bastard, Mäster Johansgatan 11, 211 21 Malmö, Sweden

London: fantastiska Frenchie

fr1.jpg

I våras när Mattias, en kompis hemifrån, befann sig i stan på affärsresa såg vi till att testa en då ny restaurang i stan; Frenchie i Covent Garden.

Det var kärlek från första tuggan ungefär. Allt, allt, var riktigt riktigt bra! Eftersom vi ville smaka så mycket som möjligt (och undvika food envy) delade vi på alla förrätter och efterrätter och beställde samma varmrätt.

Allra först blev det varsitt mimosa-ägg. Grymt goda!

fr4.jpg

Och sedan lönnsirap- och baconscones som var underbara.

fr5.jpg

Sedan denna variant på sparris med hollandaise och äggula som var helt underbar.  Det var en parmesankräm med puffat korn-kex och rökt äggula. Ja, ni hör ju så gott det var.

fr6.jpg

Därefter den möraste bläckfisk (squid; sexarmad) med små ärtor, vit sparris (rullarna) och hallon. Oväntad men fräsch kombination.

fr7.jpg

Sen åt vi denna HELT GUDOMLIGA bit biff; njurtapp med kronärtskocka och getfärskost. Det går inte att beskriva hur god denna biff var, men den var en av de bästa jag ätit.

fr9.jpg

Efterrätterna fortsatte i samma stil och denna mörka chokladkrämsfluff med crumble och baconglass. Farligt gott!!

fr10.jpg

Cheesecaken på Brillat Savarin med hallon, pistasch och fläder var också helt ljuvlig och en bra kontrast till chokladdesserten.

Denna restaurang har allt jag vill ha när jag går ut och äter; mat som är så bra att jag inte har en chans att kunna återskapa den hemma, trevlig atmosfär och trevlig och hjälpsam personal. Toppbetyg!

Frenchie Covent Garden, 16 Henrietta St, Covent Garden, London WC2E 8QH

 

Privat middag på The 10 Cases i Covent Garden

IMG_1893

I mars anordnade jag en möhippa för Laura på bilden (ja, hon med tiaran) som avslutades med en middag i ett privat rum på The 10 Cases i Covent Garden. Vi var tolv stycken tjejer i rummet och hade ledigt fått plats med några till. Samtidigt som vi avnjöt en trerätters midddag och gott vin lekte vi fåniga lekar så det var skönt med ett privat rum så vi kunde prata ostört och samtidigt inte störa andra.

10 cases

Menyn för kvällen var skriven på tre svarta tavlor som hängde på väggen, så det var bara att bestämma sig på kvällen; ingen förbeställning som ibland kan förekomma om man är ett större sällskap.

IMG_1915

Till förrätt åt jag en stekt pilgrimsmussla med en krokett på rommen, samt glasört. Mycket gott!

IMG_1920

Till varmrätt blev det bergtunga med fregola (pärlformad pasta) och stekt svamp. Också mycket gott! Det blev en creme brulée till efterrätt för min del men den glömde jag tyvärr fota. God den också.

IMG_1900

The 10 Cases är dock först och främst en vinbar, men de har en restauragdel också, så vi drack två riktigt goda viner rekommenderade av vår servitör.

10 cases2

Vi hade en härlig möhippemiddag här! Det var precis så som jag föreställt mig det när jag bokade – perfekt för ett sällskap som inte vill störa andra men ändå känna att man går ut på middag.

The 10 Cases, 16 Endell St, London WC2H 9BD