Hemmagjord gnocchi

IMG_3491

Det blev hemmagjord gnocchi till slut ändå. Jag använde mig av ett recept från The Geometry of Pasta, där jag även lärde mig att det är nästan lika vanligt med gnocchi gjord på mannagryn som på potatis.

Jag gjorde potatisvarianten och serverade mina små luftiga knyten med den gräddiga tomatsås de var ämnade för. Otroligt gott! Tack Annika, för inspiration!

Potatisgnocchi, 2 portioner

Anpassat efter och översatt från The Geometry of Pasta.

1-2 stora bakpotatisar (400 g tillsammans)

50 g vetemjöl

1 stort ägg

riven muskot

en nypa salt

Koka potatisen/arna med skal på tills helt genomkokta, häll av vattnet och låt svalna något. Stick i en gaffel och skala dem. Pressa sedan potatisen. Väg upp 300 g av den pressade potatisen och lägg i en bunke och blanda i övriga ingredienser. Arbeta till en deg, men arbeta inte degen mer än nödvändigt. 

Dela upp degen i delar och rulla varje del till en fingertjock rulle på mjölat bakbord. Skär till små kuddar. Forma med tänderna på en gaffel om så önskas. 

Lägg ner i kokande vatten och koka i 2 minuter från det att de flutit upp till ytan. Häll av vattnet och servera mer valfri sås och riven parmesan. 

 

Gräddig tomatsås med salvia

IMG_3440

De senaste veckorna har inte varit mina bästa. Magen har bråkat och jag var otroligt trött hela tiden. En kväll blev det en ostmacka till middag och tidigt i säng men dagen efter ville jag äta riktig mat.

Egentligen hade jag, inspirerad av Annika, tänkt göra gnocchi, om jag orkat alltså. Istället blev jag sugen på gräddig tomatsås, som Annika serverade gnocchin med, men jag gjorde min egen variant som jag åt tillsammans med spaghetti från bästa köpta pastamärket  – De Cecco.

Tomat är ju smakkompis med basilika och det är verkligen en kombination jag tycker om, men för mig känns den väldigt somrig. Med nollgradigt och blåsigt ute kändes sommaren långt borta så jag smaksatte min tomatsås med salvia istället. Och en hel massa annat.

Det går bra att utesluta grädden, men när det är comfort food som önskas ska den med.

 Gräddig tomatsås med salvia, 3-4 portioner

1 burk (ca 400 g) krossade tomater av bra kvalitet (jag använder Cirio)

1/2 burk vatten

ca 3 msk balsamvinäger

1 tsk farinsocker

1 1/2  tsk salvia

1/2 tsk vardera av oregano, rosmarin och libbsticka

1/2 tsk chiliflakes

1 vitlöksklyfta, riven

salt, svartpeppar

1/2 dl mellangrädde

Häll tomater och vatten i en kastrull och låt koka upp och reducera. Tillsätt vinäger, kryddor, vitlök och socker. Koka tills den tjocknat och känns mustig. Tillsätt grädden. Smaka av med salt, socker och svartpeppar. 

Servera med bra spaghetti eller tagliatelle och rikligt med riven parmesan eller pecorino. 

Spaghetti med ragu på griskind, med vitt vin och salvia

När man har övernattande gäster är crockpoten ens bästa vän. Det känns betydligt säkrare att lämna den på hela dagen än ugnen.

Medan vi var i Canterbury när Maria och Daniel hälsade, på lagade crockpoten en riktigt god middag till oss, nämligen ragu på griskind med salvia och vitt vin.

När jag hittar på recept i crockpoten brukar jag ladda den med vad jag tror blir bra och lite extra vätska om jag ska vara iväg under dagen. Det får ju inte bli torrt och pga kondensen reducerar jag alltid såsen ändå. Salt och peppar brukar jag inte tillsätta förrän i slutskedet, då crockpoten är så bra på att ta fram köttets (och de andra ingrediensernas) naturliga smaker.

Spaghetti med ragu på griskind, med vitt vin och salvia, 4-6 portioner

spaghetti eller tagliatelle, kokt al dente

Ragun – steg 1:

1 kg griskinder

400 g krossade tomater

1,5 dl vatten

3 stjälkar salvia

1 vitlöksklyfta

1,5 dl vitt vin

Ragun – steg 2:

salt, svartpeppar

en nypa socker

2 msk balsamvinäger

Till servering:

riven parmesan

Lägg alla ingredienser från steg 1 i crockpoten, sätt på låg värme och lämna i ca 8 timmar.Ta köttet ur grytan och reducera såsen till hälften (eller önskad konsistens) och smaka av med ingredienserna till steg 2. Dra isär köttet och blanda med såsen. Servera.

Bönröra med salvia

En annan bruschetta- eller crostinitopping är denna bönröra med salvia. Den är en kusin till hummus men smakar helt annorlunda. Med salvia, vitlök och citron blir den fräsch och god i smaken. Jag gjorde min dagen innan och lät den stå i kyl över natten och det gjorde underverk med smaken.

Liksom kycklinglevermoussen serverades denna i en minikopparpanna så man fick ta så mycket man ville.

Bönröra med salvia, 4 portioner

400 g cannellinibönor på burk

1/2 citron, saften

5 salviablad

1 liten vitlöksklyfta

salt, vitpeppar

mild olivolja

Skölj bönorna och låt dem rinna av. Mixa bönorna, citronsaften, vitlöken och salvian. Tillsätt olivolja tills önskad mosig konsistens. Salta och peppra. Kyl över natten.

Kycklinglevermousse med italienska smaker

För ett tag sedan gjorde jag en kycklingleverpastej med karljohan och cognac efter Annikas eminenta recept som jag inte bloggade om för att jag inte riktigt fick till en bild, men den var helt underbart god och sen dess är jag verkligen såld på kycklinglever. Det är så gott, tacksamt att smaksätta på en rad olika vis och så är det dessutom billigt, vilket faktiskt är en stor fördel när maten bara blir dyrare.

När Jess och Chris kom på middag förra veckan körde vi lite italienskt tema på middagen, och kycklinglevercrostini är den mest typiska toscanska förrätt man kan tänka sig. Jag ville smaksätta min mousse med typiska italienska smaker som salvia och ansjovis (vilket också tar bort en del av leversmaken samt ger en djupare smak), och lade dessutom till vitt vin och rödlök.

Jag hittade inget recept som jag var helt nöjd med, så jag provade själv på vinst och förlust efter att ha googlat runt lite. Och vilken fullträff det blev! Till hade jag dagsgammal ciabattabaguette (ja, den hette så) skuren i ganska tunna skivor, ugnsrostade med olivolja och lite vitlök, samt vanlig bruschetta med tomat och basilika, samt en bönröra som ska få sitt eget inlägg framöver.

Vi serverade röran och moussen i varsin minikopparpanna (Christophers idé), med crostinin travade på en träskärbräda och bruschettan vid sidan om. Det tyckte jag blev rustiskt och inbjudande som en förrätt.

Italiensk kycklinglevermousse

400 g kycklinglever (ca 375g när den rensats från senor)

1/2 rödlök, finhackad

1 vitlöksklyfta, pressad

2 msk hackad färsk salvia

1 dl torrt vitt vin

4 ansjovisfiléer

1 dl hemmagjord kycklingbuljong

1/2-1 dl mild olivolja

Rensa levern ifrån senor och hacka grovt. Hetta upp ett stekjärn och stek löken mjuk i lite smör och/eller olja. Pressa i vitlöken och släng ner salvian. Låt det puttra lite grand. Häll på vinet och låt det delvis koka in. Tillsätt ansjovisen (hela går bra) och låt de smälta. Höj värmen och stek levern tills genomstekt. Tillsätt buljongen och låt lite koka in, men det ska vara gott om vätska kvar i stekjärnet.

Mixa alltsammans i en foodprocessor. Tillsätt mild olivolja tills ‘moussig’ konsistens. Jag behövde nästan 1 dl, men prova dig fram. Låt svalna och kyl sedan.

Confiterade, stekta griskinder med salviasås

Annorlunda styckdetaljer har varit på tapeten ett bra tag nu, och det är nästan skrattretande att vi betalar dyra pengar för att äta de billigaste styckdetaljerna på restaurang för att vanligt folk glömt bort hur man tillagar annat än filé och kotlett.

När jag var liten lagade min farmor grisfötter, dels för att det var billigt men också för att det är gott. Och det ÄR gott, men gemene man vet numera inte hur man tillagar detta. Knappt jag heller, det ska erkännas, men det tänker jag lära mig.

En annan billig styckdetalj är griskinder. Och eftersom vissa t o m uppkallat sin blogg efter denna styckdetalj tänkte jag att den måste vara en särdeles god bit på grisen. Och det var det! Det var dessutom hur billigt som helst; £3 per kilo.

Eftersom jag inte lagat griskinder tidigare googlade jag en del recept och insåg att det vanligaste tillagningssättet är att confitera. Att confitera innebär att ugnssteka på låg värme täckt i fett, och visst kan man använda olivolja, men jag föredrar ank- eller gåsfett till confitering.När kinderna sedan svalnat och kylts en stund (t ex över natten) skivade och stekte jag dem i en blandning av smör och olivolja tills de var fint knapriga på ytan.

Till blev det ugnsbakade grönsaker med italienska örter vilket jag spann vidare på till såsen som kryddades med salvia och vitlök. Riktigt jäkla gott, så testa detta om ni ramlar över några griskinder.

Jag köpte kinderna tillsammans med mina vanliga matvaror online via Waitrose, den bästa mataffären som finns (i UK iaf), men hittar ni dem inte på ICA så gå till en slaktare.

Confiterade, stekta griskinder med salviasås och ugnsbakade grönsaker, 2 portioner

500 g griskinder

3-4 dl gås- eller ankfett (jag använde gås)

smör & olivolja till stekning

salt & peppar

Grönsaker:

5 potatisar

1 stor palsternacka

1 paprika

1 zucchini

italienska örter

olivolja

salt och peppar

Sås:

olivolja

2 msk hackad färsk salvia

1 liten vitlöksklyfta, pressad

1 dl creme fraiche

2 dl matgrädde

2 tsk dijonsenap

1 msk kinesisk soja

1/2 msk Heinz chilisås eller ketchup alt. en nypa brunt socker (för sötma)

en skvätt oxfond

salt & peppar

colorit

Lägg griskinderna i en ugnsfast form med kant. Häll över gåsfett tills köttet är täckt. Ställ in formen i 125 grader i 2-3 timmar. (Mina var klara efter 2 timmar, dvs att de fått färg och var mjuka. ) Lägg upp på ett fat och kyl i någon timme. Fettet kan återanvändas.

Skala potatis och palsternacka och skär i klyftor. Lägg i en ugnsfast form. Skiva zucchinin och lägg i, samt dela paprikan i ganska stora bitar och lägg i. Tillsät olja och kryddor. Rör om och sätt in i 200 grader 30-40 minuter tills potatisen mjuknat. Rör om ibland.

När grönsakerna nästan är färdiga så börja med såsen. Hetta upp lite olivolja i en teflonbottnad kastrull, på medelvärme, och stek salvian och vitlöken någon minut. Tillsätt grädde, creme fraiche, senap, chilisås och soja. Låt koka upp och smaka av med fond, salt och peppar. Färga såsen ljusbrun med colorit. Låt tjockna något.

Skiva de kalla griskinderna ganska tunt (ca 2-3 mm). Hetta upp smör och olivolja i en stekpanna och stek skivorna tills de fått fin stekyta på hög värme. Servera och förundras över hur gott det är.