Min kompis Kristin, som jag lärde känna i Lund, bor också i London numera och ungefär en gång i månaden försöker vi gå ut att äta tillsammans. Kristin gillar mat lika mycket som jag, och första gången vi sågs efter att hon flyttat hit åt vi ostron och grisfötter på Terroirs, så vi kan matnörda oss ihop.
I veckan när vi åt middag på Hix, blev vi båda helt till oss över bakad benmärg och det är ju givet att vi måste gå till St John nästa gång.
Men tillbaka till Hix.
Vi träffades direkt efter jobbet och hann med ett glas vin i Mark’s Bar i källaren på Hix innan vi gick en trappa upp till restaurangen. Maten här är i regel ganska enkelt tillagad men med de bästa av råvaror och naturligtvis är mat efter säsong och lokalproducerat ledord här. En del av menyn bestod av typiskt brittiska klassiker, bland annat en rätt som hette Heaven & Earth. Vi hade ingen aning om vad det var för något men fick berättat för oss att det var en smakrik blodpudding serverad med potatismos. Just den rätten var vi inte så sugna på, istället valde jag kantareller till förrätt och Kristin valde tobisfiskar med kaprismajonnäs.
Tobisfiskar är små små avlånga fiskar som här i England kallas för sandålar (sand eels). Jag har ätit dem vid några tillfällen och dessa var klart de bästa jag smakat hittills. Småfiskarna är doppade i mjöl och friterade och serverades med citron och kaprismajonnäs. Enda invändningen var att det var en gigantisk portion.
Jag valde kantareller, eftersom det är så gott. Dessa var tillagade på enklast möjliga vis; stekta i smör och persilja. De var dock jättefina och en fröjd att äta, men behövde lite extra salt.
Både Kristin och jag valde njurtapp (hanger steak) med bakad benmärg till varmrätt. Köttet var perfekt tillagat (min rare och Kristins medium-rare) och det var verkligen ingen liten portion det heller. Benmärgen var blandad med senapssmakande stuffing och bakad i sitt ben och smakade verkligen jättegott. Vi underskattade dock hur mäktigt detta var och beställde in pommes (jag) och sallad (Kristin) men det hade vi verkligen inte behövt göra, för trots att vi gjorde allt vad vi kunde för att äta så mycket som möjligt var vi båda tvungna att lämna lite. Vi fick också in tre såser till köttet. En stark med senap, en med mynta och så den godaste; bearnaise.
Njurtapp pratas det en del just nu, bland annat hos Smaskens och Tre Tjejer i köket, och om ni vill veta mer om denna (och till viss del andra) styckdetalj rekommenderar jag Patrik Rydmans artikel på Taffel. Om ni får tag i en bit njurtapp så testa, för det var riktigt gott kött. Dock tyckte jag inte alls att den smakade njure som vissa påstår, utan det bara har en kraftig (= god) köttsmak.
Maten på Hix var riktigt god, jag hoppas att det framgått, men den är också ganska dyr. Absolut värt det någon gång ibland, men man kan faktiskt få lika god mat på andra ställen för mindre pengar.
Stämningen i både baren och restaurangen är laid-back och trevlig ch den kunniga och duktiga servispersonalen bidrar till det.
Detta var första gången jag åt på Hix, och det var kul att det äntligen blev av, men om jag vill ha vällagad mat av enkla råvaror föredrar jag faktiskt St John, men det är en klar fördel att det finns en liknande restaurang även i Soho.
Bonus: Mark Hix recept på hanger steak med bakad benmärg. (Lika mycket för min egen skull som för er…)
Matarkivet 