Tröttnar aldrig: biff med bea

IMG_2995Jag skulle nog kunna äta en blodig sirloin till frukost, vilket är fullt möjligt här men det känns lite väl extravagant. Däremot kan jag bli så sugen på biff med bea till middag att jag ställer mig och lagar bearnaisesås endast till mig själv. Det är inte så att det tar emot (inte alls), men jag tänker ibland att det nog inte är riktigt normalt.

Men en sak är säker – g o t t  är det!

Bearnaisesås, 1 portion

knappt 1 msk vitvinsvinäger

1 tsk torkad dragon

1 msk vatten

1 äggula, rumstempererad

50 g smör, kallt/rumstempererat och delat i små kuber

Häll vinäger och dragon i en teflonbelagd och tjockbottnad kastrull. Reducera på hög värme och sätt fläkten på högsta effekt, men se till så att du inte bränner dragonen. När pannan är nästan torr, ta ifrån plattan och tillsätt vatten och rör runt så att vattnet tar upp smakerna. Låt svalna något, häll sedan i gulan. Värm på  låg värme alternativt i vattenbad. Lägg i en smörkub och låt den smälta under omrörning. Tillsätt kuberna en i taget ett litet tag och öka sedan. Rör hela tiden och när såsen är nästan så tjock som du vill ha den, så ta ifrån plattan men fortsätt röra. Smaka av med salt och peppar. Häll över i en kall såsskål/snipa och servera genast.

Steak sandwich med spenat och parmesan

Under de två veckor jag bott hos kompisen Nick blev det lite mat lagad trots att jag saknade många pryttlar och mitt eget skafferi. Det blev mest enkel mat som Coop:en runt hörnet hade ingredienser till, men man kan ju laga god mat med enkla medel också.

Denna steak sandwich t ex, den går verkligen inte av för hackor. Smaken av smörstekt bröd tillsammans med rare biff är verkligen en höjdare och tillsammans med valfri sallad (spenat använde jag denna gång, men ruccola går precis lika bra) god majo och hyvlad parmesan blir det ännu bättre. Perfekt en vardag när man är sugen på något gott men inte orkar laga mat, eller som fredagsgott. I vilket fall, alla carnivorer – testa!

Steak sandwich med spenat och parmesan, 1 portion

200-300 g sirloin-biff eller entrecôte

1 ciabatta

saltat smör och olja till stekning

1-2 msk god majo, som t ex Hellman’s eller hemmagjord

1 handfull babyspenat

hyvlad parmesan

salt, svartpeppar

extra virgon olivolja

Salta och peppra biffen. Dela ciabattan på mitten. Hetta upp smör och olja på medeltemperatur i en stekpanna och stek brödhalvorna gyllenbruna. Lägg dem på en tallrik och höj värmen till järnet. När stekpannan är riktigt varm så stek biffen ca 1 minut på varje sida. Lägg över på tallrik och låt köttet vila fem minuter.

Bred majo på brödhalvorna och lägg spenaten ovanpå. Skär bort fettet på biffen och skär köttet i strimlor. Fördela dessa på bröden. Hyvla över parmesan, riv över svartpeppar och ringla lite god olivolja som pricken över i.

Gaucho Piccadilly

För ett litet tag sedan nu, fick Ian, Anna, Christopher och jag äntligen till en middag på biffrestaurangen Gaucho. Gaucho är en argentisk restaurangkedja som specialiserar sig på kött, från Argentina då såklart.

Vi gick till Gaucho Piccadilly som ligger mellan shoppinggatan Regent Street och Piccadilly, så väldigt centralt läge. Inredningen är typisk för kedjan med mycket koskinn, svart trä och dunkel belysning. Nästan för dunkel, men mysigt.

Anna och jag som varit och tittat lite i affärer kom dit före pojkarna, så vi skönk ner i en bland alla tomma soffor i baren. Jag drack ett glas mousserande och Anna tranbärsjuice. När pojkarna sedan anlände visades vi till vårt bord en trappa upp, där tre av oss återigen fick sitta i en soffa.

Menyn på Gaucho ser ut som ett litet dragspel och listade förrätter, köttbitarna, andra varmrätter, side orders och desserter. Varken förrätterna eller desserterna tilltalade oss särskilt mycket, och de var dessutom ganska dyra. Det är visserligen biffarna också men dem betalar vi gärna för.

En servitris gick en runda bland borden och visade de olika styckdetaljerna man kan välja mellan och man kunde ställa frågor om man ville. Hon förklarade också vilka biffar som smakade bäst rare och medium.

Vi gick direkt på varmrätten. Anna beställde deras burgare som såg riktigt god ut. Dressingen som bestod av majonnäs, senap och rödvin var riktigt god fick jag veta.

Ian och jag valde båda oxfilémedaljong, min blue och Ian rare. Vi hade båda pommes till som kom med lite örter på, jag valde bearnaisesås och Ian grönpepparsås.

Christopher slog till på 400g sirloin, rare, och valde liksom jag pommes och bearnaisesås. Han tyckte sin biff var god men tyckte inte att den var mycket bättre än det vi äter hemma. Men vi andra tre var riktigt nöjda. Nu äter vi mest sirloin eller rib eye hemma, så min filé var något extra. Den var lika mör att skära i som smör (dessutom har de inga steak knives här, det behövs inte) och det var mycket smak i köttet. Såsen var lite för rinnig för min smak och smakade lite för starkt av dragon, men annars var den god. Pommesen var som vanliga pommes. Goda men inget särskilt. Så fokus ligger helt klart på köttet och det är restaurangens styrka, helt klart.

Inget fel i det, men ännu högre standard på tillbehören hade inte skadat. Efter 225-400g kött vardera var vi alltför mätta för att snegla på dessertmenyn, som ju ändå inte var så spännande.