Köttfest på Zelman Meats, Soho

Från teamet bakom fantastiska köttrestaurangerna Goodman finns sedan en tid tillbaka Zelman Meats i fiskrestaurangen Rex & Marianos gamla lokaler i Soho.

Rex & Mariano drevs av samma företag, men trots att det var en mycket bra restaurang så passade en enkel fiskrestaurang inte så bra i den stora lokalen i St Anne’s Court i Soho. Men efter en omvandling från fräsch och öppen fiskrestaurang till mysig och murrig köttrestaurang med bardel och bås känns lokalen klockren som köttrestaurang. Goodman är dyrt och fint men Zelman ligger i mellanklassen. Det är en no fuss köttrestaurang med liten meny men riktigt bra mat.

Menyn består av några få förrätter, fyra olika styckdetaljer av nötkött samt tillbehör och två efterrätter. Jag gillar konceptet att fokusera på några få saker men att göra det riktigt bra. Stämningen reflekterar också detta då det är mycket avslappnat. Den vänliga servispersonalen bidrar till den känslan med småprat, matpassion och trevligt manéer.

Jag gick hit med två kollegor för att äta lunch. Bara en av oss är stor i maten så vi beställde lite blygsamt in fantastiskt god picanha och otroligt gott, mört och rökigt short rib samt tillbehör. Det var så gott att vi naturligtvis beställde in lika mycket till och gick tillbaka till kontoret i köttkoma.

Zelman Meats, 2 St Anne’s Court, London W1F 0AZ 

Annons

Lunch på Goodman, Mayfair

Det finns biff och så finns det BIFF. Goodman serverar den där sorten med versaler, den sort som smälter i munnen och som man orkar äta mycket av trots att man halvvägs in i måltiden är mätt.

Ni förstår vad jag menar när ni ser den här bilden, hoppas jag?! Perfektion.

Trots att jag mycket väl skulle kunna äta biffen som den är så tycker jag att tillbehören på en steakrestaurang ska hålla lika hög klass som biffen och det gör de på Goodman’s. Vi (en kollega och jag som lunchade här) beställde chunky chips som var härligt krispiga på utsidan och ljuvligt fluffiga på insidan. Dessutom smakade de alldeles lagom av tryffel (det fanns dock vanliga med).

Spenaten var också riktigt bra och moset alldeles ljuvligt lent.

Det ultimata testet är ändå alltid bearnaisesåsen. Den ska inte vara för tunn, inte för skarp men heller inte för smörig. Denna var tjock och fin och bra i smaken – hurra!

Goodman, 24-26 Maddox St, London W1S 1QH

Om du vill läsa mer om Londons biff-restauranger så kolla även in min recension av Hawksmoor – en annan favorit.

Middag på Hawksmoor Guildhall -en köttrestaurang

Min sommar var ju något fullspäckad och vissa saker har jag inte hunnit berätta för er om ännu. Som detta restaurangbesöket under OS till exempel.

Linus, en kompis sedan gymnasietiden, hälsade på under OS och förutom att titta på sport hann vi också med att äta gott. Jag frågade Linus vilken typ av mat han ville äta och det snabba svaret blev: -Kött. Inte denna carnivor emot, så jag bokade bord på populära Hawksmoor som har tre restauranger i London; en i gamla köttdistriktet Spitalfields, en i Covent Garden (Seven Dials) och den jag valde pga läget; Guildhall i the City. Den låg helt enkelt bäst till för att vi skulle hinna med en sen middag en fredagkväll efter att vi tittat på en landhockeymatch på OS-området.

Som många andra trodde jag att staden skulle vara full av folk under OS och att det därför skulle vara omöjligt att få ett bord på en populär restaurang med kort varsel. Så var inte fallet, vilket personalen bekräftade; det var mindre folk under OS än en vanlig vecka när som helst på året.

Men restaurangen var i alla fall halvfull när vi anlände och vi kunde inte låta bli att snegla på grannbordets gigantiska biff.

Efter en liten lektion i de olika styckdetaljerna satsade vi båda på en porterhouse steak som grannen intill åt. Sen kontaktade servitrisen köket och berättade vilka storlekar de hade av den styckdetaljen. Vi tog en porterhouse på ca 900 g men med ett stort ben i. Men med benet borträknat var det ändå mycket kött. Tillsammans med varsin bytta riktigt utmärkt bearnaisesås (något ni vet att jag är mycket petig med), goda krispiga chips och stekta portobellosvampar och en flaska rött mådde vi som prinsar (och prinsessor). Vi åt långsamt men lyckades faktiskt äta upp allt det goda köttet. Det var fullt av smak, stekt medium-rare som vi blivit rekommenderade och det var verkligen lycka att sätta tänderna i det köttet.

Det finns en del köttrestauranger i London och utan att ha provat dem alla skulle jag vilja drista mig till att säga att Hawksmoor måste vara en av de bästa, för detta var riktigt riktigt bra. Det var inte fokus bara på köttet utan även tillbehören var mycket bra, vinlistan ståtlig och personalen både trevlig, familjär och mycket kunnig.

Hawksmoor Guildhall

10 Basinghall Stree

London EC2V 5BQ

Gaucho Piccadilly

För ett litet tag sedan nu, fick Ian, Anna, Christopher och jag äntligen till en middag på biffrestaurangen Gaucho. Gaucho är en argentisk restaurangkedja som specialiserar sig på kött, från Argentina då såklart.

Vi gick till Gaucho Piccadilly som ligger mellan shoppinggatan Regent Street och Piccadilly, så väldigt centralt läge. Inredningen är typisk för kedjan med mycket koskinn, svart trä och dunkel belysning. Nästan för dunkel, men mysigt.

Anna och jag som varit och tittat lite i affärer kom dit före pojkarna, så vi skönk ner i en bland alla tomma soffor i baren. Jag drack ett glas mousserande och Anna tranbärsjuice. När pojkarna sedan anlände visades vi till vårt bord en trappa upp, där tre av oss återigen fick sitta i en soffa.

Menyn på Gaucho ser ut som ett litet dragspel och listade förrätter, köttbitarna, andra varmrätter, side orders och desserter. Varken förrätterna eller desserterna tilltalade oss särskilt mycket, och de var dessutom ganska dyra. Det är visserligen biffarna också men dem betalar vi gärna för.

En servitris gick en runda bland borden och visade de olika styckdetaljerna man kan välja mellan och man kunde ställa frågor om man ville. Hon förklarade också vilka biffar som smakade bäst rare och medium.

Vi gick direkt på varmrätten. Anna beställde deras burgare som såg riktigt god ut. Dressingen som bestod av majonnäs, senap och rödvin var riktigt god fick jag veta.

Ian och jag valde båda oxfilémedaljong, min blue och Ian rare. Vi hade båda pommes till som kom med lite örter på, jag valde bearnaisesås och Ian grönpepparsås.

Christopher slog till på 400g sirloin, rare, och valde liksom jag pommes och bearnaisesås. Han tyckte sin biff var god men tyckte inte att den var mycket bättre än det vi äter hemma. Men vi andra tre var riktigt nöjda. Nu äter vi mest sirloin eller rib eye hemma, så min filé var något extra. Den var lika mör att skära i som smör (dessutom har de inga steak knives här, det behövs inte) och det var mycket smak i köttet. Såsen var lite för rinnig för min smak och smakade lite för starkt av dragon, men annars var den god. Pommesen var som vanliga pommes. Goda men inget särskilt. Så fokus ligger helt klart på köttet och det är restaurangens styrka, helt klart.

Inget fel i det, men ännu högre standard på tillbehören hade inte skadat. Efter 225-400g kött vardera var vi alltför mätta för att snegla på dessertmenyn, som ju ändå inte var så spännande.