London: The Palomar

p1

The Palomar i Soho är litet men mysigt och serverar mat från dagens Jerusalem. Restaurangen har funnits ett tag (och det var faktiskt ett bra tag sedan jag och Felicity åt denna goda middag här) men som fortsätter att leverera.

När vi kom dit en kväll efter jobbet var det ca en timmes väntetid (helt normalt i Soho) så vi tog en drink på annat håll och kom tillbaka när de messade och sa att bordet, eller rättare sagt platserna i baren, var lediga.

p2

Jag tycker verkligen om att sitta vid bardisken, om man bara är två personer. Det finns så mycket att titta på och man kan prata lättare med servitören men också bara prata sinsemellan om man hellre vill det. Under denna måltid pratade vi faktiskt med de som satt bredvid också. Alltid trevligt att träffa nya människor!

Vår bartender och servitör välkomnade oss meddetsamma och rekommenderade  rätterr från menyn. Som t ex kabaneh-brödet ovan, ett Yemenskt fluffigt bröd som bakats i en kruka. Det serverades med tahini och en len tomatsås och var riktigt gott!

p3

Dessa munsbitar med krispig jordärtskocka, tonfiskrillette och ankfett var en special för dagen och galet goda!

p4

Tzatzikin med bränd zucchinivar en annan höjdare – SÅ himla god!

p6

En annan specialare för dagen var denna bonito-carpaccio med salt cookie crumble. Också mycket god!

p9

Polenta Jerusalem style med sparris, svamp, parmesan och tryffelolja var också helt makalöst god (och galet mäktig!).

p10

Den dekonstruerade kebaben med mald nöt- och lammfärs, yoghurt, tahini, citron och harissa var helt ok, men tyvärr inte så fantastisk som vi hoppats på.

p11

Samma faktiskt med rätten The beets go prawn; labneh, rökt rödbeta, räkor, räksky och basilika.

Missförstå mig rätt; allting var gott men de två sista rätterna var inte i samma kaliber som de första. Men vi var supernöjda ändå och hade en riktigt trevlig kväll.

The Palomar, 34 Rupert St, London W1D 6DN

Annonser

Dillhummus med pitachips

IMG_5733.JPG

Ännu ett hummusrecept?! Ja, faktiskt. För denna version med subtil dillsmak var så god att när jag bjöd den på min bästis Emma tyckte hon så mycket om den att hon ville att jag skulle göra den när jag lagade mat hos henne nästa gång. Det, mina vänner, är ett mycket gott betyg! Dessutom gör dillen att den går lite i grönt, så det är dessutom en snygg hummus.

Och pitachips; ett mycket vedertaget begrepp i England, går t ex att köpa i typ chipspåsar i affären, är mycket gott att dippa i vad-som-helst och dessutom extremt lätta att göra.

Dillhummus, 4-6 portioner

1 burk (400 g) kikärtor av bra kvalitet

1 – 1 1/2 dl god olivolja

1 1/2 – 2 msk tahini

1/2 -1 citron, saften

1 mellanstor vitlöksklyfta

1 kruka eller ett rejält knippe dill

rejält med salt och svartpeppar

Skölj kikärtorna och häll i en matberedare. Häll i 1 dl olja, 1 1/2 msk tahini, vitlöksklyftan, och saften av 1/2 citron. Mixa ganska länge tills en slät jämn massa. Salta och peppra och smaka av. Lägg till mer av det som du tycker behövs samt dillen. Mixa igen och smaka av. Låt stå kallt till servering. Håller ca 5 dagar i kylen. 

Pitachips, 4 portioner

5 pitabröd

olivolja

salt, svartpeppar

ev za’atar

Klipp pitabröden i mindre bitar. Lägg bitarna på en bakplåtspappersklädd plåt. Ringla över olivolja. Salta och peppra. Det är också gott med za’atar, fäska örter eller chili flakes på, beroende var du ska ha dem till. Grädda i ca 10 minuter (tills gyllenbruna och knapriga) på 200C. Servera genast. 

Morotskaka med apelsin och tahini

I julklapp av en kollega fick jag Dan Lepards bakbok Short and Sweetoch i januari provade jag ett av hans recept. Eftersom januari i UK betyder detox valde jag en lite nyttigare morotskaka med apelsinskal, tahini och granatäpplesirap.

Ingredienslistan är diger, men kakan är inte alls svår att göra för det. Och även om den smakar som en morotskaka ska på grund av kryddorna, så smakar den så mycket mer på grund av de extra ingredienserna.

Detta är dessutom en kaka som helst ska stå till sig någon dag. Även om jag bakade den kvällen innan den dag den bjöds på var den ännu bättre följande dag. Man kan naturligtvis servera denna som en vanlig morotskaka med philadelphiafrosting, men jag tyckte det var lite onödigt och gjorde bara en enkel glasyr på florsocker och citronsaft och bredde över.

Liksom med passionsfruktskakan så lyckades jag att ‘fotografera’ utan minneskort. Inget jag rekommenderar, men dock anledningen till att detta inlägg är utan bild.  

Morotskaka med apelsin, tahini och pistagenötter, 10 portioner

Översatt från och anpassat efter Dan Lepards recept.

75g tahini

125 ml solrosolja

3 msk granatäpplesirap eller vanlig mörk sirap

zest från 3 apelsiner, och 1 dl saft

225 g farinsocker

3 stora ägg, separerade

200 g morötter, finrivna

100 g hackade pistaschnötter

175 g mjöl

2½ tsk bakpulver

2 tsk mald kanel

½ tsk mald nejlika

½ tsp muskot

Smöra en hög form. Värm ugnen till 180C. Blanda, i en stor skål, tahini, olja, sirap, apelsinskal och socker. Vispa tills en jämn smet. Tillsätt ett helt ägg och två gulor (spara vitorna), blanda sedan i riven morot, hackad pistasch och apelsinsaft. Blanda mjöl, bakpulver och kryddor och sikta i smeten. Blanda väl. Vispa vitorna till vita och fluffiga och vänd ner i smeten. Häll smeten i formen och baka ca 30 minuter eller tills en sticka kommer ut torr. Låt svalna och dekorera med glasyr. 

Ottolenghis potatispanna med sumac, ägg och körsbärstomater

Fri översättning ovan, egentligen heter receptet One pot wonder men vi använder sällan sådana beskrivningar i svenska språket, så jag tyckte potatispanna passade bra även om det egentligen inte säger så mycket.

Denna rätt är en riktigt bra allt-i-en-panna-rätt, och sånt gillar vi, eller hur?! Med lite annorlunda smaker som sumac och tahini blir detta en annorlunda pytt, fast jag hade tyvärr slut på tahini när jag lagade detta och använde det i skafferiet som innehöll mest sesamfrön, för att det skulle ligga så nära i smakväg som möjligt; za’atar. Jag är ju svag för za’atar och det passade fint till denna panna.

Vi åt detta till middag en vardagskväll, men det skulle lika gärna kunna utgöra brunch en söndag eller en stadig bakfyllefrukost vilken dag i veckan som helst.

Ottolenghis potatispanna, 2 (stora) portioner

Anpassat efter Ottolenghis recept.

olivolja

3 gula lökar, tunt skivade (jag nöjde mig med en rödlök)

200 g små potatis, skivade i 5 mm tjocka skivor

1/2 röd chili, finhackad

1/2 msk sumac

salt & svartpeppar

1/2 tsk socker

1 vitlöksklyfta, pressad

100 g grekisk yoghurt

1 msk pressad citron

1 msk olivolja

300 g körsbärstomater (helst på ranka)

4 ägg

1,5 msk tahini (jag använde ca 1 msk za’atar istället)

1 msk hackad koriander (som jag glömde bort)

Värm oljan i en sauteusepanna. Lägg i lök, potatis, chili, sumac, salt och peppar och stek på medelvärme i ca 20 minuter, tills potatisen är mjuk. Rör ned socker och vitlök, mer s&p om det behövs.

Blanda yoghurt, citronsaft och 1 msk olivolja i en skål och ställ åt sidan. I en separat stekpanna, lägg i tomaterna, med rankan uppåt  och stek på hög värme ca 3-4 minuter, tills de svartnat lite. Ta bort från stekpannan.

Sprid ut potatisen och löken i sauteusen och knäck fyra ägg i pannan, försök att hålla gulorna hela. Stek i ca 3 minuter tills vitorna börjat stelna. Lägg på lock och stek ännu en minut tills de stelnat helt. Ta av plattan och klicka ut yoghurtblandningen, klicka sedan på tahini eller strö över za’atar. Avsluta med hackad koriander. Servera direkt ur pannan.