Recept: orrechiette med salsiccia

sal1.jpg

Det här är mitt försök att efterapa en av de godaste pastarätterna jag ätit i Italien, nämligen orrechiette med salsiccia som jag åt på Franschesetta 58 i Modena. Den var himmelsk!

Min version blev jättegod, men originalet är (inte helt oväntat) bra mycket bättre men att ens komma i närheten av det smakmässigt räcker gott för min del.

Salsiccian köpte jag i Bologna, och den gjorde såklart mycket för smaken, så försök hitta så bra salsiccia som möjligt. I övrigt är det vanliga ingredienser man har hemma, men jag vill återigen slå ett slag för riktigt bra tomatkonserver. Mitt favoritmärke är Cirio, men även Mutti och andra är mycket bra. Undvik de billigaste.

Orrechiette med salsiccia, 3-4 portioner

4 portioner orrechiette, tillagade efter anvisningarna på förpackningen

3 salsicciakorvar

ca 3 msk soffritto på lika delar gul lök, morot och stjälkselleri (jag brukar mixa en sats och frysa in i portioner) 

1 vitlöksklyfta, hackad

1 burk (400 g) krossade eller passerade tomater + halva burken fylld med vatten

1 msk tomatpuré

1 dl rött vin

1 tsk fänkålsfrön

salt och svartpeppar

ev en nypa socker om det behövs

mild olivolja till stekning

Värm oljan i en gryta. Sprätta ur korvarna och ta köttet ur skinnet. Stek under omrörning tills gyllenbrynt. Ta ut grytan. Stek soffritto och vitlök på medelvärme. Häll i tomater, vatten, tomatpuré och vin. När såsen tjocknat lite, lägg i salsiccia och fänkålsfrön. Reducera ytterligare. Smaka av med salt, peppar och eventuellt en nypa socker. Blanda med kokt orrechiette. Servera med finriven parmesan. 

 

 

Annonser

Pizza med oxfilé och bearnaisesås

FullSizeRender10.jpg

Ibland kan jag verkligen sakna svensk pizza. Trots att det finns mycket goda pizzor här i London så har den svenska bakfyllepizzan en speciell plats i mitt hjärta. Den med ”oxfilé” och bearnaisesås!
IMG_1959.JPGIMG_1963.JPG

En dag när suget blev för stort (bearnaisesåspizza existerar inte här, tyvärr) gjorde jag jag min egen med riktig oxfilé. Jag stod i valet och kvalet om jag skulle göra egen bearnaisesås eller inte, men tänkte att den kanske delar sig om pizzan är för varm, så jag safeade och använde Erik Lallerstedts färdigköpta (importerad från Sverige, givetvis). Och oj, så gott det blev!

IMG_1952.JPG

Hemmagjord pizza med oxfilé och bearnaisesås, per pizza

1 sats pizzadeg (räcker till två pizzor, eller halvera satsen)

Tomatsås:

1 vitlöksklyfta, hackad

1 msk olivolja

1 msk tomatpuré

1 burk (400 g) krossade tomater

salt och peppar

5 st skogschampinjoner,skivade

1 buffelmozzarella

oregano

70 g oxfilé

smör att steka i

några skedar färdig bearnaisesås 

Gör pizzadegen. När den jäser, koka ihop tomatsåsen. 

Tomatsås: Fräs vitlöken i olivolja i en nonstickkastrull. Häll i de krossade tomaterna, lite vatten samt tomatpurén. Låt koka ca 15 minuter tills såsen tjocknat. Smaka av med salt och peppar. Ställ åt sidan. 

När degen jäst färdigt, kavla ut en pizza. Bred på tomatsås, och fördela bitar av mozzarellan. Lägg på svampen och strö över oregano. Grädda i 225 C ca 10 minuter tills pizzan är färdig. 

Salta och peppra oxfilén och stek den under tiden pizzan är i ugnen, en-två minuter per sida räcker. Låt vila några minuter och skiva sedan. 

Ta ut pizzan ur ugnen, lägg på oxfiléskivor och bearnaisesås. Servera genast! 

 

 

 

Gnudi med enkel tomatsås

IMG_4397

Ett bra tag nu har jag tänkt prova att laga gnudi. Gnudi är italienska och betyder ‘naket’ och syftar på att dessa dumplings består endast av innanmätet i ravioli och alltså är en naken pasta.

De är gjorda på ricotta och parmesan, och lite mjöl för att de ska hålla ihop. Enligt min pastabibel The Geometry of Pasta kan dessa gnudi modell större också kallas malfetti, men det bor på vilken region man befinner sig i.

Receptet jag använde mig av kommer från Annika på finfina bloggen Smaskens, som är en stor inspirationskälla för mig, och hon i sin tur inspirerades av eminenta tidningen Bon Appetit.

Jag ville ha en enkel tomatsås till mina gnudi och kokade ihop en ytterst enkel variant, gjord på färska tomater, på 10 minuter. Jag använde torkade kryddor, men det passar ännu bättre med hackad färsk basilika.

Jämfört med kokt gnocchi föredrar jag faktiskt gnudi eftersom de är lättare och inte känns degiga. Jag föredrar nämligen min gnocchi stekt, då tycker jag den är som bäst, men det avråder jag å det starkaste när det gäller gnudi.

Gnudi, 2-3 portioner som varmrätt, 4-6 som förrätt

Efter Annikas recept, anpassat efter Bon Appetits recept.

250 gram ricotta
1 dl finriven, smakrik parmesanost
1 ägg + 1 äggula
1 tsk flingsalt
några tag med svartpepparkvarnen
60 gram durumvetemjöl 

Blanda samtliga ingredienser till en jämn smet. Mjöla ett bakplåtspapper generöst. Forma gnudi med två skedar. Doppa den övre skeden i mjöl och fös med den försiktigt ned gnudin på det mjölade bakplåtspappret. Strö lite mjöl över varje färdig gnudi. Koka upp saltat vatten i en rymlig gryta. Lyft försiktigt upp gnudi med en hålslev (jag tyckte det var lättast att skopa upp dem med en vanlig sked istället), en i taget, och släpp varsamt ned i det kokande vattnet. Koka i 5-6 minuter, låt fortsätta koka en kort stund även efter att de flyter upp i grytan. Lyft gnudi ur grytan med hålslev och severa omedelbart.

Enkel tomatsås på färska tomater, lagom till en sats gnudi

4 färska tomater

1 stor vitlöksklyfta, riven eller pressad

1-2 msk balsamvinäger

1,5 tsk torkade italienska kryddor eller ännu hellre en näve hackad färsk basilika

salt, svartpeppar

Hacka tomaterna och lägg i en liten kastrull. Pressa/riv vitlöken och koka under omrörning i fem minuter på medelvärme. Häll i vinäger och kryddor och smaka av med salt och peppar. Låt koka ytterliggare fem minuter. 

Lägg upp gnudin i skålar, toppa med tomatsås och riven parmesan. 

Gratinerade pastastubbar med ost och skinka

Jag hittade detta recept på Matplatsen, en blogg som kanske mer kan kallas livsstilsblogg, dvs något bredare än en matblogg, men ibland dyker det upp små guldkorn, som denna pastarätt till exempel.

Jag läste receptet och trodde att jag kom ihåg det, men glömde helt bort zucchinin när jag lagade till det. Det blev dock jättegott ändå. Det hade såklart inte skadat med en grönsak i så nästa gång ska jag komma ihåg den.

I Matplatsens recept använder Victoria färdig tomat- och bechamelsås, men jag föredrar att göra egen, det blir helt enkelt godast så, så nedan följer instruktioner för det med.

Gratinerade pastastubbar med ost och skinka eller Delizie alla Romagnola, 2 portioner

Anpassat efter Matplatsens recept.

8 färska lasagneplattor

6 stora skivor rökt skinka av bra kvalitet

24 skivor smakrik hårdost, jag blandade mild cheddar med Emmenthaler

1/2 dl riven ost av samma sort som ovan

Tomatsås:

400 g passerade tomater

2 msk balsamvinäger

1/2 tsk socker

2 tsk italienska torkade kryddor

salt, svartpeppar

Bechamelsås:

2 msk smör

2 msk vetemjöl

5 dl mjölk

riven muskot

1 liten skvätt grönsaksfond

1/2 dl riven ost

salt, vitpeppar

Lägg ca 3 skivor ost på varje lasagneplatta. Fördela skinkan mellan lasagneplattorna och lägg den ovanpå osten. Rulla ihop från kortändan. Lägg på plant underlag, t ex en tallrik eller skärbrõda och lägg t ex en kniv som tyngd ovanpå så att rullarna håller ihop.

Häll ingredienserna till tomatsåsen i en kastrull. Låt koka upp och tjockna lite under omrörning ca 10-15 minuter.

Smält smöret till bechamelsåsen i en annan kastrull, med teflonbotten, vispa i mjölet och slå i lite av mjölken. Rör med visp hela tiden. När såsen tjocknat något häll i mer mjölk och fortsätt så tills all mjölk är i kastrullen och såsen är tjock. Häll i osten och låt den smälta under omrörning. Smaka av med fond, muskot, salt och peppar.

Smörj en gratängform ca 10 x20 cm. Dela pastarullarna på hälften och ställ med snittytan uppåt i formen. Häll över tomatsåsen, därefter bechamelsåsen. Strö över den rivna osten och gratinera i 200-gradig ugn ca 15-20 minuter. Servera med vitlöksbröd och eventuellt en god sallad.