Recept: Ugnsbakad torsk med beurre blanc och laxrom

Av någon anledning har jag alltid trott att Beurre Blanc var en svår sås att laga; den kändes så kock-ig liksom. Så det var en aha-upplevelse när jag väl lagade den för första gången och upptäckte hur himla enkelt det var. Mycket enklare än en hollandaise eller bearnaise som jag ofta lagar. Åh, varför, varför tog jag mig inte i kragen och testade detta tidigare?!

Så vad är du en beurre blanc? En härligt smörig sås med vin i som trots allt smör känns fjäderlätt och passar ypperligt bra till fisk.

Jag serverade min till ugnsstekt torskrygg, kokt nypotatis (tack varje Jerseys milda klimat finns de att tillgå i princip året runt i England), ärtor och laxrom. Fantastiskt gott!

Ugnsstekt torskrygg, 2 portioner

ca 300 g torskrygg

Smör till stekning

salt och peppar

Smält en klick smör i en stekpanna utan plasthandtag på medelvärme. Dela fisken i två bitar (en till varje portion) och torka den torr med hushållspapper. Salta och peppra. Stek fisken så den får lite yta, ca 3 minuter på varje sida. Sätt därefter in stekpannan i 200C ugn ca 5 minuter. Fisken ska helst vara lite rå i mitten och skiva sig fint. Låt vila lite.

Beurre blanc, 2 portioner

1 schalottenlök, hackad

1 dl vitt vin

100 g saltat smör, i kuber

1/4 citron, saften

svartpeppar

1 bunte gräslök, finhackad

Till servering:

2 msk laxrom

Lägg löken i en liten kastrull och häll i vinet. Låt koka upp och fortsätt koka tills ca hälften av vätskan kokats bort. Ta ifrån värmen och lägg i smörkuber och vispa tills de smält. Pressa i lite citron och peppra lite och sila såsen. Lägg i den hackade gräslöken. 

Det går fint att göra såsen klar i förväg och värma upp igen, men lägg då inte i gräslöken förrän vid servering. 

Servera med den ugnsbakade torsken, kokt nypotatis, kokta ärtor och en rejäl sked laxrom. 

Annons

London: fantastisk pasta på Sorella

Vissa restauranger bara har det, inte sant?! Det där som är så svårt att sätta fingret på vad det egentligen är, men som gör att man direkt gillar ett ställe. Bara sådär. Utan att riktigt veta varför. Som kan jämföras med karisma hos människor du nyss mött eller en kemi där man bara klickade med någon.

Jag och mitt sällskap klickade nämligen direkt med Sorella, och ändå gick jag dit med ganska höga förhoppningar. Som genast infriades.

Lite spontant bokade jag bord samma dag för vi var sugna på en god middag ute och jag var nyfiken på Sorella. Tacksamt nog litar min omgivning på mina restaurangrekommendationer!

Menyn består av en del smårätter, och några varmrätter, som med fördel delas. Vi började med bröd och olivolja att doppa det i, och det var gott och stillade hungern precis som vi ville. Så att vi kunde äta nästa rätt i lite lugnare tempo; nämligen denna förträffliga hemmagjorda ricotta med den lenaste ärtpuré och smaksatt olja. Fantastiskt gott!

Sen gick vi direkt på pastan – det vi (i alla fall jag) kommit hit för. Sorella’s tagliatelle med ragu var gudomligt god.

Långlagad smakrik ragu med svamp, jordiga smaker och silkig pasta var ren perfektion. Sååå gott!

Och nästa pastarätt var t o m ännu godare och i princip mina drömmars pasta. Perfekt tillagad linguine med moreller, ost och tryffel. Magiskt gott!

Och kvällens bästa rätt enades vi om. Jag hoppas denna stannar på menyn för evigt!

Efter pastan pausade vi en lite stund innan varmrätten kom in. Man behöver verkligen inte varsin, utan att dela en på två är fullt tillräckligt.

Vi beställde in tork som var perfekt tillagad och severades med mangold och en god sky.

Till det åt vi de krispigaste potatisarna jag någonsin ätit. Mycket goda, men också mäktiga. Fisken var också god men det var pastan som verkligen stod ut av rätterna vi åt. Nästa gång (för hit kommer jag att gå igen, var så säker!) satsar jag nog bara på förrätter (ricottan var farligt god) och en pasta till, för såhär bra pasta finns långt ifrån överallt.

Sorella, 148 Clapham Manor St, London SW4 6BX

Kent: Michelinlunch på The Sportsman

Michelinlunch. Fancy, eller hur?! Tänker ni vita dukar, små portioner och kanske fransk lite stroppig personal?

Jag vet, det är oftast så man föreställer sig Michelinrestauranger, och ja, en del är så. Och det gillar jag, när gastronomi är teater, en föreställning, och man trollbinds och får följa med på fantastiska äventyr. Men det finns också Michelinrestauranger som är lite mer jordnära och som bara lagar konsekvent riktigt bra mat. Mat som kanske ligger närmare det du och jag kan laga i våra kök men som ändå har den där finessen som skiljer maten från det du och jag lagar. Det är maten du och jag önskar att vi kunde laga.

Det finns ju en anledning till att The Sportsman blivit framröstad som kockarnas favoritrestaurang år efter år.

Och jag gick faktiskt hit med en kock, min kompis Helens fästman Pete, Helen och deras två barn, och Pete, ja han var lika exalterad som jag. Vi var här i maj (därav den våriga maten) men bokade flera månader i förväg vilket jag rekommenderar.

The Sportsman ligger vackert precis vid havet och den mysiga interiören passar perfekt in. Det är lågt i tak och man går rakt in till baren, tittar på menyn (som ändras dagligen) på svarta tavlan och beställer i baren. Inte det vanliga Michelinförfarandet men det passar bra här.

Sen blev vi visade till vårt bort och det roliga kunde börja!

Och det började med tre sorters mycket gott bröd och fantastiskt smör (som jag skrev på Instagram: om brödet och smöret är såhär bådar det gott för resten), och dessutom mina favoritoliver! En bra början med andra ord.

Pete och jag hade beställt in ostron. Älskar de i alla former, men särskilt såhär med olika smaksättningar.

Fantastiskt goda!

Det var också bara Pete och jag som beställde in förrätter, men alla fick såklart smaka. Hans terrin med senap, inlags gurka, grillat surdegsbröd och riktigt krispig fläsksvål (crackling låter bättre) var riktigt god.

Men jag tyckte min krämiga burrata med tomater och fantastisk pesto var snäppet godare, men så var det ju också jag som valt den.

Så till varmrätterna. Helens biff med Yorkshirepudding var helt perfekt.

Och min fläskbit med fluffigt mos och härlig senapssky var riktig comfort food. Otroligt mört kött, fina smaker och perfekt tillagat.

Pete åt perfekt tillagad torsk med sparris och en chorizosås som var otroligt läcker.

Sen var det dags för efterrätt! Jag valde en rabarbersufflé som var magiskt god och glass med rabarberrippel till. Så mumsigt!

Ser ni?! Helt perfekt i konsistensen.

Lika imponerande var Helens varma chokladmousse med salted caramel och mjölksorbet, så drömmig.

Hela lunchen var riktigt mysig (som synes) och efteråt gick vi ner på stranden och letade snäckor, fossiler och fina havspolerade stenar. En idyllisk dag.

The Sportsman, Faversham Road, Seasalter, Whitstable, Kent CT5 4BP

Málaga: gourmettapas och bästa servitörerna!

Malaga jämfört med Seville var mycket mer turistigt, vilket märktes av i de centrala delarna. Det var mycket gatuförsäljning av allmänt krimskrams och många turistfällor, som jag såklart ville undvika.

I sådana lägen gör jag alltid research och den restaurang som nämndes i flera sammanhang var La Cosmopolita så dit gick jag en av kvällarna.

Det var fullt och jag hade inte bokat, men de vänliga servitörerna gjorde plats för mig i baren.

Menyn bestod mest av större rätter men när jag frågade berättade servitörerna vilka rätter man kunde beställa tapas av. Så det gjorde jag.

Men medan jag stod och väntade på maten och njöt av mitt glas vin och all people watching så märkte jag hur jag höll på och svimma. Snabbt fick jag tag i en stol till ett bokat (men tomt) bord och där fick jag sitta ett tag och återhämta mig. Servitörerna, verkligen världens snällaste, fick tag på en barstol till mig och gav mig en cola. De var så gulliga och måna om mig att jag faktiskt blev lite generad.

Men sen kom maten och som tur var kunde jag njuta av den trots att jag kände mig lite vimmelkantig. Den ryska salladen, som är extremt poppis på all tapasmenyer, serverades med Jamon Iberico ovanpå och var den godaste jag någonsin ätit.

Och torsken i tempura med shiso var fenomenalt god! Mer hade jag inte hunnit beställa och jag var faktiskt mätt, men jag hade ju verkligen velat prova fler rätter, mätt eller ej.

Vinet fick jag rekommenderat av en servitör och det var säkert spanskt – och jättegott! Och brödet var riktigt gott surdegsbröd med frasiga kanter.

Sängen och hotellrummet hägrade och när jag frågade var man lättast fick tag i en taxi följde en av servitörerna (han som tagit hand om mig mest) med mig till taxin. Så himla gulligt!

La Cosmopolita Malagueña, Calle José Denis Belgrano, 3, 29015 Málaga, Spain

Recept: torskrygg med citron, rödlök, kapris och brynt smör

Den här goda, och vackra, torskrätten bjöd jag några tjejkompisar på när jag hade tjejmiddag för ett tag sedan. Receptet kommer från början från Bon Appetit, så idén är helt och hållet deras men jag ändrade ganska mycket i det för att det skulle passa mig. Kapris är jag inte så förtjust i själv men jag tyckte ändå de passade bra i detta sammanhang; det brynta smöret behöver brytas av med lite sälta och syra (från citrusen).

Torsk med citron, rödlök, kapris och brynt smör, 6 portioner

Översatt från och anpassat efter Bon Appetits recept.

1 kg torskrygg 

2 citroner

1/2 rödlök

1 msk små kapris

salt & peppar

500 g saltat smör

Dela torskryggen i mindre bitar. Filéa 1- 1 1/2 citron och lägg i en skål. Skiva rödlöken tunt och pressa över citronsaft. Salta och peppra torsken rejält. Lägg torsken i en oljad eller smörad ugnsfast form och laga i 150 C ca 20-25 minuter eller tills helt klar (men laga inte för länge). Låt vila. Under tiden fisken är i ugnen så bryn smöret i en stor kastrull (det stänker lite). Håll varmt. 

Blanda citronfiléer, rödlök (utan saft) och kapris i en skål. Lägg upp fisken på ett rent fat. Toppa torskbitarna med citronröran och ringla över brynt smör. Servera med t ex potatispuré, ärtor och morötter och servera resten av det brynta smöret bredvid, det behövs ingen annan sås. 

 

 

Grym lunch på Hörte Brygga

Trots att jag älskar London känns det ibland lite jobbigt att bo utomlands. T ex när man missar möhippor och barndop, fester och annat.

Och när man som matbloggare inte hinner besöka nya restauranger hemma i Skåne. Jag har fortfarande inte hunnit besöka Bastard  (får klämma in det till jul!) och det var inte förrän nu i sommar som jag lyckades pricka in en lunch på Hörte Brygga.

Min sista dag i Skåne i augusti, min resdag, åkte jag dit med mamma och pappa. Tyvärr var det lite kyligt ute så vi valde att sinna inne, men nästa gång vill jag gärna sitta ute och titta ut över hamnen.

För oss som är uppvuxna i närheten är det extra roligt att det öppnat restaurang just i Hörte. När jag var liten upplevde jag byn som en illaluktande sträcka på väg 9, när man antingen fick rulla upp fönstret eller undvika att andas genom näsan i någon minut. Men nu är hamnen upprustad, lukten är borta och detta mysiga välkomnande ställe har öppnat istället. Bra jobbat!

Matmässigt satsade vi på restaurangens luncherbjudande med rökt fisk (torsk och makrill), såser, sallad, bröd och inläggningar. Mamma och jag drack vin och chauffören pappa fick hålla sig till en alkoholfri fläderdryck. Under tiden som vi beställde packades korgen så allt var klart när vi betalat och det var bara att bära allt till bordet.

 

Maten var jättegod och fräsch och portionerna generösa. (Vill man ha mer bröd är det bara att fråga den vänliga personalen.) Fisken var precis lagom rökt (alltså inte för mycket) och alla tillbehören var goda och passade bra till. Vi i princip slickade burkarna med såser och den picklade rättikan (?) bröt fint av mot både fettet i fisken och röksmaken.

Vi var oerhört nöjda alla tre och det var roligt att så mycket folk här till lunch en blåsig torsdag i augusti. Tänk hur trevligt det kommer att vara en fin sommarkväll! Det måste jag minsann pricka in nästa år.

Hörte Brygga, Hörte Hamn, Dybäck 465, 274 54 Skivarp