New York: Brunch på Norma’s

I samma hotell som Burger Joint finns det även ett schysst brunchställe (och bruncha, det måste man i New York) som heter Norma’s. Efter att ha dansat kvällen innan tyckte vi det passade att ladda upp med en stor frukost på söndagen.

Vi infann oss på Norma’s 09.05 då vi hade bokat bord till 9, men inte förrän nästan 09.20 fick vi vårt bord. Personalen bad om ursäkt och vi fick genast kaffe, färskpressad apelsinjuice och en miniblåbärssmoothie på bordet. Sen tog de vår beställning och eftersom vi var vrålhungriga tyckte vi att det tog en himla tid. Emma fick sin granola men sen fick vi vänta i ca 40 (!) minuter tills den varma maten kom. Vid detta laget var jag svimfärdig, både Emma och jag var griniga och superhungriga och sen åt vi förstås för snabbt. Maten var jättegod, men ingenting kunde kompensera den långa väntan på mat.

Jag trodde först att det var servispersonalen som var långsamma, men insåg snart att det var köket. Men att ligga efter i köket redan klockan nio på morgonen, går det ens?!

Jag hoppas verkligen de får ordning på köket för den tappra serveringspersonalen gjorde vad de kunde för att försöka få oss att trivas. De meddelade oss när de visste att vi var näst på tur att få mat, fyllde på juice och kaffe och bad om ursäkt i princip hela tiden. Jag tyckte ärligt talat synd om dem.

Maten så. Emmas granola med bär och yoghurt var gigantisk och mycket god. Pojkarna beställde belgiska våfflor och fick in den högsta våfflan jag någonsin sett, fint dekorerad med bär, florsocker, kolasås och grädde. Jag ville ha något savoury och slog till på en frukostquesadilla med scrambled eggs, knapriga baconbitar, ost, avocado och salsa. Muuums!

Slutomdömet låter alltså: mycket god mat, bra personal, trevlig miljö men katastrof i köket och låång väntan.

Norma’s
Le Parker Meridien Hotel
119 West 56th Street  
New York, NY 10019
Annons

6 reaktioner till “New York: Brunch på Norma’s

    1. Det hade vi verkligen. Tur vi gick så mycket så fick plats med all mat. Inser nu hur mycket vi åt och hann med…

  1. Näe, fy att vänta så länge. Jag hade blivit ett monster. Jag är vrålhungring på morgonen. Ser mycket gott ut i alla fall.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s