Sommar i Skåne – en bildkavalkad

En liten tillbakablick på sommarveckorna i Skåne i juli, för det var så underbart. Äntligen kunde vi leva lite mer som vanligt igen och göra roliga grejer. Jag hann träffa vänner och familj, hängde på stranden, åt en massa god mat och glass i stora lass. Helt magiskt! Hoppas ni tycker det är lite trevligt med sommarbilder såhär i början på december. Det får en att längta till nästa sommar om inte annat.

Annons

Norfolk: Middag på Socius, Burnham Market

När vi är i Norfolk lagar jag mycket mat och grillar ofta, men vi tycker såklart det är roligt att gå ut också, men det blir ofta samma ställen då vi har våra klara favoriter (och utbudet är ju lite mindre än i London om man säger så). Men i somras hörde vi talas om en ny bra restaurang i Burnham Market. Det var i princip omöjligt att boka bord där, men mot slutet av säsongen lyckades jag faktiskt boka ett bord till oss en fredagskväll.

Vi har höga förväntningar men gillade Socius så fort vi klev över tröskeln. Personalen var trevlig och välkomnande utan att vara stela och det öppna köket var blickfånget på bottenvåningen.

Dessutom bestod menyn av smårätter, vilket jag älskar, och varenda rätt lät spännande. Vi började med deras urgoda focaccia och ljuvliga smör och beställde in lite smårätter att dela.

Först ut var tonfisktartaren som smälte i munnen. Med picklad ingefära, salladslök och krispig wonton var den helt underbar. En av de bästa jag ätit någonsin, t o m.

Sen åt vi denna fantastiska rätt på zucchini med mandelgazpacho, mynta och dill. Smakerna var mjälla och ljuvliga och mandel och krutonger gav lite välbehövlig crunch. Gazpachon var mer som en tjock ajo blanco-sås och sååå god.

Kycklingleverparfaiten med rostat bröd, äpple och port var klassisk och vällagad. Portvinsreduktionen var en trevlig touch och jag gillade verkligen att man fick gårdagens bröd till (gissar jag), men rostat i tunna skivor så inget matsvinn.

Det fanns även några större rätter på menyn och vi hade hört att biffen var fantastisk, så självklart delade vi på den. Det var en stor portion, så perfekt att dela efter några smårätter. Den kom med reubenaioli, rostad tomat och välkryddade chips. Picanhan var helt perfekt tillagad och otroligt mör och smakrik. Aiolin passade jättebra till, och var ett trevligt tillbehör, men jag hade föredragit den slät istället för med bitar av kål i. Potatisen var riktigt frasig och god i smaken men så smakrik att den nästan konkurrerade med det fantastiska köttet.

Vi hade en helt fantastisk kväll här med riktigt god mat, trevliga viner, bra service och stämning. Restaurangen var full av glada och nöjda gäster och vi sprang t o m på folk vi kände! Väl värt ett besök!

Socius, 11 Foundry Pl, Burnham Market, King’s Lynn PE31 8LG

Recept: Bakade ägg med spenat, grädde och parmesan

Till vardags försöker jag se till att vi äter rejält med grönsaker och gärna en del ägg. Det mättar så gott, är snabblagat och bra med protein.

Dessa bakade ägg med spenat, grädde och parmesan är perfekt till kvällmat, men såklart även till lunch eller brunch. Snabbt att laga och sååå gott! Gott bröd till är ett måste. Gärna ett med frasig skorpa så det blir en riktig kontrast till de mjuka och lena äggen.

Bakade ägg med spenat, grädde och parmesan, 2 portioner

2 stora nävar babyspenat, sköljd

1 msk smör

2-4 ägg

1 dl grädde

riven parmesan

havssalt och svartpeppar

Lägg en liten klick smör i en liten non-stickstekpanna och värm på medelvärme. Lägg i spenaten och rör runt tills den mjuknat. Pressa ur eventuell vätska.

Smöra två runda gratängsformar i portionsstorlek med resten av smöret. Fördela spenaten mellan formarna. Knäck i ett eller två ägg ägg i varje form. Skeda över grädde, se till att en del hamnar på äggen. Riv över generöst med parmesan. Salta och peppra.

Ställ in formarna i ugnen på 180C tills vitorna är nästan fasta (tillaga längre om du vill), ca 5 minuter. Servera med gott bröd.

Recept: Otroligt krämig macaroni cheese

Macaroni cheese eller mac ‘n cheese är faktiskt väldigt vanligt här i England. När jag flyttade hit trodde jag nog att mc än cheese var mer amerikanskt men det är alltså supervanligt här också. Genom åren har jag gjort en hel del varianter som varit goda men jag har inte hittat det där perfekta receptet.

Förrän nu. Inspirerad av Half baked harvests recept som jag hittade via hennes instagram har jag nu fått till den där perfekt krämiga macaroni cheese som jag drömt om. Såsen är enkel att göra i samma kastrull som du kokat makaronerna i, så minimalt med disk, och det är sååå gott och lättlagat. Men det borde det ju bli med tre sorters ost i!

Otroligt krämig macaroni cheese, 2 portioner

Inspirerad av Half baked harvests recept.

200 g makaroner

1/2 dl mjölk eller grädde

60 g Philadelphia

1/2 tsk dijonsenap

1/2-1 tsk vitlökspulver

1 msk smör

2 1/2 dl riven cheddar

1/2 dl riven parmesan

salt och peppar

Koka makaroner al dente (ca 2 minuter kortare än anvisningarna på förpackningen) i en stor non-stick kastrull. Fyll en mugg med pastavatten och häll sedan av vattnet i ett durkslag. Lägg tillbaka pastan i kastrullen och sätt på medel-låg värme. Häll i mjölk eller grädde och Philadelphia, dijonsenap och vitlökspulver och rör tills Philadelphian smält. Lägg i smör, cheddar och parmesan och rör tills allt smält. Om såsen blir för tjock så späd med lite av pastavatten. Smaka av med salt och peppar. Lägg upp i skålar och servera med en syrlig sallad.

Recept: Vaniljpannacotta med stekta äpplen och krispigt havresmul

Som ni nog vet (iaf ni trogna läsare därute) är pannacotta något jag gör ofta och med olika smaker. Det är en så bra efterrätt att förbereda när man har gäster och alla tycker det är gott. Hemma i Sverige tycker jag att det är mycket vanligare att man gör pannacotta hemma men här i England har jag bara fått det hos vänner någon enstaka gång, så det är kanske också en anledning till att det blivit något av ett signum.

Den här varianten med stekta äpplen och krispigt havresmul experimenterade jag fram förra hösten. Alla varianter var goda men denna är exakt så som jag ville ha den, som en dekonstruerad äppelsmulpaj med vaniljsås fast i pannacottaform. Jag lovar att den är god. Och eftersom toppingen är varm passar den utmärkt såhär i hästrusket.

Vaniljpannacotta med stekta äpplen och krispigt havresmul, 4 portioner

Pannacotta:

5 dl vispgrädde

1 vaniljstång

1/2 dl socker

2 gelatinblad

Äpplen:

2 äpplen (närodlat är bäst), sköljda, urkärnade och tärnade

1 msk saltat smör

1 msk ljus sirap

1/4 citron, endast saften

en liten nypa flingsalt

Havresmul:

1 1/2 dl havregryn

1 msk saltat smör

1 msk socker

Gör pannacottan i förväg: Täck gelatinbladen med kallt vatten i en skål. Dela vaniljstången längs med och lägg i en non-stickkastrull. Häll i socker och grädde. Låt koka upp och sjud några minuter under omrörning, ta sedan av plattan. Krama vattnet ur gelatinbladen och lägg i dem i gräddblandningen. Rör om igen. Häll över gräddblandingen i en bringare med sil, fördela sedan mellan fyra dessertskålar. Låt svalna. Ställ sedan in kylen så att de stelnar, ca 6 timmar.

Ta ut pannacottan från kylen när du börjar med toppingarna. Lägg 1 msk smör i en non-stickstekpanna och ställ på mellanvärme. Lägg i äpplena och låt dem mjukna. Häll i sirap och stek i ytterligare tvp minuter. Häll i citronsaft och lite salt. Ställ åt sidan med ett lock eller en tallrik som lock, så de hålles varma.

I en annan non-stickstekpanna, smält 1 msk smör på mellanvärme. Lägg i havregrynen och stek dem gyllenbruna under omrörning. Lägg i sockret och rör om ordentligt.

Fördela de stekta öpplena mellan skålarna med pannacotta och toppa med havresmulet. Servera genast.

Recept: Fylld paprika med chipotle- och tomatris

För ett bra tag sedan nu hittade jag ett recept på tomatris smaksatt med chipotle som jag tyckte lät gott, men jag kommer tyvärr inte ihåg var jag hittade det. Ett tag senare lagade jag min version av riset och har använt det till att fylla paprikor med och det blir sååå gott med lite smält cheddar ovanpå.

Supergott med sallad och en klick gräddfil eller creme fraiche till eller med guacamole. Om vi får många paprikor i vår Oddbox är detta första receptet jag lagar. Oftast gör jag fler än vi äter så att vi får över till en lunch med, för det är så gott!

Fylld paprika med tomat- och chipotleris, 4 portioner

Paprikorna:

4 mellanstora paprikor, gärna i olika färger, sköljda

2 msk mild olivoja

salt och peppar

Riset:

1 msk mild olivolja

1 liten schalottenlök eller 1/2 gul lök, finhackad

240 g basmatiris

1 msk tomatpuré

2-3 tsp chipotlepasta

1 tsk rökt paprikapulver

1/2 tsk mald spiskummin

400 g (1 burk) konserverade tomater

1 burk fylld med vatten

1/2 buljongtärning

salt och peppar

2 dl riven cheddar

Till servering:

sallad

gräddfil/creme fraiche och/eller guacamole

Värm ugnen till 200C. Dela paprikorna på mitten längsmed och ta bort fröna. Häll lite olivolja i en ugnsfast form och lägg i paprikorna med den skurna sidan uppåt, som små skålar. Ringla över olivolja och salta och peppra. Rosta i ugnen i 15-20 minuter tills paprikorna mjuknat en del men inte fallit ihop.

Laga under tiden riset. Häll lite olivolja i en traktörpanna eller stor kastrull och stek schalottenlöken på medelvärme tills den är genomskinlig men inte tagit färg, ca 1 minut. Häll i (det okokta) riset och stek i ytterligare en minut. Lägg i tomatpurén och stek i några minuter under omrörning med en stekspade eller träsked, så det inte bränns vid. Häll i tomaterna och fyll sedan den tomma konservburken med vatten och häll i det med. Lägg i chipotle, kryddor, buljongtärning och lite salt och peppar. Rör om och låt sjuda upp. Lägg på lock och koka i 10-12 minuter (kolla anvisningarna på förpackningen). Rör om med jämna mellanrum. Blir pannan för snabbt torr så häll i lite mer värme och sänk värmen. Det ska inte stormkoka utan bubbla så nätt. Smaka av riset när det är klart och justera smaken med kryddor, salt och peppar.

Ta ut paprikorna från ugnen och häll av eventuellt vattnet som samlats i paprikorna. Fyll paprikorna med riset och strö över riven ost. Sätt tillbaka formen i ugnen så att osten smälter, ca 5-8 minuter. Servera med en krispig sallad, en klick gräddfil eller creme fraiche och eventuellt lite guacamole.

Liten Köpenhamnsguide

I somras var jag i Köpenhamn hela två gånger! Och när jag delade med mig på Instagram fick jag genast förfrågningar på en guide så här kommer en liten sådan med endast godbitar.

Boende

Eftersom mina föräldrar bor i södra Skåne är det lätt att besöka Köpenhamn utan att bo över, men i somras unnade min bästa kompis Emma och jag oss en övernattning på ett härligt hotell. Två dagar i Köpenhamn med övernattning var vår födelsedagspresent till varandra och det var så ljuvligt.

Vi bokade Villa Copenhagen efter att jag sett Pia Bendels drömmiga bilder därifrån. De har en takterass med pool och bar, vilket lockade enormt eftersom vi skulle dit i juli. Hela hotellet var grymt! Det ligger precis bakom tivoli, inhyst i ett stort gammalt fint posthus. Det är femstjärnigt och jag tycker det andas modern (avslappnad) elegans. Ett fantastiskt atrium med restaurang och reception möter dig när du stiger in. Här spelades det även livemusik en kväll men akustiken var faktiskt förfärlig. Rummen var fina med högt i tak och trevlig inredning, det luktade gott precis överallt av Skandinavisk skog och det var riktigt tyst.

Mat

För mig börjar varje Köpenhamnsresa med ett besök på Torvehallerne. Det är så mysigt där, finns mycket at välja mellan och det är hög nivå på maten. Drick cava och ät pinxtos på tapasstället Tapa del Toro – det är min absoluta favorit! Köp kaffe på Coffee Collective (de har bästa islatten). Smørrebrød från Hallernes och kanske lite frukt från stånden mellan byggnaderna?! Kan även rekommendera tacos från Hija de Sanchez och sushi från Sushi Lovers.

Bästa avokadomackan på rostat danskt rågbröd hittas på Atelier September! Supermysigt ställe med mycket Köpenhamnsk känsla, ni vet udda tallrikar, sparsmakad inredning, stora bord så man sitter med andra. Charmigt som bara den!

Emma och jag åt middag på Bottega Barlie som vi båda gillade på direkten. Avslappnat men fint, och fullpackat med folk en annars ganska lugn onsdag i byen. Grym service, perfekt rekommenderat gott vin, härlig stämning, god mat. Vi åt tacos, tostadas och tartar men favoriten var en fantastisk färskost på får- och getmjölk med surdegsbröd till. Magiskt!

Andra kvällen jag var där, med Maria och Daniel gick vi till favoriten Paté Paté i Kødbyen. Snacks, smårätter, gott vin och en massa smårätter att dela. Det var inte perfekt; risotton skulle behövt två minuter till i kastrullen och alla rätter kom samtidigt trots att vi bett om att få en efter de andra. Men det gjorde liksom inget. Stämningen, inredningen, folket, området, den konstiga playlisten; allt det skapar tillsammans med maten något härligt. Det är inte perfektion men man gillar det ändå. Och vissa rätter var otroliga. Som burratan med torkad tomat och sardeller till exempel.

Sushin på torvehallerna är god, men där är inte så mysigt att sitta så det jag föredrar att äta sushi på Sticks ‘n Sushi, Det är en kedja som nog är mer poppis i London än i Köpenhamn numera, som en läsare uttryckte det, men rekommenderas absolut för prisvärd och god sushi på flera ställen i stan.

En absolut favorit är Bæst som har de bästa pizzorna! Allting görs på plats; ost, charkuterier, pizzadeg… Grymt ställe!

Finare ställen jag rekommenderar är Marchal och Uformel, älskar båda!

Dryck

Barer finns det gott om i Köpenhamn. Några diverse favoriter är Rudo, vermouthbaren ovanför Bæst som förutom trevliga vermouth har riktigt bra snacks. Att vänta här på att ett bord ska bli ledigt är ett trevligt tidsfördriv! Vill man ha lite flärd hittar man det på champagnebaren Balthazar på baksidan av Hotel d’Angleterre. Vill man ha lite mer ledig Köpenhamnsk känsla tycker jag en av de omysigt mysiga vinbarerna med platser på trottoaren är så härliga. Älskar t ex Vinhanen!

Att se och göra

Gå på konstmuseum! Både Statens Museum for Kunst och Carlsberg Ny Glyptotek är riktigt fina. Shopping är också hörligt i Köpenhamn. Från vin på Kjær & Sommerfeldt till inredning på Illums Bolighus, Notre Dame eller Hay House till kläder på by Malene Birger. Få lite historia genom att besöka Rosenborgs Slot och Kongens Have intill. Strosa i Botanisk Have, gå på Tivoli eller bara strosa omkring.

Ta sig runt

Bästa sättet att ta sig runt i Köpenhamn är att promenera och ta en enstaka taxi, tex på kvällen. Jag använder sällan metron och bussar för det behövs liksom inte. Men det går lika bra att hyra cykel och se staden på det viset.

Recept: Orzopasta med zucchini, citron och mascarpone

Redan november?! Vad hände liksom? Än en gång har jag inte riktigt hunnit med sommaren förrän det är dags med grytor och soppor. På min instagram är det fortfarande sommar för vi hann med så mycket irl att jag inte hade tid att lägga upp något i realtid. Men vill ju gärna ha fina sommarminnen där att titta tillbaka på i kalla februari.

Men det var ju inte för att gnälla om hur snabbt tiden går jag skrev detta inlägg utan för att visa er en himla god maträtt som jag hittade på i september. Då när det fortfarande kändes som slutet av sommaren istället för början på hösten, när vi var kvar i Norfolk och jag köpte grönsaker från gårdsbutiken. Those were the days.

De flesta av mina receptidéer ploppar bara upp i huvudet och så försöker jag göra dem rättvisa i köket. Men ibland (ofta) har jag en halvfärdig idé som jag inte riktigt vet hur jag ska gå till väga för att få ihop till något gott. Ibland får jag prova mig fram då något inte funkar eller inte blev som jag tänkt, andra gånger får jag inspiration när jag tittar i kylen och ser vad jag behöver använda upp.

Det var så mascarponen hamnade i detta recept, och såhär i efterhand kan man säga att det är mascarponen som gör receptet. Hade jag inte haft en halv burk mascarpone i kylen när jag lagade detta hade receptet antagligen inte hamnat på bloggen, inte förrän jag piffat till det, i alla fall. Men tur var ju det för detta blev verkligen bra och är väl mitt bidrag till vad man ska göra med alla zucchini som odlats hemma hos alla som har ett grönsaksland.

Orzo med zucchini, citron och mascarpone , 2 portioner

200 g orzo

1 liten shalottenlök, finhackad

1 msk smör

1 msk mild olivolja

1 – 1 1/2 mellanstora zucchini, sköljda och delade längsmed och sedan skivade till halvmånar

1/2 citron, zest och lite saft

1/2 paket mascarpone

riven parmesan

salt och peppar

Koka orzon al dente i en kastrull. Lägg smöret i en nonstick-stekpanna och värm på mellanvärme. Lägg i shalottenlök och stek tills mjuk men utan att ta färg. Lägg löken i en skål och häll olivolja i stekpannan. Höj värmen till mellan-hög. Lägg i zucchinin och stek (i omgångar om det behövs) tills mjuka och gyllenbruna. Ta stekpannan av värmen och lägg i löken. Sänk värmen till mellanvarmt och ställ stekpannan tillbaka på plattan. Lägg i mascarpone och citronzest, salt och peppar och rör tills osten smält. Häll pastavatten i en mugg och häll sedan av pastavattnet. Lägg i orzon i pannan pch häll i lite pastavatten. Rör om och lägg i en näve riven parmesan. Smaka av och justera salt, peppar och citron om det behövs. Lägg upp pastan i två skålar och strö över lite mer parmesan innan servering.

Recept: Tomattoast (och lite nostalgi)

Hej!

Det var ett tag sedan (om man inte räknar mitt mycket off-topic inlägg om Drottningens begravning) men jag hoppas att jag kommer att ha mer tid att skriva här i höst eftersom vi ska hålla oss mestadels hemma. I somras var vi iväg mycket och det var verkligen så härligt, men det var svårt att hinna med bloggen. Eller rättare sagt, det gick inte. Mycket av min sommar tillbringas ju med familj och vänner och jag har jobbat med, så att hitta tid till att skriva är inte det lättaste. Men på instagram brukar jag uppdatera i alla fall, så ni kan alltid följa mig där om ni vill.

Men nu till ett otroligt enkelt recept, eller en receptidé kanske man ska kalla det, för det är så enkelt att ett recept knappt behövs. Men gott är det! Min favoritlunch under tomatsäsongen! Viktigt är alltså kvaliteten på tomaterna, att de mognat i solen och verkligen smakar tomat. De måste såklart vara vid rumstemperatur så att de smakar så mycket som möjligt och jag rekommenderar helt klart Hellmann’s majo till detta. Och att ni inte snålar på saltet! Slut på predikan.

Kommer någon här ihåg laxmajonnäs som fanns när jag var liten (på åttio- och nittiotalet)? Ni kanske tyckte det lät konstigt/äckligt och gick förbi den i Icahyllan, eller smakade ni den? I min familj äääälskade vi den! Just med tomater på en (orostad) macka. Det åt vi ofta. Tyvärr var vi väl några av de enda som köpte den för den gick ur sortimentet (snyft) men Felix tillverkar och säljer den i Finland (eller gjorde i alla fall för några år sedan) så den kan gå att få tag på.

Men (hurra!!) den här toasten är faktiskt precis lika god som min barndoms laxmajonnäsmacka med tomat. Om ni gillar tomater tror jag ni kommer att älska denna! Berätta gärna vad ni tycker i kommentarsfältet!

Tomattoast, 2 portioner

2 skivor gott bröd, rostat (helst något matigare än formfranska)

saltat smör

2 msk Hellmanns majonnäs

3-4 mogna tomater, sköljda, torkade och rumsvarma, tunt skivade med en tandad kniv

en liten bunte gräslök, finhackad

salt och peppar

Låt det rostade brödet svalna lite. Bred sedan ett tunt lager smör på båda skivorna. Bred ett tjockare lager av majonnäs ovanpå. Lägg på tomatskivorna så att de täcker hela brödskivan. Strö över gräslök, riktigt med havssalt och nymald svartpeppar. Ätes bäst med kniv och gaffel.

En historisk tid

Första gången jag åkte till England bodde jag här i några månader. Jag var 19 år och jobbade på ett hotell för att jag ville bli bättre på engelska. Det året dog drottningmodern och hela landet sörjde. Jag bodde på landet då och jag visste knappt hur drottningmodern såg ut om jag ska vara ärlig, men jag förstod på något sätt hur omtyckt hon var av folket. Trots att jag inte var mitt i allt, och inte hade levt i landet särskilt länge.

Med den erfarenheten i bagaget kan man ju tycka att jag borde vara förberedd på landets sorg nu när Drottning Elizabeth II dog. Men nej, den kraft som landet sörjt med de senaste tio dagarna har varit helt ofattbart stor. Det är verkligen landssorg. Tusentals människor har lagt blommor vid de kungliga residensen i UK; köat vid ceremonier för vår nya kung, Charles III, i England, Wales och Skottland; köat för att visa sin respekt vid drottningens kista i Westminster Hall; köat vid Buckingham Palace och Westminster Abbey. Hela landet har rört sig långsamt de senaste tio dagarna. Och igår, vid begravningen stannade hela kungariket upp. Affärer och vårdcentraler höll stängt, flyg ställdes in och vi bänkade oss allihop framför BBC som på ett föredömligt sätt ledde oss igenom processionerna, statsbegravningen i Westminster Abbey och jordfästningsakten i Windsor. Vi grät när vi såg Drottningens ponny Emma (med en av drottningens sidensjalar på sadeln) på gräsmattan på väg till St George’s Chapel och höll andan när kistbärarna bar den blyinfattade kistan uppför trappan in till kapellet.

Jag skriver ‘vi’, för oavsett medborgarskap så sörjer vi henne. Folk har flugit in från hela världen för att var del av detta. Det känns så slutgiltigt, att denna era som varade i 70 år nu är över. (Eller ännu längre om man tänker på att Drottningen redan på sin 21-årsdag lovade kungariket ett liv av service.)

Tänk att det bara är några månader sedan vi samlades i glädje för att hedra Drottningen med ett hejdundrade jubileum. Vi köade då med såklart. Men stämningen var väldigt annorlunda. Då såg jag henne vinka från den kända balkongen på Buckingham Palace och såhär i efterhand är jag väldigt glad för det fina minnet.

För den veckan hon dog fick vi inte bara en ny kung; två dagar tidigare hade vi fått en ny premiärminister. Så denna nya tid, denna post-Elizabethan era, känns ovan och konstig. Det känns märkligt att Drottningen som vi alla vuxit upp med plötsligt inte längre finns. Hon levde så länge att vi börjat tro att hon skulle finnas för evigt. Istället är det Charles som kommer att styra skutan. Nya mynt, sedlar och frimärken kommer att tryckas och vi har så smått börjat vänja oss vid att sjunga God Save the King. Som jag skrev på min engelska blogg; det känns som att vi lever i en historisk tid. Vi befinner oss mitt i den så det är svårt att se det från ett utifrånperspektiv, men det märks redan nu att denna tid är speciell och betydelsefull. En tid vi kommer att blicka tillbaka på och analysera. Men vi kommer att vänja oss. Kung Charles har ju, precis som sin mor, varit en konstant i våra liv, även om han hållit sig mer i bakgrunden. Men nu börjar vi se hans avtryck. Som att blommorna på Drottningens kista igår kom från Buckingham Palace, Clarence House och Highgrove och var speciellt utvalda och arrangerade i mossa och kvistar istället för i blomsterskum. Och hälsningen från honom på kistan. Så fint.

Hela gårdagen var en uppvisning i precision, planering och taktfullhet. Det var stämningsfullt och pampigt men med personliga detaljer. Det kändes oerhört brittiskt. Jag hade förvisso inte förväntat mig något annat men jag är ändå otroligt imponerad av hela apparaten som varit igång de senaste tio dagarna.

Som utlandssvensk känner man sig både med och lite utanför sammanhanget man befinner sig i. Mest med, men det finns alltid delar av kulturen och livet här som jag aldrig kommer att ha tillgång till, av den enkla anledning att jag inte växte upp här. Men det är det som är så härligt med London och UK, att man ändå är välkommen att vara med. Att man känner sig delaktig och tillhörande. För även om Carl XVI Gustaf alltid kommer att vara min kung så var Elizabeth II också min drottning.