Annorlunda styckdetaljer har varit på tapeten ett bra tag nu, och det är nästan skrattretande att vi betalar dyra pengar för att äta de billigaste styckdetaljerna på restaurang för att vanligt folk glömt bort hur man tillagar annat än filé och kotlett.
När jag var liten lagade min farmor grisfötter, dels för att det var billigt men också för att det är gott. Och det ÄR gott, men gemene man vet numera inte hur man tillagar detta. Knappt jag heller, det ska erkännas, men det tänker jag lära mig.
En annan billig styckdetalj är griskinder. Och eftersom vissa t o m uppkallat sin blogg efter denna styckdetalj tänkte jag att den måste vara en särdeles god bit på grisen. Och det var det! Det var dessutom hur billigt som helst; £3 per kilo.
Eftersom jag inte lagat griskinder tidigare googlade jag en del recept och insåg att det vanligaste tillagningssättet är att confitera. Att confitera innebär att ugnssteka på låg värme täckt i fett, och visst kan man använda olivolja, men jag föredrar ank- eller gåsfett till confitering.När kinderna sedan svalnat och kylts en stund (t ex över natten) skivade och stekte jag dem i en blandning av smör och olivolja tills de var fint knapriga på ytan.
Till blev det ugnsbakade grönsaker med italienska örter vilket jag spann vidare på till såsen som kryddades med salvia och vitlök. Riktigt jäkla gott, så testa detta om ni ramlar över några griskinder.
Jag köpte kinderna tillsammans med mina vanliga matvaror online via Waitrose, den bästa mataffären som finns (i UK iaf), men hittar ni dem inte på ICA så gå till en slaktare.
Confiterade, stekta griskinder med salviasås och ugnsbakade grönsaker, 2 portioner
500 g griskinder
3-4 dl gås- eller ankfett (jag använde gås)
smör & olivolja till stekning
salt & peppar
Grönsaker:
5 potatisar
1 stor palsternacka
1 paprika
1 zucchini
italienska örter
olivolja
salt och peppar
Sås:
olivolja
2 msk hackad färsk salvia
1 liten vitlöksklyfta, pressad
1 dl creme fraiche
2 dl matgrädde
2 tsk dijonsenap
1 msk kinesisk soja
1/2 msk Heinz chilisås eller ketchup alt. en nypa brunt socker (för sötma)
en skvätt oxfond
salt & peppar
colorit
Lägg griskinderna i en ugnsfast form med kant. Häll över gåsfett tills köttet är täckt. Ställ in formen i 125 grader i 2-3 timmar. (Mina var klara efter 2 timmar, dvs att de fått färg och var mjuka. ) Lägg upp på ett fat och kyl i någon timme. Fettet kan återanvändas.
Skala potatis och palsternacka och skär i klyftor. Lägg i en ugnsfast form. Skiva zucchinin och lägg i, samt dela paprikan i ganska stora bitar och lägg i. Tillsät olja och kryddor. Rör om och sätt in i 200 grader 30-40 minuter tills potatisen mjuknat. Rör om ibland.
När grönsakerna nästan är färdiga så börja med såsen. Hetta upp lite olivolja i en teflonbottnad kastrull, på medelvärme, och stek salvian och vitlöken någon minut. Tillsätt grädde, creme fraiche, senap, chilisås och soja. Låt koka upp och smaka av med fond, salt och peppar. Färga såsen ljusbrun med colorit. Låt tjockna något.
Skiva de kalla griskinderna ganska tunt (ca 2-3 mm). Hetta upp smör och olivolja i en stekpanna och stek skivorna tills de fått fin stekyta på hög värme. Servera och förundras över hur gott det är.
Matarkivet 
Wow! Eloge till dig som lagar griskinder! Hur coolt som helst – kan tänka mig att min kära sambo hade velat prova det där.
Det tycker jag Callen ska göra – galet gott faktiskt!
Undrar just om kan springa tag på kinder i vår stad, tror faktiskt inte det? Det är tom svårt att få tag på fötterna enligt Ankis far. Tror det beror på att (precis som du tar upp) folk inte vet vad man ska göra med dom och har fått för sej att det är svårare tillagning.
På Håkans jobb säljer de massvis av ryggbiff och entrecote på fredagar, lätt att slänga i stekpannan och servera med färdiga klyftpotatisar och färdig sås till.
Mitt i veckan är det färs eller korv som gäller…
Och ändå är det köken som folk lägger mest pengar på när det byggs nya hus eller renoveras, antalet matlagningsprogram på tv bara ökar precis som kokböcker och mattidningar.
Har ni inte en bra slaktare i Ystad? Visst är det lustigt det där, att matlagningsintresset ökar och ändå säljer hel- och halvfabrikat som aldrig förr..?
Jo, men visst är det konstigt. Läste någonstans att medelfamiljen lagar mat på i snitt 14 minuter per dag i sitt kök… Vad gör man som går så fort, värmer rester eller?
Nej ingen slaktare, förutom de kontakter vi har via Håkans jobb då… Kanske vi har tur där för det hade varit så kul att prova!
14 minuter, det hinner man ju inte mkt på. Måste vara enkel pasta eller värma upp något färdigt.
sv: ja det är en riktigt bra kaka och framförallt bra mellis 🙂
Jag blir så grymt imponerad av att du lagat mat med styckningsdelar jag knappt visste att man åt. I min vanliga matbutik kan jag redan nu säga att de inte har griskinder. Lyckades knappt få tag i fläsklägg när jag skulle ha det. Men det där med fötterna har jag svårt för. Men jag har en viss fotfobi överhuvudtaget (gäller även människofötter, även om de inte hamnar i någon mat). Kan inte äta mat med kycklingfötter i heller.
Har faktiskt inte sett grisfötter på en meny där hela fötterna kommit ut på tallriken, utan bara köttet, och det är mört och full av smak. Annars har jag faktiskt samma fobi som du, fötter är ganska läskigt, men mest människofötter 🙂
Waitrose är fantastiskt! I Edinburgh finns två stycken och jag har bott granne med båda. Ingen av dem var särskilt stor egentligen, men med otrolig kvalitet på allt och ett alldeles lagom utbud. Och man slipper passera genom bok-underkläder-köksmaskiner-CDskivor-avdelningen som man måste i en ICA-Maxi-butik i Sverige. Jag har aldrig förstått poängen med att sälja en massa prylar i en mataffär. Visst tjänar butiken pengar på grejerna men som kund blir jag bara irriterad. Så jag saknar Waitrose nu när jag är tillbaka i Sverige!
Förstår dig! Om jag flyttar hem kommer jag också att sakna Waitrose. Förutom att man slipper allt det du skrev, så är det aldrig stökigt heller, + att saker finns d8r de logiskt bör finnas. Heaven!
Det finns ju manuella köttaffärer ex en på Möllevångstorget och där tror jag att man kan hitta udda styckningsdetaljer. Jag har smakat kind på Bastard och det var mums! 🙂
Det kan jag tänka mig! 🙂